Sommarhälsningar | Summer greetings

***in English below***

Mikko HupaSommaren är här! Efter en kall vår spred sig syrendoften sakta men säkert längs Biskopsgatan och över Åbo Akademis campus – ett säkert tecken att varmare och lite lugnare tider var att vänta.

Läsåret har varit arbetsdrygt för oss alla. Utöver det egentliga jobbet har bland annat flyttar, utvecklingsprojekt och anpassning till minskade personalresurser ätit av vår tid.
Ekonomin fortsätter att ge oss utmaningar på grund av de tråkiga regeringsbesluten ifjol. Våra totala intäkter 2016 sjönk med hela 5,8 miljoner men i och med det omfattande förändringsprogrammet lyckades vi hålla näsan över ytan. Utöver att minska personalresurserna, har vi knappat in på utrymmen för att spara i hyror, och dessutom har administrationen omorganiserats. Ingenting av det här är enkla åtgärder, en del av dem känns ledsamma för var och en av oss också på ett personligt plan. Vi vet att intäkterna ännu i år, 2017, fortsätter att sjunka och vi måste fortsättningsvis hålla oss till den strama linjen. Men just nu verkar det som om vi skulle klara oss utan nya åtstramningsbeslut – utöver dem som vi redan tagit. Målet är inte att tillfälligt gå på plus, utan att få ekonomin i stadig balans från och med 2018.

Det finns också mycket gott att ta fasta på från det gångna läsåret. Om vi fortsätter prata pengar, så vill jag här nämna medelinsamlingen. Den har gått bra. Vi har med råge nått målsättningen på tio miljoner, de exakta siffrorna klarnar i dagarna. Tyvärr når ju inte statens motfinansiering upp till universitetens goda insamlingsresultat, förhoppningen var att staten kommer emot med den tredubbla summan, men det man budgeterat räcker ungefär till en motfinansiering lika stor som den insamlade summan. Men vem vet, kanske regeringen plötsligt överraskar positivt med att vilja stöda utbildning och forskning, och lägger till lite pengar?

Trots att medelinsamlingskampanjen avslutas den sista juni, kommer insamlingsverksamheten att bestå i någon form. Vi vill i framtiden också gärna hålla bättre kontakt med våra alumner och vänner. Den tiden är förbi då universiteten endast kan luta sig bakåt och vänta på statlig finansiering. Vi måste själva vara aktiva. Åbo Akademis basfinansiering kommer från UKM och Stiftelsen för Åbo Akademi, men donationsmedlen ger ett mycket välkommet svängrum för nya strategiska satsningar där det behövs.

En lyckad strategisk satsning på forskningssidan är forskningsprofileringarna. Åbo Akademi har klarat sig bra i konkurrensen om finansiering i de två första finansieringsomgångarna. Nu i början av juni kom beskedet att vi också lyckades den tredje gången. Speciellt vårt nya, fjärde profileringsområde, havet, fick beröm från den internationella panelen. Havet är högaktuellt nu på sommaren, man brukar minnas marinbiologerna när algerna ger sig till känna! Marinbiologiska forskningen ingår ju i profileringen, tillsammans med industriell ekonomi och offentlig förvaltning. En marinbiolog som jag gärna nämner, när vi nu är inne på goda nyheter, är Erik Bonsdorff, som i år utsågs till årets professor av Professorsförbundet. Gratulerar! Det var på tiden, för det är över 30 år sedan utnämningen gick till Åbo Akademi senast!

Havsprofileringen är aktuell också med tanke på den positiva strukturomvandling som pågår just nu i Åboregionen. Det går bra för varvsindustrin och marknaden ropar efter teknikutbildad arbetskraft. Här står Åbo Akademi gärna till  tjänst och försöker hitta gemensamma lösningar till diplomingenjörsbristen. Vi själva utbildar och forskar på många fronter inom området och det är fint om de utexaminerade från Åbo kan stanna i regionen.

Det finns mycket gott och många lyckade exempel jag kunde nämna både inom forskning och utbildning men en sak som jag är särskilt stolt över – som väldigt många av er har bidragit till – är att Åbo Akademi på senare tid har profilerat sig som ett universitet som tar samhällsansvar. I år liksom i fjol har vi gått in för att stöda Turku Pride, vi har under det gångna året som universitet på olika sätt försökt stöda aktiviteter kring att integrera asylsökande i Finland, och vi har som universitet gått med i nätverket Scholars at Risk som jobbar för att erbjuda stöd och skydd för förföljda forskare. Vi står upp för öppenhet, mångfald och delaktighet. Tack till var och en av er för att ni bidrar till det.

Glad sommar!

Mikko Hupa,
Rektor


Mikko HupaSummer is here at last! After a chilly spring, the delicate scent of lilacs spreads over the Åbo Akademi University campus as a certain sign of the oncoming summer, warmth and relaxation.

The past academic year was a busy and arduous one for us all. In addition to actual work duties, our time has been consumed by internal moves, development projects and the reduction of personnel resources and related adjustments. The financial situation continues to be a challenge as the result of unfortunate decisions taken by the Government in the previous year. Our overall revenue in 2016 dropped by a total of 5.8 million euro, but we managed to keep our heads above water by implementing an extensive reform programme. Not only have the personnel resources been reduced, but we have also cut down on facilities in order to save on rental costs, and the administration has been reorganised. None of these processes have been simple to carry out, and many of them have been regrettable on the individual level as well.  We know that the revenues will continue to shrink in 2017 and we will need to keep to the strict policies. But right now it appears as if we would be able to go on without a need to make new tightening decisions apart from those already made. The aim is not to achieve occasional positive results but to get the finances in solid balance from 2018 onwards.

A lot of good things happened in the past academic year. In terms of financial matters, I would like to mention our fundraising campaign.  It has been a success. The donations have exceeded the set goal of 10 million euro, and we will have the exact figures at hand in the near future. Unfortunately, the State’s matched funding will not be as generous as our excellent campaign. Originally, the hope was that the State would invest three euro for each euro of private donations to the universities, but the amount budgeted now by the State for matched funding is no more than the raised amount.  But, who knows, maybe the Government will surprise us positively and show its willingness to support education and research by adding some more money to the budget?

Even though the actual fundraising campaign ends at the end of June, we will continue fundraising activities in some form. In the future, we would also like to maintain closer contacts with our alumni and friends. There is no returning to the days when universities could sit back and just wait for State funding. We must assume an active role. While the ÅAU basic funding comes from the Ministry of Education and Culture and the Åbo Akademi University Foundation, the donations will provide us with the much desired latitude for new strategic investments.

Research profiling is an example of successful strategic investments in research. Åbo Akademi University has been successful in the first two competition rounds for funding. Now, in early June, we were informed that we had been successful in the third round as well. Especially our new, fourth research profile area, The Sea, was commended by the international panel. The sea is a particularly topical matter in the summer; people tend to remember marine biologists when they see algae blooming in the sea! Marine Biology is one of our profiled research areas, along with Industrial Economics and Public Administration. Speaking of good news, it is my pleasure to mention one expert in marine biology in particular, namely Professor Erik Bonsdorff, who was named as Professor of the Year 2017 by the Finnish Union of University Professors. It was more than 30 years since the title was awarded to a professor at ÅAU!

As a research profile, The Sea is highly timely also in the context of the positive structural changes currently taking place within the Turku region. The shipbuilding industry is on the rise and the market has a demand for labour force with education in the field of technology. At this point, ÅAU is gladly taking part in finding joint solutions to the prevailing shortage of Masters in Technology. We already offer education and research in many fronts within technology, and it is great for our graduates to have opportunities to stay and work in this region.

I could list a number of examples where we excel both within research and education, but one thing makes me especially proud: the fact that ÅAU has recently profiled as a socially responsible university – and that so many of you have contributed to this. We will support Turku Pride this year, as we did last year. We were, as a university, involved in many activities to promote the integration of asylum seekers in Finland during the past year, and we have, as a university, joined the Scholars at Risk network, which endeavours to offer support and safety for oppressed academics.  We stand up for openness, diversity and participation. I wish to thank each one of you for your contribution.

Have an enjoyable summer!

Mikko Hupa,
Rector

Det akademiska samtalet och gränsöverskridande ÅA

Malin BrännbackVi borde ha mera tid att föra intressanta akademiska diskussioner för att kunna skapa det gränsöverskridande ÅA – hörs allt oftare sägas. Man har sagt detta ganska länge redan. Denna vår har det hörts riktigt ofta.

Allt sedan 2010 har ÅA genomgått strukturella förändringar i några repriser, därtill två omgångar av samarbetsförhandlingar, och vi har fått en ny strategi, som skall ta oss till 2020. Rubriken är Åbo Akademi – det gränsöverskridande universitetet. Jag är medveten om att gränsöverskridande för en del ter sig luddigt och obekvämt men för andra som något verkligt intressant och utmanande. Jag hör till de som uppfattar gränsöverskridande som intressant och utmanande. För mig innebär det bland annat att vi både med avsikt på undervisning och forskning går över traditionella disciplin- eller ämnesgränser och fakultetsgränser. Våra nya magisterprogram för oss mot rätt håll, åtminstone vid FSE.  Vad gäller forskningen – har vi ännu mycket att göra och här är det akademiska samtalet riktigt avgörande. Med avseende på samverkan är det en direkt uppmaning till att öppna våra dörrar och fönster utåt, att bjuda in dem där ute och att vi själva kliver ut allt oftare. Jag ser det mindre som en uppmaning att åka ut och resa bortom Finlands gränser.

Avsikten med gränsöverskridande verksamhet innebär att vi i högre grad forskar och undervisar tillsammans i nya spännande projekt. Men, för att vi ska kunna göra det är det rimligt att börja med att prata med varandra, om vår forskning och våra forskningsintressen. Det är ganska svårt att åstadkomma gemensamt nyskapande i tystnad eller att förutsätta att alla andra vet vad man håller på med om man inte berättar för de andra. Visst har vi forskarseminarier, men de förekommer oftast i en liten och rätt välavgränsad grupp. Bland de egna. Vi åker också på våra egna konferenser. Vi verkar inte riktigt känna till vad kollegorna på fakulteten sysslar med för att inte tala om vad som görs på andra fakulteter vid ÅA. Här kan vi bli mycket bättre.

För att vi vid ÅA skall lyckas skapa det gränsöverskridande universitetet behöver vi därför skapa det akademiska samtalet. Det verkar som om vi håller på att dribbla bort det i vår jakt på produktivitet.

Vi behöver arenor och platser för att föra det informella samtalet som förväntas leda till nya Aha och uppslag. Men därtill behövs också att vi hittar tid att ta oss till dessa arenor och platser. Tid i sin tur har varit en enorm bristvara rätt länge och de flesta verkar vara överens om att vi inte ser ut att få mera av tiden, om vi inte själva tar den tiden. Det här är i sin tur lättare sagt än gjort – verkar det som. Vi sätter väldigt mycket tid på att rapportera. Ännu har vi något att rapportera. Men om vi inte får till det akademiska samtalet finns det snart inte mycket att rapportera.

Vi hinner inte föra det akademiska samtalet. Nu tänker jag främst på det spontana akademiska samtalet. Vi verkar vara ganska bra på att fylla våra kalendrar med möten med en strukturerad agenda. Jag vill inte alls ha mera av sådant. Däremot måste vi få till det spontana akademiska samtalet och det är så vitt jag kan se en av våra riktigt stora utmaningar framöver om vi ska lyckas skapa det gränsöverskridande ÅA. Vi är många som vill och jag tror fortfarande att vi kan ta den tid som behövs. Det är hög tid att ge det akademiska samtalet en chans.

Malin Brännback
Dekanus för FSE

Nyheter från FNT

Tapio SalmiFNT lever i en händelserik tid. Två professurer (datavetenskap och processteknik) har varit lediganslagna och de lockade verkligen många sökande: 28 sökande till datavetenskap och 16 till processsteknik. Dessa är karriärstigsprofessurer (eng. tenure track), vilket innebär att befattningarna kan besättas som forskardoktorer, biträdande professorer eller professorer, beroende på sökandens meriter och erfarenhet. Det är mycket glädjande att vi är en attraktiv arbetsplats.

Reformen av våra magistersprogram (FM och DI) pågår symbiotiskt med Scientia Aboensis –initiativet (samarbete i engelskpråkig utbildning med Åbo universitet). Nyligen hade vi ett seminarium där arbetsgrupper för olika ämnen rapporterade om projektet. Allt verkar framskrida väl, och jag är övertygad om att reformen blir en succé, som i framtiden kommer att öka attraktionskraften av våra utbildningar. Jag är övertygad om att detta är ett bra projekt som ökar Akademins konkurrenskraft både i forskningen och undervisningen på längre sikt.

Ansökningsstatistiken till utbildningarna vid FNT är relativt tillfredsställande, ungefär på fjolårets nivå, utom farmaceututbildningen, som i år har klart färre sökande än i fjol. Detta kan bero på att språkkravet har skärpts för denna utbildning. Antalet sökande har sjunkit till våra internationella magisterprogram, vilket var väntat, eftersom den nuvarande regeringen tvingade alla universitet att införa obligatoriska terminsavgifter för sökande från icke-EU/EES-länder. Lyckligtvis har vi ett stipendiesystem.

Vi kan med glädje konstatera att många FNT:are ställde upp i kommunalvalet. Det är mycket välkommet. Demokratiskt beslutsfattande behöver också människor med naturvetenskaplig och teknisk bakgrund. Även om detta inte var ett riksdagsval, så var det en klar signal från folket: ned med nedskärningarna i utbildningen och forskningen; det var en röst för bildning i ordets breda betydelse. Finlands folk har alltid varit stolt över vårt skolsystem och våra universitet.

 

Tapio Salmi
Dekanus för FNT

Universitet före och efter korvfabriken

Petri SaloI ett antal århundraden har universiteten fungerat som autonoma institutioner för fritt vetenskapande, platser för tidlös tid och lekfull allvarsamhet. Universitetsmänniskan – homo academicus – har motiverats av fritt och självstyrd kunskapssökande. Hen har inspirerats av fri forskning, möjligheten att förklara världen (naturvetenskaper) och förstå sig på sina medmänniskor (humanvetenskaper). Universiteten utgjorde sina egna universum, med epicentrum i den vetenskapliga metoden och med ambitionen att förse mänskligheten med universell kunskap. Universitet – universum – universell.

År 2010 fick vi en ny universitetslag. Universiteten blev privatsrättsliga institutioner och man införde bl.a. ett nytt system för lönesättning (med personliga krav- och prestationsnivåer). Den akademiska personalen, vana vid tidlös tid och friheter, vaknade för sent. Motståndsrörelsen kom snabbt av sig. Det mest rebelliska man åstadkom var några kritiska metaforer; det nya universitetet som en ”korvfabrik”. Idag är det begreppet ”företagsuniversitet” som kritikerna utgår ifrån och hänvisar till. I företagsuniversitetet har strategiverktyg, produktivitetsindikatorer, kvalitetsmätare, personalresurs, kundtillfredsställelse, genomströmning och måluppfyllelse ersatt fritt och självstyrt kunskapssökande.

På FPV i Vasa arbetar vi på Academill, den akademiska kvarnen. Hur ser produktionen på kvarnen ut? Under 2015 och 2016 har FPV producerat 350 kandidatexamina och 281 magisterexamina. Antalet doktorsexamina är 23. Utöver dessa har vi levererat 149 fristående behörighetsgivande studiehelheter på 60 studiepoäng. Det totala antalet studiepoäng, som våra studerande avlade på två år, är 94 821. Dessa studiepoäng levererades på fem orter; Jakobstad, Vasa, Åbo, Mariehamn och Helsingfors. En studiepoäng förutsätter, enligt den gällande belastningsbräkningen, 27 timmars studiearbete. Därmed har drygt 2 560 000 studie- och lärandetimmar lagts ner på kurser och studier på FPV. I varje kandidat-, magisters- och doktorsexamen ingår ett avslutande skriftligt arbete. Om man räknar i genomsnitt 30 sidor för en kandidatavhandling, 70 sidor för ett pro gradu –arbete, 150 sidor för en doktorsavhandling, blir utfallet knappa 33 620 sidor text. Fortfarande på två år.

FPV levererar sin produktion i huvudsak till den offentliga sektorn, kommuner. Men det är inte mottagaren av vår leverans som betalar för den. Prissättning och betalning av produktionen sker på och från UKM. Prissättningen justeras något inom ÅA. I den ÅA-interna resursfördelningen (gäller för basfinansiering) för år 2017 har kandidatexamen ett styckepris på 6 983 euro, magisterexamen på 17 593 euro och doktorsexamen på 67 177 euro. En studiepoäng prissattes på 18 euro. Nu kan vi börja räkna “marknadsvärdet” på FPV:s produktion. Studiepoängsproduktionen gav oss 1 707 000 euro. Kandidatexamina 2 444 000 euro och magisterexamina 4 944 000 euro. Doktorsexamina 1 545 000 euro. Då styckepriset för produktionen varierade mellan år 2015 och 2016 är dessa belopp indikativa.

Hur ändamåls- och tidsenlig är den modell och de principer som vi idag lyder under? I en tid som kännetecknas av komplexitet, dynamik, radikal osäkerhet och förväntan på snabba och flexibla lösningar? Inte särskilt ändamålsenlig. Det handlar om en direkt överföring av taylorismen och industrisamhällets produktionslogik på icke-materiellt tankearbete – forskning som per definition alltid öppen. Totalt otidsenlig, vill jag påstå! Därför borde det visionsarbetet för den finländska högre utbildningen år 2030, som UKM satt igång för ett antal veckor sedan och förväntas bli klar i september, resultera i en radikalt ny modell. Som skulle sätta Finland på universitetsvärldskartan. En modell i vilken värden i Åbo Akademis strategi – djärvhet, öppenhet, mångfald, delaktighet och hållbarhet – kan fungera både som utgångspunkter och ledstjärnor.

Petri Salo
Dekanus för FPV

Samarbete är inte samma som samgång

Ulla AchrénDataCity var den första byggnaden i dåtida Teknologicentret. Åbo Akademi hade där verksamhet i egna utrymmen och därmed i samma byggnad med finskspråkiga enheter. Sedan byggdes BioCity och senare ICT-huset. I egna korridorer, laboratorier och föreläsningssalar trivdes lärare, forskare och studerande, akademins på svenska och Åbo universitets (TY:s) på finska. I ICT-huset umgicks informationsvetarna närmast på engelska både på akademin och TY.

Vetenskapen vidkänner inga språk. Det primära är forskning och där härskar engelskan. Här finns inga gränser för samarbete, nog för samgång.

De ungdomar som söker till Åbo Akademi gör det garanterat oftast p.g.a. att akademin är ett svenskspråkigt universitet med bred utbildning. Många känner till akademins goda språkundervisning och möjligheterna att få jobb efter avslutade studier. Alla känner till lärarutbildningen och akademins ansvar att förse de svenska skolorna med lärare och organisationer med kunniga tjänstemän. Få av dem som påbörjar sina studier räknar med att göra en forskarbana. Därför ska grundutbildningen från kandidatutbildning till magisterutbildning alltid erbjudas på svenska. Här går gränsen mellan svenskt och finskt.

Vid sidan av den svenskspråkiga undervisningen kan man bygga gemensamma engelskspråkiga magisterprogram för att erbjuda utländska studerande undervisning och för att sammanföra resurser och locka studerande till områden där studentunderlaget är litet såsom inom naturvetenskaperna.

Akademin och TY har nyligen invigt det gemensamma Geohuset och nu planeras en gemensam laboratoriebyggnad för kemiämnena. Också här utgår man ifrån egna korridorer med arbetsrum men med gemensamma laboratorier och föreläsningssalar. Gemensamma laboratorier och föreläsningssalar ökar användningsgraden och sparar pengar.

Vilket är det språk man umgås på i vardagen i alla dessa gemensamma byggnader? Man kan ju inte låta bli att stöta på varandra i hissar, labbar och restauranger. Vilken betydelse har då umgängesspråket? Stor, och därför ska vi fråga oss var gränsen för samarbete går.

Åbo Akademi samarbetar med samtliga högskolor inom motionsverksamheten, är med i Hälsocampus Åbo och i konsortiet kring ett nytt studieadministrativt system.

Varvsindustrin expanderar i Åbo och en utvidgad ingenjörsutbildning och egen teknisk fakultet vid TY diskuteras. Diskussionen resulterar igen en gång i förslaget att slå samman ÅA och TY.

Vi samarbetar gärna men drar en gräns före samgång. Man kan fråga sig om vi har för många goda och fungerande samarbetsmönster med de andra högskolorna? Äventyrar vårt goda samarbete med i synnerhet TY vår självständighet? Har vi gett  lillfingret och blir av med hela handen? Det är viktigt att analysera samarbetet och dess former. Samarbete som gynnar alla parter behöver och ska inte betyda samgång.

Ulla Achrén
Förvaltningsdirektör

Om öppenhet, genomslagskraft och digitalisering

Niklas SandlerÅbo Akademi skall ha ett digitaliseringsprogram och samma gäller policy för Open Science.  Det säger Åbo Akademis verksamhetsplan för år 2017. Arbetet har framskridit på båda fronterna.

Vad händer det inom digitaliseringen vi ÅA?  I vår verksamhetsplan säger vi så här: ”En av de viktigaste satsningarna vid Åbo Akademi under de kommande åren är digitalisering. Åbo Akademi strävar efter att utnyttja digitaliseringens möjligheter för effektivisering och kvalitetshöjning”.

Vilka är då digitaliseringens möjligheter? Digitaliseringen skapar möjligheter genomförande av förändringar, den utmanar oss till att ifrågasätta vedertagna handlingssätt och att skapa nya, bättre och flexiblare praxis. För oss måste det ju då gälla vår egen verksamhet och våra egna processer.

Man pratar om digital transformation – anpassningar som en organisation gör för att vara konkurrenskraftigt i en digitaliserad värld.  Styrgruppen* för digitaliseringen har jobbat med en vision för digitalisering och arbetar vidare med att ta fram en handlingsplan för att se till att vi hänger med i utvecklingen. Vår visionsformulering ser just nu ut så här:

”ÅA är det digitala universitet där studerande och personal arbetar in en öppen, kreativ och framåtblickande omgivning som gör ÅA till det mest attraktiva universitet som studie- forsknings- och arbetsplats.”

Dessutom vill vi koppla digitaliseringsarbetet men Åbo Akademis strategi och har formulererat en preliminär mission enligt följande:

”Digitaliseringen förstärker ÅA:s vision om att vara det gränsöverskridande universitet genom att erbjuda tillgång till undervisning på svenska oberoende av plats och rum. Genom digitaliseringen har ÅA:s personal och studerande färdigheter att på ett konkurrenskraftigt sätt fungera i framtidens digitala arbetsmiljöer. Digitaliseringen skapar transparenta och flexibla beslutsprocesser som förstärker personalens samhörighet och ger organisationen en förmåga att reagera snabbt på ändringar i omgivningen.”

Vår undervisande personal, inte minst på CLL, har varit otroligt duktiga redan länge på att använda olika sorters digitala verktyg i undervisningen och utvecklat många fina kurser som utnyttjar digitaliseringens möjligheter. Men digitalisering gäller inte bara undervisningsmetoderna och hur kurser byggs upp. En övergripande målsättning är att studerande och personal får de digitala färdigheter som behövs i framtidens samhälle. Vi måste fundera på specifika lärandemål som gäller det digitala inom alla utbildningar. Åbo Akademi måste utveckla lärandemiljöer för att möjliggöra användningen av moderna metoder i undervisningen och digitala arbetsmetoder samt skapa kurser som stöder lärandet av digitala färdigheter och datalogiskt tänkande.

Arbetsgruppen för digitaliseringen tänker i de banor att vi måste kunna etablera en verksamhetskultur och arbetsmiljö vid Åbo Akademi där man klart och tydligt ser alla de möjligheter i det digitala som en möjliggörande faktor som påverkar och utvecklar undervisning, lärande, forskning, kommunikation, de administrativa processerna och andra stödande processer. Förändringen och disruptionen kan och måste också vara stor  på många områden. Vi måste kunna uppmuntra våra lärare till experimenterande arbetssätt och testning av idéer. Samtidigt betyder det att vi måste ha högklassiga stödfunktioner.

Mera om digitalisering senare på våren. En preliminär handlingsplan för digitaliseringen av både utbildning, forskning och samverkan utarbetas före slutet av mars 2017. Vi vill att hela samfundet får sedan en möjlighet att öppet komma med input och idéer hur arbetet skall framskrida och vara inkluderande på bästa möjliga sätt. Jag kommer personligen att träffa studerande och diskutera digitalisering den 6.3. Det blir spännande att höra deras tankar!

***

Vad händer på Open Science fronten då? Jag skrev om öppenhet i vetenskap redan ett år sedan här i samma blogg. Nu är det aktuellt med fyra stycken evenemang i mars då vi berättar preliminärt om Åbo Akademis Open Science principer. Kom gärna med så får du höra om öppen vetenskap och hur det kan förverkligas hos oss. Kolla programmet och tidpunkterna i Personalnytt!

Vad betyder öppenhet i vetenskap egentligen? Öppenhet är en av vetenskapens grundförutsättningar. För vetenskapen i samhället innebär t.ex. öppen tillgång till forskningsresultat och forskningsdata att forskningen kan nå ut, väcka intresse, förstås och beaktas i allt högre grad. För det akademiska samfundet innebär öppen vetenskap bland annat att forskningen kan utvecklas snabbare, man kan säkerställa kvalitén, korrigera felaktigheter och undvika onödig dubblering av arbete.

Varför borde den enskilda forskaren syssla med öppenhet? Det största incitamentet kommer genom att man med öppenhet skapar en större betydelse och genomslagskraft för sin egen forskning. En vardagligare anledning är att finansiärerna förutsätter öppenhet i förmedling av forskningens resultat.  Det gäller att tänka på hur publikationer skall bli tillgängliga för det övriga forskarsamfundet, hur kan data lagras och öppnas upp på bästa möjliga sätt och hur man kommunicerar öppet om forskningens resultat.

Vid sidan om vetenskapliga publikationer, är öppna, högklassiga forskningsmaterial och databaser meriterande för forskaren och universitet. Traditionellt har meritering inom forskning baserat sig på artiklar samt förmågan att dra in extern konkurrensutsatt finansiering.  Inom EU finns arbetsgrupper som funderar på indikatorer som skulle ta hänsyn till verksamheten inom öppenhet. Man upplever att det finns ett behov av att utveckla alternativa metoder för att mäta de vetenskapliga resultatens genomslagskraft eller impakt (s.k. altmetrik eller altmetrics). Altmetrik skulle göra det möjligt att mäta forskningens genomslagskraft på ett mångsidigare sätt än enbart med de traditionella bibliometriska indikatorerna, som är huvudsakligen inriktade på produktivitet.

Genomslagskraft – vad är det då? Ingenting nytt förstås. Universitetslagen säger: ”Då universiteten fullgör sina uppgifter ska de främja livslångt lärande, samverka med det övriga samhället samt främja forskningsresultatens och den konstnärliga verksamhetens genomslagskraft i samhället.” Det här ju förstås varför vi existerar. Vi bör ha en betydelse för samhället via våra utbildningar och forskning på många olika nivåer. Våra examina skall ge studerande lämpliga färdigheter eller ha arbetslivsrelevans.

Inom forskningen måste vi få vara fria och djärva, ha en palett av mångsidiga projekt från grundforskning till tillämpad forskning och jobba med olika sorters samarbetskonstallationer och i samverkan med olika aktörer i samhället. Det gäller säkert att stanna upp alltid nu och då och fundera vad mervärdet med den egna forskningen är och hurudan samhällsimpakt den har? Det vill finansiären veta och samhället likaså. Mera om samverkan och genomslagskraft nästa gång! Vi har ÅA-gemensamma initiativ på kommande på den fronten också.

Här kom lite uppdateringar om aktualiteter och sporadiska tankar om öppenhet, genomslagskraft och digitalisering. Kontakta mig gärna om ni har åsikter om dessa teman så kan vi diskutera och utveckla dessa ärenden vidare. Tack!

 

Trevlig fortsättning på vintern!

Niklas Sandler
Vicerektor för forskning

 

 

*(Styrgruppen för digitaliseringen: Niklas Sandler, Mia Porko-Hudd, Kimmo Rautanen, Gunilla Widén, Björn Pundars, Johan Lilius, Pekka Santtila, Tobias Asplund, Solveig Vaherkylä)

Nu planerar vi Åbo Akademis magisterprogram

Christina Nygren-LandgärdsSatsningen på breda kandidatutbildningar blev lyckad om man ser på examinationsstatistik och kandidatrespons.  Åbo Akademi har förbättrat sin utexaminering på kandidatnivån markant och kandidaterna som svarat på kandidatresponsen verkar till övervägande del vara nöjda med det utbildningsarbete som görs vid akademin. Med denna information i ryggen känns det bra att ta itu med planeringen av magisterprogrammen.

Centralt för kandidatutbildningarna är tanken om samhörighet och identitet, möjlighet att känna sig fram i studierna och erhålla en bred förståelse för det utbildningsområde man studerar, men samtidigt också möjlighet till både traditionella och mer kreativa val av biämnen och valfria studier. Vi har sprängt gränserna mellan ämnen och utbildningar.

Med basen i kandidatutbildningarna blir magisterprogrammens uppgift att fokusera på fördjupning och profilering – fördjupning i det egna ämnet och profilering genom studier enligt eget val. Utbildningen ska struktureras som moduler som kan vara i ämnet, inom ett tema, en gränsöverskridande helhet eller en behörighetsgivande helhet. Samarbetet mellan ämnen, programmen och fakulteterna blir viktigt.

De nya magisterprogrammen ska även i högre grad fokusera på arbetslivs- och samhällsrelevans. Arbetspraktik som stöder utbildningen ska kunna räknas in i utbildningen. Genomströmningen strävar vi till att förbättra genom seminarier och god handledning i anslutning till magisteravhandlingen eller diplomarbetet. Den undervisande personalens arbetsmängd strävar vi till att lindra genom teamarbete och kvaliteten på utbildningen strävar vi till att förbättra genom gemensamma diskussioner om innehåll och progression i studierna.

Arbetet med de nya magisterprogrammen har redan satts igång vid fakulteterna. Diskussioner kommer att föras i olika grupper och i grundutbildningsnämnden. Känner du att du vill vara med och påverka gäller det nu att vara aktiv och göra sig hörd. Denna vår dras de stora linjerna upp. Arbetet ska vara klart ungefär vid denna tidpunkt om ett år. Hösten 2018 inleds de nya magisterprogrammen.

 

Med önskan om inspirerande planeringsarbete!

Christina Nygren-Landgärds
Vicerektor för grundutbildning

Tvåspråkighetens dominobrickor

Göran DjupsundÅbo Akademi har som Finlands svenskspråkiga universitet förpliktelsen att utbilda svenskspråkiga akademiker för samhällets olika behov. Vi skall tillfredsställa den offentliga sektorns behov av kunnig personal, av lärare, av kommunala och statliga – snart även landskapens – tjänstemän. Vi talar här om folk som har sin utbildning på svenska men vilka även lever upp till lagens bestämmelser om minst nöjaktig skriftlig och muntlig förmåga att behärska finska. På motsvarande sätt säkerställer våra finska universitet tillgången av finskspråkiga tjänstemän; även de med krav på kunskaper i landets andra nationalspråk. Dessa språkkrav på högre tjänstemän utgör enligt mig själva grundbulten i landets inte bara förvaltningsmässiga utan även dess faktiska tvåspråkighet.

Vi vid ÅA fixar nog vår del men dagens språkklimat föder tre frågor. Kommer de finska universiteten att klara sitt uppdrag och vidare, kommer kraven på de berörda tjänstemännen även i framtiden att inbegripa krav på att de behärskar landets bägge nationalspråk? Och om inte, vilken betydelse har detta dels allmänt, dels för ÅA och de magistrar vi utbildar?

Min framtidsvision består bildlikt talat av en rad på hög kant ställda dominobrickor som försvar för tvåspråkigheten. Den första brickan som började vackla var svenskans försvagade position i den finska grundskolan; man påbörjade studierna allt senare och läste allt mindre. Denna bricka skuffade i sin tur omkull den följande, – den obligatoriska studentsvenskan som försvann för något år sedan. Nu har regeringsprogrammet en skrivning om experiment med att ha svenskan helt frivillig i grundskolan. Lite bromsar Sanni G-L men givet opinionerna inte bara inom Sannfinländarna utan även Samlingspartiet och speciellt Centern är jag övertygad om att experiment kommer igång inom en snar framtid. Där vacklar den nästa dominobrickan. Då vi väl har läget att en avsevärd andel av studentkullarna knappt läst någon svenska så stärks de finskspråkiga universitetens och yrkeshögskolornas krav på att lätta på de krav på svenska som ingår i deras examina; nu klagar man ju på att studietiden till följd av detta förlängs oskäligt mycket. Och då vi väl har en situation där en betydande andel av de finskspråkiga nya magistrarna inte läst svenska, men andra språk, ja då blir det en total politiskt omöjlig situation att hålla kvar tröskelkravet om de bägge inhemska för högre offentliga tjänster. Där faller då den sista dominobrickan i försvaret av landets jämbördiga tvåspråkighet inom förvaltningen.

Ur ett svensk- och tvåspråkigt perspektiv är all utveckling åt det skisserade hållet beklagansvärd. Samtidigt blir det allt viktigare att Åbo Akademi för sin del fullföljer sitt uppdrag att utbilda de svenskspråkiga akademiker det offentliga Finland behöver. Skulle vi ännu, från en redan bra nivå, lyckas höja våra magistrars språkkunnighet – i finska men även i språk såsom spanska, tyska och ryska – så kan i bästa fall det för svenskan otjänliga språkklimatet i landet vändas till vår och våra magistrars fördel. Det tycker jag att vi skall jobba för!

Göran Djupsund
Rektor i Vasa

God jul | Merry Christmas

***in English below***

Mikko Hupa2016 går mot sitt slut. Jag vet inte om någon av er har upplevt det samma, men det känns som att för varje år blir året kortare. Vi går från att önska varandra gott nytt år till glad sommar, höstens inskriptionstal hålls och plötsligt står julgranen utanför Åbo domkyrka igen. Kanske någon borde forska i det där; går tiden snabbare med åren?

2016 var mitt andra år som rektor. Vi har hunnit med en hel del jag och min ledningsgrupp. Vi vet alla att året som gått på inget sätt har varit lätt – inte här vid Åbo Akademi och inte heller på andra håll i landet eller världen, vare sig ekonomiskt, politiskt eller ur en välfärdssynpunkt.

Här och nu tänker jag inte gå in på vad som varit, utan blickar hellre framåt. Alla kraftansträngningar, uppoffringar och satsningar vi gjort verkar faktiskt bära frukt. Allting tyder på att Åbo Akademi får ekonomin i balans till slutet av 2017. Flera fina forskningsprojekt har under året beviljats stora finansieringsbelopp. Det tryggar mångas inkomst för flera år framåt och visar att forskningen vid Åbo Akademi verkligen är att räkna med. Vi fortsätter förstås att satsa på vår forskningsprofilering, där vi också hittills lyckats mycket bra.

Någonting som gläder mig särskilt mycket är årets sista möte med Studentkåren. De överräckte åt mig en rapport med hundra förslag till smidigare studievägar vid Åbo Akademi. Där fanns många konstruktiva förslag på vad vi kan göra bättre för att studenterna ska ha det bättre och trivas med sina studier. Det här är viktigt för mig och för hela Åbo Akademi. Det som gläder mig är det genuina intresse för att utveckla Åbo Akademi som Studentkåren visar. Det samma möter jag ofta när jag träffar forskare, undervisande personal och administrativ personal vid Åbo Akademi, vi vill alla gå framåt och utveckla våra arbetsuppgifter, vår studie- och arbetsmiljö och vårt gemensamma universitet. Ni ska alla ha ett stort tack för att ni bär den här inställningen. Tillsammans är den enda rätta vägen att gå.

Jag önskar er alla en fridfull jul och ett riktigt gott nytt år 2017!

Mikko Hupa,
Rektor

 


Mikko HupaThe year 2016 is coming to an end. I don’t know if any of you feel the same, but it seems like every year gets shorter and shorter. We go from saying “Happy New Year” to “Have a nice summer”, the academic year’s opening speech is given in the autumn, and then, suddenly, there is a Christmas tree standing outside Turku Cathedral once again. Maybe someone should do research on that; does time pass more quickly as the years go by?

This has been my second year as Rector. My executive group and I have managed to accomplish a lot during the year. We all know that this year has by no means been easy ─ not here at Åbo Akademi University, or elsewhere in the country or the world, whether speaking economically, politically or from a welfare point of view.

Here and now, I don’t want to go into what has been, but rather to look forward. All of the efforts, sacrifices and investments we have made actually seem to be bearing fruit. All factors seem to indicate that Åbo Akademi’s economy will be balanced by the end of 2017. Several research projects have been granted large amounts of funding during the year. This has secured income for many researchers for several years to come, and it shows that research at Åbo Akademi is indeed to be reckoned with. Naturally, we continue to invest in our research profiling, something we have been very successful with so far.

I was especially pleased with this year’s final meeting with the Student Union. They handed me a report with a hundred proposals for more flexible study paths at Åbo Akademi. There were many constructive suggestions on what we can do better to improve conditions for students so that they can thrive in their studies. This is important for me and for all of Åbo Akademi. I am particularly pleased with the genuine interest that the Student Union shows in developing Åbo Akademi. I often find the same sentiment when I encounter researchers, teaching staff and administrative staff at Åbo Akademi: we all want to move forward and develop our work tasks, our study and work environments, and the university that we are all a part of. You all deserve a big “thank you” for sharing in this joint effort. Together is the only right way to go.

I wish you all a Merry Christmas and a Happy New Year!

Mikko Hupa,
Rector

Ett hundra år

Malin BrännbackFinland har just firat sin 99:e födelsedag och börjat vandringen till sitt hundrade år. Åbo Akademi kommer året därpå att fira sitt hundrade år. Luciadagen i år är en speciell dag för mig då pappan i min amerikanska utbytesfamilj fyller ett hundra år. Vad allt ryms in i dessa hundra år av utveckling? Vad allt har en person som levt 100 år sett, hört och gjort? Kommer jag eller mina barn att uppleva lika mycket utveckling som pappan – Len Moss gjort? Trots att dagens utveckling går med en rasande fart är jag inte helt säker på att mina hundra år kommer att mäta sig med Lens.

Han föddes 1916 i en liten landsort i Missouri. Då jag bodde där 1981–1982 levde också hans faster, aunt Helen. Hon fyllde då 90 och levde 12 år till. I hennes värld fanns två slags människor: white people and niggers. Ett försök att ändra på det ledde ingenstans. Det var bara så. Jag vill påstå att den värld vi lever i idag ändå blivit mycket bättre på alla plan – trots att valet av Trump till USA:s president fått en del av oss att tvivla. Under dessa hundra år ryms många sådana händelser som många av oss helst inte vill prata om, men det ryms så mycket bra, fint och gott. Här kommer några reflektioner kring teknologisk utveckling.

År 1916, fanns inget penicillin, det upptäcktes 1921 och poliovaccinet kom först år 1955. Glödlampan och telefonen fanns 1916 men inte överallt. Radion kom 1920, TV:n långt senare, för att inte tala om datorn, internet, mobiltelefoner, paddor och alla dessa teknologiska grunkor vi idag tar som förgivet på gott och på ont. Man skrev brev och slickade frimärken i många år. E-post började vi skriva på 1990-talet. Vem kommer ihåg Telnet för att betala de första räkningarna elektroniskt? Det var mark och penni, mynt och sedlar och kanske check, men bankkort eller kreditkort kom mycket senare.

Min man skrev sin pro gradu på skrivmaskin, välsignad var tipex. Några år senare skrev jag min på en Olivetti med två floppystationer. Det fanns en IBM dator på geologen i slutet på 1980-talet och en plottrax. Plottrax plottade på papper medan den raxade alldeles förfärligt. Vi hade floppin och lerppun, lite senrare kom korppun. Det var DOS 206, 306 med alla kommandon som man lärde sig; ctrl C, ctrl V, ctrl A, ctrl-alt-del (dom duger fortfarande förresten).  Det var ibland bra att kunna config.sys och autoexec.bat. Jag har nu helt glömt varför. Lite senare kom Windows 3.1 och Lotus 1-2-3 och alla gula post-it lappar runt skärmen som fungerade som snabbmanualer.

Föreläsarna kunde ibland dela ut sinoldoftande stenciler. På 1980-talet var det OH:n som gällde där föreläsaren täckte en del av foliet med papper för att sakta avslöja hela hemligheten genom att dra ner pappret. En del föreläsare visade rentav diabilder. En del av oss har suttit på föreläsningar där skatterätten dikterades.

Idag är det powerpoint-galore och Moodle. Det ska finnas Wifi! Det blir ett himla liv ifall man inte får nätkontakt genast. Studenterna har bärbara datorer. Idag sitter vi här med SoMe och försöker gissa om det vi läser är sant eller inte, om vi är trollade av helt andra troll än John Bauers sympatiska figurer.

År 1916 fanns T-Ford, men mest var det häst och kärra som gällde även over there.  Jag kommer ihåg Mini. Mamma och pappa hade fyra sådana på raken när jag var liten. Sen minns jag Saab 95, 96 och 99, kupplan och att Datsun 100 alltid startade oberoende om utomhustemperaturen sjunkit till – 30. Vi har skickat folk till månen och de kom tillbaks därifrån. Nu pratar vi om Tesla och självstyrande bilar – för att inte tala om Hyperloop – och att flyga till Mars. För mig räcker en bro till Nagu, men det lär ta sin tid.

Åter igen snurrar på Sveriges TV den populära frågesporten Vart är vi på väg? Och nu när 100 år av Finland och Åbo Akademi står för dörren är det helt motiverat att fundera på den utveckling vi varit med om. Men vart är vi på väg? Det vet jag inte, men jag vågar ändå påstå att vi har det så mycket bättre idag och vi har så mycket att vara tacksamma för. Och jo, hundra år till – det fixar vi!

 

Malin Brännback
Dekanus för fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi