The life-changing 6 months

During my Master’s studies, I come to know about the role of telomerase in cancer and aging. The topic had a deep impact on my mind and, thus, I decided to increase my knowledge in telomerase biology. I approached the Savitribai Phule Pune University. The research grant offered by the University was the first step of my research carrier. This seed funding strongly increased my understanding about the guanine quadruplex formation, and how targeting this structure could inhibit the cancer progression. Eventually, the topic become my PhD research work where I used structure-based drug design approach for selecting the inhibitors and spend time synthesizing porphyrin derivatives. I defended my thesis successfully in 2018.

During this project, I learned that the field of telomerase is still unexplored and is more challenging than what I thought before. Hence, I decided to go further with telomerase. But this time I wanted to understand more about the structure and function of telomerase apart from inhibiting this enzyme. You will be amazed to know that the expression of telomerase is highly, highly regulated and that there is a large number of post-translational modifications this unique enzyme undergoes. Maybe that’s why someone called telomerase the Elixir of Life.

I contacted Prof. Outi Salo-Ahen in the Pharmaceutical Sciences Laboratory (PSL) and Structural Bioinformatics Laboratory (SBL) at the Åbo Akademi University and expressed my interest in continuing the research path. I was excited when she picked my interest and gave me the chance to explore the field.

First Scandinavian snow experience

Finland is very respected country in India. Location of the Åbo Akademi University is also unique, the oldest town in the country in the Varsinais-Suomi (Essential Finland) region. I would like to mention that I had a very smooth process in getting the hosting agreement and other documents on time for applying the residential permit. I appreciate the help I received from the personnel at  the Åbo Akademi Research Services and my Professor.

My son with his little ”Olaf”

The newly developed Finnish Immigration Service (Migri) portal for making the residence permit application is also very straightforward and I appreciate the efforts put by the Migri workers.

My little world

Moving with the whole family is always challenging and it was a big task to get proper accommodation. I would like to give credit to the Turku Student Village Foundation (TYS) office workers. They are working hard to find proper accommodation for researchers like us. I got both the housing offer and residence permit well advance to book my flight before my planned date to come here. Moving from known to unknown is always mysterious and challenging but the aspiration to achieve a new horizon was so high that these things hardly bothered me when I landed here.

Me and my family at Chhatrapati Shivaji Maharaj International Airport Mumbai

First day in Turku was amazing and confusing, too…In my home region in India we have constant day times but here in September the sun was still high in the sky at 8.00 pm. At home in India we can easily guess the time of the day just by looking into the sky, but here was different. Then a thought came in my mind, “Is this the reason why clocks are always hanging in big towers all over the Europe???”

First click while on the way to Turku, Finland

I will always cherish the first day at PSL and SBL, Biocity where I interacted with my Professor and got formally introduced to all. The whole day went in excitement and completing all the formal paper work that was fortunately quite simple and straightforward.

My supervisor and our group

From the next day onwards, I started working on the project where my task was to understand human telomerase reverse transcriptase protein (hTERT). Computational facilities as well as the X-ray crystallization lab of SBL are at the state-of-the-art. Thanks to Prof. Mark Johnson and Adjunct Prof. Tiina Salminen for making these facilities available for us. As the focus of my work was to apply bioinformatics methods and carry out homology modeling, I was also given the access to the computational resources at SBL. SBL is part of the Turku node of the Finnish Instruct National Affiliate Centre (TURKU Instruct-NAC) that provides a platform to facilitate protein structure studies and bioinformatics analysis and collaborates with the Finnish IT Centre for Science, CSC. Through CSC I got experience in working with world-class supercomputers such as Taito and Puhti. I also learned to carry out molecular dynamics simulations with all the state-of-the-art molecular dynamics platforms (Amber, Gromacs, Desmond) to strengthen my understanding in the topic. I was able to successfully complete my bioinformatics studies and molecular dynamics simulation of hTERT homology models.

”कर्मभूमी” My workplace

Since my Professor’s group is part of both PSL and SBL, I was also part of both of these research laboratories. Prof. Jessica Rosenholm who leads the nanomedicine group at PSL helped me attend the NORDIC POP (https://nordicpop.ku.dk) workshops at the University of Oslo, Norway and Uppsala University, Sweden. Both visits increased my knowledge and understanding of my research topic and other related topics. I also witnessed the Scandinavian geography and culture for first time in my life.

Frontiers of Science Seminars – BioCity Turku

CompLifeSci seminars

 

 

 

 

 

 

 

I was always amazed by the existing co-operation between the Åbo Akademi University and the University of Turku. Due to this I was able to attend many common seminars and workshops, particularly the CompLifeSci seminars (https://www.biocity.turku.fi/research-programmes/computational-and-molecular-methodologies-for-life-sciences-complifesci/) and Frontiers of Science seminars (https://www.biocity.turku.fi/biocityevents/frontiers-of-science-seminars/) in Biocity, which deeply impacted my understanding of various advanced emerging techniques in the field of my research.

Truly speaking, this six-month mobility gave me lot. It became the platform from where my aspiration to do research got new thrust and boost!

 

Två stater i Europa

Nya stater i Europa

Landskapet Nyland åtskildes fysiskt från övriga Finland under veckoslutet 27-28 mars 2020. Efter denna stora schism existerar två suveräna stater på den finländska halvön: Demokratiska  Republiken Nyland och Storfurstendömet Finland.

Demokratiska Republiken Nyland

Midnatten mellan 27 och 28 mars 2020 stängdes alla gränser till landskapet Nyland som tidigare var en del av Republiken Finland. En ny stat de facto har uppstått i Europa: Nylands republik, som offciellt heter Demokratiska Republiken Nyland (förkortning DRN, få finska: Uudenmaan Demokraattinen Tasavalta, förkortning UDT, i internationell diplomati: République Démocratique de Terre Neuve RDTN). Det blir en autoritär presidentiell stat, som i vardagligt språkbruk heter ’Nylandstan’. Till president för livstid har deklarerats Helsingfors överborgmästare Jan Vapaavuori-Friberg (f.d. Vapaavuori), som ska styra landet med hjälp av Presidentens råd (PR), vars medlemmar utses av den demokratiska republikens president, som även har rätten att upplösa rådet med omedelbar verkan, ifall rådet inte åtnjuter presidentens förtroende. Ett tillfälligt konstitutionellt råd har utsetts av livstidspresidenten Vapaavuori-Friberg. Rådet skall utarbeta en konstitution för den nya republiken. Vissa huvudrag av den nya grundlagen sammanfattas nedan.

Republiken blir officiellt femspråkig; statspråken är finska, svenska, Helsingfors jargong (brukar kallas ’Stadin slangi’), estniska och ryska. Den nya staten blir formellt en flerpartistat, men verksamhetstillståndet till de politiska partierna ges av Republikens president, som omedelbart kan förbjuda ett parti, ifall det anses förbereda eller idka statsfientlig verksamhet. Alla tillåtna politiska rörelser ansluts till en fosterländsk takorganisation Nyländsk Front (NF),  som omfattar den ledande politiska kraften Förenat Nyland (presidentens parti) samt ungdomsorganisationen Fri Nyländsk Ungdom (FNU), Nylands Brigad, det Kristdemokratiska Partiet samt Förbundet för Nyländska Bönder (FNB). Endast personer med en stark anknytning till NF har rätten att bli medlemmar av Presidentens råd.

De stora linjerna för den nya republiken börjar klarna, men en finslipning behövs, konstaterar president Vapaavuori-Friberg. – Det konstitutionella rådet har förstås sin roll, men i själva verket är jag den suveräna experten, konstaterar Republikens president i en specialintervju. Varför anser Eder excellens detta, frågade en journalist i presskonferensen som hölls den 28.3. – Jag har en mångsidig erfarenhet, först som ungdomsbrottsling i Stadi Helsingfors, sedan som utbildad jurist från Helsingfors universitet och dessutom är jag en  erfaren och visionär politiker, en född ledare, konstaterar Vapaavuori-Friberg. Nästa vecka ska jag åka till inofficiella arbetsbesök till både Moskva och Minsk för att konsultera Vladimir Putin och Aljaksandr Lukaschenka om hur en presidentiell demokrati bäst kan förverkligas på nyländsk mark.

President Vapaavuori-Friberg berättar öppet om framtidsplanerna för den nya republiken. Helsingfors ska i längden inte förbli republikens huvudstad, utan det presidentiella rådet ska arbeta i Hangö och regeringssätet ska slå sig ned på ön Bengtskär, där ett fantastiskt fyrhus från kejsartiden står till förfogande. Republikens president ska bosätta sig i högsta våningen i fyren och de övriga utrymmena står till förfogande för presidentens stab. Varje sommar kommer en stor folkfest att hållas på Bengtskär,  lovar den nye presidenten. Statens högsta ledning placerar sig i republikens sydligaste punkt för att demonstra att vi under alla omständigheter är redo att försvara varje kvatratmeter av den nya staten, avslutar president Vapaavuori-Friberg.

Storfurstendömet Finland-Åland

Efter att utbrytarregionen Nyland oåterkalleligt har lämnat Finland upplöstes de republikanska strukturerna i det gamla rikets övriga landskap, som fattade beslutet att ansluta sig till en federal monarki Storfurstendömet Finland-Åland  (Suomen-Ahvenanmaan suuriruhtinaskunta). Denna monarki har förklarat sig till laglig efterträdare av Republiken Finland som de facto har upphört. Detta innebär att Storfurstendömet Finland omedelbart tar kontroll över Finlands ambassader överallt i världen och Finlands medlemskap i Europeiska Unionen, Nordiska rådet, Förenta Nationer och övriga multinationella organisationer.

Storfurstendömet Finland blir en konstitutionell och federal monarki, som består av det ’Gamla Finland’ samt det autonoma öriket Åland. Storfurstendömet kommer att ha f.d. stadsdirektör för Åbo, Finlands äldsta stad, Minna Arve som första regent. I monarkins anda tar hon namnet Minna A. I, där ’I’ betyder ’det första’. – Jag kommer att gå i Karin Månsdotters fotspår, jubilerar den pratglada storfurstinnan (Karin Månsdotter var gift med den svenske kungen Erik XIV; Karin var den enda svenska drottningen med ett finländskt ursprung).

Äntligen blev vi av med Nyland, vars ledande beslutsfattare alltid har agerat emot oss, bromsat våra initiativ  och velat isolera Finlands kustområden från det övriga riket. Nu ser vi, då coronavirus härjar över Europa hur viktiga kustområden är för ländernas existens: utrikeshandeln och passagerartrafiken stoppas och vi sjunker mot fattigdom i rask takt, fortsätter  Minna A.I. Men vi reser oss från detta elände, vi har ett starkt näringsliv, ett intensivt jordbruk och blomstrande universitet och högskolor, fortsätter hon.

Storfurstendömet Finland kommer att följa Republiken Finlands (6.12.1917-27.3.2020) grundlag med vissa smärre modifikationer. Presidentens maktbefogenheter överförs till storfursten/storfurstinnan, men ett speciellt Regentens råd ska inrättas; rådet ska bestå av representanter från varje landskap i det nya riket. Landskapsgränserna från den 27.3 bibehålls tills vidare. Alla specialbestämmelser som gäller för det autonoma öriket Åland kommer att respekteras, inklusive demilitariseng och neutralisering av Åland.

Det administrativa sätet för Storfurstendömet Finland blir Åbo slott, där det federala parlamentet kommer att ha sin plenisal. Minst tre-fyra gånger per år ska parlamentet ha sessioner i landskapshuvudstäder, dvs Tammerfors, Tavastehus, Jyväskylä, Kuopio, Uleåborg, Rovaniemi o.s.v. Finland kommer att ha en dubbel sommarhuvudstad Nådendal-Mariehamn. Gullranda i Nådendal kommer att bibehålla sin status som sommarresidens för regenten och en motsvarande sommaresidens kommer att inrättas i Kastelholms slott på Åland.

I en konstitutionell monarki behövs en ställföreträdare för regenten. I detta fall är valet självklart: det blir Minna A. I:s bror Kalle Arve, som är utbildad teknologie doktor från Kemisk-tekniska fakulteten vid Åbo Akademi (KTF), med teknisk kemi och reaktionsteknik som huvudämne. Temat för hans doktorsavhandling var utveckling av reningssystem för bilavgaser med hjälp av silverbaserade katalysatorer. Doktorsavhandlingen fick ett europeiskt pris p.g.a. av den höga vetenskapliga nivån och praktiska relevansen. Senare studerade Kalle vid Medicinska fakulteten vid Åbo universitet och blev tandläkare – silver hade förvandlats till guld; jag kan alltid installera en krona i patientens mun, guld eller något billigare material, försäkrar Kalle I (I står för det andra namnet ’Ilmari’ men även för ’ett’, ’första’) .  – En bättre ställföreträdare kunde jag inte ha, konstaterar Minna A.I, Kalle/Karl I blir även min främsta vetenskapliga rådgivare; i en monarki gäller regeln: om du har  tillgång till en släkting, utnyttja honom/henne avslutar den förhoppningsfulla regenten intervjun.

Åtgärder för Gamla Finland

Riksdagen för Republiken Finland upplöstes i samråd av president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin, och regeringen har beviljats avsked av Republikens president. Riksdagen för Gamla Finland har enhälligt beviljat titeln ’Hederspresident för Finland, Sauli I’ till President Sauli Niinistö. Han blev den sista innehavaren av presidentämbetet för Republiken Finland. En folkfest kommer att hållas i Saulis hemstad Salo efter att Nyland och Finland-Åland har återhämtat sig från koronavirusepidemin.

Åbo, den 1 april 2020,

fridfull påsk till alla läsare önskar

amatörjournalisten Tapio Salmi

Professor i kemisk reaktionsteknik (ÅA),  Akademiprofessor (FA)

 

 

 

 

 

 

The good, the bad and the ugly of distance education

Charlotta HilliÅbo Akademi University decided to move all teaching online until further notice. Most higher education institutions have made the same decision over the past weeks. Several distance education experts have written down their tips to support staff and students. Donald Clark made ten good suggestions if you’re new to online teaching. Tony Bates narrowed his list down to eight suggestions and he also added useful links at the end of his post. Here are some of my thoughts as a distance education researcher and teacher.

Distance education is suddenly the number one teaching method around the world. Research tells us that there is good distance education – better than face-to-face alternatives. There are bad distance courses that people try their best to forget. And there is the ugly side to it, a lack of resources, no support for students or teachers and lacking infrastructure. It takes time to develop distance education, but now time’s up. We are going online, whether we want to or not.

A clear structure is half the workload

Generally when planning distance courses you need to have the course outline ready when it starts. Simply because students need to be able to plan ahead. They need to know the assignments, the workload and the deadlines. Or, the What? When? How? Where? questions of didactics. Remember that the bigger the group of students the more important this is. The workload quickly becomes overwhelming if you have several assignments that need grading throughout the course.

The bad news is it takes time to design a well-structured course, if you are in a rush, my suggestion would be to start by cutting down the content to make the overview of the course and workload manageable for you and for the students. A lot of distance teachers choose to share weekly assignments which also helps students divide the course into smaller parts.

Gilly Salmon has developed e-tivities as a way for teachers to plan their online assignments to make them interesting and informative. It is also a good way to keep the focus and the overall structure of the course in mind.

https://www.youtube.com/watch?time_continue=24&v=yHw-Gt28Ol4&feature=emb_logo

Diana Laurillard has introduced her ABC model to help teachers identify what kind of learning they are after in their classes, for example, acqusition, discussion, inquiry or production. This is another way to rethink your course(s).

In a situation like this, when students are thrown into online education I would suggest you keep a close eye on your email and try to answer questions promptly and kindly. This is a good way to establish a relationship with those who reach out (although most won’t). If you get a lot of questions you probably have an unclear structure. 😉

Flexible content is king/queen

In most cases, students take distance courses because they are unable to be on campus for different reasons. These reasons differ and they matter. In distance education, flexibility is key and we rarely expect people to be online at the same time. For that reason, content and assignments are accessible around the clock. 

Creating good content yourself takes time. Take a look at the topic you are teaching and ask yourself what the key concepts/theories/practices are and what you want your students to learn from them. This is how I try to narrow the content down. Yes, sometimes I have to kill my darlings to not drag out online sessions. Often we get stuck in interesting background details or additional information that seems relevant to us – but actually it might not be for the students. In online environments, these kind of digressions can be demotivating since there is no relationship between teacher and student to support all those ’fun extras’.

Diana Laurillard (2012) did a study on online video lectures and found interesting differences between two courses. In the first course, 80 % of the students understood the content because the video was clearly focused on the topic, gave examples and provided evidence for it. In the other course, only 46 % of the students understood the content. The video claimed to explain the differences between two theories, but in reality the video provided descriptions of the two theories, while the students were left alone with the difficult task to understand the differences. Pick your focus, stick to it and don’t digress – would be my suggestion.

The platform is your friend

You need to know your online platforms and what they can and cannot provide. The more you know about digital tools and didactics the easier it will be for you to decide what you want your students to do on the platform(s). Examples of bad distance courses include an insane amount of material dumped on a platform without any didactical purpose to it. Take a moment and think about what you want your students to do with the material and why they should do it, when they should do it and where they should do it? The didactical questions are always relevant.

In my view, Moodle works well for structuring individual assignments and it provides a better overview of courses with many different assignments and a set course outline. Teams is better for collaboration and project-based or dynamic courses where the content is negotiated throughout the course and students can add their own content to share with others.

One of my main concerns is that teachers will replace on campus seminars with online seminars and expect everyone to participate as normal. Some students are unable to access online seminars, they may lack the technology or the internet connection. There have been reported issues with, for example, Zoom already – a plan B is good to have for many reasons.

Students need to get comfortable in an online seminar. Make sure you know who is present and get to know the group. Perhaps some personal comments or anecdotes about where you all are spacewise might help. Alastair Creelman asked his participants to show a personal item that is always on their desks as a discussion starter. What a great idea! In my case the Lovi santa is always present. 

In big groups chats work wonders. In Zoom, breakout rooms are excellent ways to create spaces for discussions and joint projects. The whiteboard can be used for brainstorming. Students can share their screens and presentations are generally much easier online. If they cannot take part in seminars perhaps they can share presentations on Moodle or Teams.

One of my students told me that with three children at home it is difficult to focus on an online seminar. My course History of pedagogical ideas is planned around four days (9–16) which is not ideal for an online environment. However, when I looked at my prezi presentation I realized that I had already planned for group assignments, Ted-talks and digital texts that work in Zoom too. I will plan for more breaks during our Zooming and make sure there are reflective individual assignments too that can be done away from the screen. If students cannot make the seminars they can do the assignments at a convenient time for them. Since I use a course journal as main assessment it is easy to follow their reflections there. All in all it was fairly easy to change the course to online mode.

Please be flexible and respectful towards your students and provide alternative ways to completing the course. When you look at your structure there might be several assignments that can be done asynchronously on the platform when the students have time or access. Discussions can be done in Moodle/Teams. Seminars can be recorded. You can do distance education in so many different ways!

Trust your colleagues – you are not alone

The good news is you probably have colleagues that are facing this challenge too. You can learn from and support each other in different ways. Set up a Teams-room or a chat channel (Yammer) where you talk about current issues, successes and share what you are up to. Your digimentors will try their best to answer your questions, perhaps you could meet them as a group? Talking through your courses is always a great way to specify potential pitfalls and unclarities. An online lunch with supportive colleagues is more productive than struggling alone any day.

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

 

I made a couple of videos on teaching in higher education in case you want some more pointers. In the playlist you also find Matilda Ståhl’s input on gamification if you are ready to try something slightly different.

If your class starts in a week you might struggle with some or all of the points above. We all did! Start with the things you know and the first classes, then take on more as you gain a footing. No need to worry, students will no doubt understand the pressure you are under if you explain it to them. Flexibility (and a couple of crazy ideas) is always needed in distance education. As my student wrote in the email: thank you for being flexible – I really appreciate it! Meeting each other halfway is the best we can do in most situations.

Att pröva på en annan arbetsplats

Andreas HägerFrån november till februari jobbade jag 20 % av min arbetstid vid Åbo Underrättelser, inom ramen för ÅA:s personalrörlighetsprogram. Mitt ordinarie arbete är som akademilektor i sociologi vid FSE. Tanken var nu att få vidga vyerna och pröva något annat i lagom proportioner.

Jag citerar hela motiveringen till utbytet som den formulerats i den plan som skrevs under av alla parter:

”Syftet är att få insyn i arbetet på ÅU och lära känna organisationen och verksamheten. Utbytet inkluderar reportage och nyhetsuppdrag, kolumner och recensioner, samt uppgifter relaterade till Hägers specialkunnande, bland annat inom kultursociologi och religionssociologi. Utbytet förväntas ge Häger breddad kompetens i skrivande, i olika typer av texter och för en bredare publik. Erfarenheterna från utbytet kan ge impulser till både undervisning och forskning, till exempel i form av aktuella och konkreta exempel för den del av undervisningen som direkt handlar om medier. Utbytet erbjuder både Häger och ÅA tillfälle att skapa nätverk till en central aktör i det lokala samhället. Eftersom lokaltidningen är en central bevakare av ÅA i media kan utbytet också innebära nya perspektiv på universitetsarbetet för tidningen.”

Till den del det går att bedöma i detta skede uppfylldes syftet rätt väl. Jag skrev några texter med ganska tydlig koppling till mina forskningsintressen och till min roll som akademiker. Sen blev det också en del annat som var mer främmande för mina intressen. Det blev en ganska bra balans mellan att utnyttja mina specialkunskaper och att själv lära mig något nytt om det journalistiska arbetet.

Arbetet organiserades alltså så att jag jobbade deltid, i princip en dag i veckan, under de fyra månader utbytet gällde. Det alternerade mellan måndag och fredag, för att mindre störa min undervisning – men jag fick gå tidigare några måndagar för att komma och agera lärare i ASA-huset – och för att få se eventuella skillnader mellan början och slutet på ÅU:s arbetsvecka. Det blev ganska snabbt klart att arbetsrytmen gjorde det mycket svårare att komma in både i uppgifterna och i arbetsmiljön. Den innebar också en del ”övertid”, med både intervjuer och skrivande på annan tid än mina egentliga ÅU-dagar. En arbetsvecka i sträck  vid tre olika tillfällen hade blivit ungefär lika mycket arbetstid och troligen ett mer givande sätt att lägga upp vistelsen vid ÅU – även om det hade krävt lite mer justering av schemat för det ordinarie arbetet.

Det var många år sedan jag senast var på en ny arbetsplats, och det var en på många sätt givande erfarenhet att få lite omväxling. Det var också tveklöst alldeles rätt val av arbetsplats för min del. Jag är tacksam både till ÅA och ÅU för denna möjlighet och rekommenderar för alla vid ÅA:s personal som har möjligheten till denna form av mobilitet att utnyttja den.

Ett olyckligt visumbeslut

Bästa läsare,

Jag tänkte skriva ett informativt och underhållande blogginlägg om grön kemi och grön teknologi. Det får bli till ett annat tillfälle i framtiden, för någonting mycket mera akut har skett under de senaste dagarna.

Min doktorand, diplomingenjör från Åbo Akademi, Erfan Behravesh, finsk och iransk medborgare, ska disputera för teknologie doktorsgraden vid Åbo Akademi den 6 mars 2020. Temat för avhandlingen är spännande och högaktuellt: användning av mikroreaktorteknologi och guldkatalysatorer för partiell oxidation av etanol (etylalkohol) till värdefulla intermediärer. Bioetanol finns rikligt i världen och det gäller att förädla det vidare, och inte enbart använda det som bränsle. Det är i högsta grad fråga om ny, miljövänlig, grön processteknologi. Erfan har gjort ett fint jobb och vi väntar med spänning på disputationen. Professor Lars Pettersson från KTH, Stockholm kommer som opponent.

Allt fint kunde man tro – vetenskapligt nog, men för några dagar sedan kom en iskall dusch från Finlands ambassad i Teheran, som nekade Abbas Behravesh visum till sin sons disputation vid Åbo Akademi. Flygbiljetterna är köpta, men han får inget inresetillstånd till Finland. Abbas Behravesh bor i familjens hemland Iran. Han har tidigare rest till Åbo för att hälsa på sin son, som avlade diplomingenjörsexamen i kemiteknik vid Åbo Akademi innan doktorsstudierna. Då var det inga problem att få ett visum.

Beslutet är fullkomligt absurt. Det är ett normalt familjebesök, det är väldigt vanligt att föräldrar reser till sina barns disputationer. Jag har medarbetare i laboratoriet för teknisk kemi och reaktionsteknik från ca 15 olika länder för tillfället och hittills har allas visumansökningar löpt relativt problemfritt. Det aktuella visumet nekades på alldeles förkastliga grunder. Enligt det dokument som Behraveshs far fick finns det tre orsaker till att han inte fick visum till Finland. En av orsakerna är att man inte kan lita på orsaken till resan. – Obegripligt: en doktorsdisputation är en offentlig tillställning; det är möjligt att när som helst att kontrollera att en disputation på riktigt äger rum vid Åbo Akademi.

Vid ett negativt visumbesked kan det ta två månader att få det omprövat men nu är det endast två veckor kvar till disputationen. Finlands ambassad i Teheran har ett dåligt rykte och kunderna behandlas på ett inkonsekvent, slumpmässigt och förnedrande sätt. Jag  är övertygad om att det finns en hemlig agenda, där man vill refusera en del av ansökningarna från Iran på grund av det politiska läget och därmed bemöta USA:s kolonialistiska och imperialistiska utrikespolitik. Vi är rädda för USA och president Trump, även president Niinistö, tror jag. Jag har skrivit ett brev till utrikesminister Haavisto och till vissa andra politiker om detta fall, som är ett skam för Finland. Jag kräver att verksamheten vid Finlands ambassad i Teheran utsätts för en grundlig utredning och vi har lämnat in en rättelseyrkan till utrikesministeriet.

Jag avslutar med att citera den svenska wikipedian:

’Kyros cylinder eller Kyroskrönikan är en cylinder av lera, daterad till 500-talet f. Kr., upptäckt 1879 i Babylon, där den persiske akemeniderkungen Kyros II lät inskriva information om sin härstamning, sin seger över Babylonien och de förtryckta folkens befrielse. Proklamationen, som utfärdades 538 f.Kr. berör religionsfrihet och rättstrygghet och har betraktats som den första människorättsliga förklaringen.’

Cylindern finns i British Museum, London och delar av texten finns ingraverad över ingången till FN -högkvarteret i New York och krönikan har inspirerat eftervärlden, bl.a USA:s grundlagsfäder.

 

Tapio Salmi

Skribenten är professor i kemisk reaktionsteknik (ÅA) och akademiprofessor (FA)

From Morocco to Finland – An international research exchange

Since August 2019, I have been here at Åbo Akademi University on the Research mobility programme. My name is Maryam El Hajam and I am a researcher from Sidi Mohamed Ben Abdelah University, Morocco. The research project proposed for this visit falls in scope with the activities of Molecular Process and Material Technology. This profile area focuses on chemical engineering and material aspects in the bio-economy, which is connected to the advanced utilization of nature-based compounds in this internationally recognized area of research. Our work combines biomass and inorganic material chemistry, which is in agreement with the goals of this profile area that aim to shift from technologies and products based on fossil sources to novel alternatives built on renewable resources. Therefore, the use of wood residues to produces novel nanocomposites and nanostructured ceramics is not only local but as well, global interest, and it can also be valuable to the finish forest industry. This visit is well fitted with the approach of Molecular Process and Material Technology, which is mainly applied to molecules originating from biomass.

I perfectly know that this opportunity constitutes an advantage on my resume. This visit presents an unprecedented opportunity for any researcher in the world and, more precisely, the Moroccan ones in the field of molecular process and material technology, in search of a unique experience that will strengthen their theoretical achievements and scientific research. This visit allowed me to work and collaborate with a leadership team in the field of wood materials in Finland. Through this visit, I could further my research in this area using different new methods and sophisticated instruments. The impressive reputation of Åbo Akademi University and the quality of supervision of the staff in the Laboratory of Wood and Paper Chemistry allowed me to learn many things such as research methodology, group work, problems resolution, and stress management, which will enable me to integrate the professional life more easily in the future.

International Mobility and Partnership

International partnerships are exceedingly valuable. The key benefit of the two universities partnership related to my visit is collaborative research, which builds capacity in research team members, research staff, and me as a student working on research projects. Through this visit, joint research has allowed maximizing scarce resources more effectively and facilitate greater generalizability of results.

Research mobility presents an integral part of research at ÅA. It is like a windows trough it the university can broaden new relations and collaboration either in hosting or sending researchers. It allows us to foster cross-disciplinary research within Åbo Akademi and to bring together researchers from different countries to learn about the ongoing research activities and to spark new ideas for new international collaborations in the future.

One in five of the world’s scientific papers is co-authored internationally. Because of the expansion of communication methods and the ease of international travel, academics and researchers are finding it easier than ever to collaborate with their foreign counterparts, making the exchange of academic ideas much simpler to organize.

The ability to scrutinize, debate, and share experience are essential for academic and scientific accomplishment. Constructively challenging accepted opinions and ideas is central to their development, and international collaborations through such mobility help to facilitate this.

Åbo Akademi’s institutional strategy is built on internationalization. The main emphasis is on mobility-related actions. For this reason, Åbo Akademi University encourages students and staff to be internationally mobile and appreciates international experience in recruitment.

Living abroad – a complex experience

For me, to live and work in another country was and still is an excellent and exciting adventure. This is my second experience abroad, and I have appreciated it. I have always heard from friends and some of the family members who have lived in other countries that it was hard for them. Whenever we met, they did not end with complaints about the hardness of living there. Fortunately, their claims did not affect my thoughts. On the other side, it made me yearn to live this experience according to my personality and perspectives. Therefore, to make your visit successful, it is your own choice and challenge. It is not so hard, but it needs self-preparation, enthusiasm, and a great curiosity; you should establish your world in another place based on a foreign culture and new people. According to that, you will be able to take advantage and benefit as much as possible of what is available to you, because this opportunity is not given to everyone.  This kind of experience allowed us to be independent, responsible, and especially it can teach us a lot about personal and professional life, how to deal with people in work and outside. In this case, you can know well who you are and what you want. I want to thank “Åbo Akademi University Research Mobility” for the chance that it gave me, because of this program.

This visit makes me much more self-reflective. It strengthens my ability to confront changing environments, and it helps me get to know myself better. I face challenges I have never encountered before. Therefore, this kind of visit helps us to see who we are through the differences and similarities we observe within other cultures and through several situations. It is a real chance for personal growth; it is a study into who you are and what you want. The good thing is, going on this journey does not just help you see these new aspects of yourself, but it also gives you the power to both face changes, and make changes.

When you go to another country, there is usually no other way to communicate than in a language different from your own. You have to use languages that you may not have fully mastered. However, practice makes perfect and improves proficiency. What is more, I do not just improve the languages I already know, I often start learning a new one!

Going abroad for a semester or two is usually linked to an increase in qualities, which employers are looking for. It means you are open to new experiences, you can be independent, and you have at least some intercultural sensitivity (and that last one is especially valuable to international companies). Therefore, it was a personal experiment without any doubt very enriching.

Advise for other researchers interested in an international experience

I advise every person who wants to apply to this program to focus on a good research project with international interest to increase his/her chance to be accepted. The research project should fall in scope with the activities of the laboratory and the area that you will choose in the application.  You should be aware of the existence of the entire instrument you need for your project in the host laboratory and all the facilities that can offer to you during your visit. The most important thing that I can give as advice is to make sure that the proposed project can be done during the stay period; if not, please make it shorter according to the time that will be offered to you to accomplish your work.

I strongly encourage others to take part in this research mobility program because it is an outstanding experience. I´m confident that they will like it and they will learn a lot through it. This experience will be an advantage for their resumes like a professional purpose and their personal life also. For every person like me, who has been prevented by material conditions from traveling abroad for study, research, or tourism, I say this is an excellent opportunity to achieve your dream. The program will offer you a scholarship that will allow you to live in this country and travel around, and maybe it will be a step for another next collaboration.  So, apply for this program and take part in it, don’t waste your opportunity. For interested incoming researchers do not forget, experiencing a sauna is necessary for any visit to Finland!

Learning & researching on the move

Thanks to the ÅAU Research Mobility Grant, I had the opportunity to be a visiting PhD student in the Department of Sociology at the University of Alberta in Edmonton on Treat 6 Territory, in what is currently known as Canada, between September and December 2019. Being the home of many Indigenous communities, including the Cree, Saulteaux, Nakota Sioux, Blackfoot and the Métis Nation, Edmonton’s traditional name is Amiskwaciy Waskahikan in Nehiyawak (Cree). My main goal there was to work with one of my supervisors, Prof. Shirley Anne Tate, on my research on ‘mixed-race’ identity in Kanaky-New-Caledonia (KNC). As a PhD in the Minority Research profile, the visit allowed me to further explore the ways in which global systems of domination work together to oppress, exclude and disappear Black and Indigenous peoples. As a researcher, I was able to attend a variety of events organized by staff and students at the University of Alberta, such as events organized for the International Year of Indigenous Languages and the Working the Intersections of Gender conference.

After collecting my student card for the semester

The view of the city on my walk to the university

I was fortunate to be able to audit two classes at the university: Studies in Indigenous Theatre, Performance and Politics with Dr Selena Couture, and Colonialism, Postcolonialism and Globalization with Prof Shirley Anne Tate, as well as take a free online class hosted by the Faculty of Native Studies: Indigenous Canada. This allowed me to make links between the issues faced by Indigenous nations in Canada but also the legacy of slavery and ongoing anti-blackness in the Transatlantic region and elsewhere around the globe, with the continuing colonialism and racism predominantly experienced by kanak in Kanaky-New-Caledonia. I also paid attention to the ways in which people resisted settler colonialism within and outside the institution and attempted to make links with settler-Indigenous relations in the Pacific and the struggle for sovereignty in KNC. One such ways is the PÎTOS-MÂMITONEYIHTAMOWIN (REIMAGINE) UALBERTA website which was created “to highlight Indigenous, or perceived Indigenous places, spaces & art located on the University of Alberta North Campus. The website is home to a hub of alternative perspectives around Indigenous or perceived Indigenous statutes, artwork, places & spaces at the University of Alberta”. 

At the ᐄᓃᐤ (ÎNÎW) River Lot 11∞ (click on the link to read a guide written by Mackenzie Brown on Exploring Indigenous Edmonton) Preparing to Cross the Sacred River by Marrianne Nicolson

At the ᐄᓃᐤ (ÎNÎW) River Lot 11∞ Isoktew by Amy Malbeuf

Taking courses was beneficial to my research as auditing a course in the Department of Drama encouraged me to engage with critical work and artistic practices outside of my study area and explore my research topic from a variety of standpoints. In fact, reading Indigenous playwrights and critical pieces on Indigenous theatre and performance on a weekly basis inspired me to write one of the papers for the PhD on the politics of ‘mixed-race’ identity in Jenny Briffa’s “Fin Mal Barrés !”, a local play on independence/referendum politics. It was also beneficial to my teaching practice as it enabled me to observe different pedagogical methods and learn collectively with other postgraduate students and teachers. As a teacher, I appreciated seminars like ”Approaches to the Inclusive Classroom” and the ability to discuss how we can change our practices as teachers in order to facilitate disability justice, anti-racism, anti-colonialism and feminism in the classrooom. As a PhD student, I was happy that ”Writing Bootcamps” were organised by the Faculty of Graduate Studies, which provided us with a booked room, writing tips and food and beverages throughout the day to allow us to focus on writing.

Marie Clements’s play ”The Unnatural and Accidental Women” which we read and saw live as part of the course in Indigenous theatre

The University of Alberta has around 40,000 students and employs more than 14,400 people. Contrastingly, about 5,500 students are registered at Åbo Akademi and the university has about 1,100 employees. This has an impact on the resources allocated to research and the variety of research fields and programmes offered at both universities. Indeed, the University of Alberta library had access to a significant amount material in my fields of interest. Thanks to having access to many journals and books, I was able to read and collect material that I will be using in future articles.

One of the many books I borrowed from the Rutherford library

The view from the Rutherford library once it started snowing

During my stay, I also had the opportunity to present a methods paper in one of the Department of Sociology’s seminars entitled “Accidental (Critical) Ethnography: Doing research on métis-se identity at a time of decolonization in Kanaky-New-Caledonia”. This was a good occasion to share my research process and project, raise awareness on the political stakes in KNC and get feedback on the research.

From a personal perspective, I enjoyed being in a larger city (Edmonton is about 5 times bigger than Turku and 1.5 times bigger than Helsinki!) where events were happening on a weekly basis. I went to public readings, standups, art exhibitions, screenings… I had also missed independent (secondhand) bookshops that sell anglophone or francophone literature and came back with suitcases mostly full of books. If Edmonton happened to be much colder than Turku at the beginning of winter, the beautiful Saskatchewan river divides the city in two, much like the Aura does Turku – although, again, there was quite a size difference! While most of my time was spent in the university library or in cafés reading and writing, I managed to make a bus trip to Calgary where I met a friend who drove us to Banff National Park. There, we saw a frozen Ho-Run-Num-Nay (“Lake of the Little Fishes” in Stoney Natoka) also known as “Lake Louise”. I was thankful for the opportunity to see these beautiful landscapes before flying back to Europe.

Screening of Tasha Hubart’s documentary ”nîpawistamâsowin: We Will Stand Up” on the racism of the Canadian justice system and Colten Boushie’s family’s fight for justice, at Garneau Theatre.

Banff National Park

At Ho-Run-Num-Nay (”Lake of the Little Fishes”)

Research mobility is an important part of my research as the focus of my study is the Pacific and I am based in Finland. Being able to share your approaches, ideas, process with other scholars and students and to learn from their own research and teaching practice is a real advantage in research. Therefore, research mobility should be accessible to all at ÅAU. As a PhD candidate, I am very aware that accessing this grant was only possible because I am one of the few salaried postgraduate students. Many colleagues do not have this opportunity because they are unsalaried.

The Mobility Grant is a wonderful opportunity to meet scholars in other parts of the world and to be able to make transnational connections. My advice for future applicants would be to pick a university and department(s) that are dynamic in their various fields of interest but that are also lively outside of the university. In my case, the city was very rich in cultural and political events. Also, I would encourage everyone to take the opportunity to learn from other scholars in seminars but also courses offered by the university (even if one is no longer a student!).

ÅAs bästa kurs

”Jag har hört att det här är ÅAs bästa kurs!”. Det var en av kommentarerna jag fick då jag träffade anmälda till kursen Den Nordiska rättegångstävlingen och frågade vad som hade fått dem i rummet att söka sig just till denna kurs. Inte nog med det, de andra intresseanmälda nickade samstämmande med. Det är ju kanske inte helt vanligt att få så spontan feedback, så den omedelbara reaktionen var en slags (urfinsk?) paffhet och generation. Ganska snabbt övergick dock detta i en känsla av glädje. Vintermörkret glömdes bort för en stund och en ny iver och energi infann sig. Man kan väl inte annat än att bli lite smickrad också. Tack för det!

Jag hoppas på och tror att många lärare fått motsvarande feedback. Jag vill alltså inte göra anspråk på att verkligen dra ”ÅAs bästa kurs”. Skulle absolut inte vilja se någon sådan jämförelse göras heller, för den delen. Jag vågar också påstå att alla som har fått spontan positiv feedback känner en känsla av att ha lyckats i sitt arbete – i alla fall för just den kursens del. Det är denna känsla som sporrar mig till att fundera vidare på vad som kan ligga bakom att just denna kurs upplevs som ”ÅA:s bästa”. Vad är speciellt med denna kurs? Kunde element av ”det bästa” kanske introduceras även i andra kurser? Jag vill ju givetvis att alla mina kurser är ”ÅA:s bästa” (även om tanken är något kontradiktorisk).

Till att börja med tolkar jag responsen som att kursen har ett gott rykte. Eftersom ett rykte inte uppkommer över en natt, så betyder det också att det måste vara många studerande som har gillat kursen under en längre period. Ja, jag måste berätta att kursen faktiskt har en egen alumniverksamhet. Tidigare tävlande, som sedan länge har utexaminerats från ÅA, deltar årligen i lagets arbete samt driver en understödsförening. Tänk om samma entusiasm kunde uppnås kring kursen Folkrättsligt ansvar…

Kursen går ut på deltagande i en simulerad rättsprocess, där studerande (såväl rättsnotarier som politices-studerande med folkrätt som huvudämne) tävlar mot sex-persons lag från andra nordiska länder. Huvudsakligen är deltagarna från ÅA, men kursen är även öppen för juristuderande vid Åbo universitet. Inom ramen för tävlingen deltar studerande i en kurs om mänskliga rättigheter i Europa, gör forskning i Europadomstolens rättspraxis och skriver två 20-sidiga inlagor, övar på muntlig framställning såväl inför kollegor, vid tingsrätten i Åbo, och högsta domstolen i Helsingfors. Kursen kulminerar i muntlig argumentering inför domare från Nordiska länders högsta domstolar vid det så kallade finalveckoslutet. Formatet är med andra ord så långt ifrån traditionell katederundervisning som det går att komma. Det kan knappast tillämpas på andra kurser, eller? Till exempel Grundkurs i juridik kunde knappast följa detta format? Fast vänta lite – jag har ju faktiskt tillämpat samma idé inom ramen för den argumentationsanalysbit som jag drar inom FSEs fakultetsallmänna kurs Metod 3 med 50 deltagare. Varför kunde ett slags rollspel inte också kunna fungera för att bekanta sig med grunderna…

Nåväl, den tankegången får jag löpa fullt ut nån annan gång. Tillbaka till tävlingen. Kursen tar ungefär ett halvt år. Den medför en arbetsmängd som inte på något vis motsvarar de futtiga 15 studiepoäng som deltagarna utdelas. Det skriftliga arbetet under mars-april är så intensivt att det kan vara svårt att bedriva andra studier under skrivperioden. Det muntliga å sin sida medför att deltagarna gång på gång måste utmana sig själva och överkomma en eventuell nervositet för muntlig framställning, får utstå feedback som oundvikligen tar fasta på personlighetsdrag (röstanvändning, manér vid uppträdande, uttal, osv.), samt får/måste kommunicera med mottävlande som talar andra nordiska språk. Detta oaktat så har Club Åbo (fråga inte mig varav den konstiga stavningen) haft representation kontinuerligt i tävlingen i 15 år! Anmärkningsvärt tycker jag, med tanke på vårt universitets litenhet.

Eftersom studerande enligt min erfarenhet tenderar att föredra koncisa kurser kan knappast kurslängd förklara det goda ryktet. Kursen medför dessutom arbete långt in i Juni! Också en snabb kalkyl av arbetsmängd i förhållande till studiepoäng borde utlösa varningsklockor. Givetvis så söker sig sådana studerande till denna kurs som har bedömt att de har en färdighet att uppträda, samt en möjlighet till den tidsanvändning som krävs. Samtidigt betyder ju inte det per automatik att deltagandet blir en positiv upplevelse.

Hur är det med den pampiga inramningen då? Finalveckoslutet sker i en nordisk huvudstad (i år i Köpenhamn) under pompa och ståt. Det är mottagning vid stadshus, tal av borgmästare, cocktails vid anrika advokatbyråer, exkursioner och bankett med efterfest. Deltagare får individuella diplom och olika pris utdelas (t.ex. för bästa pläderare). Resan till finalveckoslutet och det faktum att arbetsgivare inom juridik tenderar att uppskatta denna typs erfarenhet kan locka till kursen kan jag tänka mig. Å andra sidan, ett par dagars resa i Norden kunde knappast kompensera ifall det halvår som arbetet tar i övrigt skulle upplevas som oinspirerande.

Av allt att döma får deltagarna alltså ut något ur kursen som är dåligt reducerbart till kursens enskilda element. Vad är det egentligen som händer under halvåret då? Jag skulle beskriva kursen som en resa. Det är en resa med ett slutmål, men framför allt så är det en resa som deltagarna gör tillsammans. Kursen kunde också beskrivas som ett gemensamt projekt. Samtidigt så tycker jag att själva begreppet projekt är för snävt och på något sätt statiskt i jämförelsen med rese-metaforen. Jag associerar en resa med erfarenheter och upplevelser, överraskningar och vidgade vyer. En resa framskrider inte alltid rätlinjigt, och kommer även att medföra motgångar. Här, tror jag, börjar vi närma oss kärnan i kursen. Då laget skapas i januari och vi förbinder oss till att hoppa på denna resa tillsammans, är det en samling för varandra okända individer som sitter samlade. Men under resan händer något som gör kursen till mer än ett projektarbete. En gemenskap växer fram, och då laget splittras efter sex månader är det ofta känsloladdat och med visst vemod som deltagarna åker iväg åt sina håll (till sitt ”normala liv” som en tidigare deltagare uttryckte det).

Jag håller inte några föreläsningar under kursen. Inte heller lär jag ut substans (tack Catarina för undervisning i Europakonventionen!). Det finns ingen tentamen och inga skrivarbeten som ska ges vitsord. Jag finns givetvis alltid till lagets förfogande, jag kommenterar och simulerar domare. Och så ser jag till att alla infinner sig i rätt stad, vid rätt domstol, i rätt tid. Men egentligen försöker jag synas så lite som möjligt. Resans mål, tänker jag, kan bäst uppnås genom att jag tar några steg tillbaka och lyser med min frånvaro. Det är studerande själva som uppfinner sitt sätt att arbeta och som tar ansvar för att resan framskrider samt slutförs. Det är studerande själva som lär sig att jämka mellan olika personligheter och arbetssätt. Det är studerande själva som utvecklar sätt att ta itu med motgångar och känsliga frågor utan att förstöra sammanhållning och gruppdynamik. Jag försöker enligt bästa förmåga ”känna pulsen” på laget för att kunna bidra med allt från extra uppmuntran till humanitär intervention vid behov. Ifall min insats inte behövs alls – ja då uppfyller kursen i mitt tycke sina målsättningar perfekt! Det är nog också vikten av att ha tillit till studerande samt tålamodet att tona ner min roll som lärare, som jag upplever som den personligen viktigaste lärdomen.

Okej, så jag har lärt mig något, men vad lär sig deltagarna då? De blir experter på Europeiska människorättskonventionen och de lär sig att processa vid internationell domstol. De blir bekanta med nordisk rättspraxis och nordiska rättssystem, för att inte tala om alla så kallade allmänfärdigheter som kursen uppövar. Men genom det ansvar som deltagarna axlar, den ångest som delas och därmed överkoms, och den sammanhållning som uppstår senast inför intensiva genrep och finalen, lär sig deltagarna framför allt något om sig själva. Jag tror att det är något i just det utrymme för självreflektion som kursen erbjuder (eller till och med framtvingar), som får studerande att känna att kursen för med sig något extra. Detta ”extra” upplevs så värdefullt att kursens alumner vid sidan av jobb och andra sysslor regelbundet vill hjälpa sina yngre kollegor att vara med om samma resa. Och trots att detta ”extra” tar sig olika former för varje deltagare, är det för mig som ”utomstående” år efter år lika häpnadsväckande som det är uppenbart då laget splittras, att var och en har lärt sig något för livet.

Hur har det gått för laget då under dessa 15 år av tävlande? Nja, låt oss säga som så att det skulle vara dags att ta sig till final! Årets lag, om ni läser detta så ska ni sluta här. Vi ses snart och drar en första pläderingsövning. I år gäller det! Till alla andra läsare har jag en sista hälsning. Från ett inlärningsperspektiv är framgången i själva tävlingen egentligen inte relevant. För att dra till med ett slitet uttryck: Det är inte målet som är det viktiga, det är resan.

På resa med kanslers guldkant

Av: Maria Nyman och Kati Palmberg, kommunikationslärare vid Språkcentret

Idéregn på Studie- och språkverkstaden i Stockholm.

Tack vare ett resestipendium utfärdat av tidigare kansler Ulrika Wolff-Knuts hade vi i oktober möjlighet att besöka Stockholms och Uppsala universitet, för att bekanta oss med språkverkstäderna vid lärosätena. Kanslers initiativ att möjliggöra studieresor för undervisande personal värmer; som universitetslärare vid Åbo Akademi upplever vi det naturligtvis positivt att universitetet vid sidan av forskningen också vill utveckla undervisningen och stödet till universitetets viktigaste resurs, de studerande.

En viktig del av vårt arbete är att handleda studerande i deras skrivande. De studerande behöver hjälp med olika saker, som att komma till rätta med det akademiska skrivandet i kontrast mot de texter de har skrivit före studierna, att bemästra svenskan som andraspråk eller ibland helt enkelt med att åstadkomma en koherent text. Vår handledning i huvudsak gällt avhandlingar på kandidat- och magisternivå. En del av det arbetet sker inom ramen för de obligatoriska kurserna i kommunikation, men studerande söker sig också till oss utanför kurserna för att få respons och hjälp. Många utnyttjar till exempel möjligheten att boka tid för skrivhandledning då de bearbetar sina texter. Eftersom vi upplever att många studerande behöver hjälp i sitt skrivande redan tidigare i studierna erbjuder Språkcentret sedan hösten 2019 en drop in-mottagning i Arken G 108, Textverkstaden, som är öppen varje onsdag vid lunch (12.00–13.00).

För att få möjlighet att utbyta tankar med kolleger och få idéer för att utveckla Textverkstaden ville vi besöka svenska språkverkstäder med delvis samma typ av verksamhet som vi har. Både Stockholms universitet och Uppsala universitet har välfungerande språkverkstäder, men samtidigt skiljer sig deras profiler från varandra. Genom att besöka dem båda fick vi en mer mångfacetterad inblick än om vi endast skulle ha mött kollegor vid ett universitet.

I Stockholm fick vi följa med både handledningssamtal med studerande och föreläsningar, och framför allt fick vi möjlighet att diskutera och lära oss av våra gästfria värdar. Vid Stockholms universitet riktar sig mycket av verksamheten mot studievägledning och studieteknik, vilket var nytt för oss. Inriktningen återspeglas också i enhetens namn – Studie- och språkverkstaden. De studerande erbjuds enskild handledning, workshoppar, föreläsningar och skrivargrupper. Utöver det har Studie- och språkverkstaden också drop in-mottagning varje vecka. Frågorna som väcks i handledningssituationerna visade sig delvis vara de samma som hos oss, även om en påtaglig skillnad som påverkar är heterogeniteten och mängden andraspråkstalare bland de studerande i Stockholm. Många behöver stöd för sin svenska, speciellt i början av sina studier.

Språkverkstaden vid Uppsala universitet hör i motsats till Studie- och språkverkstaden vid Stockholms universitet till en institution, Institutionen för nordiska språk. Fokus ligger där också mer på språkbehandlingen i texter, men studerande erbjuds också möjlighet att boka handledning för muntliga uppgifter som presentationer, även om det i praktiken är rätt ovanligt. Vi fick följa med individuella skrivhandledningar och förde också givande diskussioner med värdarna om de institutionella förutsättningarna för verksamheten, om vilka arbetssätt och arbetsbilder vi har vid respektive universitet, och om vilka de studerandes behov är. Diskussionerna berörde också läs- och skrivsvårigheter, som är en av våra uppsaliensiska värdars expertisområde.

Vi beslutade redan i ett tidigt skede av planeringen inför resan att vi också ville passa på att träffa svenska forskare på relevanta områden. Till vår glädje fick vi möjlighet att diskutera med inte bara våra värdar vid språkverkstäderna, utan också både Jeanna Wennerberg vid Institutionen för svenska och flerspråkighet i Stockholm och Andreas Nord vid Uppsala universitet. Wennerberg är specialiserad på studerandes läs- och skrivfärdigheter och gav oss många insikter. Bland annat fick vi upp ögonen för i vilken utsträckning läsförståelsen kan påverka skrivandet. Med Nord fick vi  möjlighet att reflektera över arbetslivsrelevansen i studierna och problematiken kring hur vi som lärare kan arbeta med arbetslivskommunikation.

Väl hemma igen är det dags att packa upp våra mentala resväskor – vad fick vi med oss? Mycket. Vi inspirerades av skrivargrupperna i Stockholm, att sitta ner i grupp och arbeta tillsammans och samtidigt på en text som en gruppmedlem skrivit. Vi fick bekräftelse på att vi behöver nå ut till de studerande i ett tidigare skede i deras studier. Vi fick upp ögonen för vikten av att synliggöra grunderna för verksamheten och föra en intern dialog kring vilken bild vi vill förmedla. Vi imponerades av de välstrukturerade arbetssätten hos kollegorna i samband med individuella handledningar, och hämtade med oss impulser som berikar vårt arbete. Vi har blivit stärkta i tron på att det vi gör är rätt, men att vi kan göra det ännu bättre. Godiset vi köpte med hem till våra kollegor är slut, men de här karamellerna suger vi på ännu länge.

Bästa Kolleger – My Best Colleagues!

Nu vid juletider vill jag passa på att önska alla kolleger en god start på det nya året. Det finns egentligen flera orsaker till att varför jag nu (äntligen) skriver mitt första blogginlägg:

 

  • Juletiden är en passlig punkt i året då man får en chans att pusta ut och samla sina tankar, samt reflektera över vad som hänt det gångna året
  • Jag har länge beundrat vår Professor Tapio Salmis otaliga talangfulla, lärofulla (men ändå humoristiska) blogginlägg. Mina favoriter kan läsas här, här, här, här, här, och här. Kanhända kan jag även själv generera mina tankar på motsvarande sätt?
  • Jag har ett par år sedan påbörjat universitetspedagogiska studier (Modul-3), men några uppgifter blev och hänga, bl.a. ”övningsuppgift 4a: Att skriva ett blogginlägg till personalbloggen”. Jag blev länge grubblande om vilket tema jag kunde skriva om
  • Sist men inte minst – så vill jag tacka alla mina kolleger och vänner vid ÅA. Inför sommaren 2019 fick jag nämligen motta nyheten om att jag hade blivit utvald till Åbo Akademis Årets kollega – en erkännelse som ordandes för första gången till två kollegor. Priset och diplomet delades ut till Gunilla Widén och mig i samband med Rektors julkaffeservering

Det är den sistnämnda punkten som jag tänkte en aning diskutera om idag. Sedan jag fick den glada nyheten i juni så har jag haft mycket tid att fundera – varför har just jag blivit utsedd, vad förväntas av mig nu, och vad kännetecknar en god kollega överhuvudtaget? Jag tror definitivt det finns otaliga andra som förtjänade detta pris mera än vad jag gör, så vad kan vara orsaken…?

En snabb googling visar att det finns tonvis av relaterad litteratur om hur man skall vara en god kollega. Jag måste erkänna att jag inte har läst en ända bok eller artikel om detta. Det man hittar från nätet som kännetecknar den ideala kollegan  t.ex. har ett perfekt organiserat arbetsrum, alltid bjuder på sötsaker, alltid bjuder på hjälp vid ett problem, har en lugnande effekt och hittar de rätta orden då samkollegan har det dåligt, är lojala och etiska vid alla situationer, är roliga och energiska… listan är lång! Några av dessa kan jag kanske känna igen mig från – jag har så länge jag kommer ihåg, iallafall sedan lågstadietiden, haft det enkelt att stöda de klasskamrater i skolan som känt sig ensamma eller blivit rent av retade. När jag flyttade till Åbos Studentby, var jag troligen den enda från Finland som umgicks tillsammans med utbyteseleverna i det gemensamma köket, hade dörren till rummet öppen och de fick komma och titta på TV tillsammans – mitt sovrum blev deras vardagsrum! Än idag har jag otaliga vänner som jag träffade under dessa 12 första månader i Åbo. Om vi spolar tillbaka till nutiden, så kan en likartad trend observeras – men adressen är Axelia. Sedan jag påbörjade min forskningskarriär (diplomarbete och doktorsavhandling) vid laboratoriet för teknisk kemi och reaktionsteknik, så har mina professorer låtit mig ta hand om alla inkommande praktikanter, nya diplomarbetare samt doktorander, vilka, oftast i vårt labb, kommer utomlands ifrån. Alla nykomlingar till labbet måste ju förstås köras in på rätt sätt till den finländska livsstilen – SIM-kort, sjukhus, möbler, flyttning, Facebook Fleamarket, gemensamma lunchstunder, bastu, ishockey, fotbollstippning, karting, frisbeegolf, restauranger osv… mycket att sköta för att få allting att rulla! Och så klart har jag hjälpt till där det behövs. Jag minns att jag läste nyligen om att en ideal arbetare använder 80% av tiden till själva arbetet och resterande 20 %  för att diskutera och med kollegerna, modifierat från den såkallade Paretoprincipen. I mitt fall kunde jag påstå att jag nog spenderat 80% av tiden för arbetet, men sedan ytterligare 80 % för kollegerna, så en del stor del spenderat utanför den egentliga arbetstiden, på familjetidens bekostnad. Här får jag tacka hustrun och dottern för stort tålamod!

Men summa summarum: Dessa små saker har troligen alstrat den positiva energi som slutligen ledde till att mina kära kolleger röstade för mig till en av Årets kollega. Jag borde främst tacka här mina två doktorander Adriana och Soudabeh, samt prof. TS vilka jag misstänker att var grundarna av motionen. Detta var ungefär vad jag hade förberett mig att säga, ifall given ordet, vid prisutdelningen. Tiden var ändå begränsad vid Rektorskaffet så jag fick inte mikrofonen. Men efter ceremonin fick jag tillfället att snabbt byta några ord med vår nya Rektor (Moira). Jag tackade henne för det fina diplomet samt ÅA-designade manschett-knapparna, och lovade henne att, fastän jag nu fått priset för årets kollega, så kommer jag ändå inte att sluta att vara najs, utan kommer nog ändå att försöka bli en ännu bättre kollega det kommande året! Moira skrattade glatt och önskade lycka till i det nya året 2020.

Så, kära goda kolleger, jag önskar er nu en effektiv och hygglig start på det nya decenniet tjugo-tjugo. Kom ihåg att vara snälla och öppna, kom ihåg att ha roligt även utanför arbetstiden med varandra, och kom ihåg att diskutera vid kaffebordet även om annat än arbetet, ansökningar och artiklar, så kommer arbetsatmosfären automatiskt att förbättras. En trevlig arbetsplats är ett ställe dit man längtar att komma på morgonen.  Vem vet – kanske just DU blir vald till detta års kollega!

    Åbo Akademis Linkedin post av evenemanget här