månadsarkiv: december 2016

God jul | Merry Christmas

***in English below***

Mikko Hupa2016 går mot sitt slut. Jag vet inte om någon av er har upplevt det samma, men det känns som att för varje år blir året kortare. Vi går från att önska varandra gott nytt år till glad sommar, höstens inskriptionstal hålls och plötsligt står julgranen utanför Åbo domkyrka igen. Kanske någon borde forska i det där; går tiden snabbare med åren?

2016 var mitt andra år som rektor. Vi har hunnit med en hel del jag och min ledningsgrupp. Vi vet alla att året som gått på inget sätt har varit lätt – inte här vid Åbo Akademi och inte heller på andra håll i landet eller världen, vare sig ekonomiskt, politiskt eller ur en välfärdssynpunkt.

Här och nu tänker jag inte gå in på vad som varit, utan blickar hellre framåt. Alla kraftansträngningar, uppoffringar och satsningar vi gjort verkar faktiskt bära frukt. Allting tyder på att Åbo Akademi får ekonomin i balans till slutet av 2017. Flera fina forskningsprojekt har under året beviljats stora finansieringsbelopp. Det tryggar mångas inkomst för flera år framåt och visar att forskningen vid Åbo Akademi verkligen är att räkna med. Vi fortsätter förstås att satsa på vår forskningsprofilering, där vi också hittills lyckats mycket bra.

Någonting som gläder mig särskilt mycket är årets sista möte med Studentkåren. De överräckte åt mig en rapport med hundra förslag till smidigare studievägar vid Åbo Akademi. Där fanns många konstruktiva förslag på vad vi kan göra bättre för att studenterna ska ha det bättre och trivas med sina studier. Det här är viktigt för mig och för hela Åbo Akademi. Det som gläder mig är det genuina intresse för att utveckla Åbo Akademi som Studentkåren visar. Det samma möter jag ofta när jag träffar forskare, undervisande personal och administrativ personal vid Åbo Akademi, vi vill alla gå framåt och utveckla våra arbetsuppgifter, vår studie- och arbetsmiljö och vårt gemensamma universitet. Ni ska alla ha ett stort tack för att ni bär den här inställningen. Tillsammans är den enda rätta vägen att gå.

Jag önskar er alla en fridfull jul och ett riktigt gott nytt år 2017!

Mikko Hupa,
Rektor

 


Mikko HupaThe year 2016 is coming to an end. I don’t know if any of you feel the same, but it seems like every year gets shorter and shorter. We go from saying “Happy New Year” to “Have a nice summer”, the academic year’s opening speech is given in the autumn, and then, suddenly, there is a Christmas tree standing outside Turku Cathedral once again. Maybe someone should do research on that; does time pass more quickly as the years go by?

This has been my second year as Rector. My executive group and I have managed to accomplish a lot during the year. We all know that this year has by no means been easy ─ not here at Åbo Akademi University, or elsewhere in the country or the world, whether speaking economically, politically or from a welfare point of view.

Here and now, I don’t want to go into what has been, but rather to look forward. All of the efforts, sacrifices and investments we have made actually seem to be bearing fruit. All factors seem to indicate that Åbo Akademi’s economy will be balanced by the end of 2017. Several research projects have been granted large amounts of funding during the year. This has secured income for many researchers for several years to come, and it shows that research at Åbo Akademi is indeed to be reckoned with. Naturally, we continue to invest in our research profiling, something we have been very successful with so far.

I was especially pleased with this year’s final meeting with the Student Union. They handed me a report with a hundred proposals for more flexible study paths at Åbo Akademi. There were many constructive suggestions on what we can do better to improve conditions for students so that they can thrive in their studies. This is important for me and for all of Åbo Akademi. I am particularly pleased with the genuine interest that the Student Union shows in developing Åbo Akademi. I often find the same sentiment when I encounter researchers, teaching staff and administrative staff at Åbo Akademi: we all want to move forward and develop our work tasks, our study and work environments, and the university that we are all a part of. You all deserve a big “thank you” for sharing in this joint effort. Together is the only right way to go.

I wish you all a Merry Christmas and a Happy New Year!

Mikko Hupa,
Rector

Ett hundra år

Malin BrännbackFinland har just firat sin 99:e födelsedag och börjat vandringen till sitt hundrade år. Åbo Akademi kommer året därpå att fira sitt hundrade år. Luciadagen i år är en speciell dag för mig då pappan i min amerikanska utbytesfamilj fyller ett hundra år. Vad allt ryms in i dessa hundra år av utveckling? Vad allt har en person som levt 100 år sett, hört och gjort? Kommer jag eller mina barn att uppleva lika mycket utveckling som pappan – Len Moss gjort? Trots att dagens utveckling går med en rasande fart är jag inte helt säker på att mina hundra år kommer att mäta sig med Lens.

Han föddes 1916 i en liten landsort i Missouri. Då jag bodde där 1981–1982 levde också hans faster, aunt Helen. Hon fyllde då 90 och levde 12 år till. I hennes värld fanns två slags människor: white people and niggers. Ett försök att ändra på det ledde ingenstans. Det var bara så. Jag vill påstå att den värld vi lever i idag ändå blivit mycket bättre på alla plan – trots att valet av Trump till USA:s president fått en del av oss att tvivla. Under dessa hundra år ryms många sådana händelser som många av oss helst inte vill prata om, men det ryms så mycket bra, fint och gott. Här kommer några reflektioner kring teknologisk utveckling.

År 1916, fanns inget penicillin, det upptäcktes 1921 och poliovaccinet kom först år 1955. Glödlampan och telefonen fanns 1916 men inte överallt. Radion kom 1920, TV:n långt senare, för att inte tala om datorn, internet, mobiltelefoner, paddor och alla dessa teknologiska grunkor vi idag tar som förgivet på gott och på ont. Man skrev brev och slickade frimärken i många år. E-post började vi skriva på 1990-talet. Vem kommer ihåg Telnet för att betala de första räkningarna elektroniskt? Det var mark och penni, mynt och sedlar och kanske check, men bankkort eller kreditkort kom mycket senare.

Min man skrev sin pro gradu på skrivmaskin, välsignad var tipex. Några år senare skrev jag min på en Olivetti med två floppystationer. Det fanns en IBM dator på geologen i slutet på 1980-talet och en plottrax. Plottrax plottade på papper medan den raxade alldeles förfärligt. Vi hade floppin och lerppun, lite senrare kom korppun. Det var DOS 206, 306 med alla kommandon som man lärde sig; ctrl C, ctrl V, ctrl A, ctrl-alt-del (dom duger fortfarande förresten).  Det var ibland bra att kunna config.sys och autoexec.bat. Jag har nu helt glömt varför. Lite senare kom Windows 3.1 och Lotus 1-2-3 och alla gula post-it lappar runt skärmen som fungerade som snabbmanualer.

Föreläsarna kunde ibland dela ut sinoldoftande stenciler. På 1980-talet var det OH:n som gällde där föreläsaren täckte en del av foliet med papper för att sakta avslöja hela hemligheten genom att dra ner pappret. En del föreläsare visade rentav diabilder. En del av oss har suttit på föreläsningar där skatterätten dikterades.

Idag är det powerpoint-galore och Moodle. Det ska finnas Wifi! Det blir ett himla liv ifall man inte får nätkontakt genast. Studenterna har bärbara datorer. Idag sitter vi här med SoMe och försöker gissa om det vi läser är sant eller inte, om vi är trollade av helt andra troll än John Bauers sympatiska figurer.

År 1916 fanns T-Ford, men mest var det häst och kärra som gällde även over there.  Jag kommer ihåg Mini. Mamma och pappa hade fyra sådana på raken när jag var liten. Sen minns jag Saab 95, 96 och 99, kupplan och att Datsun 100 alltid startade oberoende om utomhustemperaturen sjunkit till – 30. Vi har skickat folk till månen och de kom tillbaks därifrån. Nu pratar vi om Tesla och självstyrande bilar – för att inte tala om Hyperloop – och att flyga till Mars. För mig räcker en bro till Nagu, men det lär ta sin tid.

Åter igen snurrar på Sveriges TV den populära frågesporten Vart är vi på väg? Och nu när 100 år av Finland och Åbo Akademi står för dörren är det helt motiverat att fundera på den utveckling vi varit med om. Men vart är vi på väg? Det vet jag inte, men jag vågar ändå påstå att vi har det så mycket bättre idag och vi har så mycket att vara tacksamma för. Och jo, hundra år till – det fixar vi!

 

Malin Brännback
Dekanus för fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi