Efter en med finländska mått mätt lång paus drar det äntligen ihop sig till val igen; den här gången för att utse Finlands 13 kandidater till Europaparlamentet. Valdagen infaller söndagen den 25 maj och förhandsrösta kan man göra 14-20 maj.
Inspirerad av min svenske kollega Henrik Oscarsson, Professor vid Göteborgs Universitet, tänkte jag sparka igång valrörelsen ur forskarperspektiv genom att fräscha upp minnet och portionera ut lite av det som vi faktiskt vet om de finländska väljarnas beteende i val till Europaparlamentet. Det skall direkt sägas att kunskaperna är relativt magra. Vi har bara fyra val att luta oss tillbaka på och finländska forskare har inte heller varit speciellt intresserade av att fördjupa sig i analyser kring just detta val. Trots det något skakiga utgångsläget finns det ändå en hel del intressant att ta fasta på.
Jag börjar med det som har fått störst uppmärksamhet under EUP-valets korta livstid i den finländska kontexten, nämligen valdeltagandet. Eller kanske snarare bristen därpå. För om vi ser nivån på valdeltagandet som en indikator på hur högt ett val prioriteras av väljarna hamnar EUP-valet längst ner i hierarkin. Vid valet 2009 var det drygt 1 600 000 eller 40,3 procent av finländarna bosatta inom Finlands gränser som använde sin rösträtt, något som kan jämföras med riksdagsvalet tre år senare som lockade nästan 3 miljoner, eller 70,5 procent av de röstberättigade till valurnorna.
Hittills har deltagandet i valet till Europaparlamentet varit skakigt. 1996 när Finland utsåg sina första MEP:ar skedde det i samband med ordinarie kommunalval. Den gången var det drygt 60 procent som röstade vilket betraktades som en smärre katastrof; inte minst för kommunalvalets del eftersom den kombinerade valdagen innebar en rejäl djupdykning för detta val. Kallduschen i Europasammanhang blev dock betydligt större 1999 när den redan magra deltagandenivån nära nog halverades.
Med EUP-valen 2004 och 2009 ser kurvan ut att ha planat ut och stabiliserats. Partierna har i de två senaste valen förmått mobilisera ungefär 40 procent av de röstberättigade finländarna bosatta inom landets gränser; något som är under genomsnittet för EU som helhet. Det är också lägre än i de två andra Nordiska EU-medlemsländerna, Sverige och Danmark, som 2009 nådde upp till ett valdeltagande på 46 respektive 60 procent. Det skall dock noteras att detta val mobiliserade fler väljare än vanligt i båda länderna.
Varför prioriterar inte väljarna valet till Europaparlamentet högre? Det vanligaste svaret på denna ofta återkommande fråga brukar vara att EU känns svårt att greppa och ligger långt ifrån vanliga medborgares vardag. Det är svårt att se kopplingen mellan en röst i EUP-valet och vad som händer och beslutas inom EU. När valet är över tenderar dessutom att bli ganska tyst på EU-fronten. Den massmediala bevakningen av Europaparlamentet är betydligt mer begränsad än av riks- eller kommunalpolitiken, vilket i sin tur sänder ut en tydlig signal till väljarna.
Frågan är då vad vi kan förvänta oss inför årets valrörelse. Framtiden är naturligtvis svår att förutspå men flera faktorer talar faktiskt för att årets valrörelse kan mobilisera fler väljare än senast.
- Den ekonomiska krisen. De senaste årens turbulens inom euroområdet har aktiverat debatten om EU:s framtid, vilket kan öka intresset och känslan av att något faktiskt står på spel under valrörelsen.
- Kandidatbuketten. Flera av partierna har satsat hårt på att få fram kandidater med stark profil och ett imponerande CV, vilket kan öka valets status även i väljarnas ögon.
- Räddningsaktioner. SFP och KD riskerar att tappa sina mandat och VF siktar på revansch. Flera partier som jobbar hårt för att mobilisera trogna väljarna kan ge utdelning.
- Sannfinländarna. Partiets opinionssiffror ligger på en stabilt hög nivå. En lyckad valkampanj från Sannfinländarnas sida kan få upp en del väljare från sofflocket.
- Den flyttade valdagen. Pingsten, som är helgdag i många länder infaller i år infaller på den ordinarie valdagen i början av juni. Därför har man valt att arrangera EUP-valet två veckor tidigare än normalt; något som kanske kan få ner ”stugsvinnet”.
- Ukraina. En fortsatt instabil situation och en starkare rysk hotbild kan aktualisera EU-projektets fredsdimension och få fler att rösta för att manifestera sitt stöd.
Om de faktorer som talar för ett ökat deltagande skall slå igenom krävs trots allt en spännande valkampanj med hög temperatur. Partiernas budskap och massmedias bevakning måste väcka väljarnas intresse och skapa en känsla av att det trots allt är värt besväret.
