Etikettarkiv: digitalisering

Om öppenhet, genomslagskraft och digitalisering

Niklas SandlerÅbo Akademi skall ha ett digitaliseringsprogram och samma gäller policy för Open Science.  Det säger Åbo Akademis verksamhetsplan för år 2017. Arbetet har framskridit på båda fronterna.

Vad händer det inom digitaliseringen vi ÅA?  I vår verksamhetsplan säger vi så här: ”En av de viktigaste satsningarna vid Åbo Akademi under de kommande åren är digitalisering. Åbo Akademi strävar efter att utnyttja digitaliseringens möjligheter för effektivisering och kvalitetshöjning”.

Vilka är då digitaliseringens möjligheter? Digitaliseringen skapar möjligheter genomförande av förändringar, den utmanar oss till att ifrågasätta vedertagna handlingssätt och att skapa nya, bättre och flexiblare praxis. För oss måste det ju då gälla vår egen verksamhet och våra egna processer.

Man pratar om digital transformation – anpassningar som en organisation gör för att vara konkurrenskraftigt i en digitaliserad värld.  Styrgruppen* för digitaliseringen har jobbat med en vision för digitalisering och arbetar vidare med att ta fram en handlingsplan för att se till att vi hänger med i utvecklingen. Vår visionsformulering ser just nu ut så här:

”ÅA är det digitala universitet där studerande och personal arbetar in en öppen, kreativ och framåtblickande omgivning som gör ÅA till det mest attraktiva universitet som studie- forsknings- och arbetsplats.”

Dessutom vill vi koppla digitaliseringsarbetet men Åbo Akademis strategi och har formulererat en preliminär mission enligt följande:

”Digitaliseringen förstärker ÅA:s vision om att vara det gränsöverskridande universitet genom att erbjuda tillgång till undervisning på svenska oberoende av plats och rum. Genom digitaliseringen har ÅA:s personal och studerande färdigheter att på ett konkurrenskraftigt sätt fungera i framtidens digitala arbetsmiljöer. Digitaliseringen skapar transparenta och flexibla beslutsprocesser som förstärker personalens samhörighet och ger organisationen en förmåga att reagera snabbt på ändringar i omgivningen.”

Vår undervisande personal, inte minst på CLL, har varit otroligt duktiga redan länge på att använda olika sorters digitala verktyg i undervisningen och utvecklat många fina kurser som utnyttjar digitaliseringens möjligheter. Men digitalisering gäller inte bara undervisningsmetoderna och hur kurser byggs upp. En övergripande målsättning är att studerande och personal får de digitala färdigheter som behövs i framtidens samhälle. Vi måste fundera på specifika lärandemål som gäller det digitala inom alla utbildningar. Åbo Akademi måste utveckla lärandemiljöer för att möjliggöra användningen av moderna metoder i undervisningen och digitala arbetsmetoder samt skapa kurser som stöder lärandet av digitala färdigheter och datalogiskt tänkande.

Arbetsgruppen för digitaliseringen tänker i de banor att vi måste kunna etablera en verksamhetskultur och arbetsmiljö vid Åbo Akademi där man klart och tydligt ser alla de möjligheter i det digitala som en möjliggörande faktor som påverkar och utvecklar undervisning, lärande, forskning, kommunikation, de administrativa processerna och andra stödande processer. Förändringen och disruptionen kan och måste också vara stor  på många områden. Vi måste kunna uppmuntra våra lärare till experimenterande arbetssätt och testning av idéer. Samtidigt betyder det att vi måste ha högklassiga stödfunktioner.

Mera om digitalisering senare på våren. En preliminär handlingsplan för digitaliseringen av både utbildning, forskning och samverkan utarbetas före slutet av mars 2017. Vi vill att hela samfundet får sedan en möjlighet att öppet komma med input och idéer hur arbetet skall framskrida och vara inkluderande på bästa möjliga sätt. Jag kommer personligen att träffa studerande och diskutera digitalisering den 6.3. Det blir spännande att höra deras tankar!

***

Vad händer på Open Science fronten då? Jag skrev om öppenhet i vetenskap redan ett år sedan här i samma blogg. Nu är det aktuellt med fyra stycken evenemang i mars då vi berättar preliminärt om Åbo Akademis Open Science principer. Kom gärna med så får du höra om öppen vetenskap och hur det kan förverkligas hos oss. Kolla programmet och tidpunkterna i Personalnytt!

Vad betyder öppenhet i vetenskap egentligen? Öppenhet är en av vetenskapens grundförutsättningar. För vetenskapen i samhället innebär t.ex. öppen tillgång till forskningsresultat och forskningsdata att forskningen kan nå ut, väcka intresse, förstås och beaktas i allt högre grad. För det akademiska samfundet innebär öppen vetenskap bland annat att forskningen kan utvecklas snabbare, man kan säkerställa kvalitén, korrigera felaktigheter och undvika onödig dubblering av arbete.

Varför borde den enskilda forskaren syssla med öppenhet? Det största incitamentet kommer genom att man med öppenhet skapar en större betydelse och genomslagskraft för sin egen forskning. En vardagligare anledning är att finansiärerna förutsätter öppenhet i förmedling av forskningens resultat.  Det gäller att tänka på hur publikationer skall bli tillgängliga för det övriga forskarsamfundet, hur kan data lagras och öppnas upp på bästa möjliga sätt och hur man kommunicerar öppet om forskningens resultat.

Vid sidan om vetenskapliga publikationer, är öppna, högklassiga forskningsmaterial och databaser meriterande för forskaren och universitet. Traditionellt har meritering inom forskning baserat sig på artiklar samt förmågan att dra in extern konkurrensutsatt finansiering.  Inom EU finns arbetsgrupper som funderar på indikatorer som skulle ta hänsyn till verksamheten inom öppenhet. Man upplever att det finns ett behov av att utveckla alternativa metoder för att mäta de vetenskapliga resultatens genomslagskraft eller impakt (s.k. altmetrik eller altmetrics). Altmetrik skulle göra det möjligt att mäta forskningens genomslagskraft på ett mångsidigare sätt än enbart med de traditionella bibliometriska indikatorerna, som är huvudsakligen inriktade på produktivitet.

Genomslagskraft – vad är det då? Ingenting nytt förstås. Universitetslagen säger: ”Då universiteten fullgör sina uppgifter ska de främja livslångt lärande, samverka med det övriga samhället samt främja forskningsresultatens och den konstnärliga verksamhetens genomslagskraft i samhället.” Det här ju förstås varför vi existerar. Vi bör ha en betydelse för samhället via våra utbildningar och forskning på många olika nivåer. Våra examina skall ge studerande lämpliga färdigheter eller ha arbetslivsrelevans.

Inom forskningen måste vi få vara fria och djärva, ha en palett av mångsidiga projekt från grundforskning till tillämpad forskning och jobba med olika sorters samarbetskonstallationer och i samverkan med olika aktörer i samhället. Det gäller säkert att stanna upp alltid nu och då och fundera vad mervärdet med den egna forskningen är och hurudan samhällsimpakt den har? Det vill finansiären veta och samhället likaså. Mera om samverkan och genomslagskraft nästa gång! Vi har ÅA-gemensamma initiativ på kommande på den fronten också.

Här kom lite uppdateringar om aktualiteter och sporadiska tankar om öppenhet, genomslagskraft och digitalisering. Kontakta mig gärna om ni har åsikter om dessa teman så kan vi diskutera och utveckla dessa ärenden vidare. Tack!

 

Trevlig fortsättning på vintern!

Niklas Sandler
Vicerektor för forskning

 

 

*(Styrgruppen för digitaliseringen: Niklas Sandler, Mia Porko-Hudd, Kimmo Rautanen, Gunilla Widén, Björn Pundars, Johan Lilius, Pekka Santtila, Tobias Asplund, Solveig Vaherkylä)

Digitalisering och open science

Petri SaloDigitalisering, ny pedagogik, modernisering av lärandemiljöerna är de centrala fokusområden och tillvägagångssätten i regeringens spetsprojekt för kompetens och utbildning. Tre substanser i den medicin som regeringen ordinerat vår grundskola för att Finland under 2020-talet skall bli en modern toppnation då det gäller inspirerande lärande.

Samtliga tre fokusområden eller tilltänkta åtgärderna är problematiska. Som begrepp, delvis även som fenomen är de både oändamålsenliga och otidsenliga. Med digitalisering kan man å ena sidan förstå omvandling av information till sifferserier eller binära koder, för att lagras i och överföras med de datorer som vi idag har bokstavligen till hands – som smarttelefoner eller pekplattor. Här tänker sig regeringen förmodligen på skaleffekter, effektiv spridning av information från en källa till många mottagare. Något i stil med Massive Open Online Courses (MOOCS). Å andra sidan verkar digitalisering kommit att ersätta begreppet virtualisering, i betydelsen att göra material och aktiviteter ämnade att främja och understöda inlärning målmedvetet och systematiskt tillgängliga på så kallade lärandeplattformer – såsom exempelvis Moodle. För att studeras individuellt på distans.

Det paradoxala med digitalisering är att den inte representerar något nytt eller särskilt modernt. Digitalisering har pågått i 50 år, om vi tänker på användning av datorer för att effektivera informationshantering, i över 20 år om vi tänker på att göra information tillgänglig på internet. Detsamma gäller den ”nya” pedagogiken. Den är snarare gammal än ny, baserar sig på ett kollaborativt medskapande och kunskapskonstruktion, och en syn på lärande som delaktighet och medverkan i sociala kommunikations- och samverkansprocesser. Skillnaden till gammaldags studiecirklar är att medskapandet kan idag, tack vare internet eller smarttelefonen i vår hand, ske bortom de fysiska rummet och ansikte-mot-ansikte växelverkan. Vi kan vara närvarande (eller frånvarande) i ett flertal ”rum” och sammanhang samtidigt.

Moderniseringen av lärandemiljöerna i skolan eller på universitetet har skett av sig själv. Den kan mobiliseras i den stund eleverna och de studerande tillåts använda sig av sina smarttelefoner eller bärbara datorer som resurs för samverkan och lärande. Oberoende skolämne eller vetenskapsområde kan vi idag komma åt och dra nytta av enorma mängder kunskapsresurser på internet, i ett flertal olika format.

Det verkligen nya i vår tid har att göra med en radikal demokratisering av tillgång till information och vetenskaplig forskning. Paradoxalt nog arbetar de stora multinationella vetenskapliga förlagen intensivt och målmedvetet med att kapitalisera frukterna av forskningen (i form av artiklar och böcker), och motarbetar på så sätt utvecklingen och vetenskapens kumulativa potentialer. Artiklar i vetenskapliga tidskrifter är ofta tillgängliga endast mot en rejäl summa pengar. Detsamma gäller i mindre skala för de förlag som ger ut skolböcker. Det är skäl att notera att den globala kunskapsindustrin är kraftigt subventionerat av t.ex. de finländska staten. Vi skriver våra artiklar till stor del med lön från staten, överlåter dem gratis till de vetenskapliga tidskrifterna och ställer utan betalning upp som refereer – agerar frivilligt som slavar inom den globala kunskapsindustrin.

Men framtiden hinner oss så småningom ikapp, och ”man” kommer att förstå de kollektivt globala värden och potentialerna i Open access inom ramen för Open Science. Information och nya forskningsrön ökar inte i värde om man pantar på dem, låser dem bakom lås och bom. Vetenskapens och forskningens värde ligger i dess öppenhet, tillgänglighet och offentlighet. Lärandemiljöerna i skolan utvecklas genom att låta eleverna ta in och använda sig av – i välorganiserade och pedagogiskt genomtänkta former – all den information som är ändamålsenlig – en given tidpunkt i ett givet sammanhang.

Petri Salo
Dekanus för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier