My kiddy and I went to market

Det är med stor nyfikenhet och öppet sinne jag som rätt nybliven förälder väljer att här reflektera kring temat barn, märken, marknader och kapitalism. För barn och kapitalism hör ju inte ihop, eller? Finns det något mer oskyldigt, purt och rent än ett barn? Ett litet frö som skall gro och få leka ut, mjuklanda och leva lyckligt ovetande i en tillvaro skyddad från den smutsiga, exploaternade och giriga kapitalismens marknadskrafter. Ett barn skall få vara ett barn så länge det bara går, och skall varken befatta sig med vuxenlivets allvar eller tidigt behöva bli delaktig i vår samtida konsumtionshysteri heter det ju. Samtidigt skall ju våra kids i dagens rätt egocentriska, västerländska kontexter visst fostras, näras och kultiveras (Kavanagh) till unika individer, ansvarsfulla organisationsmedlemmar och samhälleliga aktörer, eller hur? Barn skall organiseras: de deltar som spädisar i babyrytmik- babysim eller babypoesigrupper, hänger med på crossfit mama (varför finns just inga pappa–bebisaktiviteter?) och ställs i kö för handplockade daghem eller populära skolor, varefter de skjutsas till diverse hobbyverksamheter av dedikerade föräldrar från mycket tidig ålder.

Barn och organisationer ter sig kanske vid en första inblick som avlägsna områden. Visst, barn är frånvarande i de flesta arbetsplatser eller formella organisationer eftersom arbete och barn helt enkelt traditionellt sett inte hört ihop (Kavanagh, 2013). Arbete och barn, eller barnarbete är en moraliskt förkastlig kombination och ett sorgligt, verkligt problem. Samtidigt varken hörs eller syns barn i organisationsteorin. Tills vidare har endast några få organisationsforskare (se till exempel Rehn, Kavanagh) noterat att barn är frånvarande i den samtida organisationsteorin. Det ter sig lite udda att vi inte teoretiskt utvecklat kopplingarna mellan barn och organisationer, särskilt med tanke på ämnets relevans. Ord vi ofta förknippar med barn – så som kreativitet och lek – har blivit riktiga klyschor inom företagsvärlden. Disneyfiering är ett vedertaget begrepp och det vi kallar ‘cute economies’ (hur sött?) florerar numera. Vuxna män i kostymer kladdar med fingerfärger, ”leker” med barbiedockor eller bygger i klossar av lego för att materialisera visioner och strategier. Aktiviteter från barnens och lekens värld har infunnit sig i organisationssammanhang, konsultjargonger, workshops och strategier. Det finns därtill många arbetsplatser där verksamheten organiseras utifrån och strategiskt riktas till barn – nöjesparker, cirkusar, daghem, McDonald’s, eftermiddags- och hobbyverksamheter, spelhallar, idrottsorganisationer och ponnystall för att nu nämna några. Vid närmare eftertanke finns det massvis med företagsaktiviteter och organisationer som involverar barn. Varför väljer vi att frånkoppla barn, barndom och barnslighet från en organisationskontext? Kan vi faktiskt förbise dessa områden inom organisationteorin, eller helt enkelt ignorera industrier för barn som ju utgör en seriöst lukrativ marknadsekonomi?

Finns det – för det första – någon bättre målgrupp än nyblivna eller blivande (ännu värre!) föräldrar? Det mesta går att sälja åt denna mycket osäkra målgrupp med den övertygande motiveringen ”men det är ju det bästa och tryggaste ni vill ha för barnet, eller hur?”. Jag är glad över att  jag och min sambo inte gick i de flesta prylfällorna i väntans tider. Jo, vi har en Sophie The Giraffe (en rätt onödig och dyr brandad gummileksak för småglin), en babybjörn och en snygg barnvagn som kostade skjortan, men vi lät i varje fall bli att köpa det allra mesta – trots att vi blev överösta med råd om diverse införskaffningar från en och annan påflugen försäljare. Det finns en enorm, konstant växande marknad vad barnprylar beträffar, samtidigt som det kanske ter sig ironiskt hur lite man faktiskt behöver i sakväg med ett nyfött barn.

Ta organisationer och märken, sedan. Min son Walter, snart 11 månader, har precis börjat på dagis. Han har nyligen inte bara institutionaliserats och fått ta del av den första av en lång räcka institutioner – daghem, skola, universitet – utan har också blivit en del av en ny organisation. I daghemmet finns personal, arbetsfördelning, kontroll och ledarskap. Denna organisation är noga med vissa tider och dagliga rutiner (mat, lek och vila), jobbar med viktiga strategier och pedagogiska modeller (”med barnaögon” och genustänk), och vill både fostra och kultivera. Samtidigt navigerar jag numera i ankdammens rätt stereotypa pool utav barn, märken och människor – en för mig ny värld eller en verklighetens Gant-katalog. Vackra brudar med solkysst hy och glänsande blanka  blonda hår, iklädda beige trenchcoats och Hunters hämtar sina coola kids som bär plagg av Mini Rodini, Molo Kids (ja, det heter faktiskt så och är ett mycket hippt danskt designmärke) eller Petit Bateau på dagis. De placerar givetvis ungarna i en Bugaboo, den enda rätta vagnmodellen i de södra stadsdelarna och matar dem med ekologiska babysnacks från Anton&Anton. Därtill noterar jag smått roat att samtliga kids på Walters dagis i Ulrikasborg dagligen levereras till lekparken med en Fjällräven kånken i miniformat. En mini-kånken går för sjuttio euro eller femtiolappen om den råkar vara på erbjudande. Fatta, sjuttio euro för en väska åt ettåringen (en inte ens direkt praktisk väska då den inget rymmer). Hur sjukt är inte det? Ifall kånken en gång i tiderna osade vänster, kan jag inte tänka mig en mer småborgerlig hipstersymbol i den finlandssvenska barnakontexten.

Det är ett faktum att barn, kapitalism, märken och marknadsekonomi hör ihop. Organisationsforskaren Kavanagh (2013) gör en viktig poäng: barn är både aktiva subjekt och objekt för organisering. Så har det alltid varit. I stället för att separera barn från organisering, ett fenomen som vi fortfarande rätt ofta väjer att förknippa med allvar och rationalitet eller seriositet framom barnslighet, bör vi komma ihåg att barn och organisering har mycket gemensamt.

Astrid Huopalainen, doktorand


Källor: Kavanagh, Donncha (2013) Children: Their Place in Organization Studies. 34 (10): 1487-1503.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Postkolonialismen och du

I min avhandling har jag undersökt ledarskapet i Paraguay genom ett postkolonialt närmandesätt. ”Vad har det med mig att göra?” kanske du frågar dig, ”Finland har ju ingen kolonial historia!”. Fel, du har så fel!

Kolonialisterna skapade fiktiva hierarkier för att rättfärdiga förtryckandet av de koloniserade. Man skapade ett tankesätt var vi och de andra delades in i binära kategorier så som aktiv/passiv, civiliserad/vilde, modern/föråldrad, och vetenskaplig/vidskeplig. Hierarkin uttrycker sig genom att den första termen av motsatsparen är den privilegierade, den som Väst tilldelade sig själv. Genom att skapa en bild av motsatser kunde grymma akter rättfärdigas eftersom att de andra avskalats sin mänsklighet.

Att vara student av Organisation och Ledning innebär att man dyker in i och undersöker de system som vi alla redan är en del av. Organisation och Ledning blir på så vis en typ av vetenskaplig självgranskning och kritik. Min avhandling må handla om ledarskapet i Paraguay, men genom att studera detta har jag bidragit med insikter som berör hur också vi i Finland skapar maktrelationer. Det känns speciellt belönande att studera system som man själv är integrerad i när man upptäcker saker som hela tiden funnits där, men som vi varit blinda för. Min avhandling kräver ett visst engagemang av läsaren, den kräver att du som läsare begrundar informationen du mottar. Priset för detta engagemang är att du befrias från ditt snäva tankesätt, du kan se realiteter som du annars skulle vara blind för. Du förstår plötsligt exempelvis att ett begrepp som ”motivation” är fel att använda i en icke-västerländsk kontext som Paraguay eftersom ”problem att motivera arbetstagarna” egentligen handlar om motstånd mot förtryckarna.

Ett betydligt mindre engagemang krävs däremot för att du skall förstå att de värdekonservativa och nationalistiska tankarna som sveper över Finland bygger på den koloniala tanken om att vi är olika dem och vi kan därför behandla dem som andra klassens medborgare. Till och med grunden för vårt demokratiska land har nu delats in i en binär kategori konservativ/liberal. Den koloniala tanken har inverkan på Finlands och hela Västvärldens självidentitet, Finlands koloniala historia är mera närvarande nu än någonsin. Vad vi ser i dag är konservativa värden i bemärkelsen ”konservera den koloniala tanken” där vi är mera värda än de: Ren neokolonialism.

För att uppnå frihet och rättvisa krävs en verklig avkolonisering på politisk, ekonomisk och kulturell nivå.

Annika Forss, författare av pro gradu-avhandlingen ”Postkoloniala avtryck i ledarskapet i Paraguay” 28.4.2015, Åbo

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | Lämna en kommentar

Om att skriva gradu

Högst antagligen finns det lika många bra sätt som dåliga sätt att skriva en gradu. Dessutom finns det minst lika många sätt att skriva en gradu som det finns graduskribenter också och därutöver finns det ytterligare ett stort antal rekommendationer som det lönar sig att följa och regler som kanske känns alltför begränsande och tröga. Det finns alltså inte ett rätt sätt att skriva en gradu, och efter att jag blivit utexaminerad för någon dag sedan, tänker jag inte nu säga hur just du ska skriva din gradu och vad du definitivt inte ska göra utan enbart berätta något som jag insett på vägen.

För mig fanns det två gyllene principer gällande min graduprocess som drev mig vidare i ca ett års tid. Ett av de mest värdefulla besluten som jag fattade i ett mycket tidigt skede, i ett skede då jag varken hade handledare eller ämne för avhandlingen ännu, och som förblev princip nummer ett för mig, var att strunta i vad jag får för graduvitsord. Huvudsaken är att jag själv är nöjd med mitt arbete. De facto fick jag ett gott vitsord för mitt arbete, men samtidigt så är jag nöjd med det som jag åstadkommit. Det finns flera saker i avhandlingen som jag skulle lösa på ett annat sätt nu än jag gjorde då, men i det stora hela är jag nöjd med det som jag presterat och jag har nått det mål jag ställt.

Alltid räcker det dock inte att bara själv vara nöjd med det som man presterat, sällan är saker och ting så svartvita, men jag har på känn att har man ställt upp realistiska mål för sig själv och kommunicerar dem till alla de som stöder och handleder en på vägen, blir arbete som arbete riktigt bra. Det viktiga är väl att inse att allting inte behöver alltid blir perfekt för alla, utan din gradu ska vara perfekt för dig i just den livssituation och den inspirationsnivå som du befinner dig i. Och därmed vill jag även presentera min gyllene princip nummer två, vad som gjorde att min gradu idag står inbunden och inte som en hög klottpapper på skrivbordet mera: skriv då det känns bra för dig. Jag är inte någon morgonmänniska, jag är inte heller så mycket av en kvällsmänniska men jag insåg för ganska jämnt ett år tillbaka att jag är en människa som producerar mest text och är som produktivast i pyjamas. Då jag som aktivast satt och skrev på min gradu, satt jag i pyjamas och knackade på datorn. Mycket sällan producerade jag en enda rad utanför förmiddagarna, förutsatt då jag satt hela dagen i pyjamas och skrev. Jag säger inte nu att alla gradun borde produceras i pyjamas, säkerligen behöver någon annan en helt annan miljö att koncentrera sig i än vad jag behövde då skrivperioden var som aktivast, men vad mitt budskap egentligen är, är att ta dig den tid att skriva, läsa och studera som känns bekvämast just för dig. Din gradu är ändå din gradu och din process och sällan blir det bra om du (enbart) arbetar på någon annans villkor och enligt någon annan människas mål. Du behöver säkert någon som heller reda på dig under arbetets gång, men vare sig denna människa är din mamma, sambo, handledare eller din granne, finns det ingen annan än du som kan skriva din avhandling.

I skrivandets stund är jag på vintersemester från jobbet, har varit utexaminerad i någon dag och sitter i min pyjamas och skriver detta inlägg. Jag tycker det är hemskt ledsamt att man inte livet ut kan arbeta i pyjamas och ställa upp de perfekta målen för sig själv, utan är beroende av andra människors tidtabeller och krav, men en av de mest värdefulla insikterna på vägen har nog varit att det alltsomoftast behövs en spark där bak som gör att man kommer igång, presterar och kommer i mål, men hur man arbetar längs med vägen är upp till var och en själv. Med detta vill jag även (för stunden i varje fall) sätta en punkt för mitt studieliv och ställa upp nya mål för mig som jag kan möta i pyjamas.

Emilia Järvinen

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | Lämna en kommentar

Om att läsa vetenskapliga artiklar

Akademiska studier betyder i korta ordalag ett genomgående läsande av artiklar och böcker för att ta del av existerande teorier och forskning kring den vetenskapsgren man valt att studera. Att läsa dylika texter är ändå inte det samma som att läsa en dagstidning, blogg eller en deckare. Språket är annorlunda både angående begrepp och sättet man uttrycker sig på – både språkligt och stilistiskt är vetenskapliga texter utformade på annat sätt.

När man för första gången tar sig an en vetenskaplig artikel, t.ex. för att man fått som uppgift att läsa den till ett seminarium eller en föreläsning, skall man alltså vara beredd på att det kommer att ta betydligt mer tid att uppfatta innehållet än att bläddra igenom husis till morgonkaffet. Jag kommer ihåg frustrationen av mina första artikelläsningar. Min frustration ökade och enda tanke var

hur lång tid kommer det här att ta för att jag överhuvudtaget skall ha nåt att säga…?”

Men som med allt, övning ger färdighet. I och med att jag inte var en van läsare av engelskspråkiga vetenskapliga journalartiklar handlade första läsningen mest om att bena igenom artikeln med ordbok och översätta de begrepp som jag inte förstod och som dök upp gång på gång. Utöver att jag översatte orden sökte jag fram förklaringar för begreppen på nätet. Därefter handlade det mest om att uppfatta vad artikeln ville argumentera för, vad är poängen med den – vad studeras och varför, hur har det studerats (metod), vad baseras tankarna på för teorier osv. (jag brukar använda marginalerna för att skriva anteckningar och tankar som dyker upp).

Därefter kan man börja fundera på vem artikeln är skriven för (studenter, teoretiker, praktiker, näringsliv…) för att ytterligare förstå sig på hur artikeln är skriven. När det arbetet är gjort kan man föra en dialog med artikeln – varför tycker författaren så här, håller jag med (varför/varför inte). Efter ett dylikt arbete är det betydligt trevligare att ta del av ett seminarium när man kan delta i diskussionen och på riktigt hänger med och kan ha en åsikt om hur man uppfattat det man läst.

Medan jag benar igenom artikeln brukar jag alltså också slå upp t.ex. teorier eller teoretiker på internet för att få en uppfattning om vad de står för, för att förstå vad författaren av artikeln vill säga med de teoretiker/teorier hen använder. Att slå upp teoretiker och teorier är aldrig fel, det öppnar upp sammanhanget och placerar in författaren i en kontext, ger en bakgrund. Efter att ha läst många artiklar inom samma vetenskapsområde märker man dessutom att samma teorier och teoretiker dyker upp gång på gång varför det i ett senare skede igen är lättare att placera det man läser in i en större kontext (med mindre arbete).

Jag tror att det tog mig ca 1,5 dag att skapa mig en uppfattning om min första artikel. I dagens läge tar det inte lika länge men trots att jag läst otaliga artiklar tar det förvånansvärt länge att skapa sig en uppfattning om vissa artiklar på grund av den tematik de diskuterar.

Så mitt tips till alla som läser vetenskapliga artiklar är att man skall reservera ordentligt med tid för de texter man läser, läsa dem flera gånger för att kunna analysera dem och för att få något ut av dem. Jag kan garantera att det blir lättare an efter – när man lär sig hur man skall läsa artiklarna på bästa sätt för den egna förståelsen. Då går det mycket snabbare!

/jutta

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | Lämna en kommentar

retorik – en yrkeskompetens

Ämnet Organisation och ledning ger kursen Professionella kompetenser senare i vår vilket har fått mig att att tänka mer aktivt på olika temaområden för kursen. Ett alltid aktuellt tema är retorik. Att kunna göra sig förstådd på ett snabbt och överytgande sätt är A och O i de flesta situationer, från olika affärsmöten till presentationer och kommunikation av olika slag. Personligen kommer jag osökt att tänka på vikten av retorik inom försäljning.

Ett exempel. Under studietiden jobbade jag med bland annat försäljning av herrkläder. Med jämna mellanrum tänker jag på de mål vi hade angående direkt kundkontakt, hur vi under en viss tidsperiod hade som mål att närma oss kunden inom 10 sekunder från att kunden kom till vår avdelning. Det var inte en lätt uppgift att få kunden att avlägsna sig med köpta varor, men genom att internt dela med oss av strategier att närma oss kunderna gjorde vi det till en utmaning och intern lek, även för att motivera och stöda varandra. För att inte skrämma bort kunden, dvs. för att få kunden att köpa och återvända, måste man bland annat kunna uttrycka sig på rätt sätt, kunna avläsa situationen och välja sina ord enligt det. Exempelvis hur rör sig kunden (på genomfart eller sökandes efter något), är hen ensam, vilken ålder är hen, söker hen något åt sig själv eller åt någon annan, går det att avläsa något annat om kunden i fråga, o.s.v. En metod eller samma replik fungerar inte nära på i alla situationer. Det som däremot fungerar i de flesta fall är att vara artig, ta ögonkontakt, tala tydligt och att ta varje kund som unik och lyssna på vad just hen är ute efter. För det mesta resulterar det i en tacksam återkommande kund.

Alla har vi väl varit med om försäljare som både är påträngande, vägrar avsluta samtalet eller låter bli att lyssna på hur man reagerar på det de säger – det om något gör åtminstone mig sur och gör att att jag inte vill återvända till affären eller blockerar telefonnumret. Om servicen däremot varit bra – försäljaren har lyssnat på mina önskemål och försöker enligt bästa förmåga uppfylla dem är sannolikheten stor att jag återvänder.

Poängen här är att retoriska aspekter inte skall förbises i försäljningssituationer, men inte heller t.ex. vid en arbetsintervju. Att förbereda sig både i tal och i sitt agerande samt att kunna avläsa situationen och agera därefter kan leda långt.

/Jutta

Jag kom över en blogg vid namn Retorik – konsten att övertyga var skribenten/-erna delar med sig av många bra tips angående olika retoriska frågor, värd ett besök om ämnet intresserar.
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att ha studieengagemang

Jag kommer in till Hanken kl 9 och möts av en grupp kursdeltagare som hälsar på varandra, pratar ivrigt och engagerat, ler och skrattar. Det är lördag morgon och vi skall köra igång en närstudieträff på en ÖPU-kurs. Jag har alltid varit fascinerad av dessa ÖPU-studenters engagemang, intresse och motivation att studera. De har vanligtvis jobb och ett aktivt liv utöver detta, men väljer trots allt att läsa en kurs. Att studera på distans, eventuellt någon närstudieträff, är en utmaning i sig. Ofta blir dock den första ÖPU-kursen flera kurser och en allt större iver att lära sig nytt och att reflektera. Frågan är var får de all denna energi ifrån. Det handlar om studieengagemang! Det handlar om en mycket positiv inställning till studier och en upplevelse om att lära sig något nytt och givande. Studierna stimulerar, ger nya tankar och energi. Således är studierna något dessa studerande vill satsa tid på och anser vara värt ansträngningen. För en engagerad studerande känns det betydande och meningsfull att studera. Det är vidare fängslande att lära sig nytt och få nya insikter. Som bäst är studierna något de periodvis är helt absorberade i och något de helhjärtat koncentrerar sig på. För mig som lärare är den här typen av kurser otroligt givande. Jag får mycket energi och jag upplever att jag även ger dessa studerande energi. Som lärare kan jag bidra till dessa studerandes känsla av studieengagemang, men jag vill påstå att detta engagemang till en stor del kommer från studerandena själva och från deras möten med andra studerande, som har samma intresse och vilja att lära sig nytt och att utvecklas. Dessa ÖPU-studeranden har en positiv inställning till studier och en hög aktivitetsnivå samt är mycket nöjda med sina prestationer när de slutfört kursen – oftast inom angiven tidsram. De peppar även varandra och skapar en positiv stämning i den grupp som de aktivt arbetar tillsammans med. En studie-/arbetsplats med engagerade människor är en en god arbetsmiljö och något som vi alla kan vara med och skapa. Jag är beredd att göra en extra satsning på detta – är du?

Energi!

Eerika S

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

TRENDEN AV TRENDER

Urbanisering, Glokalisering, Ekologisering, (SoMe) Konnektivitet, Tribalisering, Trender, trender,trender, trender, trender, trender, trender. Vi lever i en tid då vår omvärld ofta beskrivs och förstås i termer av trender, allt från fads till gigatrender. Medvetenhet om dessa trender och uppmärksam insyn i vår omvärld anses därför utgöra en central resurs i den post-industriella företagsekonomin. I egenskap av kursansvarig för kursen Kultur- och Trendanalys är jag naturligtvis lite skadskjuten, d.v.s. jag kanske hör och läser mer än andra om trendmedvetenhetens sagolika potential för nutidens företagsledare. Höstens Merkur Lectures in Business, med temat Trender – att navigera i en uppsjö trender, exemplifierar ändå en viss realitet: trendmedvetenheten avbildas idag ofta som en form av framgångens ”Holy Grail”. När löftet om trendmedvetenhetens potential omformat diskussionerna kring styrelsebordet, och resurser sätts in för att skapa komplexa trendkartor, är det viktigt att även reflektera kring risker med att trendmedvetenhet har blivit en ny form av imperativ inom företagsekonomin.

Missförstå mig rätt, en saklig trendmedvetenhet kan utgöra en central konkurrensfördel för de flesta organisationer. Uppmärksam insyn i vår omvärld ger organisationer centrala redskap för att manövrera sig i vår komplexa värld och in i framtiden. Detta blir speciellt centralt när fenomen som t.ex. ’co-creation’ och ’prosumtion’ ständigt reducerar distansen mellan organisationer och dess omgivning. Med andra ord, i en mycket komplex och snabb föränderlig värld möjliggör en saklig trendmedvetenhet organisationer att utveckla sin kapacitet och förmåga att leva i en mer symbioslik relation med vår nutid.

Det finns dock en skör linje mellan en saklig trendmedvetenhet och när trendmedvetenheten blir ett självändamål. År 1923 illustrerade Henry Ford en mycket enkelspårig ignorans av de senaste trenderna i konsumentpreferenser: Any customer can have a car painted any colour he wants so long as it is black. Tacksamt nog har vi kommit långt sedan dess, men låt oss inte år 2023 sitta i andra diket med en lika enkelspårig förhållning till de senaste trenderna i konsumentpreferenser: Any customer can have a car painted any colour he wants so long as it is the latest colour trend in Japan. Med andra ord, trots att trendmedvetenheten kan erbjuda en viss potential till konkurrensfördel inkorporerar trendmedvetenhet, per se, inget mervärde. Trendmedvetenhet som självändamål kan vi se i högstadiet där trendmedvetenhet om det senaste skomärket kan – utan någon som helt rationell logik – långt avgöra din sociala status. Trots att trendmedvetenhet, per se, kan skapa ett mervärde i högstadiet, d.v.s. ge dig vissa konkurrensfördelar, kan samma inte sägas om företagsekonomin (och förhoppningsvis aldrig bli så).

Det som jag försöker belysa är att trendmedvetenhet inkorporerar inget mervärde för en organisation ifall den inte ackompanjeras med; förmågan att analysera trendens drivande sociokulturella kraft; förståelse över vilka möjliga konsekvenser eller möjligheter den förändrade sociokulturella miljön kan skapa för den enskilda organisationen; samt tillräcklig kapacitet inom organisationen för att reagera på rätt sätt. I det ögonblick när trendmedvetenhet blir ett imperativ som kan tillfredsställas som självändamål förloras det potential till mervärde som en saklig trendmedvetenhet kan ha för organisationer. Som exempel; If your business isn’t on facebook you don’t exist var för några år tillbaka ett uttryck man ofta hörde bland SMO-konsulter (Social Media Optimization). Att idag existera på samma plattform där de flesta bara utför evenemangsplanering och upprätthåller sin födelsedagskalender över vänner och bekanta ger antagligen inte stort mervärde åt många organisationer. Alla trender är inte betydelsefulla för alla organisationer och en nykter trendmedvetenhet kan se detta. Nordea Markets Instagram konto med den senaste uppdateringen för 25 veckor sedan känns bara så fel…

Mika Mård, doktorand

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att titta ut och att titta in…

Det har knappast gått någon förbi att de flesta företag idag har det problematiskt. Det gäller tyvärr en hel del av våra finska storföretag likaså. Det finns naturligtvis olika orsaker till varför läget är som det är, men låt mig nu i detta blogginlägg istället för att titta på orsakerna, fundera på det jag tror att kommer att vara väsentligt att fokusera på i framtiden om vi skall ta oss ur knipan. Det finns nämligen en faktor som garanterat är väsentlig även i framtiden och det är kunden. Oberoende av bransch och verksamhet, är det gemensamt för alla företag att det är kunden och den erfarenhet som denne får som avgör företagets framgång på lång sikt. Dagens kunder är än mera kritiska och håller hårt i sin pengar, varpå utmaningen för företagen därför blir att ge kunden den absolut bästa möjliga erfarenheten och servicen i varje given situation. Beslutsfattandet sker ofta på basen av känslor och tidigare erfarenheter och det är enligt detta vi även bör styra vår verksamhet. En nöjd kund är en återkommande kund och en återkommande kund är en bra kund.

Vad detta då betyder rent konkret är att framtidens organisationer bör byggas runt kunden. Inte kring de interna administrativa processerna och beslutsfattandet, vilken nytta har dessa för kunden egentligen, utan kring kundens behov och framförallt kundens känslor och erfarenheter. Lite enligt Royal Caribbean Cruise Lines ”Deliver the Wow” – i varje läge och varje gång, åt varje enskild kund. Fokus bör med andra ord skifta från att vara på de interna rutinerna och hur dessa kan effektiveras till att ligga på hur kunden kan få den bästa möjliga erfarenheten varje gång. Titta alltså ut, inte in och bry dig om din kund som människa och person. Framtidens arbetstagare behöver därför ett genuint intresse för sin kund och den rätta attityden medan framtidens ledare behöver förmågan att leda denna attityd och att resursera och lösa problem så att arbetstagarna kan utföra sin uppgift. Med den rätta attityden, med kunden ständigt i fokus och genom att titta ut och inte in tar vi oss nog ur det här också. För att ge er nått att ta med hem, vill jag avsluta med detta citat som beskriver kunden så som jag tror vi bör se på denne:

There is only one boss. The customer. And he can fire everybody in the company from the chairman on down, simply by spending his money somewhere else” (Sam Walton)

Martin Nordell, Konsult och även doktorand i företagets organisation och ledning

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hälsning från egenläraren

Nu har läsåret kommit igång, andra veckan är halvvägs och det finns åter mycket liv i ÅA-kvarteren. Som egenlärare har jag träffat många studenter i handledningens tecken. De flesta funderingar har kretsat kring kursval, bi-ämnen, ihopräknande av studiepoäng för examen med mera. Som ny på posten som egenlärare har det dessutom handlat för mig om att fördjupa mig i detalj i studierelaterade frågor för att kunna svara på de frågor som studenter ställer.

I höst har vi ca 10 nya magisterstuderande som påbörjat sina studier med org & ledn som huvudämne. För personer som inte tidigare studerat för examen vid ÅA kan vissa strukturer och formalia kännas obekant – från Minplan och kursanmälningar och vad som krävs för att avklara en kurs till att hitta utrymmen – men det är saker som småningom faller på sin plats. Huvudsaken är att man är nyfiken på det man studerar och hittar inspiration till att läsa vidare kring den aktuell tematik som diskutears t.ex. på en kurs. Man skall heller inte glömma bort att koppla ihop den akademiska diskursen, de kunskaper man och insikter man får under en kurs, med världen utanför Handelshögskolans väggar.

Jag ser fram emot det kommande läsåret och hoppas på inspirerande och givande stunder i organisationsforskingens tecken.

Jutta, egenlärare i Företagets organisation och ledning 2014-15

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nytt läsår, ny synlighet

Från och med hösten 2014 kommer ämnet Företagets organisation och ledning att genom denna blog synliggöra vad som är på gång inom ämnet på ett nytt sätt. Stegvis kommer det attt dyka upp information av olika slag, från aktualiteter angående kurser till mer forskingsrelaterat innehåll.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar