Män – ett demokratiproblem

Män, och framför allt högutbildade äldre män, utgör ett problem för demokratin. Detta provokativa påstående lyftes härom dagen fram vid en disputation i statskunskap vid ÅA. Opponenten, väl medveten om hur man fångar en publik inledde tillställningen med att identifiera sig själv – och en hel del andra i publiken – som en demokratisk belastning.

Påståendet var onekligen mitt i prick. För om vi med demokrati avser jämlika möjligheter till inflytande kan äldre män genom sin dominans i många sammanhang ses som ett problem. I den doktorsavhandling av Staffan Himmelroos som var centrum för uppmärksamheten handlade det om att män dominerar i politiska (deliberativa) samtal. Inte så att de åstadkommer mer kvalificerade, väl underbyggda argument, utan snarare genom att de tar oproportionerligt mycket plats. Uttryckt enklare pratar äldre högutbildade män mer än andra, men det de säger håller nödvändigtvis inte högre kvalitet.

En motsvarande problematik – nämligen att män tar oproportionerligt mycket plats – finner vi även på kandidatlistorna inför årets kommunalval. Trots att valdeltagandet sedan några decennier är högre bland kvinnor än bland män är det fortfarande männen som dominerar bland de kandidater som vi har att välja mellan.

I årets val är 61 procent av de som ställer sig till förfogande män. 39 procent utgörs av kvinnor. Fördelningen är den samma i de flesta partier med några intressanta undantag. Mest manstunga är de Sannfinländska kandidatlistorna med endast 23 procent kvinnor. Gröna förbundet är å sin sida det enda parti med en kvinnlig majoritet på listorna (57 %).
Men det är inte bara män i allmänhet som dominerar på kandidatlistorna, utan i synnerhet äldre män. Bland kandidater som är äldre än 55 år går det endast 3 kvinnor på 10 kandidater.

Den sanna demokraten inflikar här att kandidatlistor trots allt endast representerar det urval som vi väljare har att ta ställning till. Om rösterna fördelas jämt mellan könen kommer det manliga demokratiproblemet att oskadliggöras. Historien visar dock på en helt annan tendens.

I förra kommunalvalet var utgångsläget i princip det samma som i år. 40 procent av alla kandidater och lite drygt 30 procent av 55+:arna var kvinnor. När väljarna hade sagt sitt och alla fullmäktigeplatser var tillsatta hade andelen kvinnor reducerats till 37. Bland de invalda över 55 år var väljarnas dom ännu hårdare. Slutresultatet var här endast 12 procent kvinnor.

Män tar plats i politiken och allra mest plats tar äldre män. Orsaken till detta demokratiproblem ligger i nomineringen men framför allt bland oss väljare. Den riktigt intressanta frågan är väl egentligen vad denna dominans betyder för politikens innehåll. Om vi förlitar oss på Staffan Himmelroos analyser höjer inte äldre män kvaliteten på den diskussion som förs. Å andra sidan behöver det inte heller betyda det motsatta. Vad som däremot står klart är att en politisk diskussion där vissa grupper är underrepresenterade blir fattigare på perspektiv.