Alla inlägg av Christel Söderholm

Nancy Pettersson är årets Öpu-lärare 2019

Utbildningsplanerare Nancy Pettersson har valts till årets Öpu-lärare vid Åbo Akademis Öppna universitet. Pettersson, som har jobbat vid Öppna universitetet i 18 år, valdes med motiveringen att hon är en energisk och glad lärare. Hon är lätt att ta kontakt med och beaktar flexibelt vuxenstuderandes livssituation i studierna. Utnämningen bygger på respons som kommit in via kursresponsen på Öppna universitetets kurser.

Se en kortfilm på överräckningen.

Fiskbilen lockade Pian till Kurscentralen

En karriär fylld av skratt, upptåg och glädje inom fortbildningen tar nu slut.

Trappan i Kosmorama

Den som tog de branta, dammiga trapporna upp till Kurscentralen och Kosmorama på 1990-talet kunde mötas av en grupp anställda som under personalmötena utförde talkoarbete kring kursbroschyrer – någon vek broschyrerna, någon kuverterade och någon annan klistrade. En av dem var Pian Åkerlund. På den tiden pryddes anslagstavlan i kafferummet av små lakoniska tidningsutsagor om fiskbilen, berättar hon:

– Det stod ”Fiskbilen kör i dag”, ”På torsdag kör inte fiskbilen”, ”I morgon kör fiskbilen igen” och så vidare. Det var den inredningsdetaljen som gjorde att jag efter ett första besök tänkte att här vill jag jobba, skrattar Åkerlund.

Så blev det också. Sedan hon först anställdes för att utarbeta en familjeterapeututbildning 1989 har Kurscentralen, och det som sedermera blev Fortbildningscentralen och numera Centret för livslångt lärande, varit Åkerlunds arbetsplats. Minnena från åren i Kosmorama är många, och goda.

– Atmosfären på den  tiden var mycket familjär och demokratisk. Personalmötena inleddes med en runda där alla berättade vad de hade på gång, vi var väl underrättade om varandras framgångar och tillkortakommanden. Vid lunch gick vi i samlad tropp till Skatteverkets matsal, minns Åkerlund.

En dator – rena rama trolleriet!

Arbetet skilde sig på många sätt från dagens arbetsmiljö. På Kurscentralen satt fyra personer i samma arbetsrum och delade på en dator.

– Att få bekanta sig med en dator var något enastående, kom man åt att skriva på den kunde man sväva ut i versaler, bold, färg och gud vet vad, det var rena rama trolleriet! skrattar hon.

Ofta skrev Pian Åkerlund ändå brev för hand. Hon har sparat gamla brev till potentiella lärare där den enkla frågan ”Vill du undervisa?” kunde utfyllas till en hel A4 med inslag om världens gång och senaste nytt. Faxen var också flitigt i bruk, speciellt i korrespondens med rikssvenska gästföreläsare. Faxnumret uppgavs alltid under telefonnumret och Åkerlund kan fortfarande höra den speciella signalen när hon av misstag ringde till en fax. Till kurserna vid Öppna universitetet anmälde man sig via personligt besök eller per telefon. På den första anmälningsdagen ringlade en lång kö utanför dörren redan före klockan 8 på morgonen, minns Åkerlund.

Pian Åkerlund

Pian Åkerlund

Kavla upp ärmarna och rycka in där det behövs

Initialt anställdes Pian Åkerlund för ett enda projekt, att planera en familjeterapeututbildning. Efter att ha fött sin andra son fick hon i uppdrag att utveckla ämnet psykologi inom Öppna universitetet. Ganska snart började hon även arrangera fortbildningskurser, som introducerade nya psykologiska teman, många gånger med experter från Sverige. Hon var också involverad inom temaområdet Organisationsutveckling och ledarskap och har bidragit med föreläsningar inom såväl projektverksamheten som kurser vid Öppna universitetet. Det intensiva arbetet med ledarskapsseminariet Kompetens pågick i många år med flera hundratal deltagare. Arbets- och rollfördelningen var inte så tydlig de första åren men det fanns en otrolig solidaritet och energi i arbetsgruppen.

– Jag har från och till dessutom ”ärvt” planering av andra ämnen än psykologi vid Öppna universitetet. Många gånger har det gällt att kavla upp ärmarna och rycka in där det behövts. Men det har känts viktigt att också upprätthålla lärarrollen och själv undervisa, säger Åkerlund.

Av de egna fortbildningskurserna kommer Åkerlund speciellt ihåg kursen ”Kvinnopsykologi/Kvinnor och depression” med en erfaren och inspirerande kursledare från Sverige.

– Fortfarande vittnar flera av de deltagarna om att det är den bästa kurs de någonsin deltagit i, och jag har förstått att en grupp deltagare än i denna dag samlas i en litteraturcirkel. Det kan vi kalla livslångt lärande!

Förändringar i takt med tiden

Inom undervisningen upplever Åkerlund att den största förändringen har skett i och med utvecklingen av nätkurser. Numera erbjuds introduktionskursen i psykologi varje år med en stor mängd deltagare från hela landet.

– Grundkursen i psykologi var faktiskt den första kurs som var helt och hållet nätbaserad vid Öppna universitetet vid Åbo Akademi. Kanske jag inte ännu då var övertygad om nätkursernas förträfflighet, utan mera utgick från ett praktiskt behov, funderar Åkerlund.

Undervisningsinslagen har gått från telefonföreläsning och telefonhandledning, flerform, Lotus Learning Space, Blackboard, Moodle, Adobe Connect till inslag med Zoom.

– Flerform, det låter som något från apoteket, men konceptet var mycket meningsfullt med tutorer som tillsammans med deltagarna träffades i smågrupper kring ett givet material, skrattar Åkerlund.

Inom ämnet psykologi ser Pian Åkerlund tekniken som den största möjliggöraren till kunskapsutveckling. Hon minns när hon undervisade i utvecklingspsykologi på 1990-talet och videofilmningen började förmedla en helt annan syn på den tidiga utvecklingen, det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn och den viktiga anknytningen. Revolutionerande har även alla nya metoder för hjärnavbildningar som gett information om olika representationer i hjärnan varit. Åkerlund betonar också att psykologin idag är mer gränsöverskridande med många andra ämnen.

Skratten, upptågen, glädjen

Utöver arbetet förde tiden på arbetsplatsen med sig många skratt. Festerna som arrangerades på 1990-talet framstår i backspegeln i ett upphöjt skimmer. Åkerlund minns speciellt skratten, upptågen, glädjen och festdukningarna.

– Vi hade många fina fester, till exempel en vårfest på Gadolinia med en magnifik buffé, uppträdanden av dansteatern Eri och Klockrikegruppen och Agneta Stark som diskuterade kvinnor och ekonomi. Eller Domus inflyttningsfest, en skulpterad isbar på den -20-gradiga balkongen och en bejublad revy där ”Elisabet Rehn” och ”Martti Ahtisaari” tävlade om applåderna. Och vid +25 grader på Nordiskt Forum, seminarierna som lockade så många kvinnor att vi måste flytta ut på Domus innergård, de avslutades sedan med en fullsatt ”hattfest”, berättar Åkerlund.

Också framöver hoppas Pian Åkerlund på många skratt och glada upptåg – gärna tillsammans med barn och barnbarn. På frågan om vad hon ser fram emot att göra som pensionär svarar hon glatt:

– Jag ska dansa mera! Och umgås med mitt barnbarn. Jag vill också tillbringa mer tid med vänner och släktingar som inte bor här i Åbo, pensionärsrabatten må ju användas! Och så får jag koncentrera mig på skönlitteratur nu när jag mer kan avstå från facklitteraturen.

Maria Holmberg

 

Tre livstidsdomar vid Åbo Akademi

Kurt Långkvist

Kurt Långkvist

Han har avtjänat tre livstidsdomar vid Åbo Akademi, som han själv skämtsamt uttrycker det. Och alla som känner Kurt Långkvist vet att skämten och skrattet ligger nära till hands för honom. 36 år vid Akademin har det blivit, när han till våren avslutar sin anställning som utbildningsplanerare och lärare i rättsvetenskap vid Centret för livslångt lärande för att bli pensionär. Men någon traditionell pensionärstillvaro kommer han inte att avnjuta – åtminstone inte till en början.

– Jag inleder min ledighet på en fredag, men påföljande måndag startar en ny nätkurs i rättsvetenskap som jag är lärare på vid Öppna universitetet, förklarar Långkvist.

Det roliga med arbetet

Som lärare har Långkvist också trivts bäst under alla sina år Åbo Akademi. Undervisningen ligger nära hans hjärta, och han har föreläst på uppskattningsvis 300 kurser genom åren. Genom åren har han sett utvecklingen gå framåt på många sätt, bland annat har andelen nätbaserade kurser ökat för hans del från 0 till 70-80%. Fördelen med studier online är att kurserna når fler, och att alla kan ta del av ämnen som intresserar, oavsett boningsort eller livssituation i övrigt. Sina bästa minnen har han ändå från föreläsningskurserna, där han ofta avslutar  föreläsningarna med en vits i sann Peter Snagg-anda. Även tentamenssvar kan vara underhållande, konstaterar Långkvist.

– Genom åren har jag stött på både det ena och det andra som har framkallat ett gapskratt. I ett svar rekommenderades att anlita ”lantmejeribyrån” vid styckning av en lägenhet. Som svar på en annan fråga uppmanade någon till läsning av kurslitteraturen. ”För närmare information, se kurslitteraturen” stod det, skrattar Långkvist.

Få upp ögonen för det roliga med att studera

För studenterna har klimatet blivit allt vassare med åren, upplever Långkvist. Takten är hård och pressen på studenterna är högre än den var under 1970-80-talet, vilket har påverkat möjligheten att ta in information hos de yngre årskullarna. Läsförståelsen är inte som på 1980-talet, nu när studierna ska gå undan och många kurser ska avläggas på kortare tid. Som lärare poängterar Långkvist vikten av att inte stressa studenterna, de ska också få upp ögonen för det intressanta och roliga med att studera. På Centret för livslångt lärande, eller det som hette Fortbildningscentralen (FC) när Långkvist inledde sin anställning vid arbetsplatsen 1994, har det också hunnits med en hel del roligheter genom tiderna.

– FC hade t.ex. en gång i tiden ett eget band och festerna var kända tack vare en fantasirik skara anställda som ville festa ordentligt och långt in på nätterna.

Numera säger sig Långkvist inte orka med fester i samma utsträckning, och hans hobbyn är också av det lugnare slaget. I hemmet finns ett stort antal böcker, LP-skivor och en frimärkssamling. För den nyblivna pensionären och samlaren återstår att försöka minska på samlingarna, men också att få tid att sätta sig ner och plöja igenom de böcker som ännu är olästa. Dessutom avser han att inte längre gå efter klockan utan skaffa sig nya rutiner. Sitt stora intresse för amerikansk politik ser han också all anledning att trappa upp ytterligare som pensionär, och president Trump ger honom goda möjligheter till detta.

Som ett avsnitt av Robinson

Arbetslivet har bjudit på många utmaningar, och inom rättsvetenskaperna har Långkvist ständigt tvingats uppdatera sina kunskaper. Till de största förändringarna inom ämnet räknar Långkvist Finlands EU-medlemskap 1995, den ökade betoningen på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt miljörättens allt viktigare roll inom lagstiftningen. I och med att lagstiftningen ändras hela tiden kan man inte stagnera som lärare eller utbildningsplanerare i rättsvetenskap. Till sin efterträdare och till andra nyanställda har han egentligen bara ett enda råd, nämligen att inte lyssna till andras råd.

– Man kan – och ska – givetvis fråga, men det bästa är ändå att följa sin egen röst, säger Långkvist.

Som nyanställd upplevde Långkvist att varje ny arbetsdag var som ett avsnitt av dokusåpan Expedition Robinson; ständigt nya utmaningar och spännande arbetsuppgifter att ta itu med. För en arbetsmyra är det lätt hänt att dyka djupt ner i arbetet, men han vill också påminna om att man aldrig får tillbaka en förbrukad dag.

– Det sägs att det inte finns någon som ångrar att de inte jobbade mer när de ligger på sin dödsbädd, och det ligger nog något i det, säger han.

Det Kurt Långkvist säger sig komma att sakna mest med arbetslivet är kollegorna. Som tur är fortsätter arbetet med de nätbaserade kurserna ännu ett tag, och han har för avsikt att titta in på arbetsplatsen också framöver och ”sabotera” arbetsdagen för de tidigare arbetskamraterna.

Maria Holmberg

Årets version av Avoimen korkeakoulutuksen neuvottelupäivät hölls den 14.-15.11.2018 i Vasa.

 

Vi ser det som en förmån att varje år kunna träffa våra kolleger från andra öppna universitet och yrkeshögskolor och vi brukar därför alltid delta. Årets dagar var lyckade till sitt innehåll med en mera avslappnad stil än tidigare och som helhet överträffade dagarna våra förväntningar. Framför allt präglades stämningen av förtroende och optimism för ÖPU.

Jukka Lerkkanen och Stig Blomqvist

Petri Haltia ansvarade även i år för UKM:s taltur och hade många intressanta nyheter och påminnelser om vad som är på gång.
Jukka Lerkkanens och Stig Blomqvists gemensamma dialog var meningsfull och informativ och gav en bild av vad som är gemensamt för öppna universiteten och öppna yrkeshögskolorna, alltifrån ekonomi till samarbete.

Riitta Viitala

Under den första dagen stod Riitta Viitala, som pratade under rubriken Henkilöstöjohtaminen muutoksessa, för en uppskattad punkt i programmet. Hon betonade uppföljningen av personalens prestationer samt ledarens ansvar. Viitala lyckades även koppla tematiken till ÖPU-nivå och konstaterade att förändringarna inom utbildningssektorn ställer en hel del nya krav på ÖPU-personalen. Viitala pratade om arbetsplatsernas och organisationernas elasticitet ökar. Organisationernas processer och strukturer är i ständig förändring. Personalens flexibilitet maximeras och de fysiska arbetsplatsernas antal minskar. Mycket av arbetet sker på distans med varierande digitala lösningar. Hon påpekade vidare att det är viktigt att man som arbetstagare känner att man behärskar sina arbetsuppgifter och är medveten om sin egen kompetens. Det är av stor betydelse att förmännen har förtroende för de anställda och ger dem ansvar. Det är också viktigt att alla på en arbetsplats är socialt delaktig i arbetsgemenskapen och att var och en får vara sig själv på jobbet.


Det folkloristiska och kulturhistoriska inslaget om Aaveiden Vaasa var en skickligt upplagd föreläsning och en mera lättsam avrundning och åsnebrygga till kvällsprogrammet.

Ahti Nyman

Under den andra dagen var lektor Ahti Nyman en bra påminnelse om att alla gurun inte behöver vara stöpta i samma form. Han bjöd på ljuvliga reflektioner kring det faktum att man lär sig på olika sätt och på olika platser och att inlärningsstoffets tillgänglighet oberoende av tid och plats verkligen är något att ta fasta på. Hans egen inkörsport till studierna var radioprogram och det gav en nödvändig påminnelse om att inlärning sker överallt inte bara i fysiska eller virtuella klassrum.

Miia Lammi

Miia Lammi från Muotoilukeskus Muova pratade om Palvelumuoto (servicedesign). Föreläsningen gav inspiration och mod. Hon uppmanade oss att ta itu med de problem som finns och sluta gnälla! Även dåliga idéer kan leda till utveckling och vi måste därför våga testa och även tillåta misslyckanden, men analysera dem när de inträffar. Det är alltid bra att fundera på processerna både internt och ur kundens perspektiv. Vi konstaterade att hennes metod kunde vi använda för att bl a analysera vår webb.

Mikael Jungner

Mikael Jungner var en värdig avslutare på de två dagarna och överraskade genom att tala fritt och  koherent.  Han kåserade om den än så länge dominerande arbetskulturen som favoriserar kunniga, flitiga och lydiga anställda. Vi är inne i en övergång till en alltmer komplex värld med arbeten som ställer helt andra krav på anställda. I den snabbt föränderliga världen bör man vara proaktiv, passionerad och kreativ. Han sade att arbetslivet inte behöver examina utan kompetenser. Hans idéer om förändringar i arbetslivet och om vilka olika krav dessa ställer på arbetstagarna var tankeväckande. Han bekräftade att vi går mot ett förändrat arbetslandskap där det krävs helt andra färdigheter (förmåga att reagera snabbt, att vara sin egen chef osv) men samtidigt tog han fram att vi fortsättningsvis kommer att ha organisationer och uppdrag som kräver noggrannhet och kanske också en viss långsamhet. Arbetsmarknadens brytningsskede medför många möjligheter för ÖPU då nya behov och målgrupper skapas, t ex arbetsrelaterade utbildningar för ”high-users”-målgrupper som behöver komplettera kompetensen inför varje byte av jobb.

Till höger Majlen Saarinen med kolleger från Vasa, Uleåborg, Rovaniemi, Jyväskylä och Åbo

Dagarnas behållning, förutom själva innehållet i programmet, var att träffa kolleger från andra högskolor och att uppleva att vi alla är delar i ett stort nationellt nätverk där alla är stolta över det vi åstadkommer. Det var också roligt att se att alla öppna universitet är ivriga att arbeta med TRY projektet. Projektet upplevs som viktigt och påverkar många aspekter av ÖPU-uppdraget.

Det var också positivt att det konstaterades att behovet av kontinuerligt lärande ökar, i synnerhet efterfrågan på nätstudier, som ger flexibiliteten att studera 24/7 oberoende av plats. Det finns också ett ökande behov av tematiska, målgruppsinriktade och tvärvetenskapliga studiehelheter. De öppna universiteten måste framöver arbeta för att bredda sitt kursutbud ämnesmässigt och även utöka studiemöjligheterna så att flexibiliteten ökar.

Samarbete och nätverkande mellan olika utbildningsaktörer på olika stadier ökar och är önskvärt. Representanter från olika öppna högskolor är också i regel mycket positivt inställda till samarbete. Den positiva sidan av detta är att varierande kursutbud och studerandeservice kompletterar varandra och hjälper olika målgrupper att lyckas. En negativ tanke kunde vara att det leder till bromsande konkurrens mellan olika utbildningsaktörer.

Rent allmänt tyckte vi att det var ett välkomponerat program med intressanta talare. Att fara iväg på ett par dagar och samtidigt har förmånen att umgås med egna kolleger under resan är också bra för gemenskapen, bara tågresorna är ju guld värda.

Katarina Humina och Carina Gräsbeck

Vi som deltog var Pian Åkerlund, Carina Gräsbeck, Kata Humina, Mikaela Edman, Johanna Fredenberg, Annette Hartvik, Christina Teirfolk, Christina Loo, Pernilla Rauma, Christel Söderholm, Camilla Lundström och Majlen Saarinen.

Bilder: Katarina Humina, Christel Söderholm, Sari Manninen; VY

Utbildningschef Majlen Saarinen premierad

Majlen Saarinen, Mikko Hupa och Mika Wulff

Åbo Akademis rektor Mikko Hupa bjöd traditionsenligt personalen på julkaffe och ÅA100-tårta 19.12.

Under tillställningen delade rektor och personalchef Mika Wulff ut Åbo Akademis tjänsteutmärkelsetecken i silver såsom erkänsla för 30 års tjänstgöring vid Akademin till Öppna universitetets utbildningschef Majlen Saarinen. Vi gratulerar!

Bilder: Katarina Drugg

Öppna universitetets samarbetsparter

Kata Humina och Majlen Saarinen njuter av Helsingfors på väg till Arbis på möte

 

Våra samarbetsparter är viktiga länkar i Öppna universitetets verksamhet runtom i landet. I adventstider inleder vi planeringen av kommande läsårs kurser och träffas för att gemensamt forma ett attraktivt, inspirerande och mångsidigt kursutbud.

Samarbetsparterna är ett samarbetsnätverk med ett femtontal arrangörer bestående av arbetar- och medborgarinstitut, folkhögskolor och sommaruniversitet. Det ge­men­sam­ma må­let för vårt sam­ar­be­te är att er­bju­da svensk­språ­ki­ga uni­ver­si­tets­kur­ser till vux­en­stu­de­ran­de. Öppna universitetet har samarbetat med lokala utbildningsarrangörer i de finlandssvenska regionerna allt sedan ÖPU-verksamheten inleddes i början av 1980-talet.

ÖPU-samarbete med Christina Teirfolk, Charlotte Grägg Nina Wackström, Majlen Saarinen, Pia Nybom, Enni Grundström och Catarina Welin

Kursutbudet har varierat under årens lopp men på senare år har samarbetsparternas andel av det totala utbudet minskat beroende till stor del på kommunernas ekonomiska läge och ändrad statsfinansiering. Intresset för akademiska kurser finns dock kvar bland vuxenstuderande i regionerna och många av dem har även hittat våra nätkurser.

Glad bokjul

Våra aktiva samarbetsparter

Samarbete med traditioner

Öppna universitetet satsar på samarbete 2014

Samarbete ger fler möjligheter 2013

Intresset för öppna uni-kurser har dalat 2012

ÅA:s öppna universitet samarbetar med tolv institut i Österbotten 2005 

Möte med våra samarbetsparter i Österbotten 2017

Årets ÖPU-lärare: Utan ÖPU-kurserna skulle jag inte vara universitetslärare

Ann-Sofie Smeds-Nylund

Det känns som en stor ära att bli utnämnd till årets ÖPU-lärare 2018. Tack för det! Det är utmanande att erbjuda meningsfulla möjligheter till lärande för vuxna människor som satsar sin fritid på studier. De vuxna har vardagserfarenheter att dela med andra och att sträva efter att ta dem till vara är intressant – erfarenheterna berikar det mera teoretiska innehållet i pedagogikstudierna. Under föreläsningarna kan man i bästa fall tillsammans klargöra iakttagelser från studerandes liv utanför akademin, ge iakttagelserna ny struktur och fördjupa förståelsen för dem.

Alla har nytta av pedagogik

Alla vuxna människor har erfarenhet av skola och utbildning i någon form. De kurser jag håller berör olika aspekter av pedagogik och pedagogiskt ledarskap och under kurserna händer det ofta att vi konstaterar att alla människor borde studera pedagogik – för att bättre kunna ta emot nyanställda på jobbet, för att bättre kunna hjälpa sina barn med deras skolarbete eller för att delta i den offentliga debatten om utbildning i ett samhällsperspektiv.

Livslångt lärande

Det öppna universitetets kurser förändrar människors liv – själv skulle jag inte idag vara universitetslärare inom allmän- och vuxenpedagogik i Vasa om inte ÖPU-kurser hade erbjudits i Sydösterbotten via folkhögskolorna och via medborgar- och arbetarinstituten på 1990-talet. Lättillgängliga kurser i regionerna är viktiga, därför utarbetar jag just nu två flerformskurser inom de allmänpedagogiska grundstudierna inom ramen för ÖPU. Jag tror på lärande tillsammans med andra, på reflektion och gemensam fördjupning av det man upplever och läser – hur det lyckas på distans återstår att se!

Ann-Sofie Smeds-Nylund

De övriga utnämnda lärarnas blogginlägg

2017 Håkan Hembergs blogginlägg

2016 Anna Forsman: Årets ÖPU-lärare

2015  Johanna Wassholm och Anna Sundelin: Vad lär oss sköldpaddssoppan om samhället?

2014  Rita Nordström-Lytz: Till folkbildningens lov – eller ode till ÖPU

Växa i arbetslivet

Tesse_Pernilla
Terese Ahlström och Pernilla Rauma

1981 grundades en kurscentral vid Åbo Akademi i Åbo. Kurscentralen hade som uppgift att förmedla fortbildning och akademisk utbildning för vuxna utanför campus. Några år senare, 1986, anställdes den första fortbildningsplaneraren för lärarfortbildning i Vasa. Hon hette Terese Ahlström, och kom att arbeta vid samma organisation, som numera går under namnet Centret för livslångt lärande, fram till sin pension i augusti 2018. I dagens läge är det närmast imponerande att stanna på samma arbetsplats under ett helt yrkesliv, men Ahlström har aldrig övervägt att byta jobb.– Nej, jag har haft en idealisk arbetsplats. Det har varit flexibelt och jag har haft möjlighet att påverka arbetssituationen och -uppgifterna.

Med möjlighet att påverka

I början arbetade Ahlström enbart med lärarfortbildning, men småningom började man också ordna öppen universitetsutbildning. I Vasa tog man tog sig an alla ämnen som erbjöds vid Åbo Akademi i Vasa, och den öppna universitetsutbildningen började i liten skala 1993. Verksamheten växte i takt med tiden, och så också samarbetet med öppna universitetet i Åbo. Ahlström utsågs till teamledare i Vasa, och när dåvarande Fortbildningscentralen blev Centret för livslångt lärande 2009 ökade samarbetet med Åbo successivt, för att idag vara mycket väl fungerande och integrerat.

Öppet klimat med utrymme att växa

Numera träffas kollegorna i Åbo och Vasa med jämna mellanrum och utvecklar verksamheten gemensamt. Samarbete, gemenskap och sammanhållning framhåller Ahlström som något mycket viktigt på en arbetsplats. Hon säger sig ha arbetat i ett öppet klimat med drivna kollegor, och hon upplever att hon har givits utrymme att växa i arbetslivet.

– Min arbetsplats har varit sådan att jag åtminstone till viss del har kunnat utforma mitt eget arbete. Jag har fått komma med önskemål om vad jag helst vill ägna mig åt, och som jag ser det har det varit väldigt bra. Jag har tillåtits växa som person och utveckla det jag har upplevt relevant och givande.

Ömsesidigt ansvar

Något annat Terese Ahlström också har uppskattat med sin arbetsplats är att det har funnits en acceptans för att man får arbeta fast man kanske inte kan ge 100%. Efter en långvarig sjukdom är Ahlström glad över att hon fick komma tillbaka och avsluta sin yrkeskarriär utan att göra det med en lång sjukskrivning. Men samtidigt som arbetsplatsen har sitt ansvar, har man också ett ansvar som arbetstagare, menar Ahlström.

– Som arbetstagare är det viktigt att kunna säga att man inte är i form, och att höra sig för om alternativ till att jobba heltid. Det ska vara okej att inte alltid vara på topp.

Den tekniska utvecklingens frammarsch

Under sina år i undervisningsbranschen har Ahlström sett hur kravet på kvantifiering, resultat och anslag har vuxit och blivit allt större, ibland på bekostnad av kvalitet. Starkast i utvecklingen har varit det digitala, både inom administrationen och inom undervisningen. Videokonferenser, SKYPE-möten, nätkurser och sociala medier har kommit för att stanna, tror Ahlström. Hon tror ändå på en gyllene medelväg:

– Nätkurser och distanslärande i all ära, men närstudier har också en stark betydelse. För äldre vuxna finns ett stöd att hämta i varandra ur närstudieträffar. Jag tror på blended learning, med närstudier och nätstöd.

”Ta ett eget beslut”

Ett av Terese Ahlströms egna motton som teamledare har varit att ge sina medarbetare utrymme att ta egna beslut. Hon tror på frihet under ansvar och att lita på kollegorna. Det har lett till ett öppet klimat och många egna initiativ.

– Jag tycker att det har varit fantastiskt med mycket frivilliga insatser från medarbetarna. Att någon sätter upp handen och säger ”det där kan jag ta hand om” utan att tveka, säger hon.

Kollegorna känner till fler uttryck som är typiska för Ahlström. ”Jag ser ingen hotbild” har myntats så många gånger av henne att hon fick en avskedsgåva i form av en mugg med citatet på, berättar hon leende. Det är också gemenskapen i Academill i Vasa hon kommer att sakna mest som pensionär. Strukturen, ramar och rutiner från arbetslivet kommer också att bli svårt att vara utan, menar Ahlström. Hon har ändå inga problem med att fylla dagarna som pensionär, tvärtom.

– Jag har svårt att få tiden att räcka till. Den första tidens projekt är fasadrenovering och fönsterbyte i lägenheten, sen ska jag känna efter vad jag vill ägna mig åt. Jag vet redan nu att jag vill tillbringa mycket tid med vänner och mina döttrar och barnbarn, konstaterar hon.

Maria Holmberg

Ungdomsvetenskapen tänker på framtidens vuxna

Vad är ungdomsvetenskap?– Det som undersöks är ungas livsvillkor. Ungdomsvetenskapen strävar efter att förbättra de förhållanden som unga utsätts för. De viktigaste arenorna man rör sig på inom ämnet är skolan och fritiden, säger Pia Nyman-Kurkiala.Enligt Nyman-Kurkiala finns det två drivande krafter som färgar ungas livssituation i dag.

– Det finns unga som i dag mår jättebra men så finns det också de som mår mindre bra. Den psykiska ohälsan ökar och det är ett stort problem i sig. Förutom psykisk ohälsa har man genom forskning i Norge kunnat konstatera att ungdomarna idag är en ”präktig” generation.

Med en präktig generation avser Nyman-Kurkiala att dagens unga är duktiga i skolan och på fritiden. De trivs bra med sina föräldrar och även rusmedelskonsumtionen har gått ned. Denna präktighet syns också i de ungas intresse för social rättvisa och i viljan att göra rätt.

– De är måna om att rätta till sådant som tidigare generationer bara accepterat, till exempel HBTQ-frågor. Såna här rörelser brukar traditionellt sett drivas av unga, ta medborgarrättsrörelsen som exempel. Att undersöka delaktigheten i samhället har alltid varit en stor del inom ungdomsvetenskapen.

Intressant att notera är att oberoende om det gäller tankar om rättvisa, sociala normer eller nya vanor så är det oftast hos ungdomarna som delaktigheten syns först. Ungdomsvetenskapen blir därför ett ämne som står på frontlinjen när det gäller att upptäcka och undersöka samhällsfenomen.

– Det är en duktig generation men samtidigt finns den psykiska ohälsan med i bilden. Därför blir det viktigt för föräldrar och ungdomsarbetare att ge relevanta råd och hjälp. I sin tur blir ungdomsvetenskapen viktig. Samhället har ändrats mycket sedan dagens föräldrar var unga.

Vill man hjälpa blir det därför viktigt att förstå sig på ungas vardag. Enligt Nyman-Kurkiala förekommer allt större valmöjligheter kombinerat med en slags framgångsnorm i de ungas liv.

– Samhället är mycket svårare att navigera i än tidigare. Det finns många val och man upplever att man måste välja rätt, att flumma runt och söka sin plats är mycket svårare idag. Sen blir det allt snävare med ekonomin, studielånen blir kortare… Från myndigheternas sida gör man det bara svårare och svårare för de unga.

Nyman-Kurkiala lyfter fram ett exempel.

– Mycket beror på den globaliserade ekonomiska marknaden. Viss typ av låglönejobb flyttas bort från norden, och kvar finns bara mer avancerade jobb som kräver goda meriter. Det är svårare för en t.ex. skoltrött pojke att ta ett tillfälligt jobb på en båt och sen hitta tillbaks.

Det finns givetvis risker med att hamna utanför ett system. Enligt Nyman-Kurkiala är det här som mycket av dagens psykiska ohälsa föds.

– Förr sa man ”Nå, hoppa på en utbildning och se om du trivs. Annars byter du.” Det går inte lika lätt längre. Hamnar man utanför skola och arbetsliv kan man hamna i spiralen fastän man inte har något problem från början. Det är då ohälsan börjar. Det kan bli svårt att ta sig ur spiralen och då blir de deprimerade. För att motverka detta måste vi veta hur man bemöter ungdomarna.

Ungdomsvetenskapen som ämne är mångvetenskapligt och baseras på sociologi, psykologi, pedagogik och vårdvetenskap och innefattar i huvudsak allt som berör ungdomar i åldern 12 till 29 år.

– Det är nyttigt att studera för vem som helst som har att göra med ungdomar. Majoriteten av våra studerande på öppna universitetet är väl de som kommer på fortbildning ur arbetslivet, vanliga studerande eller också föräldrar. Eller de som helt enkelt vill bredda sin kunskap.

Pia Nyman-Kurkiala är filosofie doktor och ämnesansvarig för ungdomsvetenskap vid Åbo Akademi. Hon är aktiv forskare och deltar i flertalet projekt som tangerar ungdomar.

– Om man hjälper unga, eller sådana som jobbar med unga, så har det stor betydelse för resten av deras liv. Om deras livsvillkor förbättras som unga så mår de bättre som vuxna senare. Det är ett sätt att förbättra världen.

Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som erbjuder ungdomsvetenskap på svenska.

– Därför är det många socionomer från Novia eller också ungdomsarbetare som kommer hit. Det är även många som går på öppna universitetet för att fortbilda sig för sitt dagliga arbete.

I Sverige är ämnet hopslaget till barn-och ungdomsvetenskap. Vid Åbo Akademi är ämnet fortfarande ungdomsvetenskap, men i och med att barn- och förskolepedagogiken flyttar från Jakobstad till Vasaenheten så blir kombinerade studier enklare.

– Det blir enklare med samarbete i både studier och forskning. Det finns också en debatt om att slå ihop ämnena som i Sverige, men än så länge hålls de åtskilda. Det hindrar givetvis inte att man tar studier i bägge.

Stefan Westergård