Från lera till gräddsnäcka – Hantverkarkeramik med en vetenskaplig tvist

Hösten 2016 hade jag äran att delta i kursen ” Keramiktillverkning i vedeldad brännugn” vid laboratoriet för oorganisk kemi. Kursen ordnades tillsammans med Åbolands keramikers gille och finansierades av Svenska kulturfonden. Kursen var planerad så att studerande och personal med olika förhandskunskaper kunde delta. Studerande på kandidatnivå kunde välja kursen Kemiportfölj, 5 sp, där keramikarbetet ingick som ett delkursmoment om 1 sp under namnet ”Morsdagspresent 2.0 – Keramiktillverkning i vedeldad brännugn”. Studerande på magisternivån kunde välja kursen “Ceramic Chemistry, 5 cr” där tillverkandet av keramik utgjorde kursens laborationer. Deltagarna i magisternivåkursen “Chemistry in Combustion Processes, 5 cr” deltog i bränningen av keramik.

Kursen kunde även avläggas av doktorander. Då deltog man genom att ansvara för planeringen och genomförandet av föreläsningar och laborationer i ett eller flera teman inom kursen. Jag deltog själv på det här viset och det var ett mjukt sätt att invigas i att undervisa. Vi var rätt många doktorander vilket ledde till att vi fick mycket stöd från varandra under kursens gång.

Ett vanligt undervisningstillfälle började med att Cornelius Colliander från Åbolands keramikers gille berättade om keramik och vedeldade brännugnar ur en praktisk och historisk synvinkel. Inom kursen gick vi igenom olika teman som omfattade bland annat keramikens historia och betydelse för olika kulturer, men även olika stadier i förbränningen och hur rökgaserna och lerans sammansättning påverkar den färdiga keramikprodukten.

Efter Cornelius fortsatte vi doktorander med att undervisa ur en mer naturvetenskaplig och teknisk synvinkel. Vi gick till exempel igenom kemiska och fysikaliska fenomenen som sker i lera då det blir keramik och hurdana analysmetoder man använder för karakterisering av keramik. Vi hade ofta gjort analyser och/eller modellering relaterad till kursens innehåll som vi sedan presenterade till de andra deltagarna.

Färdiga gräddsnäckor

Efter det teoretiska undervisandet fortsatte vi vanligtvis med laboratoriearbete, det vill säga tillverkandet av vår egen keramik. Laboratoriearbetet handleddes både av Cornelius och doktoranden Laura Aalto-Setälä och det speglade de teman som vi hade tagit upp under de teoretiska undervisningstillfällena. Exempelvis då vi hade diskuterat glasyrer, blandade vi egna glasyrer och glaserade keramik som vi tidigare förberett. I slutet av kursen hade varje deltagare tillverkat minst en keramikprodukt från början till slut.

Eldandet är i full gång

Kursen kulminerade i eldandet av en vedeldad brännugn i Korois. Åbolands Keramikers Gille ansvarade för eldandet men kursdeltagarna var även aktivt med. Eldandet tog en dag och efter det lät vi ugnen kylas ner en vecka före den öppnades och resultaten från eldandet kunde ses för första gången. Efter det hade vi ännu en kursträff där vi gick igenom resultaten och reflekterade över hur eldandet och kursen hade gått.

Keramik före och efter eldandet

När jag tänker tillbaka på kursen är jag mycket glad att jag deltog i den. Utöver en snygg gräddsnäcka och kunskap om keramik fick jag även mycket pedagogisk erfarenhet. Kursen betydde mycket för mig eftersom det var den första kursen där jag fungerade som undervisande personal. Eftersom det fanns så många andra inblandade var ansvaret över kursen också delad, vilket gjorde att det kändes lättare. Jag lärde mig förstås mycket om vedeldad keramik men jag tror ändå att den största inlärningen har skett inom det pedagogiska området.

Det som jag tycker var bäst med den här kursen var hur mångsidig den var och hur mycket referensyta den erbjöd i och med att vi hade Cornelius Colliander som föreläsare. Den praktiska och den akademiska kunskapen knöts ihop på ett bra sätt och jag tror att det främjade djupinlärning hos deltagarna.

Eftersom skillnaderna i förhandskunskaperna hos kursdeltagarna var så stor, var vi tvungna att sätta extra tid på planerandet av undervisningen. Detta var en utmaning men inte oöverkomlig och jag tycker att det finns mycket positivt med att ha deltagare från olika skeden av studierna. Speciellt nyttigt är det för de som är nya inom den akademiska världen att lättare bli en del av den akademiska samhörigheten när man redan i början av studierna umgås med äldre studerande och personalen. Jag tycker att samhörigheten bland studeranden och personalen är en viktig del inom universitetsvärlden och gemensamma kurser där man möts på samma plan kan vara ett nyttigt verktyg för att bygga denna samhörighet.

Jonne Niemi, doktorand i oorganisk kemi

3 thoughts on “Från lera till gräddsnäcka – Hantverkarkeramik med en vetenskaplig tvist

  1. Tack för en mycket trevlig blogg! Vilket fint sätt att bygga upp en kurs och att kunna väva ihop praktik och teori, och i slutändan också få en produkt att visa upp. I akademiska studier kan det ibland vara svårt att förankra teorin till det verkliga livet och också få med tvärvetenskapliga aspekter.

    Det låter också trevligt med studenter med olika förkunskaper och kanske också från olika ämnen i samma kurs. Det fungerar inte i alla kurser, ibland måste alla deltagare ha vissa förkunskaper, men som omväxlig är det säkert bra även om det är utmanade för lärarna. Inom universitetspedagogikutbildningarna har åtminstone jag uppskattat väldigt mycket att få träffa deltagare från andra områden. Alla typer av undervisningsformer fungerar inte för alla utbildningar men man kan få mycket goda idéer att implementera i sitt eget ämne.

  2. Mera kurser som denna vore väldigt bra för att väcka intresse bland med studenter. Ifall man kan kombinera teoretiska aspekter, praktiska laborationer/övningar i större skala samt även design/konstnärliga aspekter, och i slutändan ha en produkt som är användbar, så skapar man ett större intresse för ämnet. Ett liknande projekt som utfördes utanför ramarna av Åbo Akademi, var förra sommaren i Pargas där man utförde gammaldags kalkbränning.
    https://svenska.yle.fi/artikel/2016/08/12/traditionell-kalkbranning-i-pargas-en-succe-allting-lyckades-battre-forvantat
    I detta projekt utnyttjades historiskt kunnande, utrustning från ÅA och Nordkalk och hjälp av eldsjälar. Man byggde en gammaldags kalkugn och brände kalken som bönderna gjorde på 1800-talet och producerade bränd kalk som kan användas till olika ändamål. Samtidigt övervakades de kemiska processerna och temperaturen med moderna instrument. Liknande projekt kunde vara intressanta för studenter vid Åbo Akademi.

  3. Tack för ett bra blogginlägg! Det är ju jättebra när kurser går att ordna på ett så flexibelt sätt att studenter på olika stadier i utbildningen kan delta i dem. Som du nämner främjar det samhörigheten bland studerande, vilket i bästa fall kan även leda till ett sorts informellt kollegialt mentorskap. Sådant skulle gynna båda parterna: studenter på lägre nivåer skulle ha en lägre tröskel att fråga om hjälp från någon som inte känns som en lika stark auktoritet som en lärare, och de längre hunna skulle lära sig sakerna grundligare genom att förklara dem åt andra.
    Jag hoppas att kurser med likadan uppbyggnad blir vanligare. Förutom laboratorie- och fältbaserade kurser – där systemet torde fungera utmärkt – kan man även utveckla till exempel kandidat- och graduseminarier så att alla studenter vid ämnet engageras, inte bara de som skriver sina avhandlingar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *