Alla inlägg av Jarl-Thure

Om Jarl-Thure

Ålänning som studerat vid Tekniska Högskolan i Helsingfors. Verkat som professor och rektor vid Tammerfors tekniska universitet under åren 1980-2008. Sedan 2010 kansler vid Åbo Akademi.

Up, up and away… Hur vända universitetsforskningen till Finlands fördel

Jarl-Thure ErikssonUnder åren 2008–2013 har Finlands näringsliv ökat sina investeringar utomlands från 82 mrd € till 118 mrd €, motsvarande investeringar till Finland har ökat betydligt långsammare, från 60 mrd € till 73 mrd €. Gapet mellan utgående och inkommande investeringar har vuxit med 23 mrd €, pengar som borde ha investerats i företag i Finland och i nya arbetsplatser. Finland har stora svårigheter med att förnya sin näringsstruktur, trots betydande satsningar på start-up-verksamhet och forskning i universiteten.

Exportindustrin utgör ryggraden i all ekonomisk verksamhet och är därmed källan till vår välfärd. Den stöder en hel vegetation av underleverantörer och serviceföretag. Statistiken uppvisar ett skrämmande förhållande i bruttonationalprodukten, exportindustrins andel har sjunkit under 20 %, mot att normalt ligga mellan 24–28 %, medan den offentliga sektorns kostnadsandel stigit till 58 %. Roten till Finlands stagnerade ekonomi ligger i denna disharmoni. Kommun-, SOTE- och pensionsreformen är nödvändiga åtgärder på sikt, men just nu behöver vi prioritera initiativ som snabbt vänder investeringsströmmarna tillbaka till Finland, detta gäller såväl företagens som privata sparares investeringar. För detta krävs att näringslivet görs attraktivt, läs lönsamt, samtidigt som volymen växer.

I Finland finns det ca 700 start-up-företag, vilka till stora delar baserar sig på idéer som studerande vid universiteten genererat. I företagen finns ett otal embryon till en strukturell omvandling av näringslivet. Start-ups och små tillväxtföretag stöter ofta på en anställningströskel, kostnaderna för extra personer är höga i relation till omsättningen. Varje anställning måste lyckas, alla har en nyckelposition. Finland borde ta exempel från Estland, där man förhåller sig mer pragmatiskt till småföretagens behov av att snabbt få fotfäste på sin marknadsnisch – mindre byråkrati och reglering kring stödfinansieringen, enklare anställningsvillkor.

Ett säkrare sätt att ge ”boost” åt lovande start-ups är att locka redan etablerade företag av alla storleksordningar att söka förnyelse i sitt eget produktsortiment genom uppköp eller bildandet av dotterbolag. Därmed blir personalfrågan mindre kritisk och marknadsföringen kan ske via kända kontaktnätverk. Det var så Nokia blev till, man slutade med elkablar och WC-papper, köpte upp Mobira och koncentrerade sig i slutändan bara på mobilteknologin.

Antalet doktorsavhandlingar per år rör sig kring 1600. En stor del av forskningen bakom doktorstiteln har en klar koppling till samhällets behov. Det kan gälla allt från IT och bioteknik till sociala medier och religionsdiversitet. Enligt UKM omsätter universiteten 1,3 mrd € årligen i sin forskning. Somliga projekt görs i samarbete med näringslivet, men en betydande del ligger på gränsen mellan grund- och tillämpad forskning och finansieras av Finlands Akademi, olika fonder eller universiteten själva. Resultaten från exempelvis satsningarna på bioteknologi kunde ge Finland en ledande ställning inom framställningen av syntetiska läkemedel, vävnadsvänliga implantmaterial, diagnosmetoder, etc. I dagens läge grundar forskarna egna små företag, som så småningom köps upp av de utländska jättarna.

Om Finland satsar stora summor på intressanta nya forskningsområden, bör vi ha en industriell infrastruktur som säkrar landets företrädesrätt till resultaten. Något som Rådet för strategisk forskning vid Finlands Akademi bör fundera på.

Finland skrev under den sk. Bolognadeklarationen 1999. Meningen var att införa en kandidat- och magisterexamen efter anglo-amerikanskt mönster. Konflikten mellan universitet och yrkeshögskolor löstes med den sk. tvåpelar- eller dualmodellen. Detta satte genast en broms på ett av huvudmålen för Bologna, mobiliteten. Det är dags att omfatta deklarationen i sin helhet och slopa dualmodellen. Yrkeshögskolan blir högskola, vars examen berättigar till magisterstudier vid ett universitet. Högskoleexamen i sig förblir en fullvärdig yrkesexamen. Detta skulle göra hela högskolesystemet mer flexibelt och erbjuda unga studenter alternativa vägar till en framtidskarriär. Systemet skulle också öka trycket på universiteten att göra de egna kandidatprogrammen mer attraktiva och allmänbildande.

Jag tackar för tiden som kansler vid Åbo Akademi och önskar min efterträdare Ulrika Wolf-Knuts lycka till.

 

Jarl-Thure Eriksson

Höj universitetens ambitioner

Jarl-Thure ErikssonVi känner nästan alla varandra och vi mår bättre än folk i genomsnitt, men vi kommer inte överens. Är detta dagens svenska Finland? Allt eftersom de svenska bo-områdena krymper, blir de regionala motsättningarna större. En samgång mellan Novia och Arcada körde på grund. Ansvaret för olika utbildningar har infekterat relationerna mellan Åbo Akademi och Helsingfors universitet, först barnträdgårdslärarna sedan klasslärarna.

Nyligen ordnades ett seminarium på Hanaholmen under rubriken Höj ambitionerna. Tanken var att söka gemensamma mål för hela Svenskfinland. Utbildningsfrågorna skulle inte få dominera, men kunde inte undvikas. Förre Wärtsilä-chefen Ole Johansson konstaterade kort, att det vore bättre att tillsammans komma fram med bra lösningar, innan kanslichef Anita Lehikoinen på UKM slår näven i bordet.

Under sin tid som rektor vinnlade sig kanslerkollegan Thomas Wilhelmsson om att förbättra svenskans ställning inom Helsingfors universitet. I sitt anförande på Hanaholmen konstaterade han att samgåendet mellan Svenska social- och kommunalhögskolan och universitetet utfallit mycket väl. I något skede hade man också planer på att Hanken och Arcada skulle bilda egna högskoleenheter inom Helsingfors universitet.

Denna modell tedde sig för några år sedan helt omöjlig, eftersom en sammanslagning tolkades som annektering, dvs. erövring. Tankegångarna börjar lyckligtvis förändras, istället för att sammanslå bildar man nätverksuniversitet under en gemensam koordinerande ledning. Ett bra exempel utifrån är University of California med campus lite varstans i delstaten. I Finland kan man visa på Östra Finlands universitet, där f.d. Kuopio universitets internationella rykte inom medicin och farmakologi har gett spurthjälp åt Joensuu. Den nya helheten har passerat flera andra universitet på de internationella rankinglistorna. Aalto universitetets idé är liknande, man har ökat antalet högskoleenheter genom att spalta upp Tekniska högskolan för att nå en storleksbalans med finska handelshögskolan och Konstindustriella högskolan. Sammanlagt består Aalto av 6 högskolor.

I Tammerfors planerar man bildandet av ett storuniversitet mellan Tammerfors universitet, Tammerfors tekniska universitet och yrkeshögskolan TAMK. Här kommer ett viktigt nytt element in i bilden, yrkeshögskolan utgör en del av universitetet. Det är dags att begrava tvåpelarmodellen och gå in för det egentliga målet för Bolognaavtalet: yrkeshögskolorna blir högskolor av College-typ med en slutexamen som berättigar till fortsatta studier på magisternivå. Detta leder till direkt samarbete med universiteten och styr bättre än nu studerandeströmmarna enligt marknadsbehovet. Den för Finland typiskt låga mobiliteten ökar, då man efter kandidaten mera moget överväger sina fortsatta framtidsplaner.

Tanken på Hanken och Arcada som högskolor under Helsingfors universitets paraply har flera beaktansvärda fördelar. Båda skulle bli delar av ett universitet rankat bland de 100 bästa i världen (69 i senaste QS-ranking) och, kanske ännu viktigare, en anknytning till HU skulle stärka tvåspråkigheten inom universitetet. Indirekt kunde man öka inflytandet på den pedagogiska fakulteten och därmed skapa förutsättningar för ett delansvar i den svenskspråkiga klasslärarutbildningen.

Åbo Akademi är största delägaren i yrkeshögskolan Novia, härifrån är steget inte långt till att utveckla Novia till en högskoleenhet med direkt examenskoppling till Akademin. Ännu mera svenskspråkig bärkraft får universitetsnätverket, om man lyckas locka Högskolan på Åland med i samarbetet. Både Novia och Högskolan på Åland skulle få universitetsstatus och examensnivån skulle jämställas med den internationella Bachelor-examen. Ifall siktet är inställt på magisterexamen, kan ålänningarna fortfarande fritt välja universitet, Åbo, Uppsala eller Sorbonne.

Jag kan inte räkna dem alla…

Jarl-Thure ErikssonGrundkunskaper i att läsa, skriva och räkna utgör basen för OECDs PISA-program. Utan skriftspråk och matematik skulle antikens högkulturer inte sått de frön som så småningom skulle leda till vår civilisation. I tonåren fascinerades jag av den engelska zoologen och filantropen Lancelot Hogbens Matematik för Miljoner, en blandning av kulturhistoria och matematik. Hogben berättar hur siffrorna var nödvändiga, då fenicierna gjorde affärer med kinesiska handelsmän. Varorna hämtades längs en tidig föregångare till Sidenvägen. Bankväsendets gryning under 1200-talet krävde algebra och en allt mer avancerad aritmetik. Mendels ärftlighetslagar grundade sig på sannolikhet, o.s.v.

Finland har halkat efter i poängen, men ligger fortfarande nära PISA-toppen. Med undantag för de asiatiska tigrarna är vi ändå jättebra. Framgångarna i Shanghai, Singapore och Korea bygger på traditionell skoldisciplin och den för asiater karakteristiska tävlingsmentaliteten, medan våra unga i allt högre grad styrs av en inre flow-motivation. Sättet att påverka motivationen är en stor utmaning för dagens psykologer och pedagoger. OAJs ordförande Olli Luukkainen säger i Helsingin Sanomat: ”det viktigaste är att lära barnen att sträva framåt och anstränga sig”. Gott nog, men det gäller att balansera mellan tvång och egen vilja.

Det digitala samhället bärs upp av ungdomen, de behärskar både tekniken och de sociala medierna, här har lärare-elevrollerna blivit ombytta. Finland har haft framgångar inom den växande spelindustrin. I botten ser vi en begivenhet för stora utmaningar. Något av samma anda, som fick Linus Torvalds att fundera ut ett nytt ”open source” operativsystem. IT-företag och spelutvecklare kännetecknas av fria arbetsformer, istället för hierarkier gäller arbetsfördelning. Inbördes förtroende minskar tävlan mellan individer, den verkliga motspelaren är marknaden. Något att tänka på för universiteten, vars marknadsvärde mäts med de utexaminerades framgång i livet.

Undervisningsmetoderna står vid ett vägskäl. All tänkbar information finns på nätet, men riktig kunskap föds först då data och sammanhang skapar en förståelse i hjärnan. Skolklassen är en sociala miljö där lärarens roll som visionär och vägvisare är avgörande för inlärningsprocessen.

Faktum kvarstår, för att läsa, skriva och räkna behövs övning och åter övning. Lärarens uppgift är att locka fram behovet till denna ansträngning, med sitt eget kunnande och sin egen motivation. Det gäller för universiteten att se till att lärarnas kunskapsprofil svarar mot samhällets behov.

Problemen på bordet och kloka beslut

Jarl-Thure ErikssonTre arbetsgrupper överlämnade sina rapporter till rektor den 28.2.2013. Teman för rapporterna är: Utbildning, Struktur och Vision. Rapporterna är olika upplagda, men alla har ett klart budskap, ÅA behöver utvecklas. Grupperna är konstruktiva, man undviker direkt kritik av nuvarande strukturer, enheter eller personer. Många idéer är värda att beakta.

Utbildning
Rapporten ger en översiktlig bild av ÅAs nuläge. Tabellerna visar på klara brister. Man fäster sig bl.a. vid den långsamma genomströmningen. Somliga studieinriktningar har ett exceptionellt litet antal studerande, i flera fall är närvaroprocenten dessutom låg. Söktrycket kunde vara större på områden som teologi och kemiteknik. I vissa fall har man bra rekrytering, men alla antagna ställer inte upp. Ställvis är bortfallet nära 50 %.

Tre områden, pedagogik, psykologi och biovetenskap, uppvisar en normenlig studietid på 5,5 -6 år. På ett par områden är studietiden över 8 år. Förhållandet mellan avlagda magisterexamina och uppsatta mål var mycket lågt år 2012, flera institutioner uppvisar ett glapp på över 25 %. Alltför stor optimism hämnar sig i kommande finansiering.

Struktur
Gruppen har varit både innovativ och konkret. Man strävar efter en platt organisation genom att slopa fakultetsområdena och koppla institutionerna direkt under rektor. Två prorektorer utses, en för utbildning och en för forskning. Prorektorerna fungerar som ordförande i undervisningsnämnden respektive forskningsnämnden. Kommunikationen mellan rektorat och institutioner förbättras med en prefektkonferens.

Särskild uppmärksamhet riktas mot förvaltningen och dess servicefunktioner. Man föreslår en centralisering till fyra byråer: personal, ekonomi, undervisning och allmän universitetsservice. Här lyfter man fram ett av universitetens grundproblem, byråkratin. Genom att öka förvaltningens serviceengagemang vill man avlasta institutioner, prefekter, professorer m.fl. en del av de administrativa rutinerna.

Vision
Visionsgruppen gör rätt för sitt namn, man indikerar hela 59 förslag till förbättringar. En stor del hänför sig till reformer inom studiemiljön. Studentkårens innovativa förarbete har satt sina tydliga spår. Här några speciellt aktuella reformförslag: bredare kandidatutbildning, större rekryteringsansträngningar, fokusering på kärnverksamheten, digital infrastruktur, program för ledarskaps- och verksamhetsutveckling.

Hur går vi vidare?
Samtliga rapporter ägnar rätt liten uppmärksamhet åt ÅAs huvuduppgift: att utbilda kunniga yrkesmänniskor för vissa klart uttalade områden. ÅA har profilerat sig vetenskapligt starkt och som ett resultat disputerar årligen ett aktningsvärt antal doktorer. Utan en frisk tillströmning av begåvade studenter till magisterprogrammen kan man inte idka framgångsrik forskning.

Magisternivån leder till följande centrala yrken: klasslärare, ämneslärare, präster, psykologer, ekonomer, statsvetare (offentlig sektor), biologi- och bioteknologiexperter, geologer, kemister, diplomingenjörer, IT-experter. Det vore av stort finlandssvenskt intresse att utbilda egna jurister vid ÅA. Dessa behövs inom rättsväsende, förvaltning och näringsliv. Likaså vore det önskvärt att kunna bygga på farmaceututbildningen till full provisorsexamen. I båda fallen tvingas studerande söka sig till andra universitet för att erhålla en högre examen. Detta begränsar intresset för ÅA som första sökalternativ.

Tillgången på information och kunskap har totalt förändrat det pedagogiska utgångsläget. Dagens ungdom styrs av flow-upplevelser, man chattar och smsar, nyfikenheten driver en att söka svar via internet. Lärarens uppgift blir i allt högre grad att skapa entusiasm och ”puffa” studerandena i olika ämnesinriktningar, sedan motiverar intresset själva inlärningen. Föreläsningarnas tyngd läggs på helheten inte detaljerna.

Ett brett kandidatprogram (som alla grupper efterlyser) skall samla studeranden inom ett visst fakultetsområde kring så många gemensamma kurser som möjligt. Detta ger de bästa förutsättningarna för ett moget val av specialisering i ett senare skede. Dessutom finns det behov av en ny typ av allmänbildning: social kunskap (kommunikation och människokunskap), insikt i ekonomi, etiska aspekter. Även matematiska färdigheter och it-vana krävs i dagens samhälle. Oberoende av det kommande yrket kan ett extra språk vara nyttigt: franska, spanska, ryska, till exempel. Historia är fascinerande och bra i globala kontakter.

Ett viktigt element vid utvecklingen av ÅA är behovet av teamwork. Speciellt avgörande är samarbetet inom fakultetsområden och institutioner. Huvudmål, bästa tänkbara utbildning, bör gå före personliga intressen. För detta krävs ledarskapstänkande och attitydförändringar. Flera institutioner har redan insett detta.

Åbo Akademis 2010 års reformer var ett viktigt steg i rätt riktning, stora institutioner, tre fakultetsområden. Denna modell kunde fungera även i framtiden, om man på fakultetsområdesnivå inrättar ett styrorgan (fakultetsråd) med ansvar för utbildningsstrukturens innehåll, koordinering av kurser och en systematisering av doktorandutbildningen. Prorektor är ordförande och besluter över 25 % av de anslag som nu går direkt till institutionerna. En modifiering av den nuvarande organisationen är enklare än strukturgruppens förslag. Fakultetsråden har en högre status än de två föreslagna nämnderna. Prorektorerna blir resultatansvariga för söktryck (attraktivitet) och genomströmning (studietid), medan institutionen svarar för kurskvalitet, antal examina samt vetenskapliga resultat.

Administrationen får inte bli alltför centraliserad. På institutionsnivå behövs stödpersonal för ett stort antal uppgifter med anknytning till studentservice och forskning. Varje institution behöver en administrativ chef, som förbereder och verkställer ärenden inom prefektens ansvarsområde.

Som kansler vill jag inte ta ställning till förslagen om nedskärningar eller sammanslagningar. Dessa väcker starka känslor och ställer hinder för en konstruktiv förnyelseanda. Andra reformer får visa vägen till framtida prioriteringar.

Sammanfattningsvis:
1. Behovet av olika utbildningar vid ÅA klarläggs, t.ex. genom kontakter till tankesmedjan Magma. Utbildningarnas namn moderniseras.
2. ÅAs förvaltningsinfrastruktur analyseras av en utomstående part med erfarenhet av administrativ effektivitet.
3. ÅAs organisation ses över, planering och koordinering av utbildningsstrukturer och doktorandutbildning ges till ett eget organ med prorektor som resultatansvarig person.

Jarl-Thure Eriksson