Alla inlägg av Tove Forslund

Om Tove Forslund

Koordinator för lärandestödet vid Åbo Akademi

Årets lärare och handledare har utsetts

I samband med Åbo Akademis inskription delades det ut pris till Årets lärare och handledare.
Saara Haapamäki, professor i svenska, blev årets lärare, medan Pirkko Rautakoski, akademilektor i logopedi, blev årets handledare på magisternivå, och Anna Forsman, universitetslärare i utvecklingspsykologi, årets handledare på kandidatnivå.

Motiveringarna hittas här – vi ser att det som uppskattas bl.a. är att lärarna har tid för studenterna och engagerar sig i dem (tiden är ju en begränsad resurs, men årets lärare och handledare verkar kunna fokusera på och prioritera det som studenterna behöver). Men också krav och tydlighet uppskattas.

Årets lärare och handledare gratuleras!

Både årets lärare och handledare nomineras av studenterna (årets handledare nomineras i studieklimatundersökningen).

Akademins dimission

Akademis tredje gemensamma dimission gick av stapeln 18.12.2014 i Åbo.  Fotoalbum från tillställningen finns på dimissionswebben (https://www.abo.fi/student/dimissionsbilder). Maria Sundström fotograferade, redigerade bilderna och skapade albumet.

dimission18122014

Tack till alla som var med och gjorde denna dag till en festlig avslutning för våra dimittander!

På dimissionsarbetsgruppens vägnar tillönskas alla ett avkopplande slut på år 2014 och ett på alla sätt givande år 2015 – njut av den fina vintern!

mvh
Johanna Hedenborg

Årets lärare och handledare har utsetts

I samband med att läsåret vid Åbo Akademi öppnades utsågs årets lärare och handledare.

PeD Tom Wikman, lektor i pedagogik, utsågs till årets lärare.
Till årets handledare för examensarbeten utsågs TD, FL Mikael Lindfelt, akademilektor i systematisk teologi, och  till årets egenlärare PM Icca Krook.

Det är studenterna som nominerar – årets handledare och egenlärare nomineras via studieklimatundersökningen.
För motiveringar, se ÅA:s webb.

Årets lärare och handledare gratuleras!

Nätstödd undervisning kan bli en ödesfråga. Är lärarna flaskhalsen?

Skribent: Helena Hurme

För en timme sedan (innan jag blev påmind om att jag under hösten lovat skriva i Lärarbloggen) avslutade jag en av de trevligaste undervisningsstunder jag haft under mina nästan fyrtiosju år som lärare. Det var fråga om en liten grupp studerande på kursen Fördjupad utvecklingspsykologi, sju studerande.

På kursen har vi gått igenom boken ”Advanced developmental science”, som innehållsmässigt är väldigt bra men som ser ganska trist ut: mycket text och några få svartvita bilder. Studerandena har presenterat var sitt kapitel som PowerPoint, där de klippt in länkar, bland annat YouTube-snuttar. Dessutom har de varje vecka på moodle diskuterat föregående veckas kapitel  och  jag har sedan kommenterat inläggen. Jag har också läst kapitlen och ofta sträckläst dem, för innehållet är så intressant (också en studerande använde ordet sträckläsa när hon berättade om hur hon förberett sin presentation). Studerandena tycks också ha trivts. En studerande sa en gång att ”det harmade mig så att jag inte kunde vara närvarande” och det är inte ofta man får höra det!

Det som gjorde den här gången så unik var, att en studerande under diskussionen frågade om hon får visa en filmsnutt med Sir Ken Robinson http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U eller www.vimeo.com/29485820 . Detta var helt oplanerat och ledde till att många av oss, mig inkluderad,  för första gången såg denna absolut fantastiska och tankeväckande presentation som faktiskt har att göra med inlärning. Situationen påminner om det som den kända antropologen  Margaret Mead kallar för ett postfigurativt samhälle i motsats till co-figurativa och  prefigurativa samhällen (Margaret Mead, Culture and Commitment: A Study of the Generation Gap (Garden City, N.J.: Natural History Press, 1970) . Enligt henne lever vi idag i ett postfigurativt samhälle där inlärningen inte sker enbart från den äldre generationen till den yngre eller mellan jämnåriga, utan också från de yngre generationerna till de äldre. Detta har inneburit en verkligen behövlig uppluckring av hierarkierna inom undervisningsstrukturerna. Nätstödd undervisning kommer in i denna process på åtminstone två sätt: För det första anammas den teknologiska utvecklingen lättare av de yngre generationerna, som inte är fast i cementerade tankemönster och sätt att utföra saker och ting på.  För det andra innebär närvaron av teknisk utrustning (Smartboards, datorer i klasserna, tabletter, smartphones) en större flexibilitet i att presentera material som man kommit i kontakt med under andra lektioner eller utanför universitetet. Båda dessa faktorer ökar de co-figurativa och postfigurativa inslagen i undervisningen. Det enda som behövs är att lärarna är beredda att låta detta ske.

ÅA har redan, trots nedskärningarna, det mesta i utrustningsväg när det gäller nätstödd undervisning och dessutom har många studerande en egen dator, pekplatta eller smartphone. Med dessa kan man koppla upp sig mot ÅA:s homeserver och mot världen och följa med undervisningen från nästan vilket ställe som helst. Jag är rädd för att flaskhalsen inte är studerandena, utan just lärarnas cementerade sätt att se på undervisningen.

Bilden visar, att man kan koppla upp sig mot moodle fast hemma på motionscykeln.

Det ska bli intressant att se, hur länge det tar innan trycket blir så stort, att alla lärare är tvungna att gå över till nätstödd undervisning. Trycket kan för det första komma från studenterna, som både i skolan och privatlivet vuxit upp med elektronisk utrustning och anser det vara en självklarhet också vid universitetet. För det andra kan universitetens försämrade ekonomiska situation leda till krav på att i allt större grad använda sig av nätstödd undervisning. Det är dyrt att hyra utrymmen, som står tomma en del av tiden. Kanske en viss del av undervisningen i framtiden förläggs till utrymmen som hyrs ut av firmor vid behov i stället för att universiteten själva hyr dem flera år i sänder eller äger dem? Man kan till och med föreställa sig nästan utrymmeslösa universitet i framtiden, för redan nu är det möjligt att tillgodogöra sig föreläsningar på nätet  när man vill eller till och med ha onlinediskussioner med upp till åttio samtidiga deltagare (som Adobe Connect). Vid sådana utrymmeslösa universitet är nätstödd undervisning ett måste.

En annan trend som skapar tryck på lärarna att börja använda nätstödd undervisning är också  bunden till universitetens sparkrav. Pengar måste fås in från olika källor och en sådan är produktion och försäljning av kurser. Jag har redan länge förutspått att också finländska universitet kommer att vara tvungna att gå med i denna konkurrens och inte enbart skaffa  kurser från de stora universiteten utan producera egna kurser. ( De stora universiteten har samlat sina gratiskurser på en webbsajt, http://www.openculture.com/freeonlinecourses. Dessutom finns det direktlänkar till universitetens egna gratiskurser, till  exempel Harvard och MIT  (se https://www.edx.org/school/harvardx/allcourses).) Också Coursera (se https://www.coursera.org/ ) har många onlinekurser gratis.

Det är också möjligt att framtidens studenter är mera rörliga än studenterna är nu. Studenterna kan också skriva in sig för nätstödd undervisning vid universitet runt om i världen i stället för just vid vårt lilla universitet.  I detta fall kan vi förlora studenter och därmed finansiering, som åtminstone i dagens läge är beroende på antalet studerande. För ÅAs del innebär det att ett möjligt bortfall av svenskspråkiga studerande måste kompenseras med antingen finska studenter eller svenskspråkiga studerande från de andra nordiska länderna eller alternativt av produktion av engelskspråkiga moduler som kan säljas på en global utbildningsmarknad. Då krävs bra färdigheter i produktion av nätstödda kurser.

Summa summarum tycker jag att man inte nog kan poängtera vikten av att alla lärare förstår, att det redan har skett en brytning i sättet att se på undervisning och att en förändring i sättet att undervisa är en nödvändighet av ovan nämnda orsaker. Det kanske börjar vara på tiden att belöna dem som infört nätstödd undervisning eller rent av att göra en del av lönen beroende av detta.

Helena Hurme, professor i utvecklingspsykologi

Studenterna önskar nätstöd i undervisningen, visar studieklimatundersökningen 2012

I studieklimatundersökningen 2012 ställde vi i alla fyra enkäter (till åk 1, åk 3, åk 5 och Masters-studerande) följande frågor:
”I vilken typ av kurser/för vilka situationer skulle du vilja ha nätstöd (t.ex. Moodle, videoföreläsningar, möjlighet delta i seminarier/föreläsningar på distans, e-tent)?”
”Hurudan form av nätstöd skulle i så fall stöda ditt lärande och dina studier?”
Frågorna var inte obligatoriska och besvarades av 190 av totalt 466 svarande (dvs. ca 41 %).

16 % av de som svarade önskade nätstöd på alla kurser eller åtminstone på fler kurser än det finns nu. Respondenterna nämnde särskilt följande typer av kurser där de önskar nätstöd: obligatoriska kurser (bl.a. obligatoriska språkkurser), läskurser, sommarkurser och kurser som går sent period 4, kurser som går på annan ÅA-ort, kurser som ges vartannat åt, biämnen och kurser för kand-/pro graduarbetet.
”Ett exempel på en superbra kurs är Databaser på ÖPU, den går över två perioder så att man verkligen hinner förstå vad man sysslar med”.
Ett fåtal påpekade uttryckligen att de inte önskar nätstöd eller åtminstone inte endast nätstöd.

I alla fyra enkäter var det framför allt Moodle som nämndes (39 % av de som besvarade frågorna om nätstöd i undervisningen). Studenterna ville framför allt att material (inkl. föreläsningsmaterial) skulle distribueras via Moodle.
”Moodle är ett väldigt bra sätt att samla allt genomgånget kursmaterial på (stående ovationer för kursen Organisk kemi I) och bör i mitt tycke användas på samtliga kurser som går igenom information utöver det som står i någon av kursböckerna.”
Studenterna tyckte också att Moodle var bra för att se till att kursinformation var tillgänglig, och för diskussioner och inlämning av övningsuppgifter. Överraskande få såg dock Moodle som en kanal för att få feedback.
Moodle fick också väldigt lite kritik, fastän man kunde tänka sig att programvaran redan kunde anses en aning föråldrad. Det påpekades dock att det är viktigt att kursernas Moodle-sidor är tydliga.
Det kom också kommentarer om att kurssidor borde centraliseras till Moodle, så att man hittar alla kurser material på samma ställe och inte behöver ”irra runt på en massa webbsidor”.

E-tent nämndes av överraskande många studerande (17 % av dem som besvarade dessa frågor), trots att rätt få studenter fram till våren 2012 hade haft möjlighet att ta del av det. Vissa uttryckte bara ett allmänt önskemål, medan några studenter skrev att det borde erbjudas e-tentmöjlighet i alla kurser. E-tent önskades också för följande typer av kurser: fördjupade studier, läskurser, sommarstudier, då tenter kolliderar, i valbara kurser.

Videoföreläsningar önskades av totalt ca 18 % av dem som besvarade dessa frågor (i vissa fall avsågs online-föreläsningar, medan de flesta torde ha avsett inspelade föreläsningar). Här nämner flera den möjlighet till repetition det ger eller att det är bra om man missar en föreläsning.
”Jag önskar verkligen att ÅA skulle komma igång med videoföreläsningar. Vore ypperligt som alternativ/komplement om man varit frånvarande!”

Vi ser alltså att studenterna frågar efter sådant nätstöd i undervisningen och lärandet som stöder genomströmningen (e-tent för att flexibelt kunna avlägga tenter, videoföreläsningar så att man kan ta igen det man förlorat om man varit frånvarande, Moodle för att få tag på allt material).

Under 2013 kommer medlemmar i ledningsgruppen för nätstödd undervisning att göra inlägg i lärarbloggen, för att visa på olika dimensioner av detta med nätstödd undervisning.

Tove Forslund, Lärcentret
Sekreterare i ledningsgruppen för nätstödd undervisning

______________________________________________
Totalt antal svar i enkäterna:
Första året 198 av 756 (26 %)
Tredje året 137av 503 (27 %)
Femte året 113 av 432 (26 %)
Master 18 av 42 (43 %)
Totalt 466 av 1733 (27 %)

Lyssna också på Ole Karlssons presentation av resultaten från studieklimatundersökningen 2012 (video 29 min).

Att skapa struktur(?)

Skribent: Joachim Johansson

Den 4-5.10 hölls ett seminarium för personalen vid IPL, med inbjudna alumni och initierade föreläsare.

Inom kvalitetsenhetsprojektet vid IPL rullar processerna nämligen vidare. Vid seminariet stod främst en länge efterlängtad omstrukturering, modernisering, av utbildningsprogrammet för psykologer på agendan. Logopediämnet arbetade intensivt med bl.a. handledningsfrågor och strukturer i förhållande till dem.

Strukturer, ja. Strukturer i form av kurser, inlärningsmässiga helheter, inbördes progression mellan kurserna, struktur gällande kursinnehåll och en identifiering av de generiska kunskaper utbildningsprogrammet bör innefatta. En del av den pedagogiska vetenskapen intresserar sig ju för utbildningsplanering, läroplaner – vilka ses som styrinstrument för vad som kan/bör/skall läras in.

Strukturer möjliggör, men de begränsar också – det ligger i strukturernas funktionella dubbelhet. Och någon struktur får det väl lov att vara…eller? En annan infallsvinkel kunde nämligen vara den associativa. Som jag tidigare skrivit bör akademisk utbildning/inlärning också medföra ett slags ”förädling av tänkandet”. Mot det hypotesprövande, kritiskt granskande, också kreativt-abduktiva.

Jag tror att strukturen ger grunden, liksom bägaren håller vätskan, men innehållets löslighet/densitet/”smak” är det väsentliga. I klartext: Hur hanterar studerande, men också lärare, stoffet och substansen. Min bild som mångårig timlärare i psykologi är att den associativa dynamon hos varje enskild individ formar medvetenhet som kan leda till kunskap och då denna transponeras till handling blir färdighet. Detta är en associativ process.

Ingen struktur i världen, hur väluttänkt den än är, kan ersätta det mentala arbetet som utgör kärnan i (den akademiska) inlärningsprocessen. En inlärning som är enbart strukturell till sin natur är inte inlärning, inlärningen byts ut mot utlärning vilket inte kan ses som ett akademiskt mål.

Jag ser vårt förnyade utbildningsprogram i psykologi, som sjösätts fr.o.m. höstterminen 2013, som en möjlighet till nya associationer. Dessa hänger samman med yrkeslivets behov, med nya forskningsrön inom ämnena ifråga, kanske också med sociala trender även om det akademiska ständigt egentligen strävar, och bör sträva efter ngt så stort som att finna sanningarna (obs plural).

Min förhoppning är att vi tillsammans drejat en bägare ur vilken substansen som dricks blir den associativa kuskapens dryck, med en stark kropp av akademiskt stringent kunskap, samhällsnytta, fina toner av den goda kritikens sälta – och med nyfikenhetens och kreativitetens sötma.

Joachim Johansson, PsM

Projektkoordinator för kvalitetsutvecklingsprojektet

Hankens höstkonferens: ”Aktiverande utbildning, energiöverföring mellan studenter och lärare” 26.10.2012

Handelshögskolan vid Åbo Akademi arrangerar sin redan årliga Höstkonferens fredagen den 26 oktober2012 kl 9.00-15 i aud. I på Hanken, Åbo.

Dagens tema är ”Aktiverande utbildning, energiöverföring mellan studenter och lärare”. Föreläsarna representerar så väl olika ämnen inom ÅA som experter utifrån. Gemensamt är att nya och inspirerande idéer förs fram med möjlighet till debatt.

För innehållet, se broschyr (pdf).

Några av dagens föreläsare, Thomas Denk t.v. och Joffi Eklund t.h.

Egenlärarverksamheten diskuterades av Linnea Henriksson, Johan Werkelin och Sonja Lillhonga.

Foton: Cecilia Lundberg

Kvalitet genom helheter

Skribenter: Greta Wistbacka och Katarina Kiiskinen

Torsdagen den 4.10 samlades personal, alumner och studerande vid Institutionen för psykologi och logopedi i Raseborg för att under ett tvådagars seminarium diskutera och utveckla utbildningarna. Med på seminariet fanns även kliniskt verksamma psykologer, psykoterapeuter och talterapeuter, både äldre och mera nyligen utexaminerade. Seminariet var en del av det pågående kvalitetsenhetsprojektet vid IPL.

Continue reading