Alla inlägg av Saara Inkinen

Doktorsutbildning och dess mångsidiga möjligheter

Saara InkinenUnder de senaste åren har det uppstått livlig diskussion i medierna om den akademiska arbetslösheten och speciellt om hur doktorer borde hitta nya sätt att utnyttja sin utbildning. Ett klart faktum är att alla doktorer inte har möjlighet att hitta arbete inom forskning vid den offentliga sektorn, även om utbildningen huvudsakligen syftar till att förbereda forskarna för en akademisk karriär. Trots detta verkar diskussionen kring temat vara begränsad speciellt inom de akademiska kretsarna.

Själv har jag stött på varierande åsikter till exempel gentemot mitt val att delvis avvika från den traditionella akademiska forskarens karriärstig. Trots att jag har doktorerat har jag har också arbetat på företag och under den senaste tiden skaffat erfarenhet av teknologiöverföring. Det är just denna mångsidighet som jag själv uppskattar mest och ser som min största styrka. Vi lever i ett dynamiskt samhälle, och ett mångsidigt kunskapsområde är nuförtiden ett måste i arbetsvärlden oberoende av var man vill jobba. Man kan också inte förutspå de ändringar som man måste överväga under en livslång karriär – att behöva vidareutbilda sig eller skaffa sig ett nytt yrke under arbetskarriären är nästan regel snarare än undantag.

Inställningen till olika karriärval verkar främst bero på motpartens egen bakgrund; de val man själv gjort påverkar naturligtvis det som man uppskattar och värderar högst. Av denna anledning har jag upplevt att folk som arbetar utanför den akademiska världen har en mer positiv attityd till affärsrelaterade karriärval, medan de som jobbar inom akademisk forskning har i allmänhet en mera misstänksam inställning till dem. Med andra ord varierar åsikten om vad som är karriärmässigt framgångsrikt kraftigt beroende på vem som man frågar; något som verkar som ett stort steg framåt ur en synvinkel kan ses som ett professionellt misslyckande ur en annan.

Så hur bedömer man då värdet av arbete? Hurdant arbete är betydelsefullt? Vad är det bästa karriäralternativet en nybliven doktor ska sikta på? Värdet av arbete kan förstås betraktas ur flera olika synvinklar, men om man begänsar sig till det som är nyttigt för samhället har forskning definitivt en betydande roll vad beträffar nya innovationer och deras betydelse för ekonomin. Forskning skapar ny information, på basen av vilken nya lösningar till existerande problem eller framtida utmaningar kan hittas. Den vetenskapliga världen och det ekonomiska systemet är härigenom tätt sammanbundna, vilket gör meningsskiljaktigheterna mellan områdena ibland obegripligt stora.

Den fria akademiska forskningen har utan tvivel ett värde i sig och ekonomiska aspekter borde inte blandas in i den i ett för tidigt skede, men det är viktigt att inte separera dessa helt och hållet ens i början av uppfinningsprocessen. Genom att känna igen värdet av en uppfinning i rätt sammanhang så tidigt som möjligt kan idén bakom den förädlas till någonting som kan utnyttjas både för att nyttja samhället i uppfinningens egna tillämpningsområden och eventuellt också för att ge ekonomisk vinning.

Gränsytan mellan forskningen och affärsvärlden är komplex och den kräver vetenskapliga experter för att kunna fungera effektivt. Doktorer har mycket att erbjuda affärsvärlden tack vare sin mångsidiga utbildning och det är dags att bli av med de gamla stela och felaktiga uppfattningarna om akademiskt utbildade forskare som inte kan anpassa sig till jobb utanför universitetsvärlden. Istället borde vi möjliggöra utnyttjandet av deras otroligt mångsidiga kompetens som passar till flera typer av specialistpositioner.  Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att erbjuda möjligheter till affärsrelaterad utbildning även för doktorander och äldre forskare för att förbättra deras arbetsmöjligheter också utanför universitet. Sakkunnande i affärsprinciper är dock också nyttigt för forskare inom akademin: kommersialiseringsverktygen kan ofta direkt tillämpas också i olika innovations- och utvecklingsprocesser vid universitetet.

Det finns flera pågående projekt för att undersöka och förbättra nyblivna doktorers karriärmöjligheter i Finland, och möjligheterna till relaterad utbildning har ökat också vid ÅA t.ex. genom Business Essentials for Scientists-kursen. Det har också skett en tydlig förändring i attityderna mot kommersialisering av vetenskap under de senaste åren speciellt bland yngre forskare, och framtiden ser bra ut. Jag vill speciellt poängtera vikten av att ändra på forskarnas egna attityder mot deras karriärmöjligheter så att de bättre kan utveckla och värdesätta sin kompetens samt  marknadsföra denna för företagen och medierna.

Detta är mitt sista blogginlägg i Forskarbloggen. Jag vill tacka alla mina läsare för det gångna året och önska er en bra fortsättning på våren. Ta gärna kontakt med mig om ni vill diskutera min forskning eller mitt arbete inom teknologiöverföring även i framtiden!

Business Essentials for Scientists (BES) 2012

Denna gång ska jagSaara Inkinen berätta om en kurs som jag ordnade under hösten för forskare om att kommersialisera innovationer. Kursen hette ”Business Essentials for Scientists (BES 2012)” och den var en seminariebaserad helhet med totalt 21 föreläsare vars olika bakgrunder passade in i temat. En motsvarande kurs hade ordnats vid ÅA år 2011 under namnet ”Business Essentials for BioScientists (BEBS)”, och på grund av den väldigt positiva feedbacken till BEBS utvidgades konceptet i år både innehållsmässigt och för att utöver biovetenskaperna täcka även kemiteknik och ICT.

Deltagarantalet var begränsat till 20 personer för att främja diskussion och vi blev väldigt positivt överraskade av den stora mängden ansökningar som vi fick. Deltagarna valdes på basen av ansökningar där de beskrev sitt intresse för kurstemat och berättade om eventuella erfarenheter som var relaterade till entreprenörskap. Kursen var avsedd för doktorander eller äldre forskare som är intresserade av entreprenörskap och kommersialisering av innovationer. Flera av deltagarna hade antingen redan varit med i kommersialiseringsprojekt eller planerar att delta i sådana, och många var också intresserade av en karriär utanför den akademiska världen.

Kursen innehöll sex stycken längre eftermiddagssessioner. Som föreläsare hade vi entreprenörer med vetenskapliga bakgrunder, professorer och teknologiöverföringspersonal från ÅA och Turun Yliopisto (TY), samt kommersialiseringsspecialister och aktörer i det lokala innovationsfältet i Åbotrakten. Utöver att presentera allmänna affärsrelaterade teman, var syftet också att väcka intresse för entreprenörskap speciellt i de tre valda fokusområdena (ICT, kemiteknik och biovetenskaper) samt att berätta om innovationsrelaterade resurser vid ÅA och i Finland. Vi var mycket glada över att vi kunde få så många intressanta personer med mångsidiga bakgrunder att ställa upp som föreläsare, att höra deras åsikter och erfarenheter var utan tvivel det mest nyttiga för deltagarna. De under kursens lopp behandlade temana var varierande men delvis överlappande så att de byggde upp en täckande helhet, som utvidgade forskarnas syn på både sitt eget forskningsarbete och sina framtida karriärutsikter.

Introduktionen hölls av Prorektor Mikko Hupa. Prorektor Hupa poängterade innovationens samhälleliga betydelse och gav en överblick över innovationsprocesserna vid ÅA.  De valda generella affärskoncepten, som presenterades på kursen, innefattade bokföring, marknadsföring, affärsstrategi och finansiering. Professor Gary Cunningham, som är på besök vid Hanken vid ÅA, berättade om bokföringsprinciper och om de viktigaste bokföringsdokumenten man ska kunna tolka och använda i beslutsfattandet, även om man inte siktar på att arbeta som bokförare. KPMGs skattespecialist Kaj Grüssners inspirerande presentation om bokföring i praktiken kompletterade temat med reella exempel. Röda Korsets verksamhetsledare Yrsa Wilén hade en livlig föreläsning om marknadsföringsprinciper som baserade sig på hennes långa erfarenhet i industrivärlden. Hon poängterade att marknadsföring inte bara handlar om försäljning, utan är en process som syftar till att identifiera och uppfylla kundernas behov. Hon gav också råd om hur man kan optimera sina hanteringssätt för att bättre ta i beaktande olika personligheter.  Professor Kim Wikström från ÅA hade en tankeväckande föreläsning om företagsstrategi, i vilken han poängterade planeringens relevans i både affärsvärlden och ens egen karriärutveckling samt presenterade en modell för utformning av affärskoncept.

Kursdeltagarna efter sista föreläsningen.

Entreprenörskap inom olika områden behandlades genom att vi hade presentationer av både universitetsprofessorer som var specialister på företagsamhet på ett visst område och entreprenörer eller andra specialister som berättade om sina egna erfarenheter i branschen. Innovationsdirektör Hanna Halme från affärsutvecklingsbolaget Biocelex gav deltagarna en insyn i hur biovetenskapliga innovationer evalueras ur en business’ synvinkel och docent Lasse Leino från Laurantis Pharma utvidgade samma tema genom sina personliga erfarenheter i bioentreprenörskap. Professor Pekka Hänninen från TY berättade allmänt om grundandet av start-up företag som uppkommit från vetenskapliga uppfinningar och om sina egna erfarenheter från Aqsens Oy som han grundade 2009.

ICT-entreprenörskap presenterades av två experter. Professor Pasi Malinen från Turun Kauppakorkeakoulu gav en energisk översikt av de senaste utvecklingarna inom ICT-branschen och Håkan Lövdahl från LLS Data Ab delade sina tankar om ICT-business baserat på flera små företag han varit med om att grunda och leda. Det är inte lika vanligt att starta eget produktionsbolag inom kemiteknik som t.ex. i mjukvarubranschen, men vi var väldigt nöjda med att verkställande direktör Kenneth Ekman från Critical Solution Technologies kunde komma och berätta om sin långa karriär som entreprenör i kemirelaterade start-ups och belysa vilka utmaningar man kan förvänta sig om man startar eget i branschen.

BES inkluderade också flera presentationer, som gav deltagarna information om innovationsrelaterade resurser och kunskaper. Teknologispecialist Heikki Aro från TEKES berättade om deras finansieringsprogram för små och medelstora företag (SMF) och direktör Olli Mankonen från TurkuScienceParks affärsutvecklingsavdelning gav deltagarna praktiska råd till utformning av en affärsplan. Vi hade också en annan föreläsare från TurkuSciencePark; Linda Fröberg-Niemi berättade om arbetsmarknaden och -utsikter för doktorer i Finland och om hurdana skillnader det finns i arbetslivet mellan företag och universitet.

Vi som jobbar vid teknologiöverförings- eller innovationsenheterna vid ÅA eller TY berättade om immaterialrättigheter, vilka skillnader det finns i dessa i olika länder, samt när och varför man ska patentera en uppfinning och vilka ekonomiska för- och nackdelar detta medför ur både uppfinnarens och patentägarens synvinklar. Från ÅA så deltog innovationskoordinator Olle Lagerroos, teknologiöverföringsmanager Mika Tuomola och jag själv i den här delen. ÅAs teknologiöverföringssystem och de relaterade dokumenten vid ÅA gicks också igenom tillsammans med det nyligen ikraftträdda direktivet om uppfinningar. Informationsspecialist Anne Bäcklund från TY berättade om olika patentdatabaser och visade hur man kan göra patentsökningar i dessa, och innovationsombudsman Mauno Kangasaho som också fungerar som  innovationsombudsman för Uppfinningsstiftelsen fokuserade på IPR rättigheterna och själva patenteringsprocessen.

På kursen hade vi också övningar i networking och ”pitching”. Pitching är ett engelskt ord för ett kort försäljningstal som samtidigt informerar åhöraren om produkten och syftar till att antingen direkt sälja produkten eller ordna ett möte med den potentiella kunden. Ett relaterat koncept, som presenterades på kursen, är NABC (Need, Approach, Benefit, Competition) som har utvecklats vid SRI International i USA. NABC kan användas för att förtydliga pitchmeddelandet och den används också bl.a. av TEKES i evalueringen av finansieringsansökningar.

Jag tyckte själv att det var roligt att få ordna den här kursen, speciellt när jag själv hade spenderat första halvan av detta år på Kellogg och studerat motsvarande ämnen där. Kursen fick väldigt positiv respons och jag hoppas jag kan vara med och ordna den också nästa år. Skicka gärna e-post eller kommentera nedan ifall ni har förslag till förbättringar för BES 2013! Teknologiöverföringsavdelningen vid ÅA ska också ordna andra skolnings- och infotillfällen nästa år, till exempel angående TEKES TUTLI-projektansökningar.

Saara Inkinen

Värk i musklerna, men ingen stress

Saara InkinenChassé, plié, pirouette, plié… Pianomusiken fyller danssalen och en grupp bestående av omkring tio balettdansare flyter genom rummet med eleganta rörelser i exakt takt. Det är tisdag, arbetsdagen är över och jag befinner mig på ett av mina favoritställen: dansskolan. Koreografin slutar med en arabesque och jag koncentrerar mig för att hålla positionen en stund. När danslektionen är över klappar alla i händerna och börjar tala om vardagliga saker. Dansgruppen består av vuxna med olika bakgrunder, många av oss har dansat tillsammans i flera år och lärt känna varandra mycket bra. Flera av mina danskompisar är också forskare, så ibland är det roligt att diskutera hur det går med deras forskning. Utöver de trevliga diskussionerna och den goda fysiska hälsan som jag har fått från mina motionshobbyer så är kanske den viktigaste följden den positiva känslan som man fylls med efter ett träningspass. Oberoende av hur bra eller dåligt jag har lyckats med min arabesque så känns det som om mitt liv är i balans när jag stiger ut i det höstliga vädret och börjar cykla hemåt.

Under sommaren är man vanligtvis full av energi. Då solen skiner och dagarna är långa, orkar och hinner man göra saker också efter arbetsdagen utan några problem. När hösten framskrider börjar vardagen ofta kännas lite tyngre. Det blir svårare att återhämta sig från jobbet, samtidigt som arbetstakten ökar när projekten kommer ordentligt i gång och rapporteringsdatumen närmar sig. Allt detta leder till att man varken skulle ha lust eller energi att göra något annat än sjunka ner i soffan efter arbetsdagen.

Vi har alla våra egna sätt att hantera stress och stora arbetsbördor. Man inte alltid själv kan påverka situationen på arbetsplatsen, speciellt i dagens projektbaserade arbete, men det finns många sätt att kämpa emot tröttheten och förbättra sin egen livskvalitet. En del tycker om att motionera, spela något instrument eller att gå på konsert medan andra vill hellre ta ett glas vin i gott sällskap på krogen, läsa en bok eller bara stanna hemma och göra ordning i hemmet i lugn och ro.

Alla har förstås sin egen smak vad gäller hobbyer, och för att fritiden inte skulle kännas alltför ansträngande är det oerhört viktigt att hitta en hobby som man faktiskt trivs med. Som ni säkert redan märkt så är min favoritmetod att klara av det ibland krävande vardagslivet motion. Under de senaste tio åren har jag fokuserat på jazz, modern dans, balett och olika motionstimmar. När jag var yngre prövade jag på olika idrottsgrenar och var till och med i landslaget i taekwondo under en kort tidsperiod. I mitt fall är det så att motionshobbyerna inte endast stöder de viktigare delarna av mitt liv. Det är snarare så att motionen utgör kärnan av mitt liv så att de andra bitarna faller på plats, såsom arbetslivet, familjen och vännerna. Mina hobbyer sammanfogar vardagen till en balanserad och väl fungerande helhet.

Som alla vet förebygger motion många sjukdomar och är nyttigt för både den mentala och den fysiska hälsan. Ändå verkar det ibland omöjligt att hitta tid och energi för att ta itu med att träna, även för en sportentusiast som jag. Efter arbetstiden borde man också vara social, träffa vänner och ha kontakt med släktingarna. Speciellt svårt så känns det då man har mycket annat program. Jag blir ofta tillfrågad varför jag alltid är på så gott humör och en av de största orsakerna är utan tvivel min aktiva livsstil som innehåller mycket motion. Enligt studier så förorsakar inte en lagom mängd motion endast positiva kemiska förändringar i kroppen utan även förebygger depression och tränar och aktiverar hjärnan. Det är värt att prova!

Ikväll skall jag styrketräna, under timmen aktiveras alla muskelgrupper i kroppen med hjälp av enkla men effektiva träningsserier. När armmuskelträningen kör i gång ekar Kelly Clarksons låt ”Stronger (What Doesn’t Kill You)” i rummet. Trots smärtan i kroppen ler jag brett och gör mig redo för att pröva mina gränser. Jag har ökat på vikterna sedan förra gången och i enlighet med lyriken till den dunkande popsången kommer jag att klara av det här. Likaså morgondagens viktiga möte som ännu för några timmar sedan gjorde mig lite ängslig. Nu känns det som ett tillfälle och ny möjlighet till framgång.

Att finna den person som man kan bli i framtiden

Saara InkinenMin postdoktorala vistelse i Chicago börjar närma sig sitt slut och det är snart dags att packa mina resväskor för hemresan till Åbo. Utlandsvistelser är alltid nyttiga upplevelser eftersom de möjliggör en personlig evaluering av det som man tidigare  gjort och lärt sig, var man står för tillfället och vilka olika vägar man kan välja emellan när man går framåt.

Jag brukar jämföra längre utlandsvistelser med en spegel. I det här fallet består spegeln av ens omgivning och de människor som man kommunicerar eller samverkar med, antingen hemma eller på jobbet. Det dagliga samspelet med vår omgivning definierar den bild som vi har av oss själva, vilket i sin tur kan begränsa det som vi vill och vågar göra.  När man bor och arbetar i sitt hemland under en längre tid så målar man så småningom upp en viss bild av vem man själv är som person, var man befinner sig på arbetsmarknaden, vad man har för specifika kunskaper i förhållande till kollegerna, hurdant värde man har i andras ögon och också hur man tror man kan utveckla sig själv i framtiden.

När man flyttar utomlands så tar man den här bilden med sig, men eftersom bakgrunden på bilden ändras så börjar man snart inse att spegelns yta börjar tappa sin glans. Man börjar tappa små bitar av det som man trodde var det mest värdefulla i ens identitet och man måste ofta utmana det som man tidigare tyckte var sant. Ibland så blir det så att utlandsvistelsen slår sönder hela spegeln varefter man behöver börja bygga ihop hela bilden på nytt, en bit åt gången. Om man flyttar till ett land med främmande kultur upplever man förr eller senare en kulturchock. Storleken av kulturchocken beror helt på ens personliga situation och personlighet och de egentliga kulturskillnaderna mellan hemlandet och det land man tillfälligt befinner sig i. Ju flera skillnader i de arbetsuppgifter som man sköter utomlands och de tidigare uppgifterna som man har jobbat med, desto djupare och längre blir den personliga adapteringsprocessen.  När man är färdig med den så kan man igen se en tydligare bild av sig själv, som den person som man har vuxit till i processen men den här gången mot den nya bakgrunden. Hur svår den här processen än kan verka så är den, hur som helst, nästan alltid värd smärtorna och leder till signifikanta förbättringar i till exempel arbetseffektiviteten och kreativiteten.  Jag antog själv mycket annorlunda uppgifter under den här postdoc-perioden, jämfört med det som jag hade tidigare gjort, vilket tvingade mig att på ett positivt sätt att re-evaluera mina professionella kunskaper och framtidsmål och samtidigt gav det mig nya perspektiv för forskningsarbetet och innovationsrelaterat arbete i allmänhet.

På besok i Silicon Valley, "Kiseldalen", i Kalifornien.

Jag har ofta blivit frågad vad jag har tyckt har varit det bästa med det gånga halvåret i USA. Mitt svar instämmer helt med det som mina kolleger och studiekompisar har svarat när jag har frågat dem samma fråga, det vill säga: människorna. Nuförtiden kan man nå all information som man kan tänka sig via internet och universitet kan inte längre endast konkurrera på basen av kursinnehåll, infrastruktur eller andra fysiska detaljer. Det är utan tvivel människorna, både studerandena, professorerna, och de specialister som jag har fått jobba med, som har blåst liv i lågan under de livliga diskussionerna som jag har upplevt antingen på kurserna på Kellogg eller under de samprojekt som jag har varit med om på Kellogg och INVO. Jag tror att den här resan  har ökat, inte bara min kännedom om de teoretiska principerna som behandlandes på kurserna (som jag beskrev i mitt tidigare inlägg), utan också min kunskap att tänka kritiskt, evaluera och förbättra min egen motivation och mina sätt att agera samt att fatta beslut som leder till systematisk och konkret värdeökning i de produkter eller processer som jag arbetar med.

Det som jag tycker är det viktigaste som jag vill ta hem härifrån och berätta om till mitt professionella nätverk, är viljan och konsten att hjälpa andra i sina försök att gå framåt i sina karriärer eller i sina arbetsprojekt. Det kan låta som en kliché men jag tror att det här är nyckeln till en sådan hållbar innovationsutveckling som vi måste börja bygga i framtiden vid alla arbetsnivåer i forskningsarbetet vid universitet. Det är klart att saker och ting inte fungerar på samma sätt i Finland som i USA, men det finns vissa nyttiga koncept och verktyg som jag vill börja använda. Till exempel så kallade ”elevator pitches” som är enkla men högst effektiva värdeskapningsverktyg som man kontinuerligt kan tillämpa för att maximera produktiviteten hos olika produkt- eller processutvecklingsprojekt. Ett annat exempel som används av många här är möten som man ordnar via sitt kontaktnätverk, inte för att be om en arbetsplats eller någon annan tjänst, utan bara för att få information angående ett visst tema eller industri som man är intresserad av. Det har varit hjärtevärmande hur många personliga råd och referenser som jag har fått via människor som jag har träffat på det här sättet, och de här mötena har faktiskt lett till konkreta förbättringar av de arbets- eller karriärrelaterade frågor som jag har behövt hjälp med. Det här är någonting som jag definitivt vill berätta mera om i Finland och ta fram på den  businesskursen som jag kommer att ordna  på hösten.

Med det här vill jag säga adjö från USA. Nästa gång jag uppdaterar bloggen kommer jag redan att vara tillbaka i Åbo. Trevlig sommar åt alla och kontakta mig gärna om ni vill veta mera om mina erfarenheter i Chicago eller om ni annars bara vill diskutera innovations- eller forskningsrelaterade frågor!

På väg mot våren: Nya utmaningar

Saara InkinenMed lysande lila, gula och vita blommor i träden har våren äntligen anlänt till Evanston. Vi har redan haft en vecka med väldigt varmt väder, och som tur är, så råkade denna vecka infalla just på semestern mellan vinter- och vårterminen (spring break). Den gångna vintern var exceptionellt varm i Illinois, vilket jag var mycket nöjd med, men våren och sommaren är nog lika efterlängtade här som i Finland. I mitt förra inlägg diskuterade jag allmänt om varför jag är här i Chicago, och om de största skillnaderna mellan USA och Finland vad gäller studielivet samt hur jag har tycker att teknikstudier skiljer sig från ekonomiska och ledningsstudier. Jag ska nu berätta mera specifikt om de kurser jag har tagit och om hur jag efter de första månaderna upplevt livet i USA.

Jag deltog i fyra kurser under vinterterminen och under vårterminen, som just startat, deltar jag i två kurser samt arbetar som praktikant vid Northwestern University’s innovationsenhet INVO (Innovations and New Ventures Office). Under vinterterminen studerade jag finans, affärsstrategi och bokföring för beslutsfattande. De här tre baskurserna gav mig en stark grund på vilken jag senare kan placera informationen från mera tillämpade kurser. Jag fick också en mycket bra allmän bild av affärshantering. Som den fjärde kursen tog jag en kurs som behandlade förvaltning av immateriella rättigheter. Den var direkt relaterad till min tidigare arbetserfarenhet, så den kändes lättare att anamma jämfört med de andra kurserna.

Såsom jag skrev i mitt förra inlägg så konkurrerar man med sina kurskamrater om vitsorden, och eftersom studiekollegerna inte bara är intelligenta utan också otroligt konkurrenskraftiga, så måste man verkligen kämpa för att vara bland de bästa. Jag måste medge att jag var lite orolig för mina vitsord under vinterterminen – jag kom från ett helt annat utbildningssystem och hade ingen aning om på vilken kunskapsnivå som de andra egentligen låg. De flesta av mina studiekamrater kommer ju från de bästa universiteterna i världen och har omfattande och flerårig arbetserfarenhet från relevanta positioner inom affärsvärlden/industrin. Men jag jobbade hårt, och till sist klarade jag alla mina kurser utan större problem, vilket naturligtvis gav mig mera självförtroende för den kommande andra halvan av min vistelse. Jag känner mig nu mycket mera avkopplad, trots den stora arbetsmängden.

Finanskursen fokuserade på effekten av tid och risk på det ekonomiska beslutsfattandet. Den första tanken som jag hade efter att vi började gå igenom kursinnehållet i detalj var:

– Jag vet inte hur jag har kunnat leva så här länge och klarat mig i arbetslivet och det personliga livet utan de här kunskaperna?

Och som uppföljning till det här:

– Hur  skulle jag ha kunnat komma vidare i min karriär utan denna kunskap?

Jag lärde mig till exempel att evaluera och jämföra finansieringen av olika projekt på basen av deras ”net present value” (NPV), att värdera och prissätta andelar och obligationer samt basteorin bakom effektiva marknader och hur man ska sammansätta investeringsportfolier.

Bokföringskursen var också mycket ögonöppnande. Jag lärde mig att konstruera och förstå finansiella rapporter från olika organisationer med betoning på länkarna mellan bokföringsinformation, ledningsplanering och beslutsfattande. Det som jag tyckte att var speciellt intressant var att förstå på hurdana beslut som rapporteringsprocessen baserar sig på, samt hur man kan använda och evaluera bokföringsdata.

Kursen om förvalting av  immateriella rättigheter gav mig en systematisk bild av innovationer och gick in på strategin och logiken bakom ämnet. Kursen behandlade verktyg, såsom uppfinningsanmälan, och klargjorde grundligt skillnaderna mellan olika typer av intellektuell egendom, samt skillnader mellan det europeiska och det amerikanska patentsystemet. Den förklarade också hurdant samspel patent, varumärken och upphovsrätt kan och borde ha, och de regler eller lagar som utgör grunden för de olika formerna av intellektuella egendomar. Jag lärde mig att evaluera, värdera och utnyttja de ovannämnda tillgångarna för att bygga, och på ett hållbart sätt uppehålla en konkurrensfördel. Det roliga med den här kursen var att jag direkt kunde tillämpa och relatera innehållet till mitt tidigare forskningsarbete och att jag kommer att utnyttja allt som jag lärde mig också i mina kommande uppgifter vid INVO samt mina kommande uppgifter inom teknologiöverföringen vid ÅA.

Vårtermin har som sagt just börjat och under den här terminen deltar jag i följande kurser: ”Biomedicinsk marknadsföring” och ”Entreprenörskap och bildande av nya företag”. Den förstnämnda kursen fokuserar på marknadsförningen av läkemedel och medicinska  instrument. På den kursen studerar man vikten av olika marknadsföringskoncept inom den biomedicinska industrin. Meningen är att studerandena blir effektiva ledare inom biomedicinska marknadsföringen genom att de bättre förstår reglerna och nyckelfigurerna på spelplanen. Kursen lyfter också fram etiska frågor relaterade till marknadsföringen av läkemedel. Som ett tillskott till facklitteraturen fick vi under de två första veckorna läsa två icke-vetenskapliga böcker: Jamie Reidys ”Hard Sell: The Evolution of a Viagra Salesman” och Atul Gawandes ”Complications: A Surgeon’s Note on an Imperfect Science”. Den förstnämnda beskrev läkemedelsindustrin ur en läkemedelsförsäljarens synvinkel och den andra ur en kirurgs synvinkel. Båda var ytterst underhållande och ett roligt sätt att dyka in i den här högst reglerade världen.

Alla kurser innefattar typiskt hemuppgifter eller större projekt som man gör i små (4-7 personer) grupper. De här arbetena och många andra studierelaterade uppgifter baserar på en så kallad ”Honour Code”. Denna ”Honour code” innebär , bland annat att man i de flesta fall endast får diskutera sina hemuppgifter med sin egen grupp eller att man i vissa kurser kan göra tenten hemma, men endast använda de resurser, material osv. som är angivna av läraren. Med andra ord, så litar man på att studernaden inte fuskar, även om det skulle finnas möjlighet till det, och baserat på mina observationer så tycker jag att det här systemet faktiskt fungerar mycket bra!

På entreprenörskapskursen jobbar vi med projekt som baserar sig på innovationer som  skapats av studeranden och som förhoppningsvis ska leda till riktiga startups. – Jag måste säga att detta är riktigt spännande! –  I början av kursen presenterade de studeranden som hade en affärsidé sin idé för de övriga deltagarna och försökte sedan samla ihop ett specifikt och idé-anpassat team för att maximera sina möjligheter att lyckas. Jag valde själv ett team med ett tema som tangerade mina tidigare kunskaper. Kursen är starkt baserad på studerandenas eget arbete och erfarenheter. Vi har endast några föreläsningar men desto flera diskussionstillfällen och möten med varandra eller mentorer från industrin. Under kursen skriver vi en officiell affärsplan som vi sedan presenterar för experter eller investerare från industrin. I min grupp vill en av oss också fortsätta med projektet på heltid, efter att han fått sina MBA-papper. Detta är med andra ord en otrolig möjlighet att få ta del av de första stegen som en startup måste ta, och jag hoppas att jag också får se hur startup-bolaget växer till en lukrativ äffärsverksamhet! En startup från vår kurs har redan blivit en framgångshistoria; den vann just över 800 000$ i 2012 Rice Business Plan Competition (RBPC) som är världens största affärsplanstävling på ”graduate” nivå!

Fråga gärna ifall ni vill veta mera om mitt program vid Kellogg! Eftersom planen är att även nästa år en eller två doktorander eller postdocar med vetenskaplig bakgrund får en likadan möjlighet att komma hit, så svarar jag  gärna på frågor också per epost ifall någon redan blivit intresserad. ÅA med samarbetspartners kommer också att ordna en ekonomi och startup-relaterad kurs för forskare på hösten 2012, so stay tuned!

Från en värld som regleras av Van der Waals till en omgivning som styrs av Porters fem krafter

Saara InkinenI slutet av december anlände jag till Chicago för att studera ekonomi och förvaltning av immateriella rättigheter vid Kellogg School of Management vid Northwestern University.

Jag är forskare vid laboratoriet för teknisk polymerkemi och hade tidigare bland annat arbetat som forskare inom industrin under några år. I höstas fick jag höra att Stiftelsen för Åbo Akademi   finansierar ett forskarprogram vid Kellogg. Programmet är riktat till en doktorand eller postdoc som har en biovetenskaplig- eller biomaterialrelaterad bakgrund. Jag blev genast intresserad! Jag fick platsen och har nu varit här i lite över två månader. Det här är första gången jag skriver i Forskarbloggen och jag kommer under de kvarvarande fyra månaderna att blogga, mer eller mindre regelbundet, om mina erfarenheter ur en polymerteknologs synvinkel. I detta första inlägg berättar jag lite om min bakgrund och mina funderingar kring de första månaderna i den akademiska ”businessvärlden”.

Matchande pusselbitar

Ända sedan jag var liten så har jag vetat att naturvetenskaper skulle vara mitt sätt att försöka ändra på världen till en bättre plats. När jag 1999 började studera vid ÅA, var det här ett av mina motiv för beslutet att komma och studera vid det dåvarande KTF; jag ville göra någonting som potentiellt kan förbättra miljön, och att bli forskare var ett val som på ett naturligt sätt passade min karaktär.

I början av 2011 disputerade jag och min avhandling behandlade biopolymerer och olika modifieringar av deras egenskaper – ett tema som kombinerade mina professionella ambitioner och även sammanfattade ett flerårigt arbete till ett fylligt och konkret paket. Min forskning hade främst varit inriktad på industriellt samarbete i form av olika produktutveckligsprojekt, och möjligheten att vidareutveckla mina kunskaper i teknologiöverföring från universiteten till industrin passade mycket bra in i mina karriärplaner.

Campusområdet i Chicago

Trots att jag hade stött på budgetering och olika strategiska initiativ i samband med projektplanering, hade jag inte haft möjlighet och tid att fundera så mycket på hurdana detaljer, processer eller lagar det finns bakom det ekonomiska systemet. Finansvärlden hade till en viss grad till och med verkat som en djungel utan regler för mig. Det är först nu, efter en tid i businesskolan, som jag har börjat inse att på samma sätt som man kan styra de molekylära interaktionerna hos polymerkedjor så är det också möjligt att till exempel basera en affärsstrategi på förvånansvärt liknande teorier. Jag har börjat få en djupare förståelse om hur affärsstrategier och förvaltningen av intellektuell egendom består av olika pusselbitar, som man ur ett strategiskt perspektiv måste kunna placera i en större helhet både på ett korrekt sätt och vid en korrekt tidpunkt samt även hur allt detta kan tillämpas på nya vetenskapliga innovationer.

Kulturskillnader

Kultursskillnaderna mellan Finland och USA har nog absolut varit större både vad gäller studierna och livet i övrigt, trots att jag har rest relativt mycket runt om i världen och också besökt den här kontinenten tidigare. Under min studietid bodde jag i England under några år och studerade bioteknik vid University College London. Jag märkte redan då att det finns tydliga skillnader, inte bara i lärostilen, men till en viss grad också i motivationen och beredskapen hos studerandena att satsa på kurserna. Här vid Kellogg är undervisningen starkt baserad på att man redan läst teorin eller bakgrunden till det som behandlas i klassrummet före man kommer på föreläsningen. På föreläsningarna gås teorin igenom mycket snabbt, om ens överhuvudtaget, och den största delen av undervisningen går ut på att man gör tillämpade räkneövningar eller går igenom illustrativa exempel. Med andra ord kräver varje föreläsning i vanliga fall flera timmar av självständigt arbete före själva undervisningssessionen. Studerandena är väldigt aktiva och har mycket frågor, och det är också typiskt att professorn använder ”cold calling” vilket betyder att han eller hon ber valda studeranden att svara på frågor under föreläsningen, och eftersom också timaktiviteten påverkar vitsordet är det under inga omständigheter möjligt att passivt gömma sig på bakbänken.

Vikten av finansiella incitament

Efter att jag läste professor Olav Eklunds text i Forskarbloggen om den omvända Gauss distributionen i vitsorden på ÅAs kurser, började jag fundera mera på de möjliga orsakerna till det och tog reda på hur kurserna bedöms på Kellogg. Den första tydliga skillnaden i studieomständigheterna är att man i vanliga fall endast kan tenta en viss kurs en gång och på ett förhandsbestämt datum. Terminsavgifterna är höga, vilket naturligtvis ger studerandena en mycket stark motivation för att satsa allt på att lära sig effektivt och prestera det som krävs. Jag tar hälften av mina kurser på kvällarna med deltidsprogrammet. Deltidsstuderandena arbetar på heltid samtidigt som de studerar på kvällarna. I deltidsprogrammet tycker jag att konkurrensen till och med är hårdare än i heltidsprogrammet, inte minst för att det är vanligt att en prosentuell andel av terminsavgiften betalas av arbetsgivaren och att den procentuella andelen är beroende av vitsordet.

Det finns också en enorm kulturskillnad relaterad till hedern. Såsom redan diskuterades i Professor Eklunds blogg och kanske lite överdrivet i den påföljande diskussionen, så tycker några studeranden i Finland att det inte spelar så stor roll om man inte klarar tenten på första gången eller bara får en etta för att ”ingen kommer att titta på dina betyg senare i alla fall” och ”man lär sig det som man behöver på jobbet”. Situationen är mycket annorlunda här. För det första så tycker studerandena att det väldigt pinsamt att inte kunna svara på professorns frågor både på föreläsningen och i tenten. Som ett resultat av det här och de ovannämnda finansiella incitamenten så är vitsordfördelningen mycket kraftigt viktad mot de högsta vitsorden.

Det här leder mig till den andra större skillnaden i systemet jämfört med det som jag är van vid. Kursvitsorden är inte baserade på själva poängen utan den prosentuella distributionen, så att 40% av de bästa får det bästa vitsordet A, 50% får ett B, och 10% av studerandena, med de lägsta poängen, får ett C. Jag har ingen officiell information om följande påstående, men enligt det som jag har hört, så är det emellertid inte möjligt att bli underkänd så länge som man visar lite intresse för kursen. Vitsorden är alltså inte baserade på vad man kan, utan på hur mycket som man kan i förhållande till de andra på kursen. Jag behöver ännu lite tid för att bestämma mig för vilket system som jag tycker att är det bästa. Vad tycker ni?

Som ett exempel på hur det här fungerar i verkligheten kan jag nämna att mina senaste tent poäng var 93 av 105 och jag kände mig väldigt nöjd, med tanke på att ämnet var relativt nytt för mig. Men eftersom medelvärdet var 88, medianen 89 och standardavvikelsen 8 poäng så hade ungefär en tredjedel av mina kurskompisar fått ännu högre poäng. Ett sådant här system reflekterar nog bättre den konkurrensbaserade reella världen men kanske också tar bort en del av glädjen att lära sig.