Kurt Långkvist

Han har avtjänat tre livstidsdomar vid Åbo Akademi, som han själv skämtsamt uttrycker det. Och alla som känner Kurt Långkvist vet att skämten och skrattet ligger nära till hands för honom. 36 år vid Akademin har det blivit, när han till våren avslutar sin anställning som utbildningsplanerare och lärare i rättsvetenskap vid Centret för livslångt lärande för att bli pensionär. Men någon traditionell pensionärstillvaro kommer han inte att avnjuta – åtminstone inte till en början.

– Jag inleder min ledighet på en fredag, men påföljande måndag startar en ny nätkurs i rättsvetenskap som jag är lärare på vid Öppna universitetet, förklarar Långkvist.

Det roliga med arbetet

Som lärare har Långkvist också trivts bäst under alla sina år Åbo Akademi. Undervisningen ligger nära hans hjärta, och han har föreläst på uppskattningsvis 300 kurser genom åren. Genom åren har han sett utvecklingen gå framåt på många sätt, bland annat har andelen nätbaserade kurser ökat för hans del från 0 till 70-80%. Fördelen med studier online är att kurserna når fler, och att alla kan ta del av ämnen som intresserar, oavsett boningsort eller livssituation i övrigt. Sina bästa minnen har han ändå från föreläsningskurserna, där han ofta avslutar  föreläsningarna med en vits i sann Peter Snagg-anda. Även tentamenssvar kan vara underhållande, konstaterar Långkvist.

– Genom åren har jag stött på både det ena och det andra som har framkallat ett gapskratt. I ett svar rekommenderades att anlita ”lantmejeribyrån” vid styckning av en lägenhet. Som svar på en annan fråga uppmanade någon till läsning av kurslitteraturen. ”För närmare information, se kurslitteraturen” stod det, skrattar Långkvist.

Få upp ögonen för det roliga med att studera

För studenterna har klimatet blivit allt vassare med åren, upplever Långkvist. Takten är hård och pressen på studenterna är högre än den var under 1970-80-talet, vilket har påverkat möjligheten att ta in information hos de yngre årskullarna. Läsförståelsen är inte som på 1980-talet, nu när studierna ska gå undan och många kurser ska avläggas på kortare tid. Som lärare poängterar Långkvist vikten av att inte stressa studenterna, de ska också få upp ögonen för det intressanta och roliga med att studera. På Centret för livslångt lärande, eller det som hette Fortbildningscentralen (FC) när Långkvist inledde sin anställning vid arbetsplatsen 1994, har det också hunnits med en hel del roligheter genom tiderna.

– FC hade t.ex. en gång i tiden ett eget band och festerna var kända tack vare en fantasirik skara anställda som ville festa ordentligt och långt in på nätterna.

Numera säger sig Långkvist inte orka med fester i samma utsträckning, och hans hobbyn är också av det lugnare slaget. I hemmet finns ett stort antal böcker, LP-skivor och en frimärkssamling. För den nyblivna pensionären och samlaren återstår att försöka minska på samlingarna, men också att få tid att sätta sig ner och plöja igenom de böcker som ännu är olästa. Dessutom avser han att inte längre gå efter klockan utan skaffa sig nya rutiner. Sitt stora intresse för amerikansk politik ser han också all anledning att trappa upp ytterligare som pensionär, och president Trump ger honom goda möjligheter till detta.

Som ett avsnitt av Robinson

Arbetslivet har bjudit på många utmaningar, och inom rättsvetenskaperna har Långkvist ständigt tvingats uppdatera sina kunskaper. Till de största förändringarna inom ämnet räknar Långkvist Finlands EU-medlemskap 1995, den ökade betoningen på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt miljörättens allt viktigare roll inom lagstiftningen. I och med att lagstiftningen ändras hela tiden kan man inte stagnera som lärare eller utbildningsplanerare i rättsvetenskap. Till sin efterträdare och till andra nyanställda har han egentligen bara ett enda råd, nämligen att inte lyssna till andras råd.

– Man kan – och ska – givetvis fråga, men det bästa är ändå att följa sin egen röst, säger Långkvist.

Som nyanställd upplevde Långkvist att varje ny arbetsdag var som ett avsnitt av dokusåpan Expedition Robinson; ständigt nya utmaningar och spännande arbetsuppgifter att ta itu med. För en arbetsmyra är det lätt hänt att dyka djupt ner i arbetet, men han vill också påminna om att man aldrig får tillbaka en förbrukad dag.

– Det sägs att det inte finns någon som ångrar att de inte jobbade mer när de ligger på sin dödsbädd, och det ligger nog något i det, säger han.

Det Kurt Långkvist säger sig komma att sakna mest med arbetslivet är kollegorna. Som tur är fortsätter arbetet med de nätbaserade kurserna ännu ett tag, och han har för avsikt att titta in på arbetsplatsen också framöver och ”sabotera” arbetsdagen för de tidigare arbetskamraterna.

Maria Holmberg