Nyheter från FNT

Tapio SalmiFNT lever i en händelserik tid. Två professurer (datavetenskap och processteknik) har varit lediganslagna och de lockade verkligen många sökande: 28 sökande till datavetenskap och 16 till processsteknik. Dessa är karriärstigsprofessurer (eng. tenure track), vilket innebär att befattningarna kan besättas som forskardoktorer, biträdande professorer eller professorer, beroende på sökandens meriter och erfarenhet. Det är mycket glädjande att vi är en attraktiv arbetsplats.

Reformen av våra magistersprogram (FM och DI) pågår symbiotiskt med Scientia Aboensis –initiativet (samarbete i engelskpråkig utbildning med Åbo universitet). Nyligen hade vi ett seminarium där arbetsgrupper för olika ämnen rapporterade om projektet. Allt verkar framskrida väl, och jag är övertygad om att reformen blir en succé, som i framtiden kommer att öka attraktionskraften av våra utbildningar. Jag är övertygad om att detta är ett bra projekt som ökar Akademins konkurrenskraft både i forskningen och undervisningen på längre sikt.

Ansökningsstatistiken till utbildningarna vid FNT är relativt tillfredsställande, ungefär på fjolårets nivå, utom farmaceututbildningen, som i år har klart färre sökande än i fjol. Detta kan bero på att språkkravet har skärpts för denna utbildning. Antalet sökande har sjunkit till våra internationella magisterprogram, vilket var väntat, eftersom den nuvarande regeringen tvingade alla universitet att införa obligatoriska terminsavgifter för sökande från icke-EU/EES-länder. Lyckligtvis har vi ett stipendiesystem.

Vi kan med glädje konstatera att många FNT:are ställde upp i kommunalvalet. Det är mycket välkommet. Demokratiskt beslutsfattande behöver också människor med naturvetenskaplig och teknisk bakgrund. Även om detta inte var ett riksdagsval, så var det en klar signal från folket: ned med nedskärningarna i utbildningen och forskningen; det var en röst för bildning i ordets breda betydelse. Finlands folk har alltid varit stolt över vårt skolsystem och våra universitet.

 

Tapio Salmi
Dekanus för FNT

Universitet före och efter korvfabriken

Petri SaloI ett antal århundraden har universiteten fungerat som autonoma institutioner för fritt vetenskapande, platser för tidlös tid och lekfull allvarsamhet. Universitetsmänniskan – homo academicus – har motiverats av fritt och självstyrd kunskapssökande. Hen har inspirerats av fri forskning, möjligheten att förklara världen (naturvetenskaper) och förstå sig på sina medmänniskor (humanvetenskaper). Universiteten utgjorde sina egna universum, med epicentrum i den vetenskapliga metoden och med ambitionen att förse mänskligheten med universell kunskap. Universitet – universum – universell.

År 2010 fick vi en ny universitetslag. Universiteten blev privatsrättsliga institutioner och man införde bl.a. ett nytt system för lönesättning (med personliga krav- och prestationsnivåer). Den akademiska personalen, vana vid tidlös tid och friheter, vaknade för sent. Motståndsrörelsen kom snabbt av sig. Det mest rebelliska man åstadkom var några kritiska metaforer; det nya universitetet som en ”korvfabrik”. Idag är det begreppet ”företagsuniversitet” som kritikerna utgår ifrån och hänvisar till. I företagsuniversitetet har strategiverktyg, produktivitetsindikatorer, kvalitetsmätare, personalresurs, kundtillfredsställelse, genomströmning och måluppfyllelse ersatt fritt och självstyrt kunskapssökande.

På FPV i Vasa arbetar vi på Academill, den akademiska kvarnen. Hur ser produktionen på kvarnen ut? Under 2015 och 2016 har FPV producerat 350 kandidatexamina och 281 magisterexamina. Antalet doktorsexamina är 23. Utöver dessa har vi levererat 149 fristående behörighetsgivande studiehelheter på 60 studiepoäng. Det totala antalet studiepoäng, som våra studerande avlade på två år, är 94 821. Dessa studiepoäng levererades på fem orter; Jakobstad, Vasa, Åbo, Mariehamn och Helsingfors. En studiepoäng förutsätter, enligt den gällande belastningsbräkningen, 27 timmars studiearbete. Därmed har drygt 2 560 000 studie- och lärandetimmar lagts ner på kurser och studier på FPV. I varje kandidat-, magisters- och doktorsexamen ingår ett avslutande skriftligt arbete. Om man räknar i genomsnitt 30 sidor för en kandidatavhandling, 70 sidor för ett pro gradu –arbete, 150 sidor för en doktorsavhandling, blir utfallet knappa 33 620 sidor text. Fortfarande på två år.

FPV levererar sin produktion i huvudsak till den offentliga sektorn, kommuner. Men det är inte mottagaren av vår leverans som betalar för den. Prissättning och betalning av produktionen sker på och från UKM. Prissättningen justeras något inom ÅA. I den ÅA-interna resursfördelningen (gäller för basfinansiering) för år 2017 har kandidatexamen ett styckepris på 6 983 euro, magisterexamen på 17 593 euro och doktorsexamen på 67 177 euro. En studiepoäng prissattes på 18 euro. Nu kan vi börja räkna “marknadsvärdet” på FPV:s produktion. Studiepoängsproduktionen gav oss 1 707 000 euro. Kandidatexamina 2 444 000 euro och magisterexamina 4 944 000 euro. Doktorsexamina 1 545 000 euro. Då styckepriset för produktionen varierade mellan år 2015 och 2016 är dessa belopp indikativa.

Hur ändamåls- och tidsenlig är den modell och de principer som vi idag lyder under? I en tid som kännetecknas av komplexitet, dynamik, radikal osäkerhet och förväntan på snabba och flexibla lösningar? Inte särskilt ändamålsenlig. Det handlar om en direkt överföring av taylorismen och industrisamhällets produktionslogik på icke-materiellt tankearbete – forskning som per definition alltid öppen. Totalt otidsenlig, vill jag påstå! Därför borde det visionsarbetet för den finländska högre utbildningen år 2030, som UKM satt igång för ett antal veckor sedan och förväntas bli klar i september, resultera i en radikalt ny modell. Som skulle sätta Finland på universitetsvärldskartan. En modell i vilken värden i Åbo Akademis strategi – djärvhet, öppenhet, mångfald, delaktighet och hållbarhet – kan fungera både som utgångspunkter och ledstjärnor.

Petri Salo
Dekanus för FPV

Samarbete är inte samma som samgång

Ulla AchrénDataCity var den första byggnaden i dåtida Teknologicentret. Åbo Akademi hade där verksamhet i egna utrymmen och därmed i samma byggnad med finskspråkiga enheter. Sedan byggdes BioCity och senare ICT-huset. I egna korridorer, laboratorier och föreläsningssalar trivdes lärare, forskare och studerande, akademins på svenska och Åbo universitets (TY:s) på finska. I ICT-huset umgicks informationsvetarna närmast på engelska både på akademin och TY.

Vetenskapen vidkänner inga språk. Det primära är forskning och där härskar engelskan. Här finns inga gränser för samarbete, nog för samgång.

De ungdomar som söker till Åbo Akademi gör det garanterat oftast p.g.a. att akademin är ett svenskspråkigt universitet med bred utbildning. Många känner till akademins goda språkundervisning och möjligheterna att få jobb efter avslutade studier. Alla känner till lärarutbildningen och akademins ansvar att förse de svenska skolorna med lärare och organisationer med kunniga tjänstemän. Få av dem som påbörjar sina studier räknar med att göra en forskarbana. Därför ska grundutbildningen från kandidatutbildning till magisterutbildning alltid erbjudas på svenska. Här går gränsen mellan svenskt och finskt.

Vid sidan av den svenskspråkiga undervisningen kan man bygga gemensamma engelskspråkiga magisterprogram för att erbjuda utländska studerande undervisning och för att sammanföra resurser och locka studerande till områden där studentunderlaget är litet såsom inom naturvetenskaperna.

Akademin och TY har nyligen invigt det gemensamma Geohuset och nu planeras en gemensam laboratoriebyggnad för kemiämnena. Också här utgår man ifrån egna korridorer med arbetsrum men med gemensamma laboratorier och föreläsningssalar. Gemensamma laboratorier och föreläsningssalar ökar användningsgraden och sparar pengar.

Vilket är det språk man umgås på i vardagen i alla dessa gemensamma byggnader? Man kan ju inte låta bli att stöta på varandra i hissar, labbar och restauranger. Vilken betydelse har då umgängesspråket? Stor, och därför ska vi fråga oss var gränsen för samarbete går.

Åbo Akademi samarbetar med samtliga högskolor inom motionsverksamheten, är med i Hälsocampus Åbo och i konsortiet kring ett nytt studieadministrativt system.

Varvsindustrin expanderar i Åbo och en utvidgad ingenjörsutbildning och egen teknisk fakultet vid TY diskuteras. Diskussionen resulterar igen en gång i förslaget att slå samman ÅA och TY.

Vi samarbetar gärna men drar en gräns före samgång. Man kan fråga sig om vi har för många goda och fungerande samarbetsmönster med de andra högskolorna? Äventyrar vårt goda samarbete med i synnerhet TY vår självständighet? Har vi gett  lillfingret och blir av med hela handen? Det är viktigt att analysera samarbetet och dess former. Samarbete som gynnar alla parter behöver och ska inte betyda samgång.

Ulla Achrén
Förvaltningsdirektör

Om öppenhet, genomslagskraft och digitalisering

Niklas SandlerÅbo Akademi skall ha ett digitaliseringsprogram och samma gäller policy för Open Science.  Det säger Åbo Akademis verksamhetsplan för år 2017. Arbetet har framskridit på båda fronterna.

Vad händer det inom digitaliseringen vi ÅA?  I vår verksamhetsplan säger vi så här: ”En av de viktigaste satsningarna vid Åbo Akademi under de kommande åren är digitalisering. Åbo Akademi strävar efter att utnyttja digitaliseringens möjligheter för effektivisering och kvalitetshöjning”.

Vilka är då digitaliseringens möjligheter? Digitaliseringen skapar möjligheter genomförande av förändringar, den utmanar oss till att ifrågasätta vedertagna handlingssätt och att skapa nya, bättre och flexiblare praxis. För oss måste det ju då gälla vår egen verksamhet och våra egna processer.

Man pratar om digital transformation – anpassningar som en organisation gör för att vara konkurrenskraftigt i en digitaliserad värld.  Styrgruppen* för digitaliseringen har jobbat med en vision för digitalisering och arbetar vidare med att ta fram en handlingsplan för att se till att vi hänger med i utvecklingen. Vår visionsformulering ser just nu ut så här:

”ÅA är det digitala universitet där studerande och personal arbetar in en öppen, kreativ och framåtblickande omgivning som gör ÅA till det mest attraktiva universitet som studie- forsknings- och arbetsplats.”

Dessutom vill vi koppla digitaliseringsarbetet men Åbo Akademis strategi och har formulererat en preliminär mission enligt följande:

”Digitaliseringen förstärker ÅA:s vision om att vara det gränsöverskridande universitet genom att erbjuda tillgång till undervisning på svenska oberoende av plats och rum. Genom digitaliseringen har ÅA:s personal och studerande färdigheter att på ett konkurrenskraftigt sätt fungera i framtidens digitala arbetsmiljöer. Digitaliseringen skapar transparenta och flexibla beslutsprocesser som förstärker personalens samhörighet och ger organisationen en förmåga att reagera snabbt på ändringar i omgivningen.”

Vår undervisande personal, inte minst på CLL, har varit otroligt duktiga redan länge på att använda olika sorters digitala verktyg i undervisningen och utvecklat många fina kurser som utnyttjar digitaliseringens möjligheter. Men digitalisering gäller inte bara undervisningsmetoderna och hur kurser byggs upp. En övergripande målsättning är att studerande och personal får de digitala färdigheter som behövs i framtidens samhälle. Vi måste fundera på specifika lärandemål som gäller det digitala inom alla utbildningar. Åbo Akademi måste utveckla lärandemiljöer för att möjliggöra användningen av moderna metoder i undervisningen och digitala arbetsmetoder samt skapa kurser som stöder lärandet av digitala färdigheter och datalogiskt tänkande.

Arbetsgruppen för digitaliseringen tänker i de banor att vi måste kunna etablera en verksamhetskultur och arbetsmiljö vid Åbo Akademi där man klart och tydligt ser alla de möjligheter i det digitala som en möjliggörande faktor som påverkar och utvecklar undervisning, lärande, forskning, kommunikation, de administrativa processerna och andra stödande processer. Förändringen och disruptionen kan och måste också vara stor  på många områden. Vi måste kunna uppmuntra våra lärare till experimenterande arbetssätt och testning av idéer. Samtidigt betyder det att vi måste ha högklassiga stödfunktioner.

Mera om digitalisering senare på våren. En preliminär handlingsplan för digitaliseringen av både utbildning, forskning och samverkan utarbetas före slutet av mars 2017. Vi vill att hela samfundet får sedan en möjlighet att öppet komma med input och idéer hur arbetet skall framskrida och vara inkluderande på bästa möjliga sätt. Jag kommer personligen att träffa studerande och diskutera digitalisering den 6.3. Det blir spännande att höra deras tankar!

***

Vad händer på Open Science fronten då? Jag skrev om öppenhet i vetenskap redan ett år sedan här i samma blogg. Nu är det aktuellt med fyra stycken evenemang i mars då vi berättar preliminärt om Åbo Akademis Open Science principer. Kom gärna med så får du höra om öppen vetenskap och hur det kan förverkligas hos oss. Kolla programmet och tidpunkterna i Personalnytt!

Vad betyder öppenhet i vetenskap egentligen? Öppenhet är en av vetenskapens grundförutsättningar. För vetenskapen i samhället innebär t.ex. öppen tillgång till forskningsresultat och forskningsdata att forskningen kan nå ut, väcka intresse, förstås och beaktas i allt högre grad. För det akademiska samfundet innebär öppen vetenskap bland annat att forskningen kan utvecklas snabbare, man kan säkerställa kvalitén, korrigera felaktigheter och undvika onödig dubblering av arbete.

Varför borde den enskilda forskaren syssla med öppenhet? Det största incitamentet kommer genom att man med öppenhet skapar en större betydelse och genomslagskraft för sin egen forskning. En vardagligare anledning är att finansiärerna förutsätter öppenhet i förmedling av forskningens resultat.  Det gäller att tänka på hur publikationer skall bli tillgängliga för det övriga forskarsamfundet, hur kan data lagras och öppnas upp på bästa möjliga sätt och hur man kommunicerar öppet om forskningens resultat.

Vid sidan om vetenskapliga publikationer, är öppna, högklassiga forskningsmaterial och databaser meriterande för forskaren och universitet. Traditionellt har meritering inom forskning baserat sig på artiklar samt förmågan att dra in extern konkurrensutsatt finansiering.  Inom EU finns arbetsgrupper som funderar på indikatorer som skulle ta hänsyn till verksamheten inom öppenhet. Man upplever att det finns ett behov av att utveckla alternativa metoder för att mäta de vetenskapliga resultatens genomslagskraft eller impakt (s.k. altmetrik eller altmetrics). Altmetrik skulle göra det möjligt att mäta forskningens genomslagskraft på ett mångsidigare sätt än enbart med de traditionella bibliometriska indikatorerna, som är huvudsakligen inriktade på produktivitet.

Genomslagskraft – vad är det då? Ingenting nytt förstås. Universitetslagen säger: ”Då universiteten fullgör sina uppgifter ska de främja livslångt lärande, samverka med det övriga samhället samt främja forskningsresultatens och den konstnärliga verksamhetens genomslagskraft i samhället.” Det här ju förstås varför vi existerar. Vi bör ha en betydelse för samhället via våra utbildningar och forskning på många olika nivåer. Våra examina skall ge studerande lämpliga färdigheter eller ha arbetslivsrelevans.

Inom forskningen måste vi få vara fria och djärva, ha en palett av mångsidiga projekt från grundforskning till tillämpad forskning och jobba med olika sorters samarbetskonstallationer och i samverkan med olika aktörer i samhället. Det gäller säkert att stanna upp alltid nu och då och fundera vad mervärdet med den egna forskningen är och hurudan samhällsimpakt den har? Det vill finansiären veta och samhället likaså. Mera om samverkan och genomslagskraft nästa gång! Vi har ÅA-gemensamma initiativ på kommande på den fronten också.

Här kom lite uppdateringar om aktualiteter och sporadiska tankar om öppenhet, genomslagskraft och digitalisering. Kontakta mig gärna om ni har åsikter om dessa teman så kan vi diskutera och utveckla dessa ärenden vidare. Tack!

 

Trevlig fortsättning på vintern!

Niklas Sandler
Vicerektor för forskning

 

 

*(Styrgruppen för digitaliseringen: Niklas Sandler, Mia Porko-Hudd, Kimmo Rautanen, Gunilla Widén, Björn Pundars, Johan Lilius, Pekka Santtila, Tobias Asplund, Solveig Vaherkylä)

Nu planerar vi Åbo Akademis magisterprogram

Christina Nygren-LandgärdsSatsningen på breda kandidatutbildningar blev lyckad om man ser på examinationsstatistik och kandidatrespons.  Åbo Akademi har förbättrat sin utexaminering på kandidatnivån markant och kandidaterna som svarat på kandidatresponsen verkar till övervägande del vara nöjda med det utbildningsarbete som görs vid akademin. Med denna information i ryggen känns det bra att ta itu med planeringen av magisterprogrammen.

Centralt för kandidatutbildningarna är tanken om samhörighet och identitet, möjlighet att känna sig fram i studierna och erhålla en bred förståelse för det utbildningsområde man studerar, men samtidigt också möjlighet till både traditionella och mer kreativa val av biämnen och valfria studier. Vi har sprängt gränserna mellan ämnen och utbildningar.

Med basen i kandidatutbildningarna blir magisterprogrammens uppgift att fokusera på fördjupning och profilering – fördjupning i det egna ämnet och profilering genom studier enligt eget val. Utbildningen ska struktureras som moduler som kan vara i ämnet, inom ett tema, en gränsöverskridande helhet eller en behörighetsgivande helhet. Samarbetet mellan ämnen, programmen och fakulteterna blir viktigt.

De nya magisterprogrammen ska även i högre grad fokusera på arbetslivs- och samhällsrelevans. Arbetspraktik som stöder utbildningen ska kunna räknas in i utbildningen. Genomströmningen strävar vi till att förbättra genom seminarier och god handledning i anslutning till magisteravhandlingen eller diplomarbetet. Den undervisande personalens arbetsmängd strävar vi till att lindra genom teamarbete och kvaliteten på utbildningen strävar vi till att förbättra genom gemensamma diskussioner om innehåll och progression i studierna.

Arbetet med de nya magisterprogrammen har redan satts igång vid fakulteterna. Diskussioner kommer att föras i olika grupper och i grundutbildningsnämnden. Känner du att du vill vara med och påverka gäller det nu att vara aktiv och göra sig hörd. Denna vår dras de stora linjerna upp. Arbetet ska vara klart ungefär vid denna tidpunkt om ett år. Hösten 2018 inleds de nya magisterprogrammen.

 

Med önskan om inspirerande planeringsarbete!

Christina Nygren-Landgärds
Vicerektor för grundutbildning

Tvåspråkighetens dominobrickor

Göran DjupsundÅbo Akademi har som Finlands svenskspråkiga universitet förpliktelsen att utbilda svenskspråkiga akademiker för samhällets olika behov. Vi skall tillfredsställa den offentliga sektorns behov av kunnig personal, av lärare, av kommunala och statliga – snart även landskapens – tjänstemän. Vi talar här om folk som har sin utbildning på svenska men vilka även lever upp till lagens bestämmelser om minst nöjaktig skriftlig och muntlig förmåga att behärska finska. På motsvarande sätt säkerställer våra finska universitet tillgången av finskspråkiga tjänstemän; även de med krav på kunskaper i landets andra nationalspråk. Dessa språkkrav på högre tjänstemän utgör enligt mig själva grundbulten i landets inte bara förvaltningsmässiga utan även dess faktiska tvåspråkighet.

Vi vid ÅA fixar nog vår del men dagens språkklimat föder tre frågor. Kommer de finska universiteten att klara sitt uppdrag och vidare, kommer kraven på de berörda tjänstemännen även i framtiden att inbegripa krav på att de behärskar landets bägge nationalspråk? Och om inte, vilken betydelse har detta dels allmänt, dels för ÅA och de magistrar vi utbildar?

Min framtidsvision består bildlikt talat av en rad på hög kant ställda dominobrickor som försvar för tvåspråkigheten. Den första brickan som började vackla var svenskans försvagade position i den finska grundskolan; man påbörjade studierna allt senare och läste allt mindre. Denna bricka skuffade i sin tur omkull den följande, – den obligatoriska studentsvenskan som försvann för något år sedan. Nu har regeringsprogrammet en skrivning om experiment med att ha svenskan helt frivillig i grundskolan. Lite bromsar Sanni G-L men givet opinionerna inte bara inom Sannfinländarna utan även Samlingspartiet och speciellt Centern är jag övertygad om att experiment kommer igång inom en snar framtid. Där vacklar den nästa dominobrickan. Då vi väl har läget att en avsevärd andel av studentkullarna knappt läst någon svenska så stärks de finskspråkiga universitetens och yrkeshögskolornas krav på att lätta på de krav på svenska som ingår i deras examina; nu klagar man ju på att studietiden till följd av detta förlängs oskäligt mycket. Och då vi väl har en situation där en betydande andel av de finskspråkiga nya magistrarna inte läst svenska, men andra språk, ja då blir det en total politiskt omöjlig situation att hålla kvar tröskelkravet om de bägge inhemska för högre offentliga tjänster. Där faller då den sista dominobrickan i försvaret av landets jämbördiga tvåspråkighet inom förvaltningen.

Ur ett svensk- och tvåspråkigt perspektiv är all utveckling åt det skisserade hållet beklagansvärd. Samtidigt blir det allt viktigare att Åbo Akademi för sin del fullföljer sitt uppdrag att utbilda de svenskspråkiga akademiker det offentliga Finland behöver. Skulle vi ännu, från en redan bra nivå, lyckas höja våra magistrars språkkunnighet – i finska men även i språk såsom spanska, tyska och ryska – så kan i bästa fall det för svenskan otjänliga språkklimatet i landet vändas till vår och våra magistrars fördel. Det tycker jag att vi skall jobba för!

Göran Djupsund
Rektor i Vasa

God jul | Merry Christmas

***in English below***

Mikko Hupa2016 går mot sitt slut. Jag vet inte om någon av er har upplevt det samma, men det känns som att för varje år blir året kortare. Vi går från att önska varandra gott nytt år till glad sommar, höstens inskriptionstal hålls och plötsligt står julgranen utanför Åbo domkyrka igen. Kanske någon borde forska i det där; går tiden snabbare med åren?

2016 var mitt andra år som rektor. Vi har hunnit med en hel del jag och min ledningsgrupp. Vi vet alla att året som gått på inget sätt har varit lätt – inte här vid Åbo Akademi och inte heller på andra håll i landet eller världen, vare sig ekonomiskt, politiskt eller ur en välfärdssynpunkt.

Här och nu tänker jag inte gå in på vad som varit, utan blickar hellre framåt. Alla kraftansträngningar, uppoffringar och satsningar vi gjort verkar faktiskt bära frukt. Allting tyder på att Åbo Akademi får ekonomin i balans till slutet av 2017. Flera fina forskningsprojekt har under året beviljats stora finansieringsbelopp. Det tryggar mångas inkomst för flera år framåt och visar att forskningen vid Åbo Akademi verkligen är att räkna med. Vi fortsätter förstås att satsa på vår forskningsprofilering, där vi också hittills lyckats mycket bra.

Någonting som gläder mig särskilt mycket är årets sista möte med Studentkåren. De överräckte åt mig en rapport med hundra förslag till smidigare studievägar vid Åbo Akademi. Där fanns många konstruktiva förslag på vad vi kan göra bättre för att studenterna ska ha det bättre och trivas med sina studier. Det här är viktigt för mig och för hela Åbo Akademi. Det som gläder mig är det genuina intresse för att utveckla Åbo Akademi som Studentkåren visar. Det samma möter jag ofta när jag träffar forskare, undervisande personal och administrativ personal vid Åbo Akademi, vi vill alla gå framåt och utveckla våra arbetsuppgifter, vår studie- och arbetsmiljö och vårt gemensamma universitet. Ni ska alla ha ett stort tack för att ni bär den här inställningen. Tillsammans är den enda rätta vägen att gå.

Jag önskar er alla en fridfull jul och ett riktigt gott nytt år 2017!

Mikko Hupa,
Rektor

 


Mikko HupaThe year 2016 is coming to an end. I don’t know if any of you feel the same, but it seems like every year gets shorter and shorter. We go from saying “Happy New Year” to “Have a nice summer”, the academic year’s opening speech is given in the autumn, and then, suddenly, there is a Christmas tree standing outside Turku Cathedral once again. Maybe someone should do research on that; does time pass more quickly as the years go by?

This has been my second year as Rector. My executive group and I have managed to accomplish a lot during the year. We all know that this year has by no means been easy ─ not here at Åbo Akademi University, or elsewhere in the country or the world, whether speaking economically, politically or from a welfare point of view.

Here and now, I don’t want to go into what has been, but rather to look forward. All of the efforts, sacrifices and investments we have made actually seem to be bearing fruit. All factors seem to indicate that Åbo Akademi’s economy will be balanced by the end of 2017. Several research projects have been granted large amounts of funding during the year. This has secured income for many researchers for several years to come, and it shows that research at Åbo Akademi is indeed to be reckoned with. Naturally, we continue to invest in our research profiling, something we have been very successful with so far.

I was especially pleased with this year’s final meeting with the Student Union. They handed me a report with a hundred proposals for more flexible study paths at Åbo Akademi. There were many constructive suggestions on what we can do better to improve conditions for students so that they can thrive in their studies. This is important for me and for all of Åbo Akademi. I am particularly pleased with the genuine interest that the Student Union shows in developing Åbo Akademi. I often find the same sentiment when I encounter researchers, teaching staff and administrative staff at Åbo Akademi: we all want to move forward and develop our work tasks, our study and work environments, and the university that we are all a part of. You all deserve a big “thank you” for sharing in this joint effort. Together is the only right way to go.

I wish you all a Merry Christmas and a Happy New Year!

Mikko Hupa,
Rector

Ett hundra år

Malin BrännbackFinland har just firat sin 99:e födelsedag och börjat vandringen till sitt hundrade år. Åbo Akademi kommer året därpå att fira sitt hundrade år. Luciadagen i år är en speciell dag för mig då pappan i min amerikanska utbytesfamilj fyller ett hundra år. Vad allt ryms in i dessa hundra år av utveckling? Vad allt har en person som levt 100 år sett, hört och gjort? Kommer jag eller mina barn att uppleva lika mycket utveckling som pappan – Len Moss gjort? Trots att dagens utveckling går med en rasande fart är jag inte helt säker på att mina hundra år kommer att mäta sig med Lens.

Han föddes 1916 i en liten landsort i Missouri. Då jag bodde där 1981–1982 levde också hans faster, aunt Helen. Hon fyllde då 90 och levde 12 år till. I hennes värld fanns två slags människor: white people and niggers. Ett försök att ändra på det ledde ingenstans. Det var bara så. Jag vill påstå att den värld vi lever i idag ändå blivit mycket bättre på alla plan – trots att valet av Trump till USA:s president fått en del av oss att tvivla. Under dessa hundra år ryms många sådana händelser som många av oss helst inte vill prata om, men det ryms så mycket bra, fint och gott. Här kommer några reflektioner kring teknologisk utveckling.

År 1916, fanns inget penicillin, det upptäcktes 1921 och poliovaccinet kom först år 1955. Glödlampan och telefonen fanns 1916 men inte överallt. Radion kom 1920, TV:n långt senare, för att inte tala om datorn, internet, mobiltelefoner, paddor och alla dessa teknologiska grunkor vi idag tar som förgivet på gott och på ont. Man skrev brev och slickade frimärken i många år. E-post började vi skriva på 1990-talet. Vem kommer ihåg Telnet för att betala de första räkningarna elektroniskt? Det var mark och penni, mynt och sedlar och kanske check, men bankkort eller kreditkort kom mycket senare.

Min man skrev sin pro gradu på skrivmaskin, välsignad var tipex. Några år senare skrev jag min på en Olivetti med två floppystationer. Det fanns en IBM dator på geologen i slutet på 1980-talet och en plottrax. Plottrax plottade på papper medan den raxade alldeles förfärligt. Vi hade floppin och lerppun, lite senrare kom korppun. Det var DOS 206, 306 med alla kommandon som man lärde sig; ctrl C, ctrl V, ctrl A, ctrl-alt-del (dom duger fortfarande förresten).  Det var ibland bra att kunna config.sys och autoexec.bat. Jag har nu helt glömt varför. Lite senare kom Windows 3.1 och Lotus 1-2-3 och alla gula post-it lappar runt skärmen som fungerade som snabbmanualer.

Föreläsarna kunde ibland dela ut sinoldoftande stenciler. På 1980-talet var det OH:n som gällde där föreläsaren täckte en del av foliet med papper för att sakta avslöja hela hemligheten genom att dra ner pappret. En del föreläsare visade rentav diabilder. En del av oss har suttit på föreläsningar där skatterätten dikterades.

Idag är det powerpoint-galore och Moodle. Det ska finnas Wifi! Det blir ett himla liv ifall man inte får nätkontakt genast. Studenterna har bärbara datorer. Idag sitter vi här med SoMe och försöker gissa om det vi läser är sant eller inte, om vi är trollade av helt andra troll än John Bauers sympatiska figurer.

År 1916 fanns T-Ford, men mest var det häst och kärra som gällde även over there.  Jag kommer ihåg Mini. Mamma och pappa hade fyra sådana på raken när jag var liten. Sen minns jag Saab 95, 96 och 99, kupplan och att Datsun 100 alltid startade oberoende om utomhustemperaturen sjunkit till – 30. Vi har skickat folk till månen och de kom tillbaks därifrån. Nu pratar vi om Tesla och självstyrande bilar – för att inte tala om Hyperloop – och att flyga till Mars. För mig räcker en bro till Nagu, men det lär ta sin tid.

Åter igen snurrar på Sveriges TV den populära frågesporten Vart är vi på väg? Och nu när 100 år av Finland och Åbo Akademi står för dörren är det helt motiverat att fundera på den utveckling vi varit med om. Men vart är vi på väg? Det vet jag inte, men jag vågar ändå påstå att vi har det så mycket bättre idag och vi har så mycket att vara tacksamma för. Och jo, hundra år till – det fixar vi!

 

Malin Brännback
Dekanus för fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi

Baltic University Programme 25 år

Tapio SalmiDå jag första gången såg en karta över området som omspänner städer och universitet inom Baltic University Programme (BUP) så förstod jag inte omedelbart varför gränserna var dragna så som de var. I första ögonblicket såg det ut som gamla stormakts-Sverige, även litet expanderat. Varför är endast halva Danmark med, varför är Finlands nordligaste del, ”huvudet” avkapat, varför går gränsen på östra sidan av Petrozavodsk, varför är Wismar med, men inte Hamburg? Vi har ju alla läst geografi i skolan, så borde vi ju kunna resonera oss till det rätta svaret. Gränserna för PUB är strikt geografiska; kartan beskriver avrinningsområdet för Östersjön. Nästan hela Finland är då kopplat till Östersjön, men inte området runt Enare träsk, för vattnet från Enare träsk rinner via Paatsjoki till Ishavet. Floden Elbe strömmar genom Hamburg och vattnet rinner till Nordsjön. Detta är logiskt.

BUP uppstod 1991, för 25 år sedan. Paula Lindroos från Åbo Akademi deltog i allra första mötet i Kalmar, där man beslöt att grunda ett nätverk. Då hade Europa – och Östersjöområdet – upplevt stora omvälvningar. En demokratiseringsprocess startade i Warszawapaktens länder under senare delen 1980-talet. Det kulminerade i Berlinmurens fall i november 1989 och efter det föll diktaturerna i centrala Östeuropa i rask takt. Polen, en stor Östersjöstat, var en föregångare i denna process. I Sovjetunionen var demokratiseringsprocessen mycket smärtsammare, och jag minns fortfarande augustimorgonen 1991 då morgonnyheterna berättade att en junta har åsidosatt president Gorbatjov och övertagit makten i vårt grannland. Detta kuppförsök förföll inom några dagar och ledde till upplösning av Sovjetunionen. De baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen återtog självständigheten som hade varit avbruten sedan sommaren 1940. Atmosfären var fylld av hopp och framtidsutopier. Kalla kriget är slut; nu kan staterna i Europa börja samverka på en helt ny nivå.

BUP-karta

Karta över BUP-området. (Klicka på bilden för en större version.)

BUP är ett nätverk av 225 (!) universitet och institut för högsta utbildningen inom Östersjöområdet. Nätverket koordineras av ett sekretariat som är en del av Centret för hållbar utveckling vid Uppsala universitet. Grundidén med nätverket är att befrämja demokratisk, fredlig och hållbar utveckling. BUP är ingen politisk organisation utan i högsta grad en akademisk sammanslutning. Nätverket fokuserar på frågor kring hållbar utveckling, miljövård och demokrati i Östersjöområdet. Detta kan låta som en övermäktig uppgift, men akademikerna ska inte ge upp. Det är tack vare vår sakkunskap, vår forskning, våra innovationer som de svåra problemen i Östersjöområdets miljö kan lösas. Marinbiologer och ekologer forskar i havets flora och fauna, kemister analyserar kemiska komponenter i havet, miljögeologer kartlägger geosfären, fysiker och meteorologer undersöker klimatförändringar, ingenjörer utvecklar nya tekniska lösningar innebär minskad energikonsumtion samt minimering av utsläpp och rening av dem. Miljödebatten startade redan för länge sedan – DDT och PCB och tungmetaller i Östersjön, syrebrist, orenat avloppsvatten, svavel- och fosforutsläpp till vattendrag, utsläpp av hormoner och farmaceutika… Det ansvar som Östersjöstaterna bär i miljöfrågor är enormt. Det finns nio kustländer runt Östersjön och avrinningsområdet är ännu större. Länderna är högt utvecklade och högt industrialiserade. Alla krafter behövs då det gäller att skapa en bättre framtid, ett bättre fysiskt och mentalt landskap.

Här spelar universitetsutbildningen en avgörande roll: vi måste kunna berätta ungdomen om fakta, lära dem att ta fram ny kunskap och agera så att Mare Nostrum – och därmed vi alla – mår bättre i framtiden. BUP är mycket aktiv att organisera kurser och konferenser. Höjdpunkterna är årliga seglatser, som de facto är kurser som arrangeras på ett segelfartyg. De första föreläsningskurserna som BUP organiserade hade en dramatisk stämning: kursen skulle översändas per satellit till Östersjöländer; hur skulle det lyckas? Allt gick bra, och i en filmsnutt kan vi se professor Lars Rydén introducera kursen. Sedan dess har teknologin tagit stora språng och det är ingen dramatik längre att hålla on line-föreläsningar.

I Rogow, i en liten polsk by finns Warszawauniversitetets fältstation. Dit åkte vi för att fira det 25-åriga BUP. Drygt 100 deltagare samlades från 14 länder och de representerade 57 universitet. Lars Rydén från Uppsala, den första direktören och grand old man för BUP berättade om nätverkets historia och höjdpunkterna under årens lopp. Lärarmötet i Rogow var synnerligen inspirerande med många utmärkta föredrag och jag fick genast en idé: i slutet av januari eller början av februari skall Dr Shepherd Urenje från Uppsala besöka Åbo Akademi och berätta om hur vi kan inkludera hållbarheten i undervisningen. Allt slutade med en storartad festmiddag med levande musik och dans. Jag framförde Åbo Akademis hälsning till BUP och betonade att nätverkets mission är mera aktuell än någonsin: hållbar utveckling, miljövård och demokrati är inga självklarheter, trots att vi redan hann börja tro på det. Många miljöproblem är akuta och demokratin ifrågasätts och rentav hotas från flera håll. Nästa BUP-styrelsemöte ska hållas i Ukraina, vilket är en klar signal.

Mycket är på gång inom BUP. Kurser organiseras, seglatser är på kommande. Under Åbo Akademis jubileumsår 2018 kommer BUP:s rektorsmöte att hållas i Åbo. Dock finns det alltid rum för förbättring, för Finlands och Åbo Akademis del: våra studenter och lärare borde mera aktivt engagera sig för BUP-aktiviteter, delta i kurser och evenemang, ta initiativ till nya kurser och evenemang, föreslå pristagare (BUP tilldelar varje år pris för doktorsavhandlingar på hållbarhetens område). BUP är en plattform för nya idéer och initiativ.

Åbo Akademi har en särställning i BUP: vi är det enda universitetet utom Uppsala universitet som har en permanent plats i nätverkets styrelse; de övriga styrelseplatserna roterar bland medlemsuniversiteten. Vi är också den nationella koordinatorn i nätverket. Det är viktigt att vi även i framtiden håller denna position. BUP passar utmärkt in i vår roll som gränsöverskridande finlandssvenskt, nordiskt och internationellt universitet. BUP är i harmoni med Åbo Akademis strategi.

Jag tackar Paula Lindroos, Sinikka Suomalainen och Ea Blomqvist (CLL/ÅA) för utmärkt arbete för BUP – vi behöver eldsjälar som ni! Jag uppmanar alla att besöka BUP:s webbsida www.balticuniv.uu.se!

Tapio Salmi
Skribenten är dekanus för FNT och Åbo Akademis representant i BUP:s styrelse

En intensiv vecka i Vasa

Mikko HupaFörra veckan var det Österbotten som gällde för hela slanten. Dels höll styrelsen aftonskola och möte i Vasa, dels deltog jag i presskonferensen om fastigheten Academills försäljning. Där emellan fick flera både planerade och oplanerade träffar och möten plats –  också i det legendariska Kalles Inn på Söderudden på andra sidan Replotbron.

ÅA:s ledningsgrupp och styrelsen fick ta del av en presentation om språkbadsundervisningen. Det var intressant. Tvåspråkighet är en rikedom – det här är för mig så mycket mer än en fras i ett festtal. Att ha fått leva med båda språken har för mig varit mycket givande och öppnat många dörrar.

Händer som övar att skriva bokstäver.

Åbo Akademi har redan länge jobbat för en fungerande tvåspråkighet genom språkbad. Vid lärarutbildningen i Vasa hade man ett fruktbart samarbetade med Vasa universitet för att utbilda lärare för svenskt språkbad, men när Vasa universitet nu beslöt att flytta all utbildning och forskning i språk till Jyväskylä universitet tog det samarbetet slut. Åbo Akademi ser språkbadet som en så pass viktig fråga, att vi fortsätter med språkbadsutbildningarna vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa. Nu utreds hur det i praktiken ska förverkligas. Vid pedagogiken inom FPV jobbar man aktivt för att bli en ledande toppmiljö för forskning och undervisning vad gäller minoriteter och mångfald och där är språkbadet en av satsningarna. De har mitt fulla förtroende för att det ska lyckas väl.

Hösten 2017 inleds en barnträdgårdslärarutbildning med specialisering i språkbad med 20 platser i Vasa. Jag vill passa på att påminna om – och igen tacka för – donationen som en privatperson bidrog med till Åbo Akademis medelinsamling. Donationen på 500 000 euro var riktad till pedagogiken med ett särskilt önskemål om att den ska stöda barnträdgårdslärarutbildningen med specialisering i språkbad.

Academill

Det som nådde över nyhetströskeln från Vasa var att fastigheten Academill får en ny ägare. Stiftelsen för Åbo Akademi och Harry Schaumans stiftelse har sålt aktierna i Fastighets Ab Academill till svenska Hemsö. Hemsö är Sveriges ledande privata ägare av samhällsfastigheter och äger sedan 2013 också samhällsfastigheter i Finland. Åbo Akademis verksamhet i Academill fortsätter som förut och hyresavtalet övergår oförändrat till den nya ägaren. Jag ser ingen dramatik här, särskilt eftersom Hemsö har en lång erfarenhet av att förvalta och utveckla just utbildningsfastigheter.

Mikko Hupa
Rektor