Om E-tenter – från ”so last century” till 2018

Malin BrännbackFick i veckan ett brev från Studentkåren där man önskar med emfas att vi vid ÅA skulle gå inför E-tenter i betydligt större utsträckning. Det var ett långt brev där man argumenterade synnerligen förtjänstfullt för sin sak.

För det första kan jag konstatera att man inom många ämnen vid FSE använder helt andra former av examination än tenter – e-tenter eller analoga. Åsikterna om e-tenter är tudelad. Det finns de som tycker att e-tenter och hemtenter är strålande. Och så finns de som likställer e-tenter och hemtenter med ”att man daltar” med studenterna, där logiken verkar vara den, att e-tenter och hemtenter är på något sätt lättare. Sen har vi också de som gärna skulle ta i bruk e-tenter men eftersom matematiska beräkningar ännu inte riktigt låter sig göras problemfritt, så blir det analoga tenter. Detta teknologiska hinder måste rimligtvis få en lösning senast nästa vår då också matematiken i studentskrivningarna skrivs (räknas) på dator. Senast då måste väl universiteten också ha tillgång till denna nymodighet.

Som jag uppfattar situationen har vi dels en utmaning att bearbeta attityder, som i min värld verkar direkt felaktiga. Har svårt att förstå hur en e-tent skulle bli lättare än en analog bara för att den är e. Det är väl frågorna i tenten som fastställer svårighetsgraden – har jag trott. En hemtent kan riktigt väl konstrueras så, att fastän den är materialbaserad ingalunda alls behöver bli ”som en picknick i det gröna” (=lätt/lättare). Måhända kan man rentav med tenten simulera en problemlösningssituation som liknar den verklighet som studenten går in i efter examen. En verklighet som inte bygger på memorering utantill utan förmåga till on-line-på-plats-och-ställe-problemlösningutgående från tillbudsstående material, där lösningen skall levereras inom utsatt tid – som oftast är knapp.

De studenter som påbörjat sina studier och som i höst påbörjar sina studier kommer ur en värld där ”läppäre” är vardag. Inte sitter de med häften som vi gjorde – de har allt på google docs eller iCloud. De har redan under sin gymnasietid skrivit det mesta elektroniskt. Rutigt konceptpapper och blyertspenna är inte modernt utan direkt som studenterna uttrycker det ”so last century”. Vi har all orsak att försöka framställa oss som ett modernt universitet och det inkluderar e-tenter i den mån vi ännu examinerar med tenter.

Men, nu kvarstår ett problem som kan bli ett riktigt hinder. Nämligen, vi har ingen egen infrastruktur för detta vid ÅA. Jo men vi får använda TYs utrymmen! Men vet ni, TYs utrymmen räcker inte till! Det har vi erfarenhet av redan nu. Vi hade kursen ekonomisk filosofi som skulle tenteras av 94 stycken och det var en 4 timmars e-tent. Det blev en rejäl utmaning att förverkliga detta. Om vi lyckas med att bearbeta attityderna (vilket vi måste) har vi plötsligt ”horder” av studenter som behöver utrymmen för att göra sina tenter e. Det sägs att det ska komma något i det nya Juslenia, men det huset är än så länge bara planer på pappret om dock godkända. Jag talar – och Studentkåren – om NU! Inte om några år. Ifall ÅA inte fixar infrastrukturen i Åbo och Vasa, får vi finna oss i att vara so last century. Och då ska vi förstå att digital infra (avsaknaden av) också är en oberoende variabel i studentens beslutsmodell för val av studieplats. Ärendet är alltså angeläget, precis som Studentkåren framför.

Vi har all orsak att fira

Texten har publicerats tidigare i Vasabladet som den första i en serie kolumner skrivna av Åbo Akademis professorer i Vasa.

Göran DjupsundÅbo Akademi fyller 100 år, – imponerande! Själv fick jag i dagarna veta att jag skall få en ”präniko” för 40 års arbete vid ÅA, – konfunderande! Jag vet att ”time flies” men slås ändå av att åren flaxar iväg med en sådan hastighet.

För ÅA:s del har seklet inneburit en utveckling från ett litet, vid starten regionalt universitet i Åbo till det i flera avseenden breda finlandssvenska universitet vi är idag. Ett universitet som säkrar tillgången till högst kompetenta, svensk- och tvåspråkiga akademiker inom de mest skiftande arbetsområdena, som bär upp finlandssvensk kultur, som utgör Svenskfinlands största äktenskapsmarknad, som värnar om de nordiska kontakterna och som på många områden ligger i den internationella forskningens framkant. Självfallet har vi utmaningar och brister inom ÅA, saker att förändra och förbättra, men detta jubileumsår kan vi gott tillåta oss att fira den utveckling och de framgångar de gångna 100 åren medfört.

Under mina egna dryga 40 år vid ÅA låg studierna och startsträckan i arbetet i Åbo men lejonparten av min akademiska karriär har jag sedan 1986 haft i Vasa. Därmed har jag haft nöjet att vara med och se och arbeta för att ÅA i Vasa utvecklats från, förenklat sagt, en inte särdeles stor lärarutbildningsenhet till en nog så stor och bred akademisk enhet. Pedagogernas syskonskara har vuxit med hälsovetenskap, statskunskap, utvecklingspsykologi, socialpolitik, demografi och sist men inte minst energiteknik. Vid sidan av detta den viktiga verksamheten inom Experience Lab och Centret för livslång lärande, hela ÅA:s gemensamma ”fortbildningscentral” som numera leds från Vasa.

Det stora lyftet för vår verksamhet kom i och med – stort tack till Bo Riska! – att vi alla från över tio adresser flyttade ihop i Academill, – tveklöst en av Finlands mest attraktiva campusmiljöer. Academill inte bara samlar oss utan erbjuder ständigt en livskraftig puls åt oss alla som verkar här, – och med sina tillställningar även åt utomstående. Även våra studerande har på ett alldeles speciellt sätt – så är det, har koll på andra campus! – tagit Academill till sina hjärtan. Här hänger man ofta av sig ytterkläderna på morgonen och vistas stora delar av dagen i sin studiemiljö, något som tydligt syns i studieframgång och genomströmning.

Summa summarum; ÅA har all orsak att glädjas över och fira sina 100 år och ÅA-Vasa och Österbotten har minst lika goda skäl att vara nöjda över den enorma utveckling som skett här sedan lärarutbildningen placerades i Vasa. För min egen del har det varit ett privilegium och en sann glädje att i över 30 år ha fått arbeta i och utveckla denna miljö. Den 28 februari säger jag i pensioneringens tecken, ”Tack och hej för mig!” Min förhoppning och tro är att ÅA-Vasa fortsätter med sin positiva utveckling och att Österbotten, såsom hittills fortsätter omhulda och stöda denna verksamhet.

Göran Djupsund
Rektor i Vasa

Om forskningens profilering och behovet av att profilera sig

Niklas Sandler, Vicerektor för forskning, Åbo Akademi

Profilering – ett ord som blivit vardag under de senaste åren i diskussionen om universiteten i Finland. I vår strategi 2015-2020 uttrycker också vi det att det är centralt för Åbo Akademi att ha en tydligare profilering av verksamheten. Enligt strategin innebär akademins profilering att vi strävar efter att i högre grad särskilja oss från andra universitet och betona områden som är utmärkande för akademin eller områden inom vilka akademin vill vara speciellt framstående. Inom forskningen har vi kunnat börja arbeta med profilering fr.o.m 2015 tack vare ett finansieringsinstrument som skapats just för detta ändamål och vi har lyckats mycket väl i de tre första omgångarna (Profi1, 2 och 3) och kommer att kunna rikta ca 8,2 miljoner euro i profileringen ända tills 2021. En underbar möjlighet för universitetet under dessa nedskärningarnas tider! Men drar alla nytta av detta? Det tror jag.

Finlands föregående regering beredde vägen för ett beslut om att 50 miljoner euro per år av basfinansieringen till universiteten överförs stegvis under 2015–2019 till forskningsanslag som konkurrensutsätts via Finlands Akademi för att användas för universitetens profilering. Idag är vi i mitten av den fjärde profileringsomgången (Profi4) och vi förbereder för tillfället oss för evalueringsintervjuerna med den internationella expertpanelen som äger rum i mitten av februari. Vi har kanske inte lyckats så bra med den interna kommunikationen om våra profilområden och hur vi har utvecklat dem. Jag gör ett försök här!

Vi har skapat fyra stycken tematiska profileringsområden i dagens läge och enligt den feedback vi fått i evalueringarna är de olika profilområdena väl valda och antalet profileringsområden optimalt för ett universitet i vår storleksklass. ÅAs profilområden inom forskning är: 1.) Minoritetsforskning, med fokus på minoritetskulturer och -identiteter, två- och flerspråkighet och språkinlärning samt diskriminering, lika rättigheter och demokrati. 2.) Molekylär process- och materialteknologi koncentrerar sig på användningen av biomassa, som råämne för nya miljövänliga kemikalier och funktionella material. 3.) Läkemedelsutveckling och diagnostik har forskningsfokus på nya bioaktiva ämnen, biovisualisering, läkemedelstillförsel och diagnostik för skräddarsydda lösningar för framtidens terapier. 4). Havet fokuserar sig på marin- och miljöbiologi, offentlig förvaltning och industriell ekonomi inom Östersjöforskning. De två sistnämnda profilområdena är gemensamma med Åbo universitet och alla områdena är starkt nätverkade med akademiska samarbetspartners och samhället omkring oss.

Den årliga rumban med profileringsansökningar har visat sig var otroligt arbetsdryg. Forskningsprofilering vid sidan om alla de ansökningar som regeringen och undervisningsministeriet vill ha i form av undervisningens spetsprojekt binder den akademiska och stödpersonalen alltför mycket i denna ansökningskarusell. Men vi måste hänga med spelet. Det kommer säkert nya regeringsperioder då vi kan börja fokusera mera på kärnverksamhet och strategiska satsningar med basfinansiering igen istället för att formulera otaliga separata ansökningar för all strategisk utveckling av verksamheten. Trots allt så har vi varit otroligt nöjda att kunna satsa på framtiden och förnyelse med dessa pengar som vi fått för forskningens profilering. Vad har vi då kunnat göra?

Implementeringen har pågått inom alla fyra profileringsområden och vi har kanaliserat investeringarna i första hand till tenure track-rekryteringar. Vi kunnat locka ett stort antal ansökningar från forskare med spännande bakgrunder och forskningsplaner. Hittills har vi anställt 8 tenure track professorer till de olika områdena och tre rekryteringar är på gång inom det tematiska området havet. Samtidigt har vi investerat medel för att upprätta ett gästprofessorsprogram och har nu 14 stycken internationella experter som stöder verksamheten inom profileringsområdena genom handledning, föreläsningar, intensivkurser, samarbetsprojekt och forskningsansökningar. Inom dessa dagar lanserar vi också ett internationellt mobilitetsprogram mellan våra samarbetspartners för att stöda utgående och inkommande forskare inom akademin.

Valet och utformandet av profilområdena och skrivandet av ansökningarna har varit dels toppstyrt men har nog skapats tillsammans med framstående engagemang av våra experter inom de olika områdena. Implementeringen har krävt mycket arbete och har inte alltid framskridit så snabbt som önskat men vi har ändå fått bra feedback från FA och expertpanelen, att vi har genuint visat att vi utvecklar våra profilområden långsiktigt. Top-down approachen har nu omvandlats till en bottom-up approach och forskarna skapar nu verksamheten och riktningen inom profilerna. Visserligen behövs också styrning från professorskåren och forskningsledarna.

Att vi skapat tematiska områden eller plattformar som sträcker sig utöver de klassiska ämnesgränser har varit spännande men samtidigt utmanande. Forskarna har drivits till möten med nya kollegor och lära sig om deras kompetenser och tankesätt. Det har visat sig att det tar tid att hitta en gemensam riktning och vision även om de tematiska områdena är relativt väldefinierade. Men allt detta är i linje med den gränsöverskridande verksamhet som vi vill ha vid ÅA! Det får ta tid sin. Nya möten skapar färska idéer för forskningen och därmed förnyelse. Och, förhoppningsvis, tycker jag, kan vi spränga alla silon och suddar ut disciplingränser!

Dessutom har vi kunnat anställa två stycken så kallade Grant writers som hjälper hela akademin med olika sorters forskningsansökningar med speciell fokus på EU och FA ansökningar. Kontakta dem på grantwriters@abo.fi om ni vill ha stöd och hjälp med era ansökningar!

Är profileringens väg vettig? Kan alla dra nytta av detta? Själv tycker jag att det är lättare att sälja vårt universitet utåt när vi har en tydlig profil och tydliga spetsområden att marknadsföra. Vi kan bli en aning attraktivare för studenter och forskare. Hela akademin och all forskning inom akademin drar nytta av det att vi har tydliga spetsar och tematiska helheter inom verksamheten. Spetsarna tryggar och stöder den bredd vi vill ha!

Målet med det nya finansieringsinstrumentet har varit att stödja och accelerera de finländska universitetens strategiska profilering och för att bidra till stärkandet av forskningens kvalitet. Jag tycker själv att vi lyckats bra hittills och vill här tacka alla de som varit med, planerat, visionerat och bidragit till profileringsansökningarna och drivit profilernas utveckling. Ett speciellt tack åt alla i administrationen som har måsta anpassa sig till de här centralt styrda FA projekt (Profi1,2 och 3)  som såsar till och stör de existerande stödprocesserna och har skapat nya stödbehov. Förlåt!

Det återstår förstås att bevisa och se om satsningarna är lyckade, för att effekterna mäts inte idag utom om flere år. Arbetet fortsätter och jag vill att alla som är intresserade att tar del av processen att utforma profilernas utveckling. Kontakta gärna mig eller profikoordinator Johanna Liinamaa (johanna.liinamaa@abo.fi) om ni vill veta mera och  och diskutera om forskningens profileringsverksamhet!

Trevlig fortsättning på vintern!

Niklas Sandler
Vicerektor för forskning

 

Roger, min företrädare

Ulla AchrénRoger är en viktig person för mig – Roger Broo var en viktig person för mig. Jag som betraktar mig som en rationell person med förmåga att ta itu med dagens uppgifter och utmaningar rappa tag, ser mig själv nu ofta stanna upp och tänka på den person som suttit på min stol i dryga 30 års tid före mig.

Jag är omgiven av Rogers konst i mitt rum. Visserligen kasserade jag ett antal tavlor med blodiga och oroliga motiv, samtidigt som jag uppskattar att han köpte konst för att stöda och uppmuntra unga konstnärer. Att i praktiken och i nuet leva som man lär fick många av oss uppleva både inom akademin och i de sammanhang där Roger var aktiv. Och sådana sammanhang fanns många. Sparsamhet och något som vi idag beskriver som ekologiskt tänkande var en egenskap som uppenbart fanns hos min företrädare som förvaltningsdirektör. Rogers skrivbord bestod av fyra enskilda bord i olika höjder och träslag, han hade samma – sedermera mycket slitna – skrivbordsstol under hela karriären, det behövdes stearinljus för att få dörrarna att glida i skåpen, mattan var fasttejpad i hörnen så den inte skulle korva sig, Aalto-stolarnas tyg hade rispat…

Högarna av papper och olika dokument på fönsterbräden och på bord var höga. Förklaringen till att Rogers rum var det enda rummet i FÄ-huset som inte hade några julljus på fönsterbräden var alltså denna. Tidigare var det kutym att på självständighetsdagen ha levande ljus på fönsterbräden…här var brandfaran stor. Ordning och reda hade Roger med sina dokument. Efter en kort funderare tog han tag i det efterlängtade papperet i en hög, drog med fart så att högen inte skulle rasa och sällan missade han rätt dokument.

Datorerna blev en stor utmaning för mången i synnerhet som det inte fanns bärbara datorer. Roger brukade utnyttja alla tomma ytor på ett papper till att skriva anteckningar, föredragningar, olika PM och brev. Det var en utmaning för sekreteraren Ann-Marie Ringwall-Moberg att tyda texten i kanten av en tågbiljett eller i möteshandlingarnas marginaler. Jag tror Ann-Marie var den enda inom förvaltningen som klarade av Rogers hieroglyfer.

Det konstnärliga i Roger dök upp i olika sammanhang. Legendariska var hans slipsar, västar och dikter. Jag lyckades faktiskt på en julfest vinna Roger i slipstävlingen när min man som gåva fått en slips tillverkad i trä. Den slog Rogers färggranna kreation med flera röster. Ingen av oss glömmer säkert den där gröna feministvästen som tillverkats till Kvinnoforum och som Roger bar, förmodligen för att han älskade den eller för att han ville markera sin respekt för Harriets, sin hustrus, forskning, kanske både och.

Roger var en av grundarna av det Nordiska samarbetet för universitetsadministratörer, NUAS, och dess verksamhet koordinerades från Åbo Akademi med Roger som dess första ordförande. Akademin har härefter haft en stark roll i administratörssamarbetet och i synnerhet via NUAS.

Stora stövlar att stiga i, fick jag höra när jag valdes till Rogers efterträdare. Och så var det. På min sida hade jag till all lycka den nya universitetslagen som Roger, och också jag i mitt tidigare jobb, hade haft sina fingrar i när det gällde beredningen av lagen, men som jag nu skulle implementera vid akademin i mitt nya jobb. Rogers anvisningar och vägledning till jobbet lade jag med stort värde bakom örat och ännu idag hittar jag hans handstil på ett antal dokument. Och jag njuter av den stora tavlan med studenterna som väntar på sina tentresultat. Tavlan är målad av Pauliina Turakka Purhonen, konstnären som också målat Rogers porträtt i rummet utanför konferensrummet i FÄ-huset. Där riktar han sin blick mot oss som slinker in och ut på möten.

Ulla

God jul | Season’s greetings!

***in English below***

Mikko HupaJulen är snart här. Julfreden har utlysts i Åbo som en nästan oavbruten tradition i 700 år. En känsla av ödmjukhet väcks när jag tänker på alla de människor som genom tiderna har samlats på Gamla Stortorget för att tillsammans lyssna på uppmaningen att vi ska stilla oss och tillbringa högtiden i god sämja. Det är en fin tradition. Personligen har jag skrivit ”tid” och ”lugn och ro” på min önskelista inför jul. Jag önskar det också till er alla. Ni ska ha ett stort tack för året som gått och allt vi tillsammans åstadkommit.

Åbo Akademi får i år en julklapp av staten på ca 14,8 miljoner euro. Det är den utlovade motfinansieringen för vår medelinsamling som i sig inbringade 12,7 miljoner. Beslutet om motfinansiering fattades i slutet av november. Det ska erkännas att vi – och andra universitet med oss – hade skrivit en lite större summa på önskelistan. När kampanjen inleddes talade man om en trefaldig motfinansierng, men statens pengar räckte inte till det. Vi kan ändå vara nöjda med vår medelinsamling, den lyckades bra. Statens motfinansiering styrs till Åbo Akademis grundkapital, och därifrån används avkastningen. De medel vi själva samlade in går till ÅA-100-årsfonden och går därifrån direkt till att utveckla och stöda utbildningen och forskningen vid Åbo Akademi.

Åbo Akademis styrelse hade i början av vecka årets sista möte och det var samtidigt den nuvarande styrelsens sista möte. Jag är tacksam för det arbete styrelsen gjort under två år, som särskilt ekonomiskt varit krävande. Styrelsen har varit engagerad, aktiv och väl insatt och fungerat som ett starkt stöd för ledningen. Nu ser jag fram emot ett gott samarbete också med den nya styrelsen, som enligt den nya instruktionen har en mandatperiod på tre år.

Kampanjen #metoo har knappast undgått någon. Jag hoppas i alla fall att ni alla uppmärksammat kampanjen som synliggör problemen med sexuella trakasserier och övergrepp. Tyvärr behöver vi ögonöppnande kampanjer likt denna – också vid Åbo Akademi, precis som i det övriga samhället, förekommer trakasserier. Åbo Akademi tar problemet på allvar och vill verkligen hitta sätt att förebygga trakasserier. Jag vill att vi alla ska må bra och känna oss trygga på vår gemensamma arbetsplats.

När julen har dansats ut på tjugondag Knut får vi igen se fram emot festligheter. Åbo Akademi firar 100-årsjubileum år 2018. Den 18 januari kör vi igång med ljusfesten Lights on ÅAU. Just du är välkommen! Vi börjar klockan 16.30 på Domkyrkotorget i Åbo. Det ordnas gratis buss från Vasa. Jag ser fram emot att vi då – och under hela året – får träffas och uppmärksamma Åbo Akademi tillsammans. Kom med, det blir en fin fest!

Jag önskar er alla en fridfull jul!

Mikko Hupa
Rektor

 


Mikko HupaIt’s a few days to Christmas. In Turku, the Declaration of Christmas Peace is a tradition that has continued almost uninterrupted for 700 years. It makes me feel humble to think of all those who, throughout the centuries, have gathered at the Old Great Square to jointly listen to the declaration that advises us to be at peace and to spend the festive period in harmony. It is a fine tradition.

On my own wish list for Christmas, I’ve written down “time” and “peace and quiet”. I wish the same for all of you! I also want to thank you for the past year and for everything that we have accomplished together.

This year, Åbo Akademi University will receive a Christmas present of about 14.8 million euro from the State of Finland. It is matched funding promised by the state in response to the 12.7 million euros we received in donations during our fundraising campaign. The decision concerning the matched funding was taken by the state at the end of November. It must be admitted that, like other universities in Finland, we had a bit larger sum on our wish list. In fact, when the campaign started, the matched funding was assumed to triple the raised funds, but unfortunately, the state could not afford it. Nevertheless, we can be satisfied with our fundraising campaign, it was very successful. The matched funding from the state will be directed to the basic capital of ÅAU, and only its annual return will be used in the future. The funds we raised will contribute to the ÅAU100 centenary foundation, to be used for the development and support of education and research at ÅAU.

In the beginning of the week the Åbo Akademi University Board held its last meeting for this year. It was also the last meeting of the present Board. I am grateful for the work done by the Board during the past two years, which have been very demanding, especially financially. The Board has been committed, active, and knowledgeable – a true support for the management. I am now looking forward to co-operating with the new Board, which, in accordance with the new regulations, will be in office for three years.

The #metoo campaign has probably not gone unnoticed by anyone. It is my hope that you all have taken the time to consider this campaign, which aims to reveal problems related to sexual harassment and abuse. It is regrettable that we need eye-opening campaigns like this, but harassment occurs everywhere and ÅAU is no exception. ÅAU takes the issue seriously and is genuinely looking for ways to prevent harassment. Everyone within our work community has the right to well-being and a feeling of safety at work. It is the duty of us all to ensure this.

The Christmas season traditionally ends on St. Knut’s Day in January. Then, it’s time for us to start new festivities. In 2018, Åbo Akademi University will celebrate its 100th anniversary. The celebration begins on 18 January in Turku with a great light festival, Lights on ÅAU. You are heartily welcome! We start at 4.30 p.m. at the Tuomiokirkontori square. There will be free bus transportation from Vaasa. I look forward to seeing you at this event, and on many other centenary occasions throughout the year, to jointly celebrate the Åbo Akademi University. Come along, it will be a fantastic event!

I wish you all a peaceful Christmas!

Mikko Hupa
Rector

 

 

Sexuella trakasserier och kränkningar – berör det mig?

Christina Nygren-LandgärdsKampanjen mot sexuella trakasserier tog fart då filmstjärnan Alyssa Milano hade fått nog och satte igång en kampanj på sociala medier genom #metoo-kampanjen som är en fortsättning kvinnorättsaktivisten Tarana Burkes kampanj. Genom #metoo började kvinnor världen över dela med sig av sina erfarenheter om sexuella trakasserier och övergrepp genom olika #upprop. Erfarenheterna kom in även i min dator och telefon och jag började läsa. Jag blev tyst och inåtvänd, ledsen och upprörd – illamående. Känslorna rev i mig. Jag kunde inte sova ordentligt på flera nätter. Kvinnor vittnar om sådana hemska övergrepp att jag har svårt att förstå hur de i tysthet har klarat av att gå vidare. Jag förstår den livsviktiga betydelsen av kampanjen, att våga berätta, bli lyssnad på, tagen på allvar och känna stöd. Då det värsta illamåendet så småningom lagt sig började jag diskutera kampanjen med alla som kom i min väg. Genom detta växte förtvivlan till en vilja att göra någonting åtminstone i den gemenskap där jag själv verkar.

Det första för Åbo Akademis del var att ta ett förtydligat avstamp i arbetet mot trakasserier genom att i ett offentligt meddelande konstatera att ”Åbo Akademi är en av Svenskfinlands största arbetsgivare och en av Svenskfinlands största utbildningsinstanser, där flera tusen människor jobbar, studerar och tillbringar sin vardag och ofta också en stor del av sin fritid. Sexistiska anspelningar, trakasserier och kränkningar av olika slag förekommer vid Åbo Akademi, precis som i övriga samhället.” Det är ett viktigt konstaterande. Att tro att den egna gemenskapen skulle vara fri från trakasserier är att bedra sig själv. Inom en vecka har jag sedan varit med om tre givande brainstormingmöten om vad Åbo Akademi kan göra. Alla verkar vara överens om att det här är viktigt. Vi måste fortsätta diskutera, men inte bara diskutera utan även upplysa, utbilda och förändra.

Samtidigt har vi i diskussionerna kunnat konstatera att fenomenet är mångdimensionellt och ibland litet svårt att sätta ord på och hur man förstår olika begrepp dessutom starkt kopplat till egna erfarenheter – så var ska vi börja och vad kan vi konkret göra? Universitetets jämställdhets- och likabehandlingsplaner liksom processer för behandling av hantering av osakligt bemötande och trakasserier ger ramarna för arbetet, men hur ska vi kunna nå alla med målet nolltolerans i sikte?

Personligen känner jag att vi behöver jobba utifrån ett bredare perspektiv. #metoo kampanjen berättar om kvinnors situation i hela världen. Vi kommer inte ifrån det faktum att vi trots samhällsutvecklingen och jämställdhetssträvanden fortfarande verkar ha en kvinnosyn i vårt samhälle som tillåter en i många fall, kanske icke-medveten, nedsättande attityd mot kvinnor och som i sin tur i många fall kan vara grunden till tystnaden kring sexuella trakasserier. Tystnaden syns i de utsattas självrannsakan och bortförklaringar inför sig själv ”jag är onödigt känslig”, ”jag överreagerar”, etc. Men känner man obehag så känner man obehag, vill man inte så vill man inte. Vårt mål måste därför vara att forma en arbets- och studerandekultur där kvinnorna vågar säga ifrån, blir hörda och blir tagna på allvar och att trakasserarna ska lära sig lyssna, förstå och ändra sitt beteende. Utan att förminska kvinnornas situation tycker jag samtidigt att det är viktigt att vi kommer ihåg att vem som helst kan utsättas för sexuella trakasserier och att vem som helst kan vara en sådan som trakasserar. Därför behöver arbetet mot alla former av sexuella trakasserier ske på bred front.

Nu är julen snart här. Jultiden ska vara en tid av glädje och samvaro. Alla behöver en tid av lugn, ro och eftertanke. Låt oss se #metoo som ett steg i rätt riktning även under jultiden så att vi med ord och handling visar att vi respekterar varandra och andra.

Varma lillajulhälsningar till alla!
Christina Nygren-Landgärds, vicerektor

 

Dekanus korta och subjektiva ABC-bok

Tapio SalmiFör att hedra minnet av biskopen, språkgenin och reformatorn Mikael Agricola, som skrev en ABC-bok, har jag författat en egen ABC-bok. Ordvalet är fullkomligt subjektivt i denna mikrowikipedia.

A Arve Minna Arve är vår nya stadsdirektör, som jag gratulerade personligen efter valet.  Minna är bra, men hennes bror Kalle Arve är ännu bättre: han studerade och doktorerade vid Åbo Akademi och fick ett europeiskt pris för sin doktorsavhandling vars tema var utveckling av katalysatorer för bilavgasrening.

B Betyg En av dekanus’ uppgifter är att underteckna betyg: kandidat-, magister-, diplomingenjörs- och doktorsbetyg. Det är ett av de härligaste uppdragen jag har. Jag brukar gå till fakultetskansliet och fråga: finns det kaffe, finns det någonting att underteckna. En gång var var jag på Kastrup flygplats och kom ihåg att jag hade glömt att underteckna betygen. Malin Brännback, dekanus för FSE undertecknade dem, och fick därmed sitt namn i FNT:s historia.

C Café Jag tycker om att sitta i caféer och läsa och skriva.  Mitt favoritcafé är Vanalinna kohvik, i Kuressaare, på Ösel (Saaremaa).

D Dean-Dead Fakultetskoordinatorn (se Ö!) skulle en gång sända iväg Dekanusbrev –Letter from the Dean, men  istället stod det i e-posten ’Letter from the Dead’ – det blev en av de roligaste arbetsdagarna vi har haft på fakultetskansliet.

E Effektivitet Det ska vi alla eftersträva. Skenbar effektivitet är dock farlig vid ett universitet.

F FNT FNT är störst och vackrast!

G Gadolinia Det finns nostalgiska minnen från studietiden men Gadolinia-byggnaden ska rivas asap.

 H Hallucination Jag hade en natt en hallucination – utan LSD: regeringen hade plötsligt givit en miljard euro till finländska universitet och ÅA:s andel hämtades av Santa Claus till huvudbyggnaden.

I Illusion En och annan vid FNT lever fortfarande i illusioner vad fakultetens ekonomi beträffar.

J JOOPAS Flexibel studierätt  (fi. Joustava opinto-oikeus) – det är fint;  finländska universitet kan samarbeta. JOOPAS ska inte blandas med det negativa finska ordet EIPÄS (inte, icke, ej).

J Juslenia – Jormia Akademistyrelsen godkände Juslenia-projektet, FNT:s nybygge. Det är det bästa den nuvarande (läs: avgående) styrelse har gjort. Mina varmaste gratulationer till beslutsfattarna! Namnet Juslenia är endast ett arbetsnamn (på tomten där nybygget ska bli står nu en byggnad med namnet Juslenia). Det slutliga namnet kommer att ges efter en namntävling. Till byggnaden flyttar också kemiämnen från Åbo universitet. För att hedra vår tidigare rektor Jorma Mattinen, som har arbetat både vid Åbo Akademi och Åbo universitet, föreslår jag att den nya byggnaden ges namnet Jormia.

K Kalligrafi Kalligrafin ska slopas i finska skolor, vilket är ett felaktigt beslut. Någon måste kunna skriva vackert även i framtiden.

L Lättja Lättja förekommer inte vid FNT – lamporna lyser sent på kvällen och även under veckosluten.

M Marionett Efter den inhiberade regeringskrisen i somras började jag kalla regeringen Sipilä( 1M), där M kunde stå för ’modifierad’, men det stämmer egentligen inte, utan avhopparministrarna från Sannfinnländarna blev de facto marionettministrar, som ständigt måste anpassa sig och lyda och lyda. Den blåa ministergruppens framtid är svart.

N Nederländerna – Nedervetil Min studiekamrat Ulf Björkqvists släktingar hade skickat ett paket från Amerika. Paketet skulle till Nedervetil men det for först Nederländerna. Nedervetil måste marknadsföras bättre.

O Omega A och O, alfa och omega, grekiska alfabetets första och sista bokstav. Allokering är A och O sade vår ekonomidirektör en gång. Han har rätt. Allokeringsprocenten är jättehög vid FNT; alla allokerar, utom några anarkister.

P Perkele ’Perkele, bilder från Finland’ var Jörn Donners klassiska reportage om Finland på 1960-talet. Han håller på med ett nytt filmprojekt, som heter Perkele-2. Dekanus använder i sitt arbete detta ord synnerligen sparsamt, men har ändå kommit till Perkele-n, där n betecknar ett stort tal.

Q Qvist Walter Qvist disputerade för 100 år sedan (8.12.1917) vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Helsingfors och blev senare professor i allmän kemisk teknologi vid Åbo Akademi. Han var också en tid rektor för Åbohanken, vilket visar hur solidariska vi är. Qvist var en artig gentleman, som även Alma Söderhjelm accepterade och respekterade.

R Rector Magnificus Bäst att hålla en god kontakt till rektor och inte irritera honom i onödan, det är min princip. I stället citerar jag psalmtexten:  De profundis clamavi ad te Domine – ur djupen ropar jag till dig, Herre.

S Styrelse – strategi – strategins åtgärdsprogram Styrelse är ett strategiskt organ vid universitetet. Dekanerna ska kontinuerlig utbilda styrelsen.

T Tilläggsbudget En tilläggsbudget skulle behövas på många håll.

U Urkund Plagiatkontrollprogrammet Urkund ska absolut användas. En gång matade min kollega in samma text två gånger. Domen kom snabbt från Urkund: plagiat, 100%.

 V  Val Akademival, presidentval, riksdagsval. Jag hoppas på en regeringskris, upplösning av riksdagen, ett nyval och en ny regering.

W  Wissenschaft Mitt favoritord i tyska språket.

X Xenofobi Xenofobi har blivit en kollektiv sjukdom på många håll i Europa. Åbo Akademi är inte xenofob, utan gränsöverskridande. En gång lyckades jag att beträda Ryska Federationens territorium, St Petersburg utan att visa något som helst dokument (t.ex. pass).  Av ren slump hittade jag en taxi, och sade till chauffören: Gostinitsa Moskva, Nevski Prospekt, spasiba!  Detta var en gränsöverskridning, som kunde noteras i strategins åtgärdsprogram.

Y Yrkeshögskolan Novia Yrkeshögskolan Novia är vår kära samarbetspartner. Förhållandet mellan Åbo Akademi och YH Novia fördjupas kontinuerligt, vi är i samma båt, snart är vi i samma säng.

Z Zimbabwe – Zürich En av mina framgångsrika doktorander, Bright Kusema kom från Zimbabwe via Moskva till Åbo Akademi. Efter doktorsexamen var han en tid vid ETH, Zürich och nu arbetar han för Solvay i Shanghai. Jag träffade honom på en vetenskaplig konferens i somras i kuststaden Qingdao. Ölet som såldes där hade varumärket Tsingtao och mjukispandan som jag köpte döptes till Tao-Tao.

Å Åbo Underrrättelser En härlig tidning; jag är en trogen prenumerant. Under detta jubileumsår har vi fått läsa citat om händelserna i Storfurstendömet Finland och utomlands för 100 år sedan. Världskrig, kravaller, tsarens abdikering, februarirevolution, oktoberrevolution… Gamla tiders journalister hade tålamod att skriva.

 Ä Ärkebiskop Ärkebiskop för Evangelsk-lutherska kyrkan i Finland  ska väljas snart. Min favorit är Björn Vikström.

Ö Österholm Lotta Österholm, vår fakultetskoordinator har fått ett barn, som jag hoppas att någon dag börjar studera vid FNT. Hjärtliga gratulationer till hela familjen!

Var vill vi vara 2118?

Fritjof Sahlström2018 fyller ÅA 100 år. Det har jag som pinfärsk dekanus inte tänkt på nästan alls under min första månad vid rodret i Vasa. Den månaden har istället handlat mycket om siffror. Om vem som gör hur mycket, och hur det kan konverteras till euro, nu och i den närmaste framtiden. Det är ganska långt ifrån firarstämning när vi sitter med de frågorna.

Men nästan varje dag finns det också möten och diskussioner som handlar om visioner. Om vad vi vill och borde göra, och om hur vi borde organisera oss för att komma dit. Det är de mötena som gör att det enligt min uppfattning fortfarande är klokt att rekrytera dekaner kollegialt, också om det i det nya ekonomistyrda universitetet finns arbetsuppgifter som jag varken har kunnande i eller intresse för.

Men vad det skall bli av ÅA i framtiden är jag mycket intresserad av. Ännu mera än av de hundra åren som gått. Delvis avspeglar det förstås min egen korta historia vid akademin. Men lika mycket handlar det om att jag är mera intresserad av sam- och framtiden än av dåtiden. För min egen del hoppas jag därför att så mycket som möjligt av mitt och andras jobb under jubileumsåret 2018 kommer att handla om ÅA 200.

Det är långt till 2118. Inte blir det kortare av resultatförhandlingar, spetsprojektansökningar och tredje året av nedskärningar. Det är lätt att bli reaktiv och kortsynt.Men för hundra år sedan tror jag inte att Åbo Akademis grundare kunde beskrivas som i första hand anpassliga och pragmatiska. De var inte särskilt bekymrade om morgondagen, utan tänkte framtid. Den som vi sitter i just nu, i ett litet men lysande universitet. Och nu är det alltså vårt jobb på att fundera på var vi vill vara 2118.

Det behöver vi göra tillsammans, i en diskussion som behöver få ta mera tid än nästa deadline för möteshandlingarna. I det samtalet kommer jag att börja tala om min vision om ÅA200 som ett urstarkt nordiskt minoritetsuniversitet. Som genom sin ställning i ett tvåspråkigt Finland kunnat utveckla och omdefinera det tvåspråkiga Finland så att svenskan, finskan och andra språk är allas angelägenhet. Som är drivet av insikten om att språkets roll i de första hundra årens lärande är en annan under de kommande hundra, och därför kräver nya mål och metoder. Som bygger på intensiva möten mellan människor – lyssnande, reflexiva, smarta – som tillsammans skapar ny kunskap som utmanar och förändrar.

Men jag hoppas att jag inte pratar för länge utan tar mig tid att lyssna, i, på och för den olikhet som är mitt ÅA:s framtid. Efter det hoppas jag andra tar sig tid att lyssna på mig igen. Och så där behöver det hålla på, tills vi kommit någorlunda överens.

Dekanusdrömmar, kan det låta som. Löst visionerande. Kom igen när du har en budget, liksom. Men för den som glömt: förutom det symboliska och förpliktande i ÅA100 så har vi samtidigt rent konkret ett mycket glädjande antal donationseuro framför oss på bordet att fördela. Tack för dem, alla donatorer!

Donationsmedlen behöver en ordentlig diskussion om framtiden. För hur frestande det än är att använda dem för att plåstra sår och lappa hål så tror jag att det är fel väg att gå. Vi klarar av att ta ÅA till till nästa regeringsperiod utan donationsmedel. Det är för att ta oss till 2118 som vi på riktigt behöver dem. Besluten om hur vi skall göra det kan inte tas utan att vi först försökt tänka så stort vi kan. Så att vi inte börjar med budgeten före vi har underlaget klart, och låter kortsiktiga vinster radera våra möjligheter till att navigera oss till framtiden på egen hand.

Från Nej! till Jo!

Malin BrännbackDet är nu lite mera än halvvägs in i dekanusuppdraget och dags för att lite reflektera över det som hänt vid ÅA under den tiden.

Den första halvan har dominerats i det närmaste totalt av att omorganisera verksamheten så att pengarna räcker till. Det har inneburit att vi fått lov att göra det mesta med euron för ögonen. Euron först. Det har talats betydligt mindre verksamhet först. Men det blir ofta så då eurona inte räcker till. På samma sätt som det inom naturvetenskaper finns en massverkans lag, så finns det nog något liknande inom ekonomiska vetenskaperna. Trots att man inom de ekonomiska vetenskaperna för ca 20 år sedan påstod att e-business var något helt nytt och annat, fanns det vissa sanningar som aldrig ändrade. Som att ett företag inte kan gå med förlust hur länge som helst (egentligen en väldigt kort tid). Om det som går ut överskrider det som kommer in blir det fel – väldigt fel! Detta gäller även för universitet.

Det blev en tung process med samarbetsförhandlingar, uppsägningar och anställningsstopp och tuffa frågor kring vad vi verkligen ska göra och vad vi inte längre ska göra. Där har vi väl inte riktigt ännu hittat alla svar. Svårigheten ligger i att vår verksamhet är sådan att “våra båtar svänger väldigt långsamt”. Vi kan inte upphöra bums med en utbildning utan det sker alltid med en viss övergångstid. Vi kan upphöra med antagning nästa år, men har ändå kvar skyldigheten att ordna för de som redan är antagna. Och så det finlandssvenska ansvaret.

I ett skede var mitt standardsvar Nej på alldeles för mycket. Men det var nej till alla, jämt fördelat. Och även om det inte är roligt så är det lättare att svara rättvist nej. Det är betydligt svårare att vara selektivt tja, kanske och jo och kunna hitta hållbara motiveringar till en sådan selektivitet. Då hjälper ÅAs strategi lite – för motiveringarna.

Men man kan inte bygga en organisation med nej! Att bygga en organisation, för en oviss framtid, som ligger någonstans 2022 eller 2025 handlar rentav om att inge sig i ett kollektivt gissande. För oss här vid ÅA gäller det att försöka konkretisera idag det kunskapsbehov som är relevant om si så där 5–7 år. Nu talar jag inte om enskilda kurser utan den helhet som enskilda kurser resulterar i. Hur skapar vi strukturer som möjliggör flexibilitet utan att ge avkall på kvalitet? Hur kan vi skapa mera med mindre?  Ett delsvar på dessa frågor är att vi måste lära oss att göra det vi gjort på ett annat sätt och framförallt smartare. Uniservice jobbar med detta!

Vi har renoverat våra kandidatprogram och renoverar nu våra magisterprogram. Just för att kunna säga jo – inte nej. Det är ett tidskrävande arbete för vi vill tänka nytt och vi vill tänka bra och ännu bättre. Vi vill också mycket gärna skapa utbildningar som svarar på behov som vi gissar och tror oss veta att finns om 5–7 år, eller ännu snarare. Den största utmaningen under den resterande tiden är att säga jo, inte längre nej. Att våga göra val och att bygga. Jo!

 

Mind the Gap!

Mikael LindfeltDe senaste åren har jag haft möjligheten att på olika nära håll följa med och delta i Åbo Akademis s.k. organisationskultur. Initialt förundrad och oförmögen att förstå vissa piruetter, men med stigande erfarenhet insikter i hur en kunskapsorganisation fungerar, eller kunde fungera. Eller inte fungerar.

Jag är knappast den första som talar om ett universitet som en kunskapsorganisation, knappast heller den första som vill hävda att ett universitet är en alldeles egen slags kunskapsorganisation. Man kan väl säga att en kunskapsorganisation är en institutionell enhet vars existensberättigande (och numera strikt ekonomiska realitet) helt kretsar kring att kunskap skapas, genereras, förvaltas och kommuniceras. I en utbildningskontext sätts ett universitet i pyramidens topp, vilket skapar lika intressanta förväntningar som finstilta förutsättningar. Det samma gäller endast delvis för forskning, men den generella principen är att den forskarbegåvning som har en lämplig kombination av talang, tur och kontakter kommer att ges ansvar för utbildningen inom ett specificerat område.

Hen blir professor av något slag och inom mindre områden per definition ämnesansvarig med den stipulerade uppgiften att ”leda läroämnets eller läroämnenas undervisning och den pedagogiska utvecklingen inom läroämnet” – som det formulerats i ÅA:s Examensstadga som snart ska uppdateras, kanske även på denna punkt.

De förväntningar som ofta sätts på den person som tilldelas detta ansvar – givet kontextens pyramidstruktur – är förstås att den personen ansvarar för att den mest kvalitativa undervisningen och utbildningen tillhandahålls inom det området, ofta med ÅA-tillägget ”på svenska i Finland”.

Att hålla denna konstruktion i bakhuvudet är antagligen viktigt för att förstå de olika slags reaktioner som uppkommer när press från olika håll närmar sig likt orkaner i Karibiska havet, lika regelbundna som oförutsägbara. I fokus nu två sådana orkaner.

Låt oss kalla den första orkanen för ”det gränsöverskridande (bildnings)universitetet”, en orkan som ÅA i Finland initierat rätt ”tidigt” och som går som en stormvåg över universitetsvärlden. Reaktionerna blir därefter, som katter i en flock: envar gör sin egen reaktiva bedömning utifrån skalans ytterlighetspositioner. Man går antingen mot ett ”vi måste absolut vara med i att förstå hur omvärlden förändras”-polen eller ”detta berör inte oss alls, eftersom vårt ämne inte berörs”-polen.

Låt oss kalla den andra orkanen för ”den nya generationens studerande”, eller den s.k. ”Tripadvisor”-generationens studerande, som väldigt snabbt läser av en given kontext utan ”respekt för traditioner”. Man vill veta vad en utbildning har att erbjuda just hen själv. Lika självklart bygger de sina förhoppningar på en fråge-triad bestående av: Hur ser framtiden ut för mig?, Vad gör mina kompisar? och Vem ger mig bäst service för mina väldigt diffusa målsättningar? Även här uppkommer katten i flocken-reaktionen med ytterlighetspolerna ”vi ska nog lära de här bångstyriga ungdomarna lite akademisk fason” och ”vi måste förändra hela vår utbildning för att motsvara klick-kulturens villkor”.

För den som är satt att (försöka) leda en sådan organisation, vare sig akademiskt eller administrativt, är det nödvändigt att inse och utgå från de spänningar som finns inbyggda i själva organisationen. Mind the Gap, det mer än välkända utropet i Londons tunnelbanesystem, är inte något som ska utrotas, även om förvånansvärt många tror att magnetens nordpol måste vara där. Klyftan ska heller inte fridlysas. Snarare bör sådana klyftor göras produktiva när stormvågorna drar över Campus. Den smarta ledaren vill väl också vara klyftig, eller?