Tyst kunnande eller bara tystnad?

Forskningskonferens om estetiska ämnen e17 i Umeå, Sverige.

Syftet med konferensen är att samla forskare, lärare och doktorander i estetiska ämnen och skapa en arena för samverkan, underlätta en gemensam överblick samt skapa möjligheter att dryfta frågeställningar, uppmärksamma skillnader respektive likheter och därmed skapa nätverk för framtida forskning inom fältet.

Konferensens teman var:

  • Dimensioner av tyst kunnande
  • Kunskap och bedömning
  • Genus och makt
  • Förkroppsligar kunnande, kommunikation och gestaltning
  • Policy och framtid

Den inledande Keynoten hölls av Professor Liora Bresler (University of Illinois) som har en lång erfarenhet inom estetisk forskning. Hon diskuterade lärandets olika dimensioner ur ett estetiskt perspektiv.

Det som tydligt framkom under konferensen är lärarnas och lärarutbildares gemensamma oro över att de estetiska ämnens status och roll marginaliseras inom lärarutbildningen och i ett vidare perspektiv ger det negativa effekter hos lärarna på fältet. Studerandes och de nyexaminerade lärares brister i de estetiska ämnens didaktik och praktik står i kollisionskurs med aktuell forskning som påvisar att de estetiska ämnena utvecklar många färdigheter eleverna behöver i sin vardag.

Som jag ser det är styrkan i den finländska lärarutbildningen att examensordningen i Finland bygger på läroplanen (jfr Sverige) vilket självfallet har en positiv effekt i lärarnas yrkesroll i vårt land. Dessutom inverkar övningsskolans praktiker på att lärarna får undervisa estetiska ämnen under sin studietid och får professionell handledning och vägledning.

Undertecknad presenterade ett pilotprojekt tillsammans med Hannah Kaihovirta (Helsingfors universitet) med rubriken ”Det går inte att beskriva i ord – om virtuell verklighet och blandad lärmiljö i bildkonstundervisning”.

Det multilitterära projektet baserar sig på boken om den Lille Prinsen och utmynnar i VR-reality vid Experience Lab (ÅA) och 3D arbete i bildkonstsalen vid lärarutbildningen (ÅA). I projektet deltog sex elever från åk 5-6 i Vasa övningsskola. Hela projektet är dokumenterat som forskningsdata.

Bildkonstlektor Johan Vikström (Vasa övningsskola och Åbo Akademi) diskuterade i sin tur bildkonstundervisningens upplägg och innehåll i Finland under rubriken ”Den visuella kulturens multilitteracitet”. Det var speciellt intressant att ta del av Johans diskussion om begrepp i den nya läroplanen som vi i Svenskfinland konstruerat från finskan.

Minna Rimpilä
Lektor, Vasa övningsskola

Hälsningar från KiVa-dagarna 2017

KiVa-dagarna 2017  ordnades vid Åbo universitet 25 – 26 augusti, välbesökta dagar som inspirerade för fortsatt antimobbningsarbete och som visade på att insatserna på skolorna kan göra avsevärd skillnad på skolnivå och individnivå. Glädjande var att man kan konstatera att vi i Norden och i Finland har en bra statistik när det gäller mobbning, trots att det fortsättningsvis är ett allvarligt problem.

 

Gästföreläsare och forskare Dieter Wolke, (UK) både engagerade och berörde när han i sitt anförande belyste mobbningens följder utifrån ett stort antal internationella långtidsstudier.

 

  • Gällande den psykiska hälsan i ungdomsåren och under vuxenlivet konstaterade han att mobbning har dramatiska effekter. Till exempel är risken för depression fem gånger större ifall man utsatts för mobbning och risken för andra psykiska sjukdomar är 2,5 gånger större. Vid 18 år ålder är risken för psykos tre gånger större hos de som blivit mobbade jämfört med övriga unga. Skulle vi kunna eliminera mobbningen, och allt annat i samhället skulle vara oförändrat, antar man att bland annat självskadebeteendet skulle sjunka med 20%. Långtidsstudier visar på försämrad hälsa under hela vuxenlivet, även om glappet mellan de som inte erfarit mobbning och de som mobbats minskar med åren.
  • Wolke valde också att provocera publiken med att hävda att föräldraskapet är övervärderat för en ung människas mående. Utifrån det faktum att vi tillbringar mer tid med jämnåriga under barn- och ungdomsåren än med våra föräldrar, samt det att vi är beroende av jämnåriga för många viktiga funktioner i livet ( så som gemenskap i vardagen, skydd i sammanhang utanför familjen, sökandet efter livskamrat) är det avgörande för livet som helhet hur vi lyckas socialt i kamratgrupperna. Wolke menade att vi traditionellt är väl medvetna om föräldrarnas inverkan på hälsan men blundar ganska långt för kamraternas inflytande.
  • Syskonmobbningen lyftes också fram som ett allvarligt problem – även om det är relativt vanligt är det inte desto mindre skadligt, menade Wolke och jämförde med andra vanliga åkommor som trots att de är vanliga behöver förebyggas och vårdas.
  • Wolke visade på forskning där det framkommit att 99 % av den mobbning som förekommer på nätet också tar sig uttryck som traditionell mobbning, endast 1 % av nätmobbningen sker endast på nätet. Nästan all nätmobbning innebär alltså att offret också är utsatt på annat sätt i sin vardag. Det konstaterades att en fokusering på arbete mot traditionell mobbning också kommer att beröra det allra flesta fall av mobbning på nätet.

Till årets KiVa-skola har en skola i Lojo valts, och de fick sin utmärkelse främst för deras aktiva insatser i det förebyggande arbetet och deras rutiner i att analysera de årliga KiVa-undersökningen som görs på skolan och hur de sätter in åtgärder specifikt utifrån de negativa tendenser man kunnat se i den sammanställda statistiken. Genom det målinriktade arbetet försöker man aktivt bryta negativa samspelsmönster där mobbning redan uppstått eller är på väg att uppstå.

Under dagarna presenterades Folkhälsans nyaste material Kompiskonst (Laaksonen & Repo), som riktar sig till elever i förskolan och nybörjarundervisningen. Materialet innehåller teori och övningar för att stärka elevernas sociala förmågor och stödja goda samspelsmönster och mobbningsförebyggande attityder. Tanken med materialet är att man tidigt ska forma elevernas beteende i grupp så mobbande förhållningssätt inte ska belönas socialt och så att osäkra elever erbjuds stöd av andra elever.

Konferensen besöktes av många lärare från Sverige som vill göra sina skolor till KiVa-skolor, så vi får vara glada och stolta över att arbetssättet för de här oerhört viktiga sakerna sprids. KiVa-materialet används nu i 16 länder.

Maj-Len Rönnqvist, (medlem i VÖSs KiVa-team)

INSEA Korea, Daegu 2017 – Spirit & Art & Digital

INSEA är en världsomfattande organisation för dem som arbetar med utbildning genom konst. Den fungerar som en ”world-wide networking platform” för sina medlemmar som är lärare, konstnärer och forskare inom konst och särskilt inom bildkonst.

Det första nätverksmötet hölls redan 1954 i Paris och årets möte i Korea, Daegu är det 35:e internationella mötet. Nästa år 2018, ordnas det europeiska INSEA mötet i Helsingfors. Temat för årets INSEA är Spirit & Art & Digital. Spirit står för motivation, mångfald och engagemang. Art står för konsten, skapandet och kreativt lärande. Digital står för den digitala praktiken i skolan och fungerar som ett ”Hyperloop” för det egna lärandet.

De inbjudna Keynote föreläsarna har från olika perspektiv belyst hur konstutbildare och lärare kan utveckla digital litteracitet genom att engagera elever i kritiska sätt att se och skapa världen. Konst skapar frågor om hur skapa, hur tolka eller läsa av existerande mutimedia och multimodala produkter. Konst ställer också frågor om hur vi blandar och blandar en gång till olika konstformer för lärande och hur vi distribuerar det. Det här sättet att närma sig konst, som aktivt lärande och kreativa frågor, stimulerar elever till eget engagemang i kompetensutveckling. INSEA betonar att det här är viktigt för demokrati och för deltagande i skolan. Här ser vi att vår förnyade läroplan är i tiden och arbetar för lokal och global medvetenhet.

Undertecknad har tillsammans med Hannah Kaihovirta deltagit i årets INSEA inom genren ”Living Digital Space”. Presentationen diskuterar praktikbaserad forskning och samarbete mellan lärare och forskare. Praktiken har handlat om blandade lärmiljöer där traditionell bildkonstundervisning möter digitala rum. Ett ”Hyperloop” för elevernas lärarande och min didaktik har varit 1:1-lärande med lärplattor. Presentationen handlar om forskning och resultat från tre olika projekt som jag gjort tillsammans med elever, lärarstuderande och Hannah. Projekten heter; ”Superheroes” med åk 1, ”My favorite destination” åk 6 samt lärarstuderande på praktik och ”Traditional meets digital & VRreality med Lilla Prinsen som litteratur”.

Minna Rimpilä
Vasa Övningsskola, ÅA, 10.8 Daegu, Korea

SETT-mässan i Stockholm 2017

SETT (Scandinavian Education Technology Transformation) är en årligen återkommande mässa som inspirerats av den stora BETT-mässan som hålls varje år i London. Fokus ligger på hur teknik, framför allt IKT, kan förändra och förbättra undervisningen, men portarna är breda, så mycket annat ryms också med på programmet.

Mässan består av en stor hall med diverse utställare och ett flertal föreläsningssalar. Utställarna visar allt från digitala läromedel och datorer till 3D-skrivare och administrationsprogram. För mig som vanlig lärare, och dessutom från ett land med en annan läroplan, är utställningen inte så hemskt intressant. Det är föreläsningarna som gör SETT.

Det pågår flera föreläsningar parallellt, så man måste välja och prioritera bland de över 120 föreläsningarna. Det är inte alldeles enkelt att välja mellan en god föreläsare man hört förut och en okänd förmåga som har en intressant rubrik på sin föreläsning. Vill man vara säker på att få höra en viss föreläsare måste man gå till föreläsningssalen direkt när föregående föreläsning slutar och ställa sig i kö. De mest populära föreläsningarna blir så fulla att alla inte ryms in. Man tillbringar alltså en hel del tid med att stå och köa.

Nedan följer några av mina val och prioriteringar av föreläsare i år. Alla föreläsare hittas på evenemangets hemsida, www.settdagarna.se.

Sara Bruun och Patricia Diaz diskuterade på ämnet En dialog om digitaliseringens dilemman. Frågor de tog upp var bland andra ”hur vet man att IKT fördjupar lärandet”, ”hur hitta tid att testa, utvärdera och diskutera digitala resurser med kolleger” och ”vad gör man när IT-avdelningen bestämmer vilka digitala redskap som skall användas”. Kontentan av deras diskussion var, bland annat, att man behöver samtala om användningen av IKT i kollegiet och att skolledare behöver ge tid för lärare att testa och utvärdera digitala redskap.

Gamification, spelifiering på svenska, är något som läraren Adam Palmquist använder i sitt arbete med elever med särskilda behov. Det handlar inte, som man kanske skulle kunna tro, att spela spel på lektionerna, utan att lyfta ut metoder och komponenter från spel och sätta in i andra sammanhang, såsom undervisning. Exempel som gavs under föreläsningen var konstant och direkt feedback, tydlig struktur, organiserad plan och social sammanhang.

Mindset, hjärnan och inlärning var rubriken för Stina Söderqvists föreläsning. Stina är doktor i kognitiv neurovetenskap specialiserad på hjärnans utveckling och inlärning. Hon refererade ofta till Carol Dwecks forskning kring mindset och diskuterade hur vi i skolan kan utnyttja den kunskap som finns på området för att höja motivationen, förändra synen på misslyckande och träna arbetsminnet. Hon avslutade med att hälsa att ökad kunskap hos elever (och lärare) om hjärnan fungerar och hur vi lär oss i undersökningar visat sig ha positiv inverkan på inlärningen, speciellt hos underpresterande elever, och minskat effekten av fördomar (”pojkar är bättre än flickor i matte”)

En föreläser jag hört många gånger, men gärna hör igen, är Daniel Barker. Daniel är gymnasielärare på Norra Real och utvecklar också läromedel. Han är något av det flippade klassrummets frontfigur i Sverige och var den som öppnade mina ögon för undervisningsmetoden. Den här gången föreläste han på rubriken Digital teknik och undervisningsmetoder och uppehöll sig mycket kring vikten av att eleverna diskuterar på lektionerna. Han använder sig av peer instruction, en metod utvecklad av Eric Mazur, i Sverige ofta kallad EPA (Ensam – Par – Alla). I korthet går det ut på att eleverna först formulerar ett svar på egen hand, sedan diskuterar de sitt svar med en kamrat. Avslutningsvis diskuterar hela klassen olika svar och lösningsmodeller. I det digitala läromedel Daniel varit med och utvecklat finns inbyggt stöd för metoden.

Att vara på SETT är givande och utmattande. Det är många tankar, idéer och intryck man matas med på kort tid och det tar ett tag att processa allt. Till slut brukar det utkristalliseras några guldkorn man vill ta in i sin undervisning. Jag rekommenderar alla kolleger att besöka mässan om det ges möjlighet!

Tre dagar på NERA – The 45th Congress of the Nordic Educational Research Association

Tre dagar på pedagogisk kongress i Köpenhamn med vänner av pedagogisk forskning innebär aktuella föreläsningar, egna framträdanden, sessioner, människomöten och insikter. Allt för själ, knopp och kropp.

Kongressens tema var Learning and education – material conditions and consequences (http://nera2017.org/)

Det var främst två föreläsningar som jag kommer att minnas länge då dessa så tydligt beskriver den digitala skolutvecklingen ur ett framtidsperspektiv. Föreläsarna uppmärksammar möjligheter men lyfter också fram etiska dilemman vi i skolan står inför. Ben Williamson inledde med föreläsningen Imaginaries and materialities of educational data science. I fokus stod Big data, algoritmers samverkan  (Alghoritmic governance) och smarta lärmiljöer i skola och utbildning. Jag rekommenderar hans föreläsning där han beskriver hur datavetenskapen förändrar utbildningen (https://codeactsineducation.wordpress.com/). N. Katherine Hayles föreläste kring rubriken A New Mode of Orientation: Planetary Cognitive Ecologies. Hon diskuterade kring huruvida maskiner kan tänka. Hayles medvetandegjorde oss om att iPaden verkligen KAN. Hon uppmanade oss att ställa eleverna frågor som: Varför vet iPaden var du finns? Hur kan dess kamera veta att den skall vända på bilden då du svänger på platten? Hayles långa erfarenhet känns angelägen för alla.  Man kan läsa mera på hennes hemsida  http://nkhayles.com/index.html.

Båda föreläsarna övertygade mig om vikten av kunskap om grundläggande programmering och datalogiskt tänkande och att vi behöver betona etiska frågor, netikett och kritiskt förhållningssätt i den digitaliserade skolan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den övre bilden är från Williamsons föreläsning och den nedre från Hayles.

Vårt egna framträdande var den posterpresentation Developing digital didactics som vi framförde inom projekt DiDiDiVi som förberett postern är undertecknad, Ulla Granfors, Ria Heilä-Ylikallio, Andreas Sundstedt och Matilda Ståhl som hjälpt oss med design och layout. Postern, som är utformad som ett spel inspirerat av Afrikas stjärna, beskriver den digitala utvecklingen vid Vasa övningsskola under 10 år. Bekanta er gärna med vår poster på DiDiDi.s hemsida https://dididi.fi/. Vår poster var uppskattad och många var glada över att få ett exemplar med sig hem i mindre A4-format. En idé många sade sig ta lärdom av. Postrarna uppskattades också för att de var tillgängliga under hela kongressen då man inte hinner ta del av alla parallella presentationer. Inom kort kommer postern att synas i ny skepnad då den ska fungera som pärmbild till vår ”Coffe Table book” – en antologi med samma namn.

 

 

 

 

Ulla Granfors och Elisabet Backlund-Kärjenmäki som posterpresentatörer.

Det hölls många parallella sessioner och nätverksmöten. Ulla och jag deltog främst i sessioner inom det övergripande temat Skolutveckling. Bland annat följande sessioner intresserade oss Changing Design of School Environment is Changing Education och Design-based research as suypporter of pedagogical development.

Vi hann också njuta av Köpenhamn och Danmarks vår och kultur under lördag eftermiddag och söndag förmiddag.