Vattenhål

Malin BrännbackDet Åbo Akademi och dess personal genomgått under det senaste halvåret har vi aldrig råkat ut för tidigare. Det är helt säkert något vi helst inte vill uppleva igen. En alldeles för stor del av kollegor har fått gå och vi som är kvar får lov att jobba smartare för att sköta showen. For the show must go on.

Jag har redan länge med oro följt med hur många medarbetare bjuder till långt över sina egna resurser och en del orkar en tid, andra klarar inte av det. Åbo Akademi har i sin strategi skrivit att det är viktigt att personalen mår bra. Så skriver varje företag som vill vara framgångsrikt – i den bemärkelsen är Åbo Akademi precis som ett företag. Det är viktigt att personalen mår bra. Självklart!

Men hur gör vi då? Jo, vi är ständigt uppkopplade, svarar på meil nästan dygnet runt och examinerar de mest märkliga tider på dygnet. Jag är full av fasansfull beundran. Forskning gör många på sin fritid – den tid då de egentligen borde söka sig till vattenhålet. Jag inser också att forskning är mångas vattenhål, men fritid får också vara just det: fri tid. Den som söker sig till vattenhålet är inte lat utan egentligen förfärligt förnuftig. Det handlar om att ta hand om sig själv för att må bra för att orka fortsätta. Fortsätta inspirera studenter och kollegor till att möta nya utmaningar och nya framgångar.

Vattenhålet är viktigt och verkar bli allt viktigare. Att kunna koppla helt loss en stund – då man gör något helt annat. Vattenhålet behöver inte vara märkvärdigt.

Som att börja dagen med att gå ut med hundarna. Ingen skillnad om det regnar eller solen skiner. Mun fast och ut med dig bara klockan sex på morgonen! Det märkliga är att det alltid känns bra efter att jag gjort det. Och det är inte alls fel att upprepa proceduren när jag kommer hem från jobbet. För att sen fort koppla upp sig och kolla meilen… Tidigare då vi bara hade en hund kunde jag vara effektiv och prata jobb i telefonen med den andra handen, men som tur har vi numera två hundar. Den snart 12-åriga gamla damen Bella går lydigt i rad, men två-åriga Fira har helt egna rader med plötsliga vinklar som framförallt följer hennes nos. Telefonen lämnar jag därför numera hemma, eftersom jag inte har en tredje hand. Mina glasögon lämnar jag också hemma. De behöver jag för att läsa tydligare texter, som verkar bli allt mindre och suddigare, inte för att se hundskiten att plocka upp. Blommor, fåglar katter och hjortar syns tack och lov ännu hur bra som helst. Skulle jag bomma någon av de två sistnämnda har jag dessutom informerande assistenter med mig. De som känner mig vet att jag också är en passionerad stickare. Några varv varje kväll för att varva ner gör susen.

Nu säger jag ju inte att alla skall gå ut och köpa hund utan jag önskar att alla på ÅA skulle stanna upp en stund och reflektera över sitt vattenhål. Jag har insett att det är allt viktigare för varje dag som går. Många säger då att de inte har tid, men ibland måste man bara ta den tiden själv annars går den förbi. Det är bara när något möte avbokas som man plötsligt får tid. Det händer dessvärre rätt sällan. Hur ser ditt vattenhål ut?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta är för att förhindra skräppost): * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.