Lars Vilks och SION, idag 11 september

SIONs (Stop Isamization Of Nations) affisch för dagens kongress

SIONs (Stop Isamization Of Nations) affisch för dagens kongress

Idag befinner sig Skandinaviens i särklass mest kände doktor i konstvetenskap, Lars Vilks, i New York på den ”islamkritiska” organisationen SION’s kongress. Datumet är förstås djupt symboliskt – 11/9. Bakom det program som nedtonat brukar kallas ”islamkritiskt” finns en krets människor med sympatier långt ut på yttersta högerkanten, en helt öppen anslutning till sionismen som ideologi (se ordföranden Pamela Gellers bloggtexter) och uppfattningen att media i såväl USA som Europa förtiger vad man kallar ”sanningen” om islam och muslimer. Läser man SIONs skrifter och program blir det tydligt att organisationen inte bara är ”islamkritisk” utan entydigt fientlig mot hela den muslimska kulturen och tankevärlden. Muslimska civilisationer och stater beskrivs som mindervärdiga, muslimska bidrag till kultur och vetenskap förnekas och vi uppmanas att alla delta i kampen mot vad organisationen beskriver som ”islams strävan mot världsherravälde”. För den som vill titta närmare på SIONs världbild är Pamela Gellers blogg den kanske bästa källan:

Pamela Gellers blogg

Efter att Lars Vilks accepterade SIONs inbjudan till dagens kongress har något märkligt hänt. Det fortgående ”konstverk” som från början handlade om det fantastiska och inspirerande bygget Nimis i sydsverige, och en stimulerande debatt om vad konst är (se tidigare inlägg här om Vilks), har övergått till att bli ett tydligt politiskt ställningstagande. Och inte vilket ställningstagande som helst. Alltsedan teckningen ”Muhammed som rondellhund” har Vilks fått stark support från nationalistiska och islamfientliga krafter i Sverige och Danmark. I sina uttalanden har Vilks också gradvis alltmera närmat sig dessa krafter, använt sig av deras kanaler för att sprida sin konst och deltagit i arrangemang i deras regi. Hela tiden har han dock försäkrat att han deltar ”som konstnär” utan att ta ställning politiskt. Detta förändrades på några minuter onsdagen den 5 september då Vilks skickade ett offentligt epostmeddelande till Geller där han försäkrar att ”SION is firmly against all forms of racism and religious supremacism. I also strongly support SION’s important critique of political islam.”

Leslie Ragans originalaffish

Leslie Ragans originalaffish

Anledningen till meddelandet ska ha varit att Geller blivit irriterad när Vilks i svensk TV sagt att han inte gör någon skillnad mellan olika organisationer som vill bjuda in honom – ”jag skulle tacka ja till Ku Klux Klan” (Aftonbladets chatt, 30 augusti 2012). Torsten Kälvemarks analys att Lars Vilks ”gjort en pudel” och tvingats bekänna sin lojalitet (för att inte gå miste om framträdandet och publiciteten?) verkar trolig. Kälvemarks kommentar finns här. Detta försätter Vilks i en omöjlig situation. Men också vissa svenska konstnärer och kritiker måste anses vara komprometterade av affären. Särskilt Marianne Lindberg-De Geer och andra som i somras hoppade av en utställning på museet Jamtli för att Vilks portats från museet efter att hans medverkan hos SION blivit känd. Den senaste intervjun med Vilks i svensk media skedde i Dagens Nyheter, länk här. Se också Aftonbladets ledare i förrgår: ”Lars Vilks, nu spårar han ur”.

Var och en måste förstås ta ställning i frågan. Det är viktigt att framhålla att vi som representanter för ett universitet inte får driva privata kampanjer varken för eller emot någon person eller någon organisation. Det känns ändå naturligt att ta upp ämnet här på bloggen och jag kan motivera den tid jag ägnat frågan, ifall det skulle ifrågasättas. Att en akademiker och respekterad skribent och konstnär som Vilks nu gör just det som anses strida mot intellektuell och konstnärlig integritet – entydigt ställningstagande för en ideologi – bör rimligtvis tas upp till debatt vid universiteten. Särskilt intressant blir frågan för ämnena filosofi/estetik och konstvetenskap eftersom Vilks agerande väcker frågan hur långt en konstnär kan gå med hänvisning till att den gör ”konst”. Inom konstvärlden ses konstens autonomi som okränkbar, men är konstens speciella ställning (som en autonom sektor i samhället) automatiskt ett skydd mot alla sorters komprometterande allianser?

Ämnet Visuella studier fokuserar som vanligt på det visuella – i det här fallet affischen som SION spridit inför kongressen. Som ni kan se (klicka på bilderna om  ni vill ha dem större) har man tagit en av II världskrigets mest kända amerikanska propagandaaffischer och ändrat några detaljer. I originalet (höger) ser ni Sovjets flagga. Den är förstås borta. Istället har man satt dit Israels. Dessutom har man lagt till fanorna för sina regionala organisationer – SIOA (Stop Islamization of America) och SIOE (Stop Islamization of Europe). Panamas flagga (blå, röd och vit med två stjärnor) har också tagits bort (landet är väl för litet) och ersatts med Kanadas. Parollen ”The united nations fight for freedom” har man dock behållit – kampen mot islam jämställs alltså med kampen mot Hitler och Mussolini. Ett intressant exempel på vad som i konstvärlden skulle kallas appropriering – att ta något och använda det för egna syften.

Länkning pågår till intressant.se

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Lars Vilks och SION, idag 11 september

  1. Hans T Sternudd skriver:

    ”Inom konstvärlden ses konstens autonomi som okränkbar, men är konstens speciella ställning (som en autonom sektor i samhället) automatiskt ett skydd mot alla sorters komprometterande allianser?”
    På fråga ett svarar jag NEJ. Konstens autonomi är dessutom bara en modernistisk myt, värd att bekämpa. Att man ska få säga vad man vill (nästan iaf är en annan sak)

    BTW satt just och tyckte att det vara en jämrans snygg affisch ‘nassarna’ fått ihop. Tack för förklaringen 🙂

  2. Toomas Mathiesen skriver:

    Det allra mest pikanta är det faktum att ifall, såsom all seriös vetenskaplig analys synes övertyga, 911 var ett insider job och arabvärlden således vore alldeles oskyldig och man mot denna bakgrund deltager i ett av begåvad judinna lett upprop mot islam i skenbarligen Jerusalems lydrike USA (egentligen opiumfamiljernas lydrike) just den 11 september, har min gamle vän professorn i konstteori Vilks verkligen hamnat i ‘sallaten’ med sin konstskuta.

  3. Toomas Mathiesen skriver:

    Hopps – jag trodde det inte undgått någon att den officiella versionen av 911 ifrågasatts i en strid ström ofta även initierad litteratur där författaren till och med har säkerhetstjänstbakgrund, såsom i Andreas von Bühlows, Die CIA und der 11 September, 2003. Nätet vimlar av information och desinformation. Full yttrandefrihet tycks råda. Antingen kommer nyhetsanalytikern att få betrakta sig som en vild konspirationsteoretiker – eller foglig medborgare. Ett bra tips om tvekan skulle infinna sig – desinformatören tenderar vara raljant – men informatören stillsam. Det är psykologi. Sålunda – OM det nu är sant att … &c.

  4. Toomas Mathiesen skriver:

    Apropos – jag tittade just på Vilks framträdande i New York. På podiet fanns sammanvikta flaggor i rad och längst fram en med synlig vackert blå Davidstärna. Till höger om denna flaggborg podium med trenne uppenbart bildade judiska gentlemen och till vänster om talare Vilks, Fru Pamela Geller. Artist Vilks höll sig till fakta på ett humoristiskt och distanserat vis utan att begagna – såsom anklagad – rasistiska grepp – ehuru – om någon verkligen vill finna konstruerade racistiska övertramp förefaller utvald målperson alltid förlorad. Det framgick tydligt att hans närvaro berodde på den process hans teckning igångsatt och hans beslut att konsekvent uppfölja dess utveckling. Auditoriet hälsades välkommet till del av verket – de oräkneliga händelseras gemenskap utlösta av initierande handling och jag tror han fick vänner för att inte hata sina plågoandar tillbaka. Därmed återstår att begrunda valet av dagen 11 september – ovan avhandlat – och Davidstjärnan – medvetet i fokus.

    • Fred Andersson skriver:

      Hej Toomas och tack för dina förtydliganden. Du nämner Andreas von Bühlows och hans uppmärksammade bok, men jag har inte precis fått intrycket att han hör till de lågmälda. Mycket teorier finns det om det här, säkert från både initierade och mindre initierade personer, men när det gäller att bevisa något blir det svårare.

Kommentarer inaktiverade.