Etikettarkiv: nätverk

Rundgång

Av olika orsaker har jag haft anledning att gå igenom pappershögar därhemma, sorterat, slängt och fastnat i allehanda minnen. Bland pappren fanns också en ÅU sparad från 11.11.2004. Bläddrade igenom numret, funderade varför jag sparat just dethär numret och slogs samtidigt av att rubrikerna kunde lika bra ha hämtats från en ÅU 2017!

”Varvsarbetare marscherade ut”
”Stämningen hårdnar i Holland: tillslag mot terrormisstänkta i Haag”
”Pensionärer beskattas orättvist”
”Nu ska halkolyckor förebyggas”
”Bara stora universitet klarar konkurrensen”

”Bara stora universitet klarar konkurrensen

En ny rapport om universitetens verksamhetsförutsättningar har i november 2004 överräckts till undervisningsminister Tuula Haatainen. Utredningen lyfter fram behovet av en strukturell utveckling av universiteten och yrkeshögskolorna. Slagord som samarbete och nätverk skymtar även här liksom att den interna förvaltningen borde utvecklas mot koncernförvaltning. Man konstaterar vidare att mindre universitet inte kan tävla internationellt, dessa borde i stället satsa på nationella eller regionala styrkor. Bara de stora universiteten har förutsättningar att bli spetsenheter. Rapporten tar inte ställning till vilka universitet det är frågan om men konstaterar samtidigt att det för närvarande bara finns ett stort universitet i Finland.

Allt detta känns nu alltför bekant. Strukturella förändringar är fortfarande nödvändiga åtgärder för att effektivera universitetsverksamheten. Samarbete och nätverk ska fortsättningsvis vara lösningen för effektivare (och billigare) verksamhet inom högskolesektorn. Behovet av att finländska universitet utvecklas till toppenheter och når den internationella toppen understryks. Volym är nyckeln till kvalitet. Har vi inte kommit någon vart i denna diskussion under de senaste 13 åren? Har vi inte satsat på de rätta strukturella förändringarna, har vi inte utvecklat de rätta samarbetsnätverken och var är de finländska universiteten på de internationella rankinglistorna?

Alldeles säkert har våra universitet utvecklats på alla dessa områden. Vi lägger också kanske in andra betydelser i orden strukturell, nätverk och toppenhet. Och visst finns det vissa skillnader till rapporten ovan.

En väsentlig skillnad är att man föreslår att 90 miljoner euro ges till universiteten för att stöda grundforskning, utveckla den internationella verksamheten och stärka infrastrukturen. Sådan generositet har dessvärre inte synts till på rikspolitisk nivå under den senaste tiden. Vidare kan jag konstatera att digitaliseringen inte nämns med ett enda ord även om Finland då, 2004, var ett av informationssamhällets mönsternation där utvecklande av IT, Internet och tjänster på nätet var aktivare än i något annat land i världen. Vi var informationssamhälle nummer ett. Vi hade inskrivet i regeringsprogrammet att Finland även i framtiden skulle vara på topp gällande informationssamhällets parametrar. Digitalisering var en väsentlig del av detta arbete – ändå har digitaliseringsretoriken lyfts fram först långt senare. Och det känns aningen som om vi missat den bästa chansen nu, 13 år senare, då vi rasat på de olika topplistorna som mäter informationssamhället (t.ex ICT development index). Listan toppas numera av Sydkorea, Island, Danmark och Schweiz. Finland återfinns knappt bland 10 bästa, beroende på vilket mätinstrument man använder. Men visst ska vi tro att Finland kan komma igen – och speciellt vad gäller att tillvarata alla möjligheter som ett välutvecklat informationssamhälle kan ge. Men det sku ha varit bättre om vi också här hade haft lite mera rundgång, dvs att man redan 2004 hade lyft fram digitaliseringen.

Ja och så har vi ju en skillnad i att Tuula Haatainen numera är presidentkandidat och inte minister. En viss rundgång, men med variation. Hur denna förändring kan tänkas förändra det finländska universitetsväsendet är ett oskrivet blad 🙂

Hur som helst, trots att jag börjar känna mig aningen trött på den retorik som upprepas över årtionden, ska vi hoppas att vi lyckas göra någotslags ryck i all denna rundgång. Att vi igen under det nya läsåret ska lyckas med att skapa gränsöverskridande nätverk, effektiva strukturer och kvalitativa forskningsresultat som uppskattas på den internationella arenan. Och bevisa att inte bara de stora universiteten är vackra. Åbo Akademi kan istället räkna sig till ett litet, stort universitet där det finns mycket rum under taket för både bredd och djup!

 

Forskningsnätverk och mångvetenskaplighet

Marina NäsmanJag tänkte spinna vidare lite på det föregående inlägget här i forskarbloggen som skrevs av Gunilla Widén som handlade om tvärvetenskaplighetens fröjder. Det fick mig att tänka på min egen situation och på vilka sätt tvärvetenskaplighet (eller mångvetenskaplighet som jag väljer att kalla det i detta fall) i form av forskningssamarbeten också är en naturlig del av min vardag.

Att vara en del av ett forskningsnätverk är något man kan ha stora fördelar av både under doktorandtiden och efteråt. Jag har haft turen att få komma in i ett forskningsnätverk direkt från början av min doktorandtid. GERDA som nätverket heter står för Gerontologisk Regional DAtabas och fick sin början redan i början av 2000-talet. GERDA är ett samarbete i huvudsak mellan Umeå universitet i Västerbotten och Åbo Akademi och yrkeshögskolan Novia i Österbotten. Under tiden som nätverket har funnits har även bland annat Vasa universitet och Seinäjoki yrkeshögskola (SeAMK) varit med som samarbetsparter. Ämnen som representeras i GERDA är t.ex. socialpolitik, utvecklingspsykologi, socialt arbete, geriatrik, omvårdnad och vårdvetenskap. Inom GERDA bedrivs forskning om äldre både inom och mellan disciplinerna. Under tiden som GERDA har existerat har nätverket bland annat fått finansiering från Botnia Atlantica två gånger, genomfört hembesök till personer över 85 år vart femte år sedan år 2000 och skickat ut en postenkät om äldres hälsa och livsvillkor till personer över 65 år tre gånger (2005, 2010, 2016). Förutom detta har givetvis en massa annat blivit gjort och många doktors- och magisteravhandlingar samt slutarbeten baseras på data från GERDA.

Egentligen blev jag bekant med GERDA redan innan jag började som doktorand och det redan väletablerade GERDA-samarbetet var faktiskt en av orsakerna till att jag blev doktorand. Jag visste att jag ville arbeta med att främja ett gott åldrande och var därför intresserad av den forskning som hade bedrivits inom nätverket.

Mycket tack vare GERDA har jag på ett naturligt sätt blivit van med att arbeta och forska i mångvetenskapliga sammanhang. Mångvetenskapliga sammanhang ger säkert ett mervärde i alla möjliga kontexter men när det gäller äldre och åldrande tycker jag att det framkommer väldigt tydligt hur viktigt det är att ta till vara på expertisen från många olika vetenskapliga discipliner. Det finns så många faktorer och aspekter att ta i beaktande när det gäller att främja ett gott åldrande så det mer eller mindre krävs en mångvetenskaplig ansats för att kunna se de större helheterna. Beträffande mitt eget forskningsområde, subjektivt välbefinnande, lämpar det sig också ypperligt att samarbeta över disciplingränserna. Det ger så mycket att få samarbeta med forskare från andra discipliner (i mitt fall främst geriatrik och omvårdnad) och jag känner mig så tacksam över att få vara en del av detta.

Det roliga med GERDA är också att det känns som att nätverket hela tiden hålls levande (även om projektfinansieringen stundtals lyser med sin frånvaro). Även om en del personer faller bort tillkommer det också en hel del nya forskare och det finns viljan och engagemanget som krävs för att samarbetet ska leva vidare. Jag tror och hoppas att vi under många år framöver tillsammans kan arbeta för ett gott åldrande för alla.

All Inclusive vid Karolinska Institutet

Sofia HolmqvistI april fick jag under dryga två veckor njuta av Stockholm och Karolinska Institutet. Det var roligt kunna vara där och jag har den fjärde delstudien i min doktorsavhandling att tacka för att jag åkte dit. I den studien undersöker jag hur variationer i människans DNA inverkar på förekomsten av röstsymtom. I avhandlingen som helhet undersöker jag sambandet mellan stress och röstsymptom, och därför undersöker jag i den här delstudien inte hela genomet, utan jag fokuserar på sådana områden i DNA-kedjan som visat sig vara associerade med stress. För att få en bättre förståelse för hur jag skall ta mig an forskningsfrågorna och kunna tolka resultaten, bestämde jag tillsammans med mina handledare att jag skulle gå en kurs i ämnet. Jag hittade kursen Genetisk Epidemiologi vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Den lilla talterapeuten i mig (som i sina svaga stunder känner att hon kanske är för tvärvetenskaplig för sitt eget bästa) tyckte i ett skede att hon antagligen vet för lite om både genetik, epidemiologi och biostatistik för att kunna gå en kurs på doktorandnivå i det ämnet. Trots det – jag ansökte, blev antagen och reste iväg. Och som det brukar vara, så är ens oro sällan riktigt befogad. Jag och de andra deltagare på kursen var där för att lära oss. Vi hade väldigt olika bakgrund och olika yrken. Vi hade olika erfarenheter men utgjorde nu en grupp studerande.

Att möta våren i Stockholm var en trevlig upplevelse redan det, men jag hade även orsak att njuta av röstrelaterad kultur. Under min vistelse i Stockholm firades Världsröstdagen, World Voice Day. Den firas årligen den 16 april och är dagen då rösten, vårt viktigaste instrument för kommunikation, står i fokus. Över hela världen ordnades närmare 600 röstevenemang, föreläsningar, konserter och workshops. Jag och min forskarkollega Greta beslöt att gå och lyssna på en konsert i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen. Som programmet också lovade, fick vi uppleva röster på många olika sätt – elektronisk opera, kulning, diktläsning, föreläsning och körsång. Bild från http://wvd.forts.se/

När jag hade kommit hem till Finland, Åbo, Helsingfors och vardagen kände jag mig inspirerad och hade laddat batterierna. Självklart är det roligt att få miljöombyte, och våren och ljuset våren medför ju ofta redan i sig ny energi efter en mörk vårvinter. Men förutom de här bitarna märkte jag att kursen varit givande och gett mig mycket även på andra sätt. Jag märkte att jag tyckt om att få vara studerande och få fokusera på att själv lära mig nytt. Jag hade frågor jag ville få svar på, saker jag ville veta mera om och fick själviskt lägga min energi på att ta reda på det jag ville veta. Att själv lära ut och undervisa har blivit en självklar del av doktorandarbetet och jag har vant mig vid att planera och utvärdera hur jag skall lära ut, vilka lärandemålen är och hur jag skall uppfylla dem. Avhandlingsarbetet innehåller ju också självklart mycket egen inlärning och det kräver att jag har tydliga frågor jag vill ha svar på. Det kräver att jag söker fram material, summerar och är kritisk till det jag hittar – allt det där som är forskning. Så det var på något sätt doktorandens ”all inclusive”-resa att få gästa Karolinska Institutet och ha en uppsättning kompetenta föreläsare och experter från olika delar av världen som på ett uttänkt och medvetet sätt presenterar de nya resultaten inom sina expertisområden och lär mig hur jag skall se kritiskt på dem. Jag och min nyfikenhet fick bara luta oss tillbaka och insupa kunskap.

Forskning på den sociala webben

Kim Holmberg“When you can measure what you are talking about
and express it in numbers, you know something about it”.
Lord Kelvin, 1824-1907

I ett tidigare inlägg här i forskarbloggen berättade jag att jag nu jobbar som post doc forskare vid University of Wolverhampton (Go Wolves!). Jag jobbar i ett projekt där vi analyserar den vetenskapliga komunikationen på Twitter och bl.a. kartlägger informationens spridning över nätverk. Metoderna som vi använder kan enkelt används för andra ändamål också och av en del av dessa tänkte jag lite skriva om nu.

Den sociala webben är en enorm informationskälla där man relativt enkelt kan samla in mänskors åsikter, tankar och diskussioner. I princip kan man samla allt vad mänskorna skriver på webben. Det finns speciellt för akademiskt ändamål designade web crawlers som kan under en viss tid samla inlägg från givna rss flöden från t.ex. bloggar eller olika diskussionsforum. Twitters api tillåter att man kan begränsat samla in meddelanden som mänskorna skriver där. Twitter har faktiskt blivit en guldgruva för forskning, både marknadsforskning men även forskning om vetenskaplig kommunikation, informationens spridning, mänskors åsikter om olika saker, osv. osv. Man använda Twitter meddelanden för att analysera vad mänskorna tycker om olika produkter, brand, vetenskapliga artiklar, upptäckter, forskning, etc. Om man inte har tillgång till verktyg som samlar in meddelanden från t.ex. Twitter så kan man också köpa meddelanden. Till exempel företaget Gnip är en mellanhand som säljer material från Twitter och många andra sociala medier. Hälften av alla meddelanden under ett års tid från Twitter får man köpa för ett sexsiffrigt tal, och det är också massor med företag som köper (eller samlar själv) materialet för att undersöka vad mänskorna skriver om dem och deras konkurrenter.

I slutet av 2011 skickades ca 250 miljoner meddelanden på Twitter varje dag, så om man samlar ens en bråkdel av detta (vilket man är tvungen till eftersom Twitter begränsar antalet meddelanden som man genom deras api kan samla in) så behöver man a) program som klarar av att hantera denna s.k. big data, och b) datorer som klarar av att utföra de nödvändiga operationerna inom rimlig tid. Att indexera några hundratusen meddelanden kan med en ”normal” bordsdator ta en dag eller två, så med moderna tablet datorer och notebooks kan man helt glömma bort.

Vad kan man sedan göra med all denna data man samlat in? För det första måste man komma ihåg att så gott som allt material som man samlar in på webben innehåller en massa skräp. Om man t.ex. samlar in meddelanden som nämner Apple för att analysera Apples (företagets) synlighet på webben så får man garanterat även meddelanden som handlar om äppelpaj (apple pie). Så utmaningen är att få fram det som är värdefullt, få fram signalerna som indikerar något intressant, från den enorma mängden av meddelanden.

För det aktuella projektet har jag hittills samlat in över en miljon meddelanden från Twitter. Genom att under ett par månaders tid samla in meddelanden som innehållit vissa ämnes- och forskningspsecifika termer samt meddelanden som forskare inom vissa ämnen skrivit, har vi nu en mängd meddelanden som borde innehålla vetenskaplig kommunikation. Men som en snabb analys visar så innehåller materialet även en hel del s.k. false positives, dvs positiva träffar men som inte sen heller innehåller det man varit ute efter att samla. Det kan vara t.ex. ord eller förkortningar som använts i olika meningar eller på olika språk.

Ett sätt att hitta det mest intressanta från en mängd meddelanden är att mäta ordfrekvenser. Ett enkelt sätt är att kopiera texterna eller rss flödet in i Wordle, som ger ett ”ordmoln” med ordfrekvenserna. Man kunde t.ex. direkt mata in flödet från en viss blogg eller spalt i ett diskussionsforum och få en översikt om vad diskuteras. Ett annat sätt att analysera data är att göra tidsserier. Man mäter då frekvenserna som vissa ord använts under en viss tid för att se om det hänt något överraskande som plötsligt fått mänskorna att diskutera och kommentera ämnet i fråga. Drömmen för en forskare (och säkert även journalister) skulle ju vara att upptäck en motsvarande frekvensökning i diskussionerna före ämnet som diskuteras hunnit bli en nyhet i traditionell media. Med andra ord att hitta nyheterna före det blir nyheter. Från ordfrekvenserna kan man alltså se de mest använda orden, som man sedan kan använda för tidsserier för att se när dessa ord använts. Man kan då också plocka ut de meddelanden där ordet i fråga har använts för att göra ytterligare innehållsanalys på materialet.

För bilderna nedan har jag använt ca 60 000 meddelanden som forskare inom ‘astrophysics’ har skrivit under ett par månaders tid. Jag använder denna data för att lite demonstrera vad som är möjligt att göra. I bilden nedan kan man se en lista på alla meddelanden i den data som jag nyligen samlat som innehåller ordet *mars*. Man kan också se hur mars kan handla om planeten mars eller om mars choklad. I nedre delen av bilden ser man hur begreppet *dark matter* har använts i Twitter meddelanden. Man kan tydligt se att mot slutet av data insamlingsperioden har det hänt något som fått mänskorna att tweeta mera om dark matter. Det har hänt något som ökat mänskornas intresse för detta. Men från denna bild vet vi då inte ännu om mänskorna är rädda eller oroliga för forskning om dark matter eller positivt inställda till nya upptäckter vid CERN. För att kunna säga något om det måste man kvalitativt analysera materialet. De tidiga topparna i datan är antagligen s.k. false positive, eventuellt spam. Nogrannare analys visar säkert om detta är fallet.

En annan sak som kan vara intressant att analysera är hur informationen spridits och via vem det spridits. T.ex. i forskning om marknadsföring kan det vara intressant att hitta personer som befinner sig i sådan position i sina sociala nätverk att de kan påverka en massa andra personer. Bilden nedan visar hur meddelanden som astrofysikerna skrivit spridit sig i deras sociala nätverk, med riktningen för meddelanden utsatt.

Nedan samma data med en annan visualisering, som jag personligen anser ge mera information. Grafen nedan är gjord med Pajek och Kamada-Kawai algoritm. Kamada-Kawai betraktar alla länkar som om de vore fjädrar mellan noderna (forskarna i det här fallet) som drar noderna närmare varandra tills det hittas balans mellan alla krafterna i nätverket.

Man kan t.ex. se att Twitter användarna PlutoKiller, BadAstronomer och neiltyson är i såna positioner där de har inflytande på många andra personer, många andra som följer med vad de skriver. De har också en del inlänkar till sig, det vill säga personer som de följer, vilket gör att de också är i positioner där de har tillgång till ny information och nya idéer. Men från den första bilden kan vi se att åtminstone ett av meddelanden som neiltyson skickat handlade om Mars choklad, vilket väcker vissa misstankar. Närmare innehållsanalys krävs alltså.

Det ska bli spännande att dyka djupare in i de ca 1 miljon Twitter meddelanden som vi har samlat hittills. Vem vet vad som döljer sig i data mängden.

Detta var mitt sista blogginlägg på ÅAs forskarblogg. I fortsättningen kan du följa med mina inlägg på http://kimholmberg.fi/. Inläggen där publiceras oregelbundet och sällan 🙂

Att finna den person som man kan bli i framtiden

Saara InkinenMin postdoktorala vistelse i Chicago börjar närma sig sitt slut och det är snart dags att packa mina resväskor för hemresan till Åbo. Utlandsvistelser är alltid nyttiga upplevelser eftersom de möjliggör en personlig evaluering av det som man tidigare  gjort och lärt sig, var man står för tillfället och vilka olika vägar man kan välja emellan när man går framåt.

Jag brukar jämföra längre utlandsvistelser med en spegel. I det här fallet består spegeln av ens omgivning och de människor som man kommunicerar eller samverkar med, antingen hemma eller på jobbet. Det dagliga samspelet med vår omgivning definierar den bild som vi har av oss själva, vilket i sin tur kan begränsa det som vi vill och vågar göra.  När man bor och arbetar i sitt hemland under en längre tid så målar man så småningom upp en viss bild av vem man själv är som person, var man befinner sig på arbetsmarknaden, vad man har för specifika kunskaper i förhållande till kollegerna, hurdant värde man har i andras ögon och också hur man tror man kan utveckla sig själv i framtiden.

När man flyttar utomlands så tar man den här bilden med sig, men eftersom bakgrunden på bilden ändras så börjar man snart inse att spegelns yta börjar tappa sin glans. Man börjar tappa små bitar av det som man trodde var det mest värdefulla i ens identitet och man måste ofta utmana det som man tidigare tyckte var sant. Ibland så blir det så att utlandsvistelsen slår sönder hela spegeln varefter man behöver börja bygga ihop hela bilden på nytt, en bit åt gången. Om man flyttar till ett land med främmande kultur upplever man förr eller senare en kulturchock. Storleken av kulturchocken beror helt på ens personliga situation och personlighet och de egentliga kulturskillnaderna mellan hemlandet och det land man tillfälligt befinner sig i. Ju flera skillnader i de arbetsuppgifter som man sköter utomlands och de tidigare uppgifterna som man har jobbat med, desto djupare och längre blir den personliga adapteringsprocessen.  När man är färdig med den så kan man igen se en tydligare bild av sig själv, som den person som man har vuxit till i processen men den här gången mot den nya bakgrunden. Hur svår den här processen än kan verka så är den, hur som helst, nästan alltid värd smärtorna och leder till signifikanta förbättringar i till exempel arbetseffektiviteten och kreativiteten.  Jag antog själv mycket annorlunda uppgifter under den här postdoc-perioden, jämfört med det som jag hade tidigare gjort, vilket tvingade mig att på ett positivt sätt att re-evaluera mina professionella kunskaper och framtidsmål och samtidigt gav det mig nya perspektiv för forskningsarbetet och innovationsrelaterat arbete i allmänhet.

På besok i Silicon Valley, "Kiseldalen", i Kalifornien.

Jag har ofta blivit frågad vad jag har tyckt har varit det bästa med det gånga halvåret i USA. Mitt svar instämmer helt med det som mina kolleger och studiekompisar har svarat när jag har frågat dem samma fråga, det vill säga: människorna. Nuförtiden kan man nå all information som man kan tänka sig via internet och universitet kan inte längre endast konkurrera på basen av kursinnehåll, infrastruktur eller andra fysiska detaljer. Det är utan tvivel människorna, både studerandena, professorerna, och de specialister som jag har fått jobba med, som har blåst liv i lågan under de livliga diskussionerna som jag har upplevt antingen på kurserna på Kellogg eller under de samprojekt som jag har varit med om på Kellogg och INVO. Jag tror att den här resan  har ökat, inte bara min kännedom om de teoretiska principerna som behandlandes på kurserna (som jag beskrev i mitt tidigare inlägg), utan också min kunskap att tänka kritiskt, evaluera och förbättra min egen motivation och mina sätt att agera samt att fatta beslut som leder till systematisk och konkret värdeökning i de produkter eller processer som jag arbetar med.

Det som jag tycker är det viktigaste som jag vill ta hem härifrån och berätta om till mitt professionella nätverk, är viljan och konsten att hjälpa andra i sina försök att gå framåt i sina karriärer eller i sina arbetsprojekt. Det kan låta som en kliché men jag tror att det här är nyckeln till en sådan hållbar innovationsutveckling som vi måste börja bygga i framtiden vid alla arbetsnivåer i forskningsarbetet vid universitet. Det är klart att saker och ting inte fungerar på samma sätt i Finland som i USA, men det finns vissa nyttiga koncept och verktyg som jag vill börja använda. Till exempel så kallade ”elevator pitches” som är enkla men högst effektiva värdeskapningsverktyg som man kontinuerligt kan tillämpa för att maximera produktiviteten hos olika produkt- eller processutvecklingsprojekt. Ett annat exempel som används av många här är möten som man ordnar via sitt kontaktnätverk, inte för att be om en arbetsplats eller någon annan tjänst, utan bara för att få information angående ett visst tema eller industri som man är intresserad av. Det har varit hjärtevärmande hur många personliga råd och referenser som jag har fått via människor som jag har träffat på det här sättet, och de här mötena har faktiskt lett till konkreta förbättringar av de arbets- eller karriärrelaterade frågor som jag har behövt hjälp med. Det här är någonting som jag definitivt vill berätta mera om i Finland och ta fram på den  businesskursen som jag kommer att ordna  på hösten.

Med det här vill jag säga adjö från USA. Nästa gång jag uppdaterar bloggen kommer jag redan att vara tillbaka i Åbo. Trevlig sommar åt alla och kontakta mig gärna om ni vill veta mera om mina erfarenheter i Chicago eller om ni annars bara vill diskutera innovations- eller forskningsrelaterade frågor!