Etikettarkiv: samarbete

Det akademiska samtalet och gränsöverskridande ÅA

Malin BrännbackVi borde ha mera tid att föra intressanta akademiska diskussioner för att kunna skapa det gränsöverskridande ÅA – hörs allt oftare sägas. Man har sagt detta ganska länge redan. Denna vår har det hörts riktigt ofta.

Allt sedan 2010 har ÅA genomgått strukturella förändringar i några repriser, därtill två omgångar av samarbetsförhandlingar, och vi har fått en ny strategi, som skall ta oss till 2020. Rubriken är Åbo Akademi – det gränsöverskridande universitetet. Jag är medveten om att gränsöverskridande för en del ter sig luddigt och obekvämt men för andra som något verkligt intressant och utmanande. Jag hör till de som uppfattar gränsöverskridande som intressant och utmanande. För mig innebär det bland annat att vi både med avsikt på undervisning och forskning går över traditionella disciplin- eller ämnesgränser och fakultetsgränser. Våra nya magisterprogram för oss mot rätt håll, åtminstone vid FSE.  Vad gäller forskningen – har vi ännu mycket att göra och här är det akademiska samtalet riktigt avgörande. Med avseende på samverkan är det en direkt uppmaning till att öppna våra dörrar och fönster utåt, att bjuda in dem där ute och att vi själva kliver ut allt oftare. Jag ser det mindre som en uppmaning att åka ut och resa bortom Finlands gränser.

Avsikten med gränsöverskridande verksamhet innebär att vi i högre grad forskar och undervisar tillsammans i nya spännande projekt. Men, för att vi ska kunna göra det är det rimligt att börja med att prata med varandra, om vår forskning och våra forskningsintressen. Det är ganska svårt att åstadkomma gemensamt nyskapande i tystnad eller att förutsätta att alla andra vet vad man håller på med om man inte berättar för de andra. Visst har vi forskarseminarier, men de förekommer oftast i en liten och rätt välavgränsad grupp. Bland de egna. Vi åker också på våra egna konferenser. Vi verkar inte riktigt känna till vad kollegorna på fakulteten sysslar med för att inte tala om vad som görs på andra fakulteter vid ÅA. Här kan vi bli mycket bättre.

För att vi vid ÅA skall lyckas skapa det gränsöverskridande universitetet behöver vi därför skapa det akademiska samtalet. Det verkar som om vi håller på att dribbla bort det i vår jakt på produktivitet.

Vi behöver arenor och platser för att föra det informella samtalet som förväntas leda till nya Aha och uppslag. Men därtill behövs också att vi hittar tid att ta oss till dessa arenor och platser. Tid i sin tur har varit en enorm bristvara rätt länge och de flesta verkar vara överens om att vi inte ser ut att få mera av tiden, om vi inte själva tar den tiden. Det här är i sin tur lättare sagt än gjort – verkar det som. Vi sätter väldigt mycket tid på att rapportera. Ännu har vi något att rapportera. Men om vi inte får till det akademiska samtalet finns det snart inte mycket att rapportera.

Vi hinner inte föra det akademiska samtalet. Nu tänker jag främst på det spontana akademiska samtalet. Vi verkar vara ganska bra på att fylla våra kalendrar med möten med en strukturerad agenda. Jag vill inte alls ha mera av sådant. Däremot måste vi få till det spontana akademiska samtalet och det är så vitt jag kan se en av våra riktigt stora utmaningar framöver om vi ska lyckas skapa det gränsöverskridande ÅA. Vi är många som vill och jag tror fortfarande att vi kan ta den tid som behövs. Det är hög tid att ge det akademiska samtalet en chans.

Malin Brännback
Dekanus för FSE

Samarbete är inte samma som samgång

Ulla AchrénDataCity var den första byggnaden i dåtida Teknologicentret. Åbo Akademi hade där verksamhet i egna utrymmen och därmed i samma byggnad med finskspråkiga enheter. Sedan byggdes BioCity och senare ICT-huset. I egna korridorer, laboratorier och föreläsningssalar trivdes lärare, forskare och studerande, akademins på svenska och Åbo universitets (TY:s) på finska. I ICT-huset umgicks informationsvetarna närmast på engelska både på akademin och TY.

Vetenskapen vidkänner inga språk. Det primära är forskning och där härskar engelskan. Här finns inga gränser för samarbete, nog för samgång.

De ungdomar som söker till Åbo Akademi gör det garanterat oftast p.g.a. att akademin är ett svenskspråkigt universitet med bred utbildning. Många känner till akademins goda språkundervisning och möjligheterna att få jobb efter avslutade studier. Alla känner till lärarutbildningen och akademins ansvar att förse de svenska skolorna med lärare och organisationer med kunniga tjänstemän. Få av dem som påbörjar sina studier räknar med att göra en forskarbana. Därför ska grundutbildningen från kandidatutbildning till magisterutbildning alltid erbjudas på svenska. Här går gränsen mellan svenskt och finskt.

Vid sidan av den svenskspråkiga undervisningen kan man bygga gemensamma engelskspråkiga magisterprogram för att erbjuda utländska studerande undervisning och för att sammanföra resurser och locka studerande till områden där studentunderlaget är litet såsom inom naturvetenskaperna.

Akademin och TY har nyligen invigt det gemensamma Geohuset och nu planeras en gemensam laboratoriebyggnad för kemiämnena. Också här utgår man ifrån egna korridorer med arbetsrum men med gemensamma laboratorier och föreläsningssalar. Gemensamma laboratorier och föreläsningssalar ökar användningsgraden och sparar pengar.

Vilket är det språk man umgås på i vardagen i alla dessa gemensamma byggnader? Man kan ju inte låta bli att stöta på varandra i hissar, labbar och restauranger. Vilken betydelse har då umgängesspråket? Stor, och därför ska vi fråga oss var gränsen för samarbete går.

Åbo Akademi samarbetar med samtliga högskolor inom motionsverksamheten, är med i Hälsocampus Åbo och i konsortiet kring ett nytt studieadministrativt system.

Varvsindustrin expanderar i Åbo och en utvidgad ingenjörsutbildning och egen teknisk fakultet vid TY diskuteras. Diskussionen resulterar igen en gång i förslaget att slå samman ÅA och TY.

Vi samarbetar gärna men drar en gräns före samgång. Man kan fråga sig om vi har för många goda och fungerande samarbetsmönster med de andra högskolorna? Äventyrar vårt goda samarbete med i synnerhet TY vår självständighet? Har vi gett  lillfingret och blir av med hela handen? Det är viktigt att analysera samarbetet och dess former. Samarbete som gynnar alla parter behöver och ska inte betyda samgång.

Ulla Achrén
Förvaltningsdirektör

Nordiskt byråkratsamarbete – strategiskt val

Ulla AchrénLika ofta som jag använder benämningen hurri för min finlandssvenska identitet kallar jag en byråkrat administratör. Lika mycket som jag gillar finlandssvenskheten gillar jag det nordiska universitetsadministratörskapet. Dessutom är jag fascinerad över att Åbo Akademi har det nordiska samarbetet som ett strategisk val.

Vi vid Åbo Akademi har det nordiska samarbetet i ryggmärgen, oftast dock i forskningssammanhang. Vi tänker på Uppsala och akademins historia, på alla de professorer som vi i tiderna rekryterade från Sverige, kanske på det intensiva samarbetet inom ramen för diplomingenjörsutbildningen och på samarbetet med Umeå universitet.

Endast få inom akademin känner till det aktiva samarbetet mellan administratörer inom våra nordiska universitet och högskolor och alltför få känner till det etablerade samarbetet inom ramen för NUAS, det Nordiska Universitets Administratörs Samarbetet. NUAS första kansli fanns på Åbo Akademi med en deltidsanställd ombudsman. Idag är administrationen förlagd vid Oslo universitet därifrån samarbetet inom ramen för flera planeringsgrupper inom universitetens administration koordineras.

NUAS har en styrgrupp som består av två förvaltningsdirektörer per land. Min kollega Markus Aarto vid Lapplands universitet representerar tillsammans med mig Finland. Det praktiska arbetet kring samarbetet inom NUAS görs inom ramen för flera planeringsgrupper såsom grupperna för marknadsföring, fastigheter, ICT och juridik. Den nyaste planeringsgruppen är biblioteksgruppen som kom till ifjol på initiativ av Åbo Akademis överbibliotekarie.

Planeringsgrupperna, som också har representation för samtliga nordiska länder, ordnar för sina sektorer utbildning, konferenser och möten i syfte att utbyta information och erfarenheter de nordiska länderna emellan. Allt oftare har man numera ordnat gränsöverskridande möten varom den senaste träffen med 200 personer i Köpenhamn är ett utomordentligt gott exempel. I Köpenhamn samlades administratörer inom ICT, bibliotek och fastighetssektorn med temat lärandemiljöer. Alla har samma utmaning, dvs. hur utbildning ska ordnas, hur virtuell den ska vara och bl.a. hur faciliteterna ska planeras i framtiden.

För fjärde gången ordnar NUAS under detta läsår chefsutbildning med ca 30 deltagare. Från Åbo Akademi har två personer i chefsposition blivit valda att delta. För första gången i NUAS historia ordnas utbildningen på engelska, en sak som jag fått gå med på. Utvärderingen av denna utbildning får nu utvisa på vilket språk de framtida kurserna ordnas. Språket inom styrgruppen är svenska eller nordiska – islänningarna och personerna från Färöarna och även finnarna använder ofta engelska.

Vart femte år samlas hundratals universitetsadministratörer till storseminarium för att lära sig av varandra och för att umgås med liksinnade. Senast var vi drygt 500 personer i Stockholm för tre år sedan. Jätte roligt och jätte givande!

NUAS är en förening med stadgeenligt årsmöte. Ifjol hölls årsmötet virtuellt vilket inte föll mig i smaken. Det är viktigt att med jämna mellanrum träffas, byta åsikter och kämpa med de nordiska språken. Årets årsmöte och samtidigt direktörsmöte hålls i maj i Köpenhamn. Jag ser framemot intressanta diskussioner kring ledarskap och är glad över att professor Alf Rehn ställer upp som en av föreläsarna. Det blir garanterat ett toppen intressant möte.

Nordiskt samarbete är både givande och roligt. Också byråkrater kan ha nytta av att under trevlig samvaro utveckla sin verksamhet tillsammans med kolleger i andra länder. Vi måste inte heller uppfinna allt på nytt.

 

Ulla Achrén
Förvaltningsdirektör

Är svenska på svenska?

Christina Nygren-LandgärdsRektor tillsatte den 10.3.2015 en arbetsgrupp för utarbetande av nytt språkprogram för Åbo Akademi. Förslaget till nytt språkprogram är för närvarande på remiss till alla enheter och studentkåren. Arbetet med språkprogrammet väckte många frågor. En central fråga i arbetsgruppen blev ”Är svenska på svenska?”

Enligt universitetslagen är förvaltningsspråket och undervisningsspråket vid Åbo Akademi svenska och förordningen om utbildningsansvar visar på Åbo Akademis utbildningsansvar, d.v.s. inom vilka utbildningsområden akademin ska ha och får ha utbildningar och på vilken utbildningsnivå. Om man på ett enkelt sätt ser på detta skulle man kunna tro att hela Åbo Akademis verksamhet ska vara på svenska. Men så enkel är inte verkligheten. Verkligheten är flerspråkig och Åbo Akademi behöver göra klart för sig vad svenska som förvaltnings- och undervisningsspråk betyder.

Från nationellt håll önskas mer och mer samarbete och gemensamma strukturer mellan universiteten. Åbo Akademi är av tradition ett universitet som uppmuntrar till samarbete. Men samarbete är inte det samma som bildandet av gemensamma strukturer. Det senare får en större betydelse för språkanvändningen. Betyder vid bildandet av gemensamma strukturer med t.ex. ett finskspråkigt universitet att språket som används i undervisningen är engelska och förvaltningsspråket är finska och att Åbo Akademi likväl är ett svenskt universitet?

Var går gränsen för när vi inte längre kan säga att Åbo Akademis verksamhet är på svenska? Är det genast då andra språk används? Är det då andra språk används till hälften? Eller är det då personerna tänker på svenska men talar ett annat språk? Det sistnämnda kan verka skrattretande, men vem av oss har inte hört ett anförande på det andra nationalspråket och med avslutningen – och samma på svenska! Hur ställer sig Åbo Akademi till ett sådant resonemang?

Enligt Åbo Akademis strategi ska akademin vara ett internationellt universitet, men med särskilt intresse för nordiskt samarbete. Åbo Akademi är i den märkliga situationen att samarbete och bildandet av gemensamma strukturer med ett universitet i annat nordiskt land inte inbegriper problem i språkanvändningen. Åbo Akademi likställer i sin examensstadga användningen av svenska, norska och danska i studierna.

Men övrig internationalisering betyder i allmänhet övergång till engelska som verksamhets- och undervisningsspråk. Hur mycket av Åbo Akademis utbildningar kan vara på engelska för att vi ändå ska anse att universitetets undervisningsspråk är svenska? Är det såsom examensstadgan säger då enbart en del av utbildningen är på engelska eller är det då enbart någon utbildning vid universitetet är på engelska? Är det då dubbleringar i utbildningsutbudet är på engelska eller är det då alla magisterutbildningar är på engelska, men kandidatutbildningarna är på svenska?

Vad betyder det att kunna det svenska språket? Åbo Akademi önskar fler både finskspråkiga studerande och studerande med andra språk. Men samtidigt vill Åbo Akademi värna om det svenska språket och styr bl.a. antagningen genom språkprov. Ska studerande kunna svenska när man börjar studera vid Åbo akademi eller kan man lära sig efter hand? Är Åbo Akademi en sådan svensk miljö att man kan lära sig svenska språket under sin studietid? Och var ska vi sätta ribban för ett gott svenskt språk i slutarbetena? Idag har Åbo Akademi ställt den så högt att t.o.m. rikssvenskar har svårt att klara den. Hur långt sträcker sig Åbo Akademis ansvar för att de som avlagt examen vid Åbo Akademi behärskar svenska språket? Var ska ribban vara?

Bland annat dessa frågor diskuterades i arbetsgruppen både länge och väl. Resultatet av diskussionen kan ses i förslaget till språkprogram. Jag hoppas alla med intresse för språkfrågor tar del av förslaget och bidrar till ett remissvar. Det är viktigt att vi har en gemensam riktlinje för Åbo Akademis verksamhet och utveckling även då det gäller språkfrågan.

Vinterhälsningar från

Christina Nygren-Landgärds

Vicerektor

Samarbete

Petri SaloSom dekanus har man förmånen och glädjen att under introduktionsveckan möta de nya studerandena, gulnäbbarna. I mitt fall 140 gulnäbbar samlade för 45 minuter i Akademisalen på Vasacampusen, för att lyssna på sin dekanus. Jag valde att avsluta en introduktion till akademiska studier och forskning med en fråga, och uppmaning att svara på den per e-post. Medveten om tidsandan och de samhälleliga utmaningarna önskade jag få gulnäbbarnas syn och svar på frågan: Vad kunde och borde vi göra för att få Finland på benen? Ett ambitiöst försök till crowdsourcing.

Ett, eller egentligen fem, av svaren var ytterst geniala i sin enkelhet. I det första kunde jag i fältet innehåll läsa SAMARBETE (1/5). Själva meddelandet lydde Vi. Det andra hade rubriken SAMARBETE (2/5) och innehållet måste, det tredje rubriken SAMARBETE (3/5) och innehållet samarbeta och det fjärde rubriken SAMARBETE (4/5) och innehållet mera. Det sista var rubricerat SAMARBETE (5/5) och bestod av ett utropstecken ! Fem av FPV:s gulnäbbar kom på sin tredje dag på universitet på en social innovation – crowdanswering.

Begreppet går att finna på internet, men med referens till marknadsundersökningar till icke i förväg definierade grupper genom elektroniska enkäter eller microbloggar.

Den nordiska folkbildningstraditionen presenterade studiecirkeln som en socialt-politisk innovation i slutet av 1800-talet. Genomgripande förändringar i samhället skulle hanteras genom erfarenhetsutbyte och kollektivt lärande i små lokala grupper. Förutsättningslöst i en demokratisk anda. Vi måste lära tillsammans! I början av 2000-talet har studiecirklarna återuppstått. Inom forskning om organisationer, lärande och ledarskap, har man en längre tid arbetat med fenomen och begrepp, såsom learning organisation, communities of practice, transformational/distributed leadership och open learning environments. Facebook är en hybrid av en studiecirkel och en vänbok (som skickades runt i klassen på lågstadiet på 1970-talet). Internet är full av diskussionsforum där sakkunniga eller entusiaster inom diverse områden stöder och utmanar varandra i kollektiva tanketalkon.

Åbo Akademi är ett litet och gemytligt universitet. Varken de geografiska eller sociala distanserna är särskilt långa. Idag är vi samlade i fyra fakulteter. Vi har enorma outnyttjade potentialer då det gäller att samarbeta mera och lära oss tillsammans. Vi har en enorm resurs i våra cirka 5500 studerande (av dem ca 700 gulnäbbar!), ca 750 forskarstuderande och 800 utländska studerande. Vi bör engagera de studerande i planering, utveckling och genomförande av studierna. MinPlan borde ersättas med VårPlan, Egenlärare med Vårlärare. Den ständiga utmaningen med att kombinera undervisning med forskning kan enkelt hanteras med undervisande forskning och forskande undervisning. Med de studerande som medforskare, och lärarna som medstuderande. Vi måste samarbeta mera och lära oss tillsammans!