månadsarkiv: november 2016

Baltic University Programme 25 år

Tapio SalmiDå jag första gången såg en karta över området som omspänner städer och universitet inom Baltic University Programme (BUP) så förstod jag inte omedelbart varför gränserna var dragna så som de var. I första ögonblicket såg det ut som gamla stormakts-Sverige, även litet expanderat. Varför är endast halva Danmark med, varför är Finlands nordligaste del, ”huvudet” avkapat, varför går gränsen på östra sidan av Petrozavodsk, varför är Wismar med, men inte Hamburg? Vi har ju alla läst geografi i skolan, så borde vi ju kunna resonera oss till det rätta svaret. Gränserna för PUB är strikt geografiska; kartan beskriver avrinningsområdet för Östersjön. Nästan hela Finland är då kopplat till Östersjön, men inte området runt Enare träsk, för vattnet från Enare träsk rinner via Paatsjoki till Ishavet. Floden Elbe strömmar genom Hamburg och vattnet rinner till Nordsjön. Detta är logiskt.

BUP uppstod 1991, för 25 år sedan. Paula Lindroos från Åbo Akademi deltog i allra första mötet i Kalmar, där man beslöt att grunda ett nätverk. Då hade Europa – och Östersjöområdet – upplevt stora omvälvningar. En demokratiseringsprocess startade i Warszawapaktens länder under senare delen 1980-talet. Det kulminerade i Berlinmurens fall i november 1989 och efter det föll diktaturerna i centrala Östeuropa i rask takt. Polen, en stor Östersjöstat, var en föregångare i denna process. I Sovjetunionen var demokratiseringsprocessen mycket smärtsammare, och jag minns fortfarande augustimorgonen 1991 då morgonnyheterna berättade att en junta har åsidosatt president Gorbatjov och övertagit makten i vårt grannland. Detta kuppförsök förföll inom några dagar och ledde till upplösning av Sovjetunionen. De baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen återtog självständigheten som hade varit avbruten sedan sommaren 1940. Atmosfären var fylld av hopp och framtidsutopier. Kalla kriget är slut; nu kan staterna i Europa börja samverka på en helt ny nivå.

BUP-karta

Karta över BUP-området. (Klicka på bilden för en större version.)

BUP är ett nätverk av 225 (!) universitet och institut för högsta utbildningen inom Östersjöområdet. Nätverket koordineras av ett sekretariat som är en del av Centret för hållbar utveckling vid Uppsala universitet. Grundidén med nätverket är att befrämja demokratisk, fredlig och hållbar utveckling. BUP är ingen politisk organisation utan i högsta grad en akademisk sammanslutning. Nätverket fokuserar på frågor kring hållbar utveckling, miljövård och demokrati i Östersjöområdet. Detta kan låta som en övermäktig uppgift, men akademikerna ska inte ge upp. Det är tack vare vår sakkunskap, vår forskning, våra innovationer som de svåra problemen i Östersjöområdets miljö kan lösas. Marinbiologer och ekologer forskar i havets flora och fauna, kemister analyserar kemiska komponenter i havet, miljögeologer kartlägger geosfären, fysiker och meteorologer undersöker klimatförändringar, ingenjörer utvecklar nya tekniska lösningar innebär minskad energikonsumtion samt minimering av utsläpp och rening av dem. Miljödebatten startade redan för länge sedan – DDT och PCB och tungmetaller i Östersjön, syrebrist, orenat avloppsvatten, svavel- och fosforutsläpp till vattendrag, utsläpp av hormoner och farmaceutika… Det ansvar som Östersjöstaterna bär i miljöfrågor är enormt. Det finns nio kustländer runt Östersjön och avrinningsområdet är ännu större. Länderna är högt utvecklade och högt industrialiserade. Alla krafter behövs då det gäller att skapa en bättre framtid, ett bättre fysiskt och mentalt landskap.

Här spelar universitetsutbildningen en avgörande roll: vi måste kunna berätta ungdomen om fakta, lära dem att ta fram ny kunskap och agera så att Mare Nostrum – och därmed vi alla – mår bättre i framtiden. BUP är mycket aktiv att organisera kurser och konferenser. Höjdpunkterna är årliga seglatser, som de facto är kurser som arrangeras på ett segelfartyg. De första föreläsningskurserna som BUP organiserade hade en dramatisk stämning: kursen skulle översändas per satellit till Östersjöländer; hur skulle det lyckas? Allt gick bra, och i en filmsnutt kan vi se professor Lars Rydén introducera kursen. Sedan dess har teknologin tagit stora språng och det är ingen dramatik längre att hålla on line-föreläsningar.

I Rogow, i en liten polsk by finns Warszawauniversitetets fältstation. Dit åkte vi för att fira det 25-åriga BUP. Drygt 100 deltagare samlades från 14 länder och de representerade 57 universitet. Lars Rydén från Uppsala, den första direktören och grand old man för BUP berättade om nätverkets historia och höjdpunkterna under årens lopp. Lärarmötet i Rogow var synnerligen inspirerande med många utmärkta föredrag och jag fick genast en idé: i slutet av januari eller början av februari skall Dr Shepherd Urenje från Uppsala besöka Åbo Akademi och berätta om hur vi kan inkludera hållbarheten i undervisningen. Allt slutade med en storartad festmiddag med levande musik och dans. Jag framförde Åbo Akademis hälsning till BUP och betonade att nätverkets mission är mera aktuell än någonsin: hållbar utveckling, miljövård och demokrati är inga självklarheter, trots att vi redan hann börja tro på det. Många miljöproblem är akuta och demokratin ifrågasätts och rentav hotas från flera håll. Nästa BUP-styrelsemöte ska hållas i Ukraina, vilket är en klar signal.

Mycket är på gång inom BUP. Kurser organiseras, seglatser är på kommande. Under Åbo Akademis jubileumsår 2018 kommer BUP:s rektorsmöte att hållas i Åbo. Dock finns det alltid rum för förbättring, för Finlands och Åbo Akademis del: våra studenter och lärare borde mera aktivt engagera sig för BUP-aktiviteter, delta i kurser och evenemang, ta initiativ till nya kurser och evenemang, föreslå pristagare (BUP tilldelar varje år pris för doktorsavhandlingar på hållbarhetens område). BUP är en plattform för nya idéer och initiativ.

Åbo Akademi har en särställning i BUP: vi är det enda universitetet utom Uppsala universitet som har en permanent plats i nätverkets styrelse; de övriga styrelseplatserna roterar bland medlemsuniversiteten. Vi är också den nationella koordinatorn i nätverket. Det är viktigt att vi även i framtiden håller denna position. BUP passar utmärkt in i vår roll som gränsöverskridande finlandssvenskt, nordiskt och internationellt universitet. BUP är i harmoni med Åbo Akademis strategi.

Jag tackar Paula Lindroos, Sinikka Suomalainen och Ea Blomqvist (CLL/ÅA) för utmärkt arbete för BUP – vi behöver eldsjälar som ni! Jag uppmanar alla att besöka BUP:s webbsida www.balticuniv.uu.se!

Tapio Salmi
Skribenten är dekanus för FNT och Åbo Akademis representant i BUP:s styrelse

En intensiv vecka i Vasa

Mikko HupaFörra veckan var det Österbotten som gällde för hela slanten. Dels höll styrelsen aftonskola och möte i Vasa, dels deltog jag i presskonferensen om fastigheten Academills försäljning. Där emellan fick flera både planerade och oplanerade träffar och möten plats –  också i det legendariska Kalles Inn på Söderudden på andra sidan Replotbron.

ÅA:s ledningsgrupp och styrelsen fick ta del av en presentation om språkbadsundervisningen. Det var intressant. Tvåspråkighet är en rikedom – det här är för mig så mycket mer än en fras i ett festtal. Att ha fått leva med båda språken har för mig varit mycket givande och öppnat många dörrar.

Händer som övar att skriva bokstäver.

Åbo Akademi har redan länge jobbat för en fungerande tvåspråkighet genom språkbad. Vid lärarutbildningen i Vasa hade man ett fruktbart samarbetade med Vasa universitet för att utbilda lärare för svenskt språkbad, men när Vasa universitet nu beslöt att flytta all utbildning och forskning i språk till Jyväskylä universitet tog det samarbetet slut. Åbo Akademi ser språkbadet som en så pass viktig fråga, att vi fortsätter med språkbadsutbildningarna vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa. Nu utreds hur det i praktiken ska förverkligas. Vid pedagogiken inom FPV jobbar man aktivt för att bli en ledande toppmiljö för forskning och undervisning vad gäller minoriteter och mångfald och där är språkbadet en av satsningarna. De har mitt fulla förtroende för att det ska lyckas väl.

Hösten 2017 inleds en barnträdgårdslärarutbildning med specialisering i språkbad med 20 platser i Vasa. Jag vill passa på att påminna om – och igen tacka för – donationen som en privatperson bidrog med till Åbo Akademis medelinsamling. Donationen på 500 000 euro var riktad till pedagogiken med ett särskilt önskemål om att den ska stöda barnträdgårdslärarutbildningen med specialisering i språkbad.

Academill

Det som nådde över nyhetströskeln från Vasa var att fastigheten Academill får en ny ägare. Stiftelsen för Åbo Akademi och Harry Schaumans stiftelse har sålt aktierna i Fastighets Ab Academill till svenska Hemsö. Hemsö är Sveriges ledande privata ägare av samhällsfastigheter och äger sedan 2013 också samhällsfastigheter i Finland. Åbo Akademis verksamhet i Academill fortsätter som förut och hyresavtalet övergår oförändrat till den nya ägaren. Jag ser ingen dramatik här, särskilt eftersom Hemsö har en lång erfarenhet av att förvalta och utveckla just utbildningsfastigheter.

Mikko Hupa
Rektor

Det finns alltid alternativ!

Petri SaloThere Is No Alternative! Staten och den offentliga sektorn är ett problem, deras storlek och inflytande bör minimeras. De mest framgångsrika och högkvalitativa tjänsterna och produkterna förädlas fram i en konkurrens på en fri marknad, inom vilka samtliga aktörer förväntas ha (fullständig) information om marknadsläget och sina konkurrenters ageranden.

Den Thactherianska nyliberala politiska TINA-devisen om alternativlöshet landade i den finlänska högre utbildningen 25 år efter att den togs i bruk i Stor-Britannien. Den senaste tiden har vi åtnjutit av dess skördar i full skal. Universitetens basfinansiering minskar. Kampen om olika former av profilerings- och strategisk finansiering pågår som bäst. I den finländska versionen av New Public Management förväntas (eller tvingas) universiteten samarbeta, på ett ytterst spontant och osystematiskt sätt. Ad hoc! Det är som då en ovan maratonlöpare försöker hålla god tempo och i farten dricka ur en flaska. Mycket av den tilltänkta näringsrika vätskan rinner längs halsen och blöter ner hela övre kroppen. Samma metafor gäller för det faktum mycket av forskares tid idag går åt att formulera, eller fungera som sakkunniga för, ansökningar för forskningsfinansiering.

I nära framtid får andra stadiets yrkesutbildning smaka av den densamma beska medicinen.  Även yrkesutbildningsorganisationer som arbetat målmedvetet och framgångsrikt för att påvisa sin produktivitet och kvalitet enligt de av myndigheterna uppställda mätarna. Optima i Jakobstad och Yrkesakademin i Vasa har varje år sedan 2014  varit de två högst rankade stora yrkesutbildningsorganisationerna i Finland (av totalt 47). Från och med nästa får även de lägga om sina strukturer och yrkesutbildande praktiker. Lärandet för yrket skall utlokaliseras till arbetsplatser, de målorienterade och systematiska lärandeaktiviteterna ”på skolan”  blir av karaktären ”tllfälliga möten.” Än så länge har inte alternativlösheten slagit ut inom grundutbildningen. Förmodligen på grund av den immunitet som Finlands PISA –framgångsvaccinet gett.

Den politiska TINA-devisen lämpar sig ovanligt illa i forskning och universitetens verksamhet. Bortom alla metodologiska och metodiska skolbildningar (kvantitativ – kvalitativ) och skillnader mellan olika vetenskapsområden (natur- , samhälls- och humanvetenskaper) finns ett grundläggande axiom. Forskning handlar i sin mest nakna form att pröva en nollhypotes mot en mothypotes. Nollhypotesen måste alltid kunna förkastas och mothypotesen verifieras. Svaren på forskningsfrågorna kan inte formuleras innan forskningsprocessen genomförts och prövats enligt god vetenskaplig princip och ordning.  Det finns alltid åtminstone två alternativ. Forskningsresultaten kan och får inte beställas eller avgöras i förväg. Tänketankarna (think thanks) finns till för politisk opinionsbildning. Universiteten skall kunna leverera även politisk obekväma forskningsresultat. Detta ingår i universitetens ide och existensberättigande.

Det finns alltid alternativ. Motsvarigheten till Slow Food, Slow Science/Research är än så länge en liten men naggande god utbildningspolitisk motståndsrörelse. I boken Slow Professor: Challenging the culture of speed in the Academy presenterar de kanadensiska litteraturprofessorerna Maggie Berg och Barbara K. Seeber ett flertal alternativ till det  neoliberala företagsuniversitetet. Såsom att. Forskning i dessa mest sanna bemärkelse förutsätter tidlös tid, mognad genom eftertanke. Som lärare bör vi vara fullt ut närvarande i de rum där vi undervisar och handleder; notera, lyssna och bekräfta våra studerande. Forskningsresultat blir till genom grundläggande förståelse – tankar tar tid. Avslutningsvis, vi måste fylla akademins korridorer, arbetsrum, seminariesalar och arbetsrum med intensiv närvaro, samtal, tillitsfullt samarbete och kollaborativt tänkande.

Petri Salo
Dekanus för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier