Michael Moores ironiska k\u00e4rlekshistoria \u201dCapitalism\u201d, tar upp n\u00e5gra viktiga problem med v\u00e5rt kapitalistiska samh\u00e4lle. Det \u00e4r viktigt att det i det amerikanska samh\u00e4llet inte finns s\u00e5 mycket mer val f\u00f6r enskilda arbetsl\u00f6sa \u00e4n att konsumera mer, och att de blir mer eller mindre lurade in i att bel\u00e5na sina hus som de inte kommer att betala tillbaks. Moores l\u00f6sningsf\u00f6rslag \u00e4r att vi ska l\u00e5ta bankerna vara med och betala ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e5ta enskilda bli heml\u00f6sa, speciellt eftersom de i den senaste finanskrisen fick enorma bidrag (siffran 700 miljarder dollar n\u00e4mndes). Det andra alternativet Moore l\u00e4gger fram \u00e4r demokratiska f\u00f6retag, vilket jag tycker l\u00e5ter mycket intressant men som jag inte vet hur de fungerar i praktiken. Vad h\u00e4nder ifall en \u201danst\u00e4lld\u201d slutar, eller ifall f\u00f6retaget g\u00e5r i konkurs? Jag s\u00e5g filmen p\u00e5 en filmfestivalen vars namn antydde att existentiella fr\u00e5gor skulle vara i fokus, vilket leder min tanke bort fr\u00e5n det viktiga politiska till bl.a. den r\u00f6relse som i USA kallas (kallades?) \u201dvoluntary simplicty\u201d. Privatkonsumtionen ses d\u00e4r som n\u00e5got d\u00e5ligt, t.ex. f\u00f6r att det \u00f6kar risken f\u00f6r personlig konkurs och att man blir fast i ekorrhjulet. \u00c4ven Moores film antyder att det kan vara s\u00e5 att amerikaners levnadsstandard inte kan forts\u00e4tta att \u00f6ka. Men inom \u201dvoluntary simplicity\u201d finns det ocks\u00e5 en attityd av att vi inte b\u00f6r bygga upp v\u00e5ra jag p\u00e5 falska gudar, speciellt d\u00e5 inte p\u00e5 konsumtion (och f\u00f6rst\u00e5s inte av \u00e4ndliga och milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6rande varor). Det \u00e4r inte bra att bygga sin identitet p\u00e5 konsumtion och \u00e4godelar (n\u00e5gon som blir f\u00f6rv\u00e5nad?). D\u00e5 blir det en existentiell uppmaning att inte konsumera mindre, att inte f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rb\u00e4ttra sin sj\u00e4lvk\u00e4nsla genom att k\u00f6pa ett par nya byxor eller en ny bil. Den beundran man f\u00e5r som \u00e4gare till dessa saker \u00e4r ytlig och ofta falsk med en ton av avund. Filmfestivalen var inte bara ”existentiell” utan ocks\u00e5 arrangerad av en kristen f\u00f6rsamling, vilket f\u00f6r mig v\u00e4cker tanken p\u00e5 ”frosseri” som var en synd redan innan den h\u00f6gsta dygden blev att ha en smal midja.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Michael Moores ironiska k\u00e4rlekshistoria \u201dCapitalism\u201d, tar upp n\u00e5gra viktiga problem med v\u00e5rt kapitalistiska samh\u00e4lle. Det \u00e4r viktigt att det i det amerikanska samh\u00e4llet inte finns s\u00e5 mycket mer val f\u00f6r enskilda arbetsl\u00f6sa \u00e4n att konsumera mer, och att de blir … Forts\u00e4tt l\u00e4sa