Fler recensioner på Om kristet motstånd

Ulf Särs har skrivit en recension/debattartikel på min bok i dagens Hufvudstadsblad. (Är det Hbl:s policy att publicera recensioner på kristna böcker som insändare? Jag tycker mig sett det flera gånger?) Han skriver:

Då kyrkan har blivit en försvarare av den rådande ordningen har den kristna gudstron förlorat sin betydelse i samhället. Enligt Hagman har människorna i det sekulära samhället gjort tillväxt och konsumtion till sina avgudar. I stället för gudstjänsten och det kristna budskapet ger medierna, underhållningen, reklamen och trenderna livet dess mening. De binder våra behov och begär och styr våra liv.

Hagman menar att den kristna tron kan vara en politisk förändringskraft också i vår tid. Men i sin syn på hur förändringen ska ske är han präglad av sina teologiska inspiratörer inom den amerikanska frikyrkligheten. Han anser att samhället ska förändras genom att förändra människorna som bor i det. Han ställer sig tveksam till att kristna alls borde engagera sig i partipolitik eftersom makten gör att man blir en sämre människa.

Det är intressant att Särs beskriver mig som frikyrklig teolog. Det är förstås objektivt sant att jag har frikyrklig bakgrund, men jag tror att många frikyrkliga uppfattar min bok som rent av katolsk med den betoning på nattvard som jag gör. Själv uppfattar jag mig som ”post-denominatinell” kristen, dvs jag uppfattar inte det vara en hållbar position att bedriva teologi ur en specifik tradition.

Sedan är det sant som Särs också skriver att jag har en annan syn än den traditionella Lutherska social-etiken, som jag faktiskt anser vara en av de sämsta (kristna) sätten att förstå kyrka-samhälle.

Magnus P. Wåhlin har också recenserat boken på sin blogg. Han skriver:

Har just läst Patrik Hagmans bok ”Om kristet motstånd”. Den är inspirerande på många sätt och svårsmält eftersom den sätter fingret på saker jag behöver göra upp med i mitt eget liv. Han hämtar inspiration från patristiken, de tidiga kyrkofäderna och kyrkomödrarna.
Det som stör mig är att han anser att den kristna människan inte ska befatta sig med partipolitik. Han menar att det politiska livet riskerar att föra oss in i synd såsom att ljuga och tänja på sanningen. Jag förstås vad han menar men samtidigt kanske man kunde förändra politiken?

Varför är jag så hård med politikerna? Min poäng är närmast att jag tycker vi måste sluta gå omkring och låtsas att vi har ett hyfsat politiskt system, och att det bara råkar vara så många konkreta problem just nu… Som jag ser det är det just det politiska systemet som sådant som är problemet, det är det som sållar fram politker som ljuger och manipulerar och för över makt och pengar till de rika i stället för att arbeta för rättvisa och hållbarhet. Så, nej, jag tror inte på att man kan förändra politiken, annat än genom katastrofer eller våld, vilket inte är vägar för kristna.

Det här inlägget postades i Om Kristet Motstånd. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.