månadsarkiv: oktober 2016

Nobel och jag

Ulla AchrénMänniskan är benägen att hitta något gemensamt med personer som får positiv publicitet och i synnerhet med sådana som förkovrar sig internationellt. Såsom Nobelpristagare.

Flera av oss, också jag, har under veckan gått igenom om vi haft eller det sätt på vilket vi haft kontakt med Bengt Holmström som fick Nobelpriset i ekonomi. Själv har jag också funderat över mina kontakter till Nobelpristagarna, inte minst de tre som tilldelats priset under min tid.

Ragnar Granit är den mest kända medicinforskaren i Finland och tillsvidare den enda finländare som fått Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Granit var specialist i nerv- och sinnesfysiologi, utredde principerna för hur ögats näthinna fungerar samt de fysiologiska grunderna för färgseendet. För detta tilldelades han Nobelpriset i medicin 1967. Granit var sedermera bl.a. medlem av Kungliga vetenskapsakademin som tilldelar Nobelprisen.

Vad har jag då att göra med professor Ragnar Granit, född 1900 i Riihimäki och död 1991 i Sverige. Han var ju nästan Korpobo! Granit föddes i en släkt vars rötter i Korpo i Åbolands skärgård går långt tillbaka i tiden. Från tidig barndom till de sista åren var Vikminne i Korpoström den fasta punkten i hans liv. Som deltidsboare i Korpo såg jag honom nu och då och ännu efter hans bortgång kom släktingar från Sverige ibland och besökte vår bonde, en avlägsen släkting till Graniterna.

Samtidigt som Ragnar Granit fiskade i den Åboländska skärgården söker Bengt Holmström professuren i företagsekonomi vid Åbo Akademi. Strul i processen, förmodar jag, men både han och de två andra sökandena förklarades inkompetenta. Jag jobbade då som högskolesekreterare vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi, sedermera ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten, och tog i denna egenskap emot ansökningshandlingarna med sökandenas publikationer. År 1981 sökte Bengt Holmström professuren i nationalekonomi och blev som enda sökande av sju kompetentförklarad, sattes i första förslagsrum och utnämndes till professor i nationalekonomi vid Åbo Akademi från 1.8.1985.

Man kunde ju påstå att jag nästan känner Bengt Holmström som i år tilldelades Nobelpriset i ekonomi. Men jag är kvar vid akademin.

Som nyutexaminerad ekonom började jag min arbetskarriär i näringslivets tjänst, återvände till Åbo Akademi och tog för drygt tio år sedan ett femårigt hopp utanför både akademin och Åbo. På min arbetsplats i Helsingfors fick jag en inbjudan att träffa Nobelpristagaren, president Martti Ahtisaari på hans institut. Jag var eld och lågor tills min sekreterare meddela att Ahtisaaris byrå missat; det var inte mig han ville träffa utan direktören för finansiären av min organisation. Men det var nära ögat att personligen få träffa Ahtisaari som tilldelade Nobels fredspris 2008.

Löjtnant Arrhenius, stationerad i Vaxholms garnison och aktiv geolog, hittade år 1787 en stor och tung svart sten på gruvans avstjälpningsplats. Stenen skickades till Kungliga Akademien i Åbo där Johan Gadolin började undersöka den. Sju år senare publicerade Gadolin resultatet enligt vilket mineralen innehöll ett nytt grundämne som han gav namnet yttrium efter platsen där fyndet gjordes.

Nobelpristagarna i kemi brukar årligen efter Nobelfesten besöka Ytterby gruva på Vaxholm i Stockholms skärgård. I Ytterby vandrar de färska nobelisterna längs bl.a. Yttriumvägen och Gadolinitvägen. Det är ju nästan som om de där pristagarna skulle sitta på vårt Gadolinia.

Kungliga vetenskapsakademin beslutar om vilka som tilldelas Nobelpris i kemi, fysik, ekonomi och litteratur. Anders Hallberg, tidigare rektor för Uppsala universitet och medlem av Åbo Akademis styrelse, är medlem i vetenskapsakademins expertgrupp inom kemi, den grupp som utser nobelpristagarna i kemi. Han är således ledamot av Kungliga vetenskapsakademin, såsom Granit. En av de tre pristagarna av årets Nobelpris i kemi, den holländska professorn Bernard Feringa, han som utvecklade den pyttelilla molekylbilen, är en ansedd kollega till Hallberg.

Här sitter jag på andra sidan viken med blicken fäst i TV-rutan och beundrar vetenskapens rön på Nobelbanketten i Blå hallen i Stockholms stadshus. Där ser jag dessutom vår egen styrelseledamot svänga runt på dansgolvet, skulle mycket gärna själv vara där. Jag har faktiskt varit på fest i Blå hallen – utan nobelister. Nåväl, och snart är det nobelfest igen och förresten så gillar jag Bob Dylans musik!

 

Ulla Achén
Förvaltningsdirektör