Will hoppar av universitetsstudierna i Harvard, f\u00f6r att s\u00f6ka sanningen om sig sj\u00e4lv i vildmarken. Bakgrunden \u00e4r \u00f6gonblick av djup kontakt och enhet med naturen, som han f\u00f6rbinder med vilda v\u00e4stern:<\/p>\n
Jag blev ett genomskinligt \u00f6ga. Insamlad av f\u00e4lt och tr\u00e4d var han ingenting. Han s\u00e5g allt: en namnl\u00f6s kraft str\u00f6mmade genom honom. Och p\u00e5 ett s\u00e4tt han inte kunde k\u00e4nna i Kings kapell, i universitetssalarna eller p\u00e5 Cambridges gator, var han ouppl\u00f6sligt knuten till Gud, fri och obegr\u00e4nsad. Genom tr\u00e4den och \u00f6ver det b\u00f6ljande landskapet hade han kunnat se an antydan av den avl\u00e4gsna horisonten till v\u00e4ster; och d\u00e4r, f\u00f6r ett \u00f6gonblick, hade han sk\u00e5dat n\u00e5got s\u00e5 vackert som sin egen ouppt\u00e4ckta natur. (Min \u00f6vers\u00e4ttning)<\/p><\/blockquote>\n
I slutet av artonhundratalet, och d\u00e4rmed i slutet av v\u00e4sterneran, rider den unge f\u00f6re detta Harvardstudenten Will v\u00e4sterut f\u00f6r att finna sig sj\u00e4lv. Han ansluter med en expedition f\u00f6r att jaga de sista bufflarna, som p\u00e5 bara n\u00e5gra \u00e5r har blivit n\u00e4stan utrotade. Nu ska de avsluta jobbet och tj\u00e4na en hacka p\u00e5 en avl\u00e4gsen buffelhjord upp i bergen. De hemska brott de beg\u00e5r mot bufflarna skiljas detaljerat, men Will kommer till ett stoiskt lugn inf\u00f6r slaktandet som blir alltmer mekaniskt och opersonligt. Det opersonliga \u00e4r p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt m\u00e5let, men de hemska scenerna visar tydligt f\u00f6r l\u00e4saren de o\u00f6verstigliga problemen. Detta \u00e4r inte n\u00e5got som Will, eller bokens f\u00f6rfattare John Williams, uppm\u00e4rksammar.<\/p>\n
Vildmarken \u00e4r farlig, farligare \u00e4n p\u00e5 m\u00e5nga andra st\u00e4llen. Resan h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00e5 ett snabbt slut, de \u00e4r v\u00e4ldigt n\u00e4ra att t\u00f6rsta ihj\u00e4l under den f\u00f6rsta veckan. Expeditionen \u00e4r helt utel\u00e4mnad \u00e5t naturens villkor. En pl\u00f6tslig sn\u00f6storm g\u00f6r att de m\u00e5ste \u00f6vervintra i en dal uppe i bergen. \u00d6vervintrandet, sex m\u00e5nader p\u00e5 ett begr\u00e4nsat utrymme i isolering, \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n h\u00e4ndelsel\u00f6st. Det h\u00e4nder saker i alla fyra expeditionsmedlemmarna: galenskap, isolering, m\u00f6ta sin fruktan och man bara anar monotonin i att bo i en liten koja i ett halv\u00e5r. Will kommer tillbaks som en f\u00f6r\u00e4ndrad och mognare m\u00e4nniska. Boken slutar med f\u00f6ljande meningar:<\/p>\n
F\u00f6rutom den ungef\u00e4rliga riktningen han tog, s\u00e5 visste han inte vart han var p\u00e5 v\u00e4g. Men han visste att det skulle komma till honom senare under dagen. Han red fram utan br\u00e5dska, och k\u00e4nde bakom honom solen sakta stiga och h\u00e4rda luften. (Min \u00f6vers\u00e4ttning.)<\/p><\/blockquote>\n
Det \u00e4r kanske s\u00e5 det \u00e4r att finna Gud?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Will hoppar av universitetsstudierna i Harvard, f\u00f6r att s\u00f6ka sanningen om sig sj\u00e4lv i vildmarken. Bakgrunden \u00e4r \u00f6gonblick av djup kontakt och enhet med naturen, som han f\u00f6rbinder med vilda v\u00e4stern: Jag blev ett genomskinligt \u00f6ga. Insamlad av f\u00e4lt och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa