Om kurser och kostnadseffektivitet

Olav EklundJust nu ser det ut som om effektiv universitetsundervisning är när en universitetslärare föreläser för ett fullt auditorium (50-100 studenter) i kurser där 50 % är katederundervisning och 50 % är uppgifter studenterna skall lösa på egen hand. Vi tänker att vår fiktiva kurs ger 5 studiepoäng (sp) efter 20 timmar kontaktundervisning. Det betyder att ämnet får 500 sp efter avklarad kurs. Om samma lärare håller en likadan kurs varje period, betyder det att ämnet får ihop 2000 sp på ett läsår med totalt 80 timmar kontaktundervisning. Kostnaderna för dessa kurser är minimala och intäkterna goda.  Tyvärr funkar det inte alltid så. Det finns ämnen och ämnen. De ämnen där det ingår laboratorieundervisning eller fältundervisning kan man inte lägga upp sådana kostnadseffektiva kurser och vid Akademin är det få kurser som drar så stora mängder studenter som exemplet ovan.

För att kunna graduera studenter på en hyfsad internationell nivå i mitt ämne, geologi och mineralogi, bör studenterna avverka såväl laboratoriestudier som fältstudier. All primärdata som geologer behandlar hämtas från naturen. Det är frågan om att i fält identifiera i hurudana miljöer bergarter har bildats, strukturmätningar i fält (hur bergarterna uppträder i den tredimensionella ”stenrymden”), vattnets naturliga fysikaliska och kemiska egenskaper i fält, bergarts, sediment och vattenprov för optisk och kemisk analys. Det är väl självklart att detta är sådant som måste undervisas i fält.

Trots idoga försök klarar jag inte av att fixa till det som Muhammed gjorde. Dvs. om Muhammed inte gick till berget gick berget till Muhammed. Jag kan inte få all världens geologiska miljöer till Åbo, utan jag är tvungen att föra studenterna dit var miljöerna finns. Geologiska institutioner runt om i världen håller sina fältkurser i berggrundsgeologi på olika sätt. Från Holland beger sig vissa enheter till Pyrenéerna, från Liège i Belgien drar man till södra Norge, från Vilnius drar man ända till Vesterålen i Norge, från Erlangen i Tyskland drar man till Indien, från Hamburg till Filippinerna (men även Åland), Frankfurt drar till Åland. St. Petersburg åker med studenterna runt halva världen. För att inte tala om Genève eller ETH Zurich som ordnar fältkurser runt hela jorden.

Vi är lyckligt lottade i Åbo som har nära till skärgården. Där har det hållits fältkurser i decennier. Orsaken till detta är att vintrarna ser till att berggrunden längs stränderna hålls väl blottad och det går att utläsa över 300 miljoner år av jordklotets historia i klipporna.

Denna vecka drar 46 studenter och lärare från Akademin och Åbo universitet ut på fältkurs till Ålands Brändö. Efter bara två timmars transport med minibussar och färja (Osnäs – Åva) befinner vi oss på ett av världens bästa områden för undervisning i proterozoiska processer i fält (proterozoicum är tiden mellan 2500 – 540 miljoner år). Det är dels frågan om en kurs på grundstudienivå som ÅA håller och dels en på ämnesstudienivå som är gemensam för ÅA och ÅU studenter. På en vecka skall studenterna få insikter i hur deras teoretiska studier under året stöds av observationer i fält. Det är underbart för en lärare att se hur studenterna får aha-upplevelser och ivrigt börjar göra egna observationer. Det är verkligen frågan om effektiv undervisning som leder till resultat.

Eller är undervisningen effektiv? För att få det att gå ihop behövs det tre lärare per kurs. Logistiken kräver tre minibussar per kurs och övernattningar i stugor. Låt oss se på ÅA-gulnäbbarnas fältkurs. Det krävs tre lärare på 19 studenter! Undervisningen pågår mer än 10 timmar per dag (men det får vi inte skriva in i Reprotronic) alltså har varje lärare dryga 50 timmar kontaktundervisning på en vecka. Kursen ger 2 sp, alltså totala mängden studiepoäng är 38 för en grundkurs eller omräknat 13 sp per lärare efter 50 timmars kontaktundervisning. Kostnaderna för minibussarna är 50€/dygn, alltså 750 € (inklusive bensinkostnader ca 1000 €) och stughyror är 50€ x 4 stugor x 5 dygn = 1000 €.

Någon har räknat ut att 1 sp ger universitetet 150 €. I mitt fiktiva fall med den stora föreläsningskursen får universitetet 75000 € för att ha avsatt 20 timmar kontaktundervisning.  Av en fältkurs får universitetet 5700 € efter att ha avsatt 150 timmar kontaktundervisning – en summa som knappt täcker alla logikostnader.

Kan då fältkurserna effektiveras? Knappast. Om karteringsgrupperna är större än två studenter blir det (av erfarenhet) en som jobbar och två som chillar. En lärare har svårt att hinna handleda fler än tre grupper per dag utan att grupperna står handlingsförlamade om det uppstår problem. Att minska på lärarkrafterna skulle leda till att kursen bör förlängas och därmed öka kostnaderna för transport och logi.

Låt vara att vi just nu har en bildningsfientlig regering som stryper resurserna till undervisningsministeriet, som i sin tur måste strypa resurserna till universiteten. Vad regeringen har lyckats med är att det ställs upp fullständigt orimliga visioner om hur universitetsundervisningen skall effektiveras. Tidigare, då bildning hade ett egenvärde, funderade ingen dess mer på huruvida fältkurser var dyra – de skall nu en gång för alla hållas och de utgör ett fundament för att Åbo geologer är populära på arbetsmarknaden och så skall det förbli – kvalitet kostar. Den av rektor tillsatta arbetsgrupp för undervisningen vid ÅA skall ha en eloge. De kom ju helt riktigt fram till att ämnen är olika och har olika behov av undervisning. Tänk om studenter i medicin undervisades i tillämpad kirurgi i ett föreläsningsauditorium – hemsk tanke!

P.s. Kostnadseffektivitet sänker kvaliteten. Välunderrättade källor berättar att vissa nordiska universitet medvetet sänker kunskapsribban i tentamina. Genom en stor genomströmning av studenter får universiteten mera pengar. Är det så vi skall lösa undervisningsministeriets orimliga krav på effektivitet?

Lämna ett svar