Roger, min företrädare

Ulla AchrénRoger är en viktig person för mig – Roger Broo var en viktig person för mig. Jag som betraktar mig som en rationell person med förmåga att ta itu med dagens uppgifter och utmaningar rappa tag, ser mig själv nu ofta stanna upp och tänka på den person som suttit på min stol i dryga 30 års tid före mig.

Jag är omgiven av Rogers konst i mitt rum. Visserligen kasserade jag ett antal tavlor med blodiga och oroliga motiv, samtidigt som jag uppskattar att han köpte konst för att stöda och uppmuntra unga konstnärer. Att i praktiken och i nuet leva som man lär fick många av oss uppleva både inom akademin och i de sammanhang där Roger var aktiv. Och sådana sammanhang fanns många. Sparsamhet och något som vi idag beskriver som ekologiskt tänkande var en egenskap som uppenbart fanns hos min företrädare som förvaltningsdirektör. Rogers skrivbord bestod av fyra enskilda bord i olika höjder och träslag, han hade samma – sedermera mycket slitna – skrivbordsstol under hela karriären, det behövdes stearinljus för att få dörrarna att glida i skåpen, mattan var fasttejpad i hörnen så den inte skulle korva sig, Aalto-stolarnas tyg hade rispat…

Högarna av papper och olika dokument på fönsterbräden och på bord var höga. Förklaringen till att Rogers rum var det enda rummet i FÄ-huset som inte hade några julljus på fönsterbräden var alltså denna. Tidigare var det kutym att på självständighetsdagen ha levande ljus på fönsterbräden…här var brandfaran stor. Ordning och reda hade Roger med sina dokument. Efter en kort funderare tog han tag i det efterlängtade papperet i en hög, drog med fart så att högen inte skulle rasa och sällan missade han rätt dokument.

Datorerna blev en stor utmaning för mången i synnerhet som det inte fanns bärbara datorer. Roger brukade utnyttja alla tomma ytor på ett papper till att skriva anteckningar, föredragningar, olika PM och brev. Det var en utmaning för sekreteraren Ann-Marie Ringwall-Moberg att tyda texten i kanten av en tågbiljett eller i möteshandlingarnas marginaler. Jag tror Ann-Marie var den enda inom förvaltningen som klarade av Rogers hieroglyfer.

Det konstnärliga i Roger dök upp i olika sammanhang. Legendariska var hans slipsar, västar och dikter. Jag lyckades faktiskt på en julfest vinna Roger i slipstävlingen när min man som gåva fått en slips tillverkad i trä. Den slog Rogers färggranna kreation med flera röster. Ingen av oss glömmer säkert den där gröna feministvästen som tillverkats till Kvinnoforum och som Roger bar, förmodligen för att han älskade den eller för att han ville markera sin respekt för Harriets, sin hustrus, forskning, kanske både och.

Roger var en av grundarna av det Nordiska samarbetet för universitetsadministratörer, NUAS, och dess verksamhet koordinerades från Åbo Akademi med Roger som dess första ordförande. Akademin har härefter haft en stark roll i administratörssamarbetet och i synnerhet via NUAS.

Stora stövlar att stiga i, fick jag höra när jag valdes till Rogers efterträdare. Och så var det. På min sida hade jag till all lycka den nya universitetslagen som Roger, och också jag i mitt tidigare jobb, hade haft sina fingrar i när det gällde beredningen av lagen, men som jag nu skulle implementera vid akademin i mitt nya jobb. Rogers anvisningar och vägledning till jobbet lade jag med stort värde bakom örat och ännu idag hittar jag hans handstil på ett antal dokument. Och jag njuter av den stora tavlan med studenterna som väntar på sina tentresultat. Tavlan är målad av Pauliina Turakka Purhonen, konstnären som också målat Rogers porträtt i rummet utanför konferensrummet i FÄ-huset. Där riktar han sin blick mot oss som slinker in och ut på möten.

Ulla

God jul | Season’s greetings!

***in English below***

Mikko HupaJulen är snart här. Julfreden har utlysts i Åbo som en nästan oavbruten tradition i 700 år. En känsla av ödmjukhet väcks när jag tänker på alla de människor som genom tiderna har samlats på Gamla Stortorget för att tillsammans lyssna på uppmaningen att vi ska stilla oss och tillbringa högtiden i god sämja. Det är en fin tradition. Personligen har jag skrivit ”tid” och ”lugn och ro” på min önskelista inför jul. Jag önskar det också till er alla. Ni ska ha ett stort tack för året som gått och allt vi tillsammans åstadkommit.

Åbo Akademi får i år en julklapp av staten på ca 14,8 miljoner euro. Det är den utlovade motfinansieringen för vår medelinsamling som i sig inbringade 12,7 miljoner. Beslutet om motfinansiering fattades i slutet av november. Det ska erkännas att vi – och andra universitet med oss – hade skrivit en lite större summa på önskelistan. När kampanjen inleddes talade man om en trefaldig motfinansierng, men statens pengar räckte inte till det. Vi kan ändå vara nöjda med vår medelinsamling, den lyckades bra. Statens motfinansiering styrs till Åbo Akademis grundkapital, och därifrån används avkastningen. De medel vi själva samlade in går till ÅA-100-årsfonden och går därifrån direkt till att utveckla och stöda utbildningen och forskningen vid Åbo Akademi.

Åbo Akademis styrelse hade i början av vecka årets sista möte och det var samtidigt den nuvarande styrelsens sista möte. Jag är tacksam för det arbete styrelsen gjort under två år, som särskilt ekonomiskt varit krävande. Styrelsen har varit engagerad, aktiv och väl insatt och fungerat som ett starkt stöd för ledningen. Nu ser jag fram emot ett gott samarbete också med den nya styrelsen, som enligt den nya instruktionen har en mandatperiod på tre år.

Kampanjen #metoo har knappast undgått någon. Jag hoppas i alla fall att ni alla uppmärksammat kampanjen som synliggör problemen med sexuella trakasserier och övergrepp. Tyvärr behöver vi ögonöppnande kampanjer likt denna – också vid Åbo Akademi, precis som i det övriga samhället, förekommer trakasserier. Åbo Akademi tar problemet på allvar och vill verkligen hitta sätt att förebygga trakasserier. Jag vill att vi alla ska må bra och känna oss trygga på vår gemensamma arbetsplats.

När julen har dansats ut på tjugondag Knut får vi igen se fram emot festligheter. Åbo Akademi firar 100-årsjubileum år 2018. Den 18 januari kör vi igång med ljusfesten Lights on ÅAU. Just du är välkommen! Vi börjar klockan 16.30 på Domkyrkotorget i Åbo. Det ordnas gratis buss från Vasa. Jag ser fram emot att vi då – och under hela året – får träffas och uppmärksamma Åbo Akademi tillsammans. Kom med, det blir en fin fest!

Jag önskar er alla en fridfull jul!

Mikko Hupa
Rektor

 


Mikko HupaIt’s a few days to Christmas. In Turku, the Declaration of Christmas Peace is a tradition that has continued almost uninterrupted for 700 years. It makes me feel humble to think of all those who, throughout the centuries, have gathered at the Old Great Square to jointly listen to the declaration that advises us to be at peace and to spend the festive period in harmony. It is a fine tradition.

On my own wish list for Christmas, I’ve written down “time” and “peace and quiet”. I wish the same for all of you! I also want to thank you for the past year and for everything that we have accomplished together.

This year, Åbo Akademi University will receive a Christmas present of about 14.8 million euro from the State of Finland. It is matched funding promised by the state in response to the 12.7 million euros we received in donations during our fundraising campaign. The decision concerning the matched funding was taken by the state at the end of November. It must be admitted that, like other universities in Finland, we had a bit larger sum on our wish list. In fact, when the campaign started, the matched funding was assumed to triple the raised funds, but unfortunately, the state could not afford it. Nevertheless, we can be satisfied with our fundraising campaign, it was very successful. The matched funding from the state will be directed to the basic capital of ÅAU, and only its annual return will be used in the future. The funds we raised will contribute to the ÅAU100 centenary foundation, to be used for the development and support of education and research at ÅAU.

In the beginning of the week the Åbo Akademi University Board held its last meeting for this year. It was also the last meeting of the present Board. I am grateful for the work done by the Board during the past two years, which have been very demanding, especially financially. The Board has been committed, active, and knowledgeable – a true support for the management. I am now looking forward to co-operating with the new Board, which, in accordance with the new regulations, will be in office for three years.

The #metoo campaign has probably not gone unnoticed by anyone. It is my hope that you all have taken the time to consider this campaign, which aims to reveal problems related to sexual harassment and abuse. It is regrettable that we need eye-opening campaigns like this, but harassment occurs everywhere and ÅAU is no exception. ÅAU takes the issue seriously and is genuinely looking for ways to prevent harassment. Everyone within our work community has the right to well-being and a feeling of safety at work. It is the duty of us all to ensure this.

The Christmas season traditionally ends on St. Knut’s Day in January. Then, it’s time for us to start new festivities. In 2018, Åbo Akademi University will celebrate its 100th anniversary. The celebration begins on 18 January in Turku with a great light festival, Lights on ÅAU. You are heartily welcome! We start at 4.30 p.m. at the Tuomiokirkontori square. There will be free bus transportation from Vaasa. I look forward to seeing you at this event, and on many other centenary occasions throughout the year, to jointly celebrate the Åbo Akademi University. Come along, it will be a fantastic event!

I wish you all a peaceful Christmas!

Mikko Hupa
Rector

 

 

Sexuella trakasserier och kränkningar – berör det mig?

Christina Nygren-LandgärdsKampanjen mot sexuella trakasserier tog fart då filmstjärnan Alyssa Milano hade fått nog och satte igång en kampanj på sociala medier genom #metoo-kampanjen som är en fortsättning kvinnorättsaktivisten Tarana Burkes kampanj. Genom #metoo började kvinnor världen över dela med sig av sina erfarenheter om sexuella trakasserier och övergrepp genom olika #upprop. Erfarenheterna kom in även i min dator och telefon och jag började läsa. Jag blev tyst och inåtvänd, ledsen och upprörd – illamående. Känslorna rev i mig. Jag kunde inte sova ordentligt på flera nätter. Kvinnor vittnar om sådana hemska övergrepp att jag har svårt att förstå hur de i tysthet har klarat av att gå vidare. Jag förstår den livsviktiga betydelsen av kampanjen, att våga berätta, bli lyssnad på, tagen på allvar och känna stöd. Då det värsta illamåendet så småningom lagt sig började jag diskutera kampanjen med alla som kom i min väg. Genom detta växte förtvivlan till en vilja att göra någonting åtminstone i den gemenskap där jag själv verkar.

Det första för Åbo Akademis del var att ta ett förtydligat avstamp i arbetet mot trakasserier genom att i ett offentligt meddelande konstatera att ”Åbo Akademi är en av Svenskfinlands största arbetsgivare och en av Svenskfinlands största utbildningsinstanser, där flera tusen människor jobbar, studerar och tillbringar sin vardag och ofta också en stor del av sin fritid. Sexistiska anspelningar, trakasserier och kränkningar av olika slag förekommer vid Åbo Akademi, precis som i övriga samhället.” Det är ett viktigt konstaterande. Att tro att den egna gemenskapen skulle vara fri från trakasserier är att bedra sig själv. Inom en vecka har jag sedan varit med om tre givande brainstormingmöten om vad Åbo Akademi kan göra. Alla verkar vara överens om att det här är viktigt. Vi måste fortsätta diskutera, men inte bara diskutera utan även upplysa, utbilda och förändra.

Samtidigt har vi i diskussionerna kunnat konstatera att fenomenet är mångdimensionellt och ibland litet svårt att sätta ord på och hur man förstår olika begrepp dessutom starkt kopplat till egna erfarenheter – så var ska vi börja och vad kan vi konkret göra? Universitetets jämställdhets- och likabehandlingsplaner liksom processer för behandling av hantering av osakligt bemötande och trakasserier ger ramarna för arbetet, men hur ska vi kunna nå alla med målet nolltolerans i sikte?

Personligen känner jag att vi behöver jobba utifrån ett bredare perspektiv. #metoo kampanjen berättar om kvinnors situation i hela världen. Vi kommer inte ifrån det faktum att vi trots samhällsutvecklingen och jämställdhetssträvanden fortfarande verkar ha en kvinnosyn i vårt samhälle som tillåter en i många fall, kanske icke-medveten, nedsättande attityd mot kvinnor och som i sin tur i många fall kan vara grunden till tystnaden kring sexuella trakasserier. Tystnaden syns i de utsattas självrannsakan och bortförklaringar inför sig själv ”jag är onödigt känslig”, ”jag överreagerar”, etc. Men känner man obehag så känner man obehag, vill man inte så vill man inte. Vårt mål måste därför vara att forma en arbets- och studerandekultur där kvinnorna vågar säga ifrån, blir hörda och blir tagna på allvar och att trakasserarna ska lära sig lyssna, förstå och ändra sitt beteende. Utan att förminska kvinnornas situation tycker jag samtidigt att det är viktigt att vi kommer ihåg att vem som helst kan utsättas för sexuella trakasserier och att vem som helst kan vara en sådan som trakasserar. Därför behöver arbetet mot alla former av sexuella trakasserier ske på bred front.

Nu är julen snart här. Jultiden ska vara en tid av glädje och samvaro. Alla behöver en tid av lugn, ro och eftertanke. Låt oss se #metoo som ett steg i rätt riktning även under jultiden så att vi med ord och handling visar att vi respekterar varandra och andra.

Varma lillajulhälsningar till alla!
Christina Nygren-Landgärds, vicerektor

 

Dekanus korta och subjektiva ABC-bok

Tapio SalmiFör att hedra minnet av biskopen, språkgenin och reformatorn Mikael Agricola, som skrev en ABC-bok, har jag författat en egen ABC-bok. Ordvalet är fullkomligt subjektivt i denna mikrowikipedia.

A Arve Minna Arve är vår nya stadsdirektör, som jag gratulerade personligen efter valet.  Minna är bra, men hennes bror Kalle Arve är ännu bättre: han studerade och doktorerade vid Åbo Akademi och fick ett europeiskt pris för sin doktorsavhandling vars tema var utveckling av katalysatorer för bilavgasrening.

B Betyg En av dekanus’ uppgifter är att underteckna betyg: kandidat-, magister-, diplomingenjörs- och doktorsbetyg. Det är ett av de härligaste uppdragen jag har. Jag brukar gå till fakultetskansliet och fråga: finns det kaffe, finns det någonting att underteckna. En gång var var jag på Kastrup flygplats och kom ihåg att jag hade glömt att underteckna betygen. Malin Brännback, dekanus för FSE undertecknade dem, och fick därmed sitt namn i FNT:s historia.

C Café Jag tycker om att sitta i caféer och läsa och skriva.  Mitt favoritcafé är Vanalinna kohvik, i Kuressaare, på Ösel (Saaremaa).

D Dean-Dead Fakultetskoordinatorn (se Ö!) skulle en gång sända iväg Dekanusbrev –Letter from the Dean, men  istället stod det i e-posten ’Letter from the Dead’ – det blev en av de roligaste arbetsdagarna vi har haft på fakultetskansliet.

E Effektivitet Det ska vi alla eftersträva. Skenbar effektivitet är dock farlig vid ett universitet.

F FNT FNT är störst och vackrast!

G Gadolinia Det finns nostalgiska minnen från studietiden men Gadolinia-byggnaden ska rivas asap.

 H Hallucination Jag hade en natt en hallucination – utan LSD: regeringen hade plötsligt givit en miljard euro till finländska universitet och ÅA:s andel hämtades av Santa Claus till huvudbyggnaden.

I Illusion En och annan vid FNT lever fortfarande i illusioner vad fakultetens ekonomi beträffar.

J JOOPAS Flexibel studierätt  (fi. Joustava opinto-oikeus) – det är fint;  finländska universitet kan samarbeta. JOOPAS ska inte blandas med det negativa finska ordet EIPÄS (inte, icke, ej).

J Juslenia – Jormia Akademistyrelsen godkände Juslenia-projektet, FNT:s nybygge. Det är det bästa den nuvarande (läs: avgående) styrelse har gjort. Mina varmaste gratulationer till beslutsfattarna! Namnet Juslenia är endast ett arbetsnamn (på tomten där nybygget ska bli står nu en byggnad med namnet Juslenia). Det slutliga namnet kommer att ges efter en namntävling. Till byggnaden flyttar också kemiämnen från Åbo universitet. För att hedra vår tidigare rektor Jorma Mattinen, som har arbetat både vid Åbo Akademi och Åbo universitet, föreslår jag att den nya byggnaden ges namnet Jormia.

K Kalligrafi Kalligrafin ska slopas i finska skolor, vilket är ett felaktigt beslut. Någon måste kunna skriva vackert även i framtiden.

L Lättja Lättja förekommer inte vid FNT – lamporna lyser sent på kvällen och även under veckosluten.

M Marionett Efter den inhiberade regeringskrisen i somras började jag kalla regeringen Sipilä( 1M), där M kunde stå för ’modifierad’, men det stämmer egentligen inte, utan avhopparministrarna från Sannfinnländarna blev de facto marionettministrar, som ständigt måste anpassa sig och lyda och lyda. Den blåa ministergruppens framtid är svart.

N Nederländerna – Nedervetil Min studiekamrat Ulf Björkqvists släktingar hade skickat ett paket från Amerika. Paketet skulle till Nedervetil men det for först Nederländerna. Nedervetil måste marknadsföras bättre.

O Omega A och O, alfa och omega, grekiska alfabetets första och sista bokstav. Allokering är A och O sade vår ekonomidirektör en gång. Han har rätt. Allokeringsprocenten är jättehög vid FNT; alla allokerar, utom några anarkister.

P Perkele ’Perkele, bilder från Finland’ var Jörn Donners klassiska reportage om Finland på 1960-talet. Han håller på med ett nytt filmprojekt, som heter Perkele-2. Dekanus använder i sitt arbete detta ord synnerligen sparsamt, men har ändå kommit till Perkele-n, där n betecknar ett stort tal.

Q Qvist Walter Qvist disputerade för 100 år sedan (8.12.1917) vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Helsingfors och blev senare professor i allmän kemisk teknologi vid Åbo Akademi. Han var också en tid rektor för Åbohanken, vilket visar hur solidariska vi är. Qvist var en artig gentleman, som även Alma Söderhjelm accepterade och respekterade.

R Rector Magnificus Bäst att hålla en god kontakt till rektor och inte irritera honom i onödan, det är min princip. I stället citerar jag psalmtexten:  De profundis clamavi ad te Domine – ur djupen ropar jag till dig, Herre.

S Styrelse – strategi – strategins åtgärdsprogram Styrelse är ett strategiskt organ vid universitetet. Dekanerna ska kontinuerlig utbilda styrelsen.

T Tilläggsbudget En tilläggsbudget skulle behövas på många håll.

U Urkund Plagiatkontrollprogrammet Urkund ska absolut användas. En gång matade min kollega in samma text två gånger. Domen kom snabbt från Urkund: plagiat, 100%.

 V  Val Akademival, presidentval, riksdagsval. Jag hoppas på en regeringskris, upplösning av riksdagen, ett nyval och en ny regering.

W  Wissenschaft Mitt favoritord i tyska språket.

X Xenofobi Xenofobi har blivit en kollektiv sjukdom på många håll i Europa. Åbo Akademi är inte xenofob, utan gränsöverskridande. En gång lyckades jag att beträda Ryska Federationens territorium, St Petersburg utan att visa något som helst dokument (t.ex. pass).  Av ren slump hittade jag en taxi, och sade till chauffören: Gostinitsa Moskva, Nevski Prospekt, spasiba!  Detta var en gränsöverskridning, som kunde noteras i strategins åtgärdsprogram.

Y Yrkeshögskolan Novia Yrkeshögskolan Novia är vår kära samarbetspartner. Förhållandet mellan Åbo Akademi och YH Novia fördjupas kontinuerligt, vi är i samma båt, snart är vi i samma säng.

Z Zimbabwe – Zürich En av mina framgångsrika doktorander, Bright Kusema kom från Zimbabwe via Moskva till Åbo Akademi. Efter doktorsexamen var han en tid vid ETH, Zürich och nu arbetar han för Solvay i Shanghai. Jag träffade honom på en vetenskaplig konferens i somras i kuststaden Qingdao. Ölet som såldes där hade varumärket Tsingtao och mjukispandan som jag köpte döptes till Tao-Tao.

Å Åbo Underrrättelser En härlig tidning; jag är en trogen prenumerant. Under detta jubileumsår har vi fått läsa citat om händelserna i Storfurstendömet Finland och utomlands för 100 år sedan. Världskrig, kravaller, tsarens abdikering, februarirevolution, oktoberrevolution… Gamla tiders journalister hade tålamod att skriva.

 Ä Ärkebiskop Ärkebiskop för Evangelsk-lutherska kyrkan i Finland  ska väljas snart. Min favorit är Björn Vikström.

Ö Österholm Lotta Österholm, vår fakultetskoordinator har fått ett barn, som jag hoppas att någon dag börjar studera vid FNT. Hjärtliga gratulationer till hela familjen!

Var vill vi vara 2118?

Fritjof Sahlström2018 fyller ÅA 100 år. Det har jag som pinfärsk dekanus inte tänkt på nästan alls under min första månad vid rodret i Vasa. Den månaden har istället handlat mycket om siffror. Om vem som gör hur mycket, och hur det kan konverteras till euro, nu och i den närmaste framtiden. Det är ganska långt ifrån firarstämning när vi sitter med de frågorna.

Men nästan varje dag finns det också möten och diskussioner som handlar om visioner. Om vad vi vill och borde göra, och om hur vi borde organisera oss för att komma dit. Det är de mötena som gör att det enligt min uppfattning fortfarande är klokt att rekrytera dekaner kollegialt, också om det i det nya ekonomistyrda universitetet finns arbetsuppgifter som jag varken har kunnande i eller intresse för.

Men vad det skall bli av ÅA i framtiden är jag mycket intresserad av. Ännu mera än av de hundra åren som gått. Delvis avspeglar det förstås min egen korta historia vid akademin. Men lika mycket handlar det om att jag är mera intresserad av sam- och framtiden än av dåtiden. För min egen del hoppas jag därför att så mycket som möjligt av mitt och andras jobb under jubileumsåret 2018 kommer att handla om ÅA 200.

Det är långt till 2118. Inte blir det kortare av resultatförhandlingar, spetsprojektansökningar och tredje året av nedskärningar. Det är lätt att bli reaktiv och kortsynt.Men för hundra år sedan tror jag inte att Åbo Akademis grundare kunde beskrivas som i första hand anpassliga och pragmatiska. De var inte särskilt bekymrade om morgondagen, utan tänkte framtid. Den som vi sitter i just nu, i ett litet men lysande universitet. Och nu är det alltså vårt jobb på att fundera på var vi vill vara 2118.

Det behöver vi göra tillsammans, i en diskussion som behöver få ta mera tid än nästa deadline för möteshandlingarna. I det samtalet kommer jag att börja tala om min vision om ÅA200 som ett urstarkt nordiskt minoritetsuniversitet. Som genom sin ställning i ett tvåspråkigt Finland kunnat utveckla och omdefinera det tvåspråkiga Finland så att svenskan, finskan och andra språk är allas angelägenhet. Som är drivet av insikten om att språkets roll i de första hundra årens lärande är en annan under de kommande hundra, och därför kräver nya mål och metoder. Som bygger på intensiva möten mellan människor – lyssnande, reflexiva, smarta – som tillsammans skapar ny kunskap som utmanar och förändrar.

Men jag hoppas att jag inte pratar för länge utan tar mig tid att lyssna, i, på och för den olikhet som är mitt ÅA:s framtid. Efter det hoppas jag andra tar sig tid att lyssna på mig igen. Och så där behöver det hålla på, tills vi kommit någorlunda överens.

Dekanusdrömmar, kan det låta som. Löst visionerande. Kom igen när du har en budget, liksom. Men för den som glömt: förutom det symboliska och förpliktande i ÅA100 så har vi samtidigt rent konkret ett mycket glädjande antal donationseuro framför oss på bordet att fördela. Tack för dem, alla donatorer!

Donationsmedlen behöver en ordentlig diskussion om framtiden. För hur frestande det än är att använda dem för att plåstra sår och lappa hål så tror jag att det är fel väg att gå. Vi klarar av att ta ÅA till till nästa regeringsperiod utan donationsmedel. Det är för att ta oss till 2118 som vi på riktigt behöver dem. Besluten om hur vi skall göra det kan inte tas utan att vi först försökt tänka så stort vi kan. Så att vi inte börjar med budgeten före vi har underlaget klart, och låter kortsiktiga vinster radera våra möjligheter till att navigera oss till framtiden på egen hand.

Från Nej! till Jo!

Malin BrännbackDet är nu lite mera än halvvägs in i dekanusuppdraget och dags för att lite reflektera över det som hänt vid ÅA under den tiden.

Den första halvan har dominerats i det närmaste totalt av att omorganisera verksamheten så att pengarna räcker till. Det har inneburit att vi fått lov att göra det mesta med euron för ögonen. Euron först. Det har talats betydligt mindre verksamhet först. Men det blir ofta så då eurona inte räcker till. På samma sätt som det inom naturvetenskaper finns en massverkans lag, så finns det nog något liknande inom ekonomiska vetenskaperna. Trots att man inom de ekonomiska vetenskaperna för ca 20 år sedan påstod att e-business var något helt nytt och annat, fanns det vissa sanningar som aldrig ändrade. Som att ett företag inte kan gå med förlust hur länge som helst (egentligen en väldigt kort tid). Om det som går ut överskrider det som kommer in blir det fel – väldigt fel! Detta gäller även för universitet.

Det blev en tung process med samarbetsförhandlingar, uppsägningar och anställningsstopp och tuffa frågor kring vad vi verkligen ska göra och vad vi inte längre ska göra. Där har vi väl inte riktigt ännu hittat alla svar. Svårigheten ligger i att vår verksamhet är sådan att “våra båtar svänger väldigt långsamt”. Vi kan inte upphöra bums med en utbildning utan det sker alltid med en viss övergångstid. Vi kan upphöra med antagning nästa år, men har ändå kvar skyldigheten att ordna för de som redan är antagna. Och så det finlandssvenska ansvaret.

I ett skede var mitt standardsvar Nej på alldeles för mycket. Men det var nej till alla, jämt fördelat. Och även om det inte är roligt så är det lättare att svara rättvist nej. Det är betydligt svårare att vara selektivt tja, kanske och jo och kunna hitta hållbara motiveringar till en sådan selektivitet. Då hjälper ÅAs strategi lite – för motiveringarna.

Men man kan inte bygga en organisation med nej! Att bygga en organisation, för en oviss framtid, som ligger någonstans 2022 eller 2025 handlar rentav om att inge sig i ett kollektivt gissande. För oss här vid ÅA gäller det att försöka konkretisera idag det kunskapsbehov som är relevant om si så där 5–7 år. Nu talar jag inte om enskilda kurser utan den helhet som enskilda kurser resulterar i. Hur skapar vi strukturer som möjliggör flexibilitet utan att ge avkall på kvalitet? Hur kan vi skapa mera med mindre?  Ett delsvar på dessa frågor är att vi måste lära oss att göra det vi gjort på ett annat sätt och framförallt smartare. Uniservice jobbar med detta!

Vi har renoverat våra kandidatprogram och renoverar nu våra magisterprogram. Just för att kunna säga jo – inte nej. Det är ett tidskrävande arbete för vi vill tänka nytt och vi vill tänka bra och ännu bättre. Vi vill också mycket gärna skapa utbildningar som svarar på behov som vi gissar och tror oss veta att finns om 5–7 år, eller ännu snarare. Den största utmaningen under den resterande tiden är att säga jo, inte längre nej. Att våga göra val och att bygga. Jo!

 

Mind the Gap!

Mikael LindfeltDe senaste åren har jag haft möjligheten att på olika nära håll följa med och delta i Åbo Akademis s.k. organisationskultur. Initialt förundrad och oförmögen att förstå vissa piruetter, men med stigande erfarenhet insikter i hur en kunskapsorganisation fungerar, eller kunde fungera. Eller inte fungerar.

Jag är knappast den första som talar om ett universitet som en kunskapsorganisation, knappast heller den första som vill hävda att ett universitet är en alldeles egen slags kunskapsorganisation. Man kan väl säga att en kunskapsorganisation är en institutionell enhet vars existensberättigande (och numera strikt ekonomiska realitet) helt kretsar kring att kunskap skapas, genereras, förvaltas och kommuniceras. I en utbildningskontext sätts ett universitet i pyramidens topp, vilket skapar lika intressanta förväntningar som finstilta förutsättningar. Det samma gäller endast delvis för forskning, men den generella principen är att den forskarbegåvning som har en lämplig kombination av talang, tur och kontakter kommer att ges ansvar för utbildningen inom ett specificerat område.

Hen blir professor av något slag och inom mindre områden per definition ämnesansvarig med den stipulerade uppgiften att ”leda läroämnets eller läroämnenas undervisning och den pedagogiska utvecklingen inom läroämnet” – som det formulerats i ÅA:s Examensstadga som snart ska uppdateras, kanske även på denna punkt.

De förväntningar som ofta sätts på den person som tilldelas detta ansvar – givet kontextens pyramidstruktur – är förstås att den personen ansvarar för att den mest kvalitativa undervisningen och utbildningen tillhandahålls inom det området, ofta med ÅA-tillägget ”på svenska i Finland”.

Att hålla denna konstruktion i bakhuvudet är antagligen viktigt för att förstå de olika slags reaktioner som uppkommer när press från olika håll närmar sig likt orkaner i Karibiska havet, lika regelbundna som oförutsägbara. I fokus nu två sådana orkaner.

Låt oss kalla den första orkanen för ”det gränsöverskridande (bildnings)universitetet”, en orkan som ÅA i Finland initierat rätt ”tidigt” och som går som en stormvåg över universitetsvärlden. Reaktionerna blir därefter, som katter i en flock: envar gör sin egen reaktiva bedömning utifrån skalans ytterlighetspositioner. Man går antingen mot ett ”vi måste absolut vara med i att förstå hur omvärlden förändras”-polen eller ”detta berör inte oss alls, eftersom vårt ämne inte berörs”-polen.

Låt oss kalla den andra orkanen för ”den nya generationens studerande”, eller den s.k. ”Tripadvisor”-generationens studerande, som väldigt snabbt läser av en given kontext utan ”respekt för traditioner”. Man vill veta vad en utbildning har att erbjuda just hen själv. Lika självklart bygger de sina förhoppningar på en fråge-triad bestående av: Hur ser framtiden ut för mig?, Vad gör mina kompisar? och Vem ger mig bäst service för mina väldigt diffusa målsättningar? Även här uppkommer katten i flocken-reaktionen med ytterlighetspolerna ”vi ska nog lära de här bångstyriga ungdomarna lite akademisk fason” och ”vi måste förändra hela vår utbildning för att motsvara klick-kulturens villkor”.

För den som är satt att (försöka) leda en sådan organisation, vare sig akademiskt eller administrativt, är det nödvändigt att inse och utgå från de spänningar som finns inbyggda i själva organisationen. Mind the Gap, det mer än välkända utropet i Londons tunnelbanesystem, är inte något som ska utrotas, även om förvånansvärt många tror att magnetens nordpol måste vara där. Klyftan ska heller inte fridlysas. Snarare bör sådana klyftor göras produktiva när stormvågorna drar över Campus. Den smarta ledaren vill väl också vara klyftig, eller?

Sommarhälsningar | Summer greetings

***in English below***

Mikko HupaSommaren är här! Efter en kall vår spred sig syrendoften sakta men säkert längs Biskopsgatan och över Åbo Akademis campus – ett säkert tecken att varmare och lite lugnare tider var att vänta.

Läsåret har varit arbetsdrygt för oss alla. Utöver det egentliga jobbet har bland annat flyttar, utvecklingsprojekt och anpassning till minskade personalresurser ätit av vår tid.
Ekonomin fortsätter att ge oss utmaningar på grund av de tråkiga regeringsbesluten ifjol. Våra totala intäkter 2016 sjönk med hela 5,8 miljoner men i och med det omfattande förändringsprogrammet lyckades vi hålla näsan över ytan. Utöver att minska personalresurserna, har vi knappat in på utrymmen för att spara i hyror, och dessutom har administrationen omorganiserats. Ingenting av det här är enkla åtgärder, en del av dem känns ledsamma för var och en av oss också på ett personligt plan. Vi vet att intäkterna ännu i år, 2017, fortsätter att sjunka och vi måste fortsättningsvis hålla oss till den strama linjen. Men just nu verkar det som om vi skulle klara oss utan nya åtstramningsbeslut – utöver dem som vi redan tagit. Målet är inte att tillfälligt gå på plus, utan att få ekonomin i stadig balans från och med 2018.

Det finns också mycket gott att ta fasta på från det gångna läsåret. Om vi fortsätter prata pengar, så vill jag här nämna medelinsamlingen. Den har gått bra. Vi har med råge nått målsättningen på tio miljoner, de exakta siffrorna klarnar i dagarna. Tyvärr når ju inte statens motfinansiering upp till universitetens goda insamlingsresultat, förhoppningen var att staten kommer emot med den tredubbla summan, men det man budgeterat räcker ungefär till en motfinansiering lika stor som den insamlade summan. Men vem vet, kanske regeringen plötsligt överraskar positivt med att vilja stöda utbildning och forskning, och lägger till lite pengar?

Trots att medelinsamlingskampanjen avslutas den sista juni, kommer insamlingsverksamheten att bestå i någon form. Vi vill i framtiden också gärna hålla bättre kontakt med våra alumner och vänner. Den tiden är förbi då universiteten endast kan luta sig bakåt och vänta på statlig finansiering. Vi måste själva vara aktiva. Åbo Akademis basfinansiering kommer från UKM och Stiftelsen för Åbo Akademi, men donationsmedlen ger ett mycket välkommet svängrum för nya strategiska satsningar där det behövs.

En lyckad strategisk satsning på forskningssidan är forskningsprofileringarna. Åbo Akademi har klarat sig bra i konkurrensen om finansiering i de två första finansieringsomgångarna. Nu i början av juni kom beskedet att vi också lyckades den tredje gången. Speciellt vårt nya, fjärde profileringsområde, havet, fick beröm från den internationella panelen. Havet är högaktuellt nu på sommaren, man brukar minnas marinbiologerna när algerna ger sig till känna! Marinbiologiska forskningen ingår ju i profileringen, tillsammans med industriell ekonomi och offentlig förvaltning. En marinbiolog som jag gärna nämner, när vi nu är inne på goda nyheter, är Erik Bonsdorff, som i år utsågs till årets professor av Professorsförbundet. Gratulerar! Det var på tiden, för det är över 30 år sedan utnämningen gick till Åbo Akademi senast!

Havsprofileringen är aktuell också med tanke på den positiva strukturomvandling som pågår just nu i Åboregionen. Det går bra för varvsindustrin och marknaden ropar efter teknikutbildad arbetskraft. Här står Åbo Akademi gärna till  tjänst och försöker hitta gemensamma lösningar till diplomingenjörsbristen. Vi själva utbildar och forskar på många fronter inom området och det är fint om de utexaminerade från Åbo kan stanna i regionen.

Det finns mycket gott och många lyckade exempel jag kunde nämna både inom forskning och utbildning men en sak som jag är särskilt stolt över – som väldigt många av er har bidragit till – är att Åbo Akademi på senare tid har profilerat sig som ett universitet som tar samhällsansvar. I år liksom i fjol har vi gått in för att stöda Turku Pride, vi har under det gångna året som universitet på olika sätt försökt stöda aktiviteter kring att integrera asylsökande i Finland, och vi har som universitet gått med i nätverket Scholars at Risk som jobbar för att erbjuda stöd och skydd för förföljda forskare. Vi står upp för öppenhet, mångfald och delaktighet. Tack till var och en av er för att ni bidrar till det.

Glad sommar!

Mikko Hupa,
Rektor


Mikko HupaSummer is here at last! After a chilly spring, the delicate scent of lilacs spreads over the Åbo Akademi University campus as a certain sign of the oncoming summer, warmth and relaxation.

The past academic year was a busy and arduous one for us all. In addition to actual work duties, our time has been consumed by internal moves, development projects and the reduction of personnel resources and related adjustments. The financial situation continues to be a challenge as the result of unfortunate decisions taken by the Government in the previous year. Our overall revenue in 2016 dropped by a total of 5.8 million euro, but we managed to keep our heads above water by implementing an extensive reform programme. Not only have the personnel resources been reduced, but we have also cut down on facilities in order to save on rental costs, and the administration has been reorganised. None of these processes have been simple to carry out, and many of them have been regrettable on the individual level as well.  We know that the revenues will continue to shrink in 2017 and we will need to keep to the strict policies. But right now it appears as if we would be able to go on without a need to make new tightening decisions apart from those already made. The aim is not to achieve occasional positive results but to get the finances in solid balance from 2018 onwards.

A lot of good things happened in the past academic year. In terms of financial matters, I would like to mention our fundraising campaign.  It has been a success. The donations have exceeded the set goal of 10 million euro, and we will have the exact figures at hand in the near future. Unfortunately, the State’s matched funding will not be as generous as our excellent campaign. Originally, the hope was that the State would invest three euro for each euro of private donations to the universities, but the amount budgeted now by the State for matched funding is no more than the raised amount.  But, who knows, maybe the Government will surprise us positively and show its willingness to support education and research by adding some more money to the budget?

Even though the actual fundraising campaign ends at the end of June, we will continue fundraising activities in some form. In the future, we would also like to maintain closer contacts with our alumni and friends. There is no returning to the days when universities could sit back and just wait for State funding. We must assume an active role. While the ÅAU basic funding comes from the Ministry of Education and Culture and the Åbo Akademi University Foundation, the donations will provide us with the much desired latitude for new strategic investments.

Research profiling is an example of successful strategic investments in research. Åbo Akademi University has been successful in the first two competition rounds for funding. Now, in early June, we were informed that we had been successful in the third round as well. Especially our new, fourth research profile area, The Sea, was commended by the international panel. The sea is a particularly topical matter in the summer; people tend to remember marine biologists when they see algae blooming in the sea! Marine Biology is one of our profiled research areas, along with Industrial Economics and Public Administration. Speaking of good news, it is my pleasure to mention one expert in marine biology in particular, namely Professor Erik Bonsdorff, who was named as Professor of the Year 2017 by the Finnish Union of University Professors. It was more than 30 years since the title was awarded to a professor at ÅAU!

As a research profile, The Sea is highly timely also in the context of the positive structural changes currently taking place within the Turku region. The shipbuilding industry is on the rise and the market has a demand for labour force with education in the field of technology. At this point, ÅAU is gladly taking part in finding joint solutions to the prevailing shortage of Masters in Technology. We already offer education and research in many fronts within technology, and it is great for our graduates to have opportunities to stay and work in this region.

I could list a number of examples where we excel both within research and education, but one thing makes me especially proud: the fact that ÅAU has recently profiled as a socially responsible university – and that so many of you have contributed to this. We will support Turku Pride this year, as we did last year. We were, as a university, involved in many activities to promote the integration of asylum seekers in Finland during the past year, and we have, as a university, joined the Scholars at Risk network, which endeavours to offer support and safety for oppressed academics.  We stand up for openness, diversity and participation. I wish to thank each one of you for your contribution.

Have an enjoyable summer!

Mikko Hupa,
Rector

Det akademiska samtalet och gränsöverskridande ÅA

Malin BrännbackVi borde ha mera tid att föra intressanta akademiska diskussioner för att kunna skapa det gränsöverskridande ÅA – hörs allt oftare sägas. Man har sagt detta ganska länge redan. Denna vår har det hörts riktigt ofta.

Allt sedan 2010 har ÅA genomgått strukturella förändringar i några repriser, därtill två omgångar av samarbetsförhandlingar, och vi har fått en ny strategi, som skall ta oss till 2020. Rubriken är Åbo Akademi – det gränsöverskridande universitetet. Jag är medveten om att gränsöverskridande för en del ter sig luddigt och obekvämt men för andra som något verkligt intressant och utmanande. Jag hör till de som uppfattar gränsöverskridande som intressant och utmanande. För mig innebär det bland annat att vi både med avsikt på undervisning och forskning går över traditionella disciplin- eller ämnesgränser och fakultetsgränser. Våra nya magisterprogram för oss mot rätt håll, åtminstone vid FSE.  Vad gäller forskningen – har vi ännu mycket att göra och här är det akademiska samtalet riktigt avgörande. Med avseende på samverkan är det en direkt uppmaning till att öppna våra dörrar och fönster utåt, att bjuda in dem där ute och att vi själva kliver ut allt oftare. Jag ser det mindre som en uppmaning att åka ut och resa bortom Finlands gränser.

Avsikten med gränsöverskridande verksamhet innebär att vi i högre grad forskar och undervisar tillsammans i nya spännande projekt. Men, för att vi ska kunna göra det är det rimligt att börja med att prata med varandra, om vår forskning och våra forskningsintressen. Det är ganska svårt att åstadkomma gemensamt nyskapande i tystnad eller att förutsätta att alla andra vet vad man håller på med om man inte berättar för de andra. Visst har vi forskarseminarier, men de förekommer oftast i en liten och rätt välavgränsad grupp. Bland de egna. Vi åker också på våra egna konferenser. Vi verkar inte riktigt känna till vad kollegorna på fakulteten sysslar med för att inte tala om vad som görs på andra fakulteter vid ÅA. Här kan vi bli mycket bättre.

För att vi vid ÅA skall lyckas skapa det gränsöverskridande universitetet behöver vi därför skapa det akademiska samtalet. Det verkar som om vi håller på att dribbla bort det i vår jakt på produktivitet.

Vi behöver arenor och platser för att föra det informella samtalet som förväntas leda till nya Aha och uppslag. Men därtill behövs också att vi hittar tid att ta oss till dessa arenor och platser. Tid i sin tur har varit en enorm bristvara rätt länge och de flesta verkar vara överens om att vi inte ser ut att få mera av tiden, om vi inte själva tar den tiden. Det här är i sin tur lättare sagt än gjort – verkar det som. Vi sätter väldigt mycket tid på att rapportera. Ännu har vi något att rapportera. Men om vi inte får till det akademiska samtalet finns det snart inte mycket att rapportera.

Vi hinner inte föra det akademiska samtalet. Nu tänker jag främst på det spontana akademiska samtalet. Vi verkar vara ganska bra på att fylla våra kalendrar med möten med en strukturerad agenda. Jag vill inte alls ha mera av sådant. Däremot måste vi få till det spontana akademiska samtalet och det är så vitt jag kan se en av våra riktigt stora utmaningar framöver om vi ska lyckas skapa det gränsöverskridande ÅA. Vi är många som vill och jag tror fortfarande att vi kan ta den tid som behövs. Det är hög tid att ge det akademiska samtalet en chans.

Malin Brännback
Dekanus för FSE

Nyheter från FNT

Tapio SalmiFNT lever i en händelserik tid. Två professurer (datavetenskap och processteknik) har varit lediganslagna och de lockade verkligen många sökande: 28 sökande till datavetenskap och 16 till processsteknik. Dessa är karriärstigsprofessurer (eng. tenure track), vilket innebär att befattningarna kan besättas som forskardoktorer, biträdande professorer eller professorer, beroende på sökandens meriter och erfarenhet. Det är mycket glädjande att vi är en attraktiv arbetsplats.

Reformen av våra magistersprogram (FM och DI) pågår symbiotiskt med Scientia Aboensis –initiativet (samarbete i engelskpråkig utbildning med Åbo universitet). Nyligen hade vi ett seminarium där arbetsgrupper för olika ämnen rapporterade om projektet. Allt verkar framskrida väl, och jag är övertygad om att reformen blir en succé, som i framtiden kommer att öka attraktionskraften av våra utbildningar. Jag är övertygad om att detta är ett bra projekt som ökar Akademins konkurrenskraft både i forskningen och undervisningen på längre sikt.

Ansökningsstatistiken till utbildningarna vid FNT är relativt tillfredsställande, ungefär på fjolårets nivå, utom farmaceututbildningen, som i år har klart färre sökande än i fjol. Detta kan bero på att språkkravet har skärpts för denna utbildning. Antalet sökande har sjunkit till våra internationella magisterprogram, vilket var väntat, eftersom den nuvarande regeringen tvingade alla universitet att införa obligatoriska terminsavgifter för sökande från icke-EU/EES-länder. Lyckligtvis har vi ett stipendiesystem.

Vi kan med glädje konstatera att många FNT:are ställde upp i kommunalvalet. Det är mycket välkommet. Demokratiskt beslutsfattande behöver också människor med naturvetenskaplig och teknisk bakgrund. Även om detta inte var ett riksdagsval, så var det en klar signal från folket: ned med nedskärningarna i utbildningen och forskningen; det var en röst för bildning i ordets breda betydelse. Finlands folk har alltid varit stolt över vårt skolsystem och våra universitet.

 

Tapio Salmi
Dekanus för FNT