De senaste veckorna har vi hört många partier vittna om hur svårt det är att rekrytera folk att ställa upp som kandidater i kommunalvalet i oktober. På många sätt är det fullt förståeligt. Det finns få som får utstå lika mycket skit och elakt förtal som kommunalpolitiker. När förtroendet för olika politiska institutioner och aktörer hör kommunalpolitikerna till det absoluta bottenskiktet.
Livet som kommunalpolitiker är dessutom slitsamt. Många och långa möten på kvällstid, högar med papper, ett minimat utrymme för expansion och reformer, stark statlig styrning och på många håll svåra beslut som skall fattas gällande kommunens framtida vara eller icke vara. Ett otacksamt arbete helt enkelt.
Samtidigt är det ett arbete som vi alla i demokratins namn är beroende av att någon är villig att utföra. För när allt färre vågar ställa sig på barrikaderna, eller kanske snarare på torget, får vi andra ett sämre utbud att välja mellan. Sannolikheten att just den där förtroendeingivande, kloka personen som delar dina värderingar finns tillgänglig krymper. På sikt leder det till lägre konkurrens om väljarnas röster, kompetensurlakning av det kommunalpolitiska beslutsfattande och sämre politiska beslut. Andra sannolika bieffekter är lägre valdeltagande och om möjligt, ännu lägre förtroendenivåer för kommunala beslutsfattare.
Ur partiernas synvinkel är situationen onekligen också prekär. För kommunpolitik handlar inte bara om att fatta lokala politiska beslut. Det är också träningsarena för framtidens rikspolitiker. Det är här, i våra kommuner, som framtidens riksdagsledamöter bygger upp så väl kompetens, erfarenhet som ett lokalt förtroendekapital bland väljarna. Att över 80 procent av dagens riksdagsledamöter har kommunalpolitisk erfarenhet är inte en slump.
Sannfinländarnas stenhårda satsning på att vaska fram kandidater i årets kommunalval är inte heller någon slump. Bristen på politisk erfarenhet var partiets akilleshäl i skrällvalet 2011. Om de nu, fortfarande ridande på förra årets framgångsvåg och en tillsynes aldrig sinande eurokris kan genomföra ett framgångsrikt kommunalval, ökar även deras chanser att få fram nya politiska profiler; framtida rikskandidater med trovärdighet och erfarenhet. Just de kandidater som är ett av få halmstrån som kan hindra partiet från att falla som en sten i valet 2015.
Det är mycket står på spel.
