{"id":179,"date":"2023-11-17T11:50:31","date_gmt":"2023-11-17T09:50:31","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/?p=179"},"modified":"2023-11-17T11:53:29","modified_gmt":"2023-11-17T09:53:29","slug":"essa-att-vara-en-del-av-helheten-om-relationen-till-naturen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/2023\/11\/17\/essa-att-vara-en-del-av-helheten-om-relationen-till-naturen\/","title":{"rendered":"Ess\u00e4: Att vara en del av helheten \u2013 om relationen till naturen"},"content":{"rendered":"

Ess\u00e4n \u00e4r skriven av en av deltagarna i kursen Milj\u00f6, minoriteter och marginalisering.<\/em><\/p>\n

Solen skiner ner p\u00e5 dalen. Solen v\u00e4rmer inte mycket, men p\u00e5 hyn kan jag k\u00e4nna en blandning av en svag sommarvind och av den bleka v\u00e4rmen av solen som st\u00e5r l\u00e5gt p\u00e5 himlen. Himlen \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att om man hoppar tillr\u00e4ckligt h\u00f6gt, kanske k\u00e4nner man den i fingerspetsarna. P\u00e5 parkeringsplatsen diskuterar f\u00f6r\u00e4ldrarna var vi ska stanna p\u00e5 hemv\u00e4gen, var vi ska handla mat, var vi ska \u00f6vernatta. En hund sk\u00e4ller n\u00e5gonstans. En bil k\u00f6r in p\u00e5 parkeringsplatsen, en man stiger ur bilen och s\u00e4ger n\u00e5got p\u00e5 norska. Kullen som st\u00e5r bredvid parkeringen verkar brant, den v\u00e4xer fram likt en sovande j\u00e4tte och v\u00e4xtligheten p\u00e5 dess rygg \u00e4r brungr\u00f6n. En k\u00e4nsla av att vilja kl\u00e4ttra upp p\u00e5 kullen v\u00e4cks hos mig. Jag fr\u00e5gar mamma: \u201dF\u00e5r jag kl\u00e4ttra upp?\u201d och hon svarar att jag f\u00e5r g\u00f6ra det. S\u00e5 jag ger mig av.<\/p>\n

F\u00f6rst k\u00e4nner jag hur asfalten under f\u00f6tterna byts ut till mjuk mark. Kvistar knakar under f\u00f6tterna och marken blir allt brantare. R\u00f6sterna nere p\u00e5 parkeringen blir avl\u00e4gsnare f\u00f6r varje steg och kliv. Jag kan inte h\u00f6ra andningen, den tystas ut av bl\u00e5sten som blir allt starkare ju h\u00f6gre upp jag kliver. H\u00e4nderna tar tag i marken f\u00f6r att ta sig upp sista biten upp f\u00f6r backen. Marken \u00e4r kall och bl\u00f6t, men v\u00e4xtligheten \u00e4r torr. De torra risen k\u00e4nns grova i h\u00e4nderna.<\/p>\n

Bl\u00e5sten p\u00e5 toppen tar tag i h\u00e5ret. N\u00e4r jag st\u00e5r upp rak igen och ser jag bl\u00e5tt hav. Bara hav \u00e4nda fram till horisonten. Ingen kyla finns i kroppen, vinden \u00e4r inte s\u00e5 kall och utsikten v\u00e4rmer sj\u00e4len. P\u00e5 kullen doftar det klar, frisk luft och blicken f\u00f6rs\u00f6ker hitta n\u00e5got att ta fasta p\u00e5, men det finns bara hav. Rakt framf\u00f6r finns det bara hav, till v\u00e4nster finns det bara hav. Inga f\u00e5glar, inga djur, inga m\u00e4nniskor, bara stort bl\u00e5tt hav. Havet \u00e4r lika bl\u00e5tt och lika stort och vitt som himlen ovanf\u00f6r.<\/p>\n

Men n\u00e4r jag v\u00e4nder mig till h\u00f6ger kan jag se hus och en fotbollsplan. Det h\u00f6rs svaga, mekaniska ljud fr\u00e5n dalen, men det g\u00e5r inte att lista ut vad de \u00e4r. Ner i dalen st\u00e5r det tr\u00e4hus i olika f\u00e4rger p\u00e5 rad och lite l\u00e4ngre borta v\u00e4xer en brutalistisk fiskehamn fram. P\u00e5 andra sidan dalen syns parkeringen som i blicken blivit till en liten pl\u00e4tt asfalt bredvid simstranden. Och n\u00e4r jag sedan igen v\u00e4nder blicken mot det o\u00e4ndliga havet fylls sinnet av en k\u00e4nsla av att jag befinner mig vid v\u00e4rldens kant.<\/p>\n

Att man upplever sig ha bes\u00f6kt \u201dv\u00e4rldens kant\u201d \u00e4r n\u00e5got som inte kan s\u00e4ttas i ord. Dessutom inneb\u00e4r gestaltningen av en s\u00e5dan erfarenhet som ingen annan varit med om p\u00e5 samma s\u00e4tt som en sj\u00e4lv en sv\u00e5righet. Sv\u00e5righeten finns i att beskriva k\u00e4nslan av att m\u00f6ta naturen och vara en del av omgivningen. N\u00e4r man m\u00f6ter naturen \u00e4r man i sista hand ensam, oberoende om det finns andra m\u00e4nniskor omkring eller inte. Erfarenheten av att vara med naturen, uppleva dess sk\u00f6nhet och styrka samt k\u00e4nna sig som en del av omgivningen \u00e4r som att sluta existera som individ. Man finns med naturen i st\u00e4llet f\u00f6r att vara ett undantag eller en utomst\u00e5ende i relation till den. Man finns till som en del av helheten.<\/p>\n

I erfarenheten sker en \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n en form av existens till en annan. F\u00f6rst \u00e4r m\u00e4nniskorna och m\u00e4nskligheten n\u00e5got som st\u00e5r mig n\u00e4ra. Men medan jag kliver upp f\u00f6r backen och n\u00e4r jag sedan st\u00e5r p\u00e5 toppen och ser ut p\u00e5 havet \u00e4r det som om inga andra m\u00e4nniskor finns. Hela min existens \u00e4r bunden till naturen och jag existerar n\u00e4stan som en h\u00e4ndelse i st\u00e4llet f\u00f6r en m\u00e4nniska. Erfarenheten \u00e4r t\u00e4tt kopplad till naturen, men i och med husen, fotbollsplanen och hamnen som jag ser bryts kopplingen och jag g\u00e5r tillbaka till att existera som en m\u00e4nniska bland andra igen.<\/p>\n

D\u00e5 k\u00e4nslan bryts, s\u00e5som i gestaltningen ovan genom insikten om att det funnits andra m\u00e4nniskor d\u00e4r och att de (eller vi) b\u00f6jt naturen enligt sin vilja och f\u00f6r\u00e4ndrat naturen enligt det som de\/vi upplever som nyttigt f\u00f6r m\u00e4nniskan, blir man ocks\u00e5 delaktig i sin omgivning p\u00e5 ett annat s\u00e4tt.\u00a0\u00a0 Jag inser att jag kommit till byn tack vare v\u00e4gar, bror, andra strukturer och uppfinningar som m\u00e4nniskan tillverkat genom en inskr\u00e4nkning av naturen. M\u00e4nniskans verksamhet i naturen \u00e4r inte neutral, utan hellre en inskr\u00e4nkning eller \u00f6vertr\u00e4delse, eftersom m\u00e4nniskan vridit och b\u00f6jt naturen enligt sin vilja p\u00e5 bekostnad av naturens v\u00e4lm\u00e5ende.<\/p>\n

P\u00e5 grund av min delaktighet i m\u00e4nniskans \u00f6vertr\u00e4delse gentemot naturen blir jag en medbrottsling. Medbrottsligheten finns i att jag anv\u00e4nder m\u00e4nskligt konstruerade medel (bilar, v\u00e4gar etc.) samt hur dessa medel framkallats p\u00e5 bekostnad av naturens v\u00e4lm\u00e5ende. Det betyder inte att jag inte kunde ha haft en liknande erfarenhet p\u00e5 ett annat st\u00e4lle i v\u00e4rlden, p\u00e5 v\u00e4rldens andra kant, men kanske jag \u00e4nd\u00e5 varit tvungen att bli medbrottsling i m\u00e4nniskans brott mot naturen bara i att behandla naturen som n\u00e5got som finns d\u00e4r f\u00f6r mig att erfara.<\/p>\n

I och med min medbrottslighet ser jag inte enbart mig sj\u00e4lv utan ocks\u00e5 andra m\u00e4nniskor som ett hot mot naturen. De som i b\u00f6rjan st\u00e5tt d\u00e4r som mina medm\u00e4nniskor har nu blivit mina medbrottslingar i lika stor grad som jag \u00e4r deras. Vi \u00e4r alla lika ansvariga f\u00f6r att vi befann oss d\u00e4r just d\u00e5, att vi kom dit p\u00e5 naturens bekostnad bara f\u00f6r att bli slagna av vad det \u00e4r som vi har gjort.<\/p>\n

Brottet mot naturen \u00e4r och finns i de konkreta s\u00e4tten som m\u00e4nniskan \u00e4r verksam i helheten, det vill s\u00e4ga att orsaka utsl\u00e4pp, f\u00f6rorening och naturf\u00f6rst\u00f6relse med sin verksamhet i form av trafik, bebyggelse och industri m.fl. M\u00e4nniskan blir till medbrottsling eftersom hon i samverkan med andra m\u00e4nniskor skadar naturen. Men begreppet \u2019medbrottslighet\u2019 t\u00e4cker mera \u00e4n de konkreta s\u00e4tten att f\u00f6rst\u00f6ra omgivningen; m\u00e4nniskan \u00e4r medbrottsling i naturf\u00f6rst\u00f6relsen genom inst\u00e4llningen till naturen som n\u00e5got som finns f\u00f6r m\u00e4nniskan<\/em> att utnyttja f\u00f6r m\u00e4nniskans<\/em> \u00e4ndam\u00e5l. Upplevelsen och tanken om att naturen och dess resurser finns d\u00e4r f\u00f6r m\u00e4nniskan att anv\u00e4nda, utan att ta i beaktande \u201dresursernas\u201d och de levande varelsernas roll och v\u00e4rde i (uppr\u00e4tth\u00e5llandet av) helheten bidrar till brottet. Det \u00e4r allts\u00e5 inte enbart de konkreta handlingarna utan ocks\u00e5 inst\u00e4llningen mot naturen, det vill s\u00e4ga att se naturen som n\u00e5got som finns f\u00f6r d\u00e4r f\u00f6r henne att utnyttja, som g\u00f6r henne till brottsling.<\/p>\n

F\u00f6rutom (med)brottslighetsbegreppet framtr\u00e4der ocks\u00e5 kontrasten mellan natur och kultur. I erfarenheten, speciellt d\u00e5 upplevelsen av enhet med naturen bryts, verkar jag befinna mig i ett mellanstadium mellan natur och kultur. Jag \u00e4r inte l\u00e4ngre en del av omgivningen p\u00e5 samma s\u00e4tt som tidigare, men jag \u00e4r inte heller en fullst\u00e4ndig medlem av det m\u00e4nskliga samh\u00e4llet. Jag inser mitt brott mot helheten (naturen) och hur vi m\u00e4nniskor vrider och v\u00e4nder naturen enligt v\u00e5r vilja och enligt det som \u00e4r nyttigt f\u00f6r oss, men det \u00e4r som om jag st\u00e5r b\u00e5de utanf\u00f6r och inuti problemet. Jag st\u00e5r utanf\u00f6r problemet eftersom jag inser det brott som gjorts och fortfarande g\u00f6rs utan \u00e5terverkning och inuti problemet eftersom jag ocks\u00e5 sj\u00e4lv \u00e4r ansvarig f\u00f6r dessa brott.<\/p>\n

Filosofen Paul Taylors (1923\u20132015) text \u201dThe Ethics of Respect for Nature\u201d (2009) ur antologin Earthcare<\/em> kritiserar den antropocentriska synen p\u00e5 naturen, s\u00e5som den ocks\u00e5 kritiseras h\u00e4r. Som alternativ till den antropocentriska synen f\u00f6respr\u00e5kar Taylor det som han kallar en livscentrerad v\u00e4rldssyn. Taylor menar att varje levande varelse i naturen har ett inneboende v\u00e4rde eftersom de har en f\u00f6rm\u00e5ga till v\u00e4lm\u00e5ende (eller det goda, som han anv\u00e4nder n\u00e4stan synonymt med begreppet v\u00e4lm\u00e5ende). Han f\u00f6respr\u00e5kar den biocentriska eller den livscentrerade v\u00e4rldssynen och beskriver hur en s\u00e5dan uppfattning skulle se ut. Taylors beskrivning av den livscentrerade v\u00e4rldssynens funktion liknar ett kantianskt imperativ, som g\u00e4ller alla varelser som har f\u00f6rm\u00e5ga till moraliska omd\u00f6men och f\u00f6rm\u00e5ga till det goda.<\/p>\n

Paul Taylors stora verk vid namnet Respect for nature: A Theory of Environmental Ethics<\/em> (1986) anses ha tillk\u00e4nnagivit den biocentriska synen p\u00e5 milj\u00f6etik f\u00f6r en st\u00f6rre publik. Verket anses vara ett grundl\u00e4ggande verk i milj\u00f6filosofi (Britannica 2003). I antologin Earthcare<\/em> (Clowney & Mosto 2009), som inneh\u00e5ller olika texter om milj\u00f6filosofi och -etik representerar Taylors ess\u00e4 \u201dThe Ethics of Respect for Nature\u201d en v\u00e4sterl\u00e4ndsk sekul\u00e4r syn p\u00e5 \u00e4mnesomr\u00e5det. Trots Taylors sekul\u00e4ra ing\u00e5ng i \u00e4mnet verkar han \u00e4nd\u00e5 ta avst\u00e5nd fr\u00e5n den v\u00e4sterl\u00e4ndska tanketraditionen. Milj\u00f6etiken som framf\u00f6rs av Taylor liknar mera ursprungsbefolkningars inst\u00e4llning gentemot och uppfattning om naturen. Taylors text tangerar ocks\u00e5 de begrepp som jag ansett vara centrala f\u00f6r min text. Medbrottsligheten kommer fram i m\u00e4nniskans ovilja att ta sitt ansvar och visa naturen den respekt som den f\u00f6rtj\u00e4nar i och med sitt inneboende v\u00e4rde. Begreppsparet \u2019natur och kultur\u2019 i sin tur kommer in i Taylors kritik av m\u00e4nniskans sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4velse som den \u00f6verl\u00e4gsna varelsen.<\/p>\n

I st\u00e4llet f\u00f6r en antropocentrisk ing\u00e5ng i milj\u00f6omsorg f\u00f6respr\u00e5kar Taylor en biocentrisk eller livscentrerad milj\u00f6etik. Taylors biocentriska tankesystem best\u00e5r av fyra delar: (1.) M\u00e4nniskor anses vara en del av Jordens biotiska livsgemenskap. (2.) Jordens ekosystem godtas som en komplex helhet av sammankopplade delar d\u00e4r delarnas v\u00e4lm\u00e5ende p\u00e5verkar varandra. (3.) Varje levande organism godtas som ett \u00e4ndam\u00e5lsenligt liv som str\u00e4var efter sitt goda. (4.) M\u00e4nniskans \u00f6verl\u00e4gsenhet antingen via meriter eller t\u00e4nkt inneboende v\u00e4rde m\u00e5ste avvisas som en irrationell partiskhet till m\u00e4nniskans f\u00f6rdel. (Taylor 2009, 123)<\/p>\n

Enligt Clowney och Mosto \u00e4r Taylors tanke individfokuserad eftersom varje enskild levande varelse som har en f\u00f6rm\u00e5ga till det goda eller v\u00e4lm\u00e5ende enligt honom har ett inneboende v\u00e4rde och f\u00f6rtj\u00e4nar respekt. (Clowney & Mosto 2009, 120) Trots att Taylor fokuserar fr\u00e4mst p\u00e5 respekt f\u00f6r individuella varelser kopplar han det individuella goda till artens goda. Detta goda realiseras genom en organisms m\u00f6jlighet att leva upp till dess potential. Taylors koppling fr\u00e5n det individuella goda till artens goda grundar sig p\u00e5 tanken av individernas \u2019genomsnittliga goda.\u2019<\/p>\n

The good of a population or community of such individuals consists in the population maintaining itself from generation to generation as a coherent system of genetically and ecologically related organisms whose average good is at an optimum level of the given environment. (Here the average good means that the degree of realization of the good ofindividual organisms in the population or community is, on average, greater than would be the case under any other ecologically functioning order of interrelations among those species populations in the given ecosystem.) <\/em>(Taylor 2009, 121-122)<\/p>\n

Enligt Taylor kan detta goda fr\u00e4mjas eller f\u00f6rhindras av andra varelsers handlingar (Taylor 2009, 121). Det \u00e4r i individens insikt om sin medbrottslighet i samband med insikten om att vara en del av Jordens biotiska gemenskap d\u00e4r hon st\u00e4lls inf\u00f6r ett val. Om hon accepterar den biocentriska milj\u00f6etiken accepterar hon ocks\u00e5 de \u2019prima facie\u2019 moraliska skyldigheter som m\u00e4nniskan i och med sin f\u00f6rm\u00e5ga till moraliska omd\u00f6men har gentemot andra levande varelser (Taylor 2009, 121). Taylors f\u00f6respr\u00e5kande av en biocentriskt milj\u00f6etik inneb\u00e4r avvisandet av en antropocentrisk inst\u00e4llning mot naturen och det \u00e4r igenom individens insikt och \u00e4ndring som r\u00f6relsen till den biocentriska etiken och bort fr\u00e5n den antropocentriska etiken b\u00f6rjar. Enligt Taylor har den antropocentriska inst\u00e4llningen djupa r\u00f6tter i den v\u00e4sterl\u00e4ndska filosofin och i sin kritik mot m\u00e4nniskans \u00f6verh\u00f6ghet p\u00e5st\u00e5r han att den v\u00e4sterl\u00e4ndska filosofitraditionens f\u00f6rklaringar om m\u00e4nniskans herrav\u00e4lde \u00f6ver naturen inte \u00e4r annat \u00e4n arbitr\u00e4ra, irrationella och partiska argument (Taylor 2009, 131).<\/p>\n

Taylor p\u00e5pekar att m\u00e4nniskan h\u00e4vdar sin \u00f6verl\u00e4gsenhet \u00f6ver andra varelser fr\u00e5n ett antropocentriskt perspektiv. Detta antropocentriska perspektiv inneb\u00e4r att m\u00e4nniskan grundar sin sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4velse genom v\u00e4rderingen av egenskaper som \u00e4r viktiga f\u00f6r m\u00e4nniskans goda<\/em> och utesluter v\u00e4rdet av icke-m\u00e4nskliga varelsers egenskaper som \u00e4r viktiga f\u00f6r realiseringen av respektive varelses goda<\/em>.<\/p>\n

Humans are claiming human superiority from a strictly human point of view; that is, from a point of view in which the good of humans is taken as the standard judgement. All we need to do is to look at the capacities of nonhuman animals (or plants for that matter) from the standpoint of their good to find a contrary judgement of superiority. Take the speed of the cheetah, for example, is a sign of its superiority to humans when considered from the standpoint of the good of its species\u2026 And so for all the other abilities of nonhumans which further their good but which are lacking in humans. In each case the claim to human superiority would be rejected from a nonhuman standpoint.<\/em> (Taylor 2009, 127)<\/p>\n

Taylor po\u00e4ngterar ett felslut i den antropocentriska etiken som bottnar i m\u00e4nniskans irrationella sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4velse som den \u00f6verl\u00e4gsna varelsen, n\u00e4mligen att m\u00e4nniskans skyldigheter och ansvar enbart g\u00e4ller andra m\u00e4nniskor och utesluter andra levande varelser. Felslutet blir synligt f\u00f6r mig n\u00e4r jag inser min delaktighet i brotten mot naturen, det vill s\u00e4ga n\u00e4r jag verkligen ser den f\u00f6rst\u00f6relse som m\u00e4nniskan orsakat och n\u00e4r jag inser att jag sj\u00e4lv medverkar i f\u00f6rst\u00f6relsen. Taylor i sin kritik av m\u00e4nniskans herrav\u00e4lde \u00f6ver andra varelser drar en likhet mellan ett klassamh\u00e4lle d\u00e4r social status g\u00e5r i arv, den p\u00e5verkan som ett s\u00e5dant samh\u00e4lle har p\u00e5 individen och m\u00e4nniskans inst\u00e4llning mot andra varelser och naturen. Parallellen mellan ett klassamh\u00e4lle d\u00e4r social status \u00e4rvs och m\u00e4nniskans sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4velse \u00e4r att m\u00e4nniskan, enbart f\u00f6r att hon \u00e4r f\u00f6dd som m\u00e4nniska och har m\u00e4nskliga f\u00f6rm\u00e5gor p\u00e5st\u00e5r sig vara \u00f6verl\u00e4gsen andra varelser (Taylor 2009, s. 129). Taylor g\u00f6r liknelsen f\u00f6r att visa att m\u00e4nniskor enligt en antropocentrisk syn upplever sig ha st\u00f6rre inneboende v\u00e4rde \u00e4n andra varelser, n\u00e5got som den biocentriska synen avvisar. Kritiken \u00e4r fortfarande den samma: m\u00e4nniskan h\u00e4vdar sin \u00f6verl\u00e4gsenhet ur ett m\u00e4nskligt perspektiv (det vill s\u00e4ga som en person av h\u00f6gre klass som r\u00e4ttf\u00e4rdigar sin st\u00e4llning genom sitt arv).<\/p>\n

N\u00e4r jag st\u00e5r p\u00e5 kullen och ser ut \u00f6ver det bl\u00e5a havet finns jag bara som en kroppslig varelse, som en del av Jordens biotiska livsgemenskap. Men k\u00e4nslan kan inte vara l\u00e4nge, f\u00f6r n\u00e4r jag v\u00e4nder mig och ser att \u00e4ven p\u00e5 Jordens kant har m\u00e4nniskan vridit och v\u00e4nt naturen blir jag er\u00f6vrare. Jag \u00e4r medbrottsling i deltagandet av de konkreta \u00e5tg\u00e4rderna som orsakat milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6relse men ocks\u00e5 i min implicita inst\u00e4llning till mig sj\u00e4lv som \u00f6verl\u00e4gsen naturen. Att f\u00f6rst bli s\u00e5 h\u00e4pen av naturens sk\u00f6nhet och styrka men sedan se att till och med h\u00e4r har m\u00e4nniskor s\u00e5som jag ocks\u00e5 varit och utan respekt varken till enskilda organismer eller ekosystemet b\u00f6jt naturen f\u00f6r att fr\u00e4mja m\u00e4nniskans \u2019goda\u2019 har skakat om mig. Det \u00e4r i insikten av min medbrottslighet som jag vaknar till mina handlingars f\u00f6ljder och inverkan p\u00e5 omgivningen. Jag vaknar till en moralisk k\u00e4nsla. Eftersom f\u00f6rm\u00e5gan till moraliska omd\u00f6men h\u00e4r antas vara en egenskap som enbart m\u00e4nniskor har vill jag argumentera, att precis av den orsaken har m\u00e4nniskan en skyldighet att granska sin verksamhet i v\u00e4rlden. N\u00e4r man st\u00e5r p\u00e5 kullen och f\u00f6rst ser ut p\u00e5 havet och sedan p\u00e5 fiskehamnen f\u00e5r man en m\u00f6jlighet att g\u00f6ra precis det, att anv\u00e4nda sin f\u00f6rm\u00e5ga till moraliskt t\u00e4nkande. F\u00f6rm\u00e5gan till moraliska omd\u00f6men \u00e4r en av de egenskaper Taylor tillskriver m\u00e4nskligheten (Taylor 2009, 128). Detta g\u00f6r han i samband med avvisandet av m\u00e4nniskans moraliska \u00f6verh\u00f6ghet \u00f6ver andra varelser. Kritiken liknar den som han framf\u00f6r p\u00e5 andra st\u00e4llen:<\/p>\n

Moral standards are simply not applicable to beings that lack such capacities. Animals and plants cannot therefore be said to be morally inferior to humans. Since the only beings thatcan have moral merits or be deficient in such merits are moral agents, it is conceptually incoherent to judge humans as superior to nonhumans on the ground that humans have moral capacities when nonhumans don\u2019t.<\/em> (Taylor 2009, 128)<\/p>\n

Egenskaper s\u00e5som moral och omd\u00f6mesf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r viktiga f\u00f6r m\u00e4nniskans \u00f6verlevnad i ett m\u00e4nskligt samh\u00e4lle. Taylor po\u00e4ngterar att de m\u00e4nskliga egenskaperna \u00e4r viktiga f\u00f6r m\u00e4nniskan och n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r uppr\u00e4tth\u00e5llandet och bevarandet av m\u00e4nsklig kultur(Taylor 2009, 127). Men i samma andetag som m\u00e4nniskan h\u00e4vdar sin \u00f6verl\u00e4gsenhet och grundar den p\u00e5 egenskaper som \u00e4r viktiga f\u00f6r m\u00e4nniskan, f\u00f6rbiser hon egenskaper som icke-m\u00e4nskliga varelser har (s\u00e5som en apas smidighet, en gepards snabbhet och en \u00f6rns skarpa syn) och som \u00e4r viktiga f\u00f6r inte enbart artens \u00f6verlevnad utan ocks\u00e5 f\u00f6r dess v\u00e4lm\u00e5ende.<\/p>\n

Om vi accepterar den livscentrerade synen p\u00e5 milj\u00f6n som Taylor f\u00f6respr\u00e5kar och inser att vi genom milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6relse, f\u00f6rorening och orsakandet av klimatf\u00f6r\u00e4ndringen f\u00f6rnekat ickem\u00e4nskliga varelser den respekt som de f\u00f6rtj\u00e4nar, har m\u00e4nniskan ocks\u00e5 det moraliska ansvaret (i och med sin f\u00f6rm\u00e5ga till moraliska omd\u00f6men) att \u00e5tg\u00e4rda dessa of\u00f6rr\u00e4tter. Trots att jag uppfattar mig respektl\u00f6s n\u00e4r jag inser mitt brott och min medbrottslighet \u00e4r det l\u00e5ngt ifr\u00e5n att inse de levande varelsers inneboende v\u00e4rde. Men det \u00e4r en b\u00f6rjan. M\u00e4nniskan har en m\u00f6jlighet att inse sin medbrottslighet och agera annorlunda i forts\u00e4ttningen.<\/p>\n

Att handla utan f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r handlingars f\u00f6ljder och inverkan p\u00e5 andra varelser kan inte tv\u00e5 bort den handlande personens ansvar eller den medverkande individens medbrottslighet. M\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga till moraliskt t\u00e4nkande ger m\u00f6jlighet till insikten om hennes ansvar f\u00f6r omv\u00e4rlden, inte enbart f\u00f6r m\u00e4nniskans skull utan ocks\u00e5 de andra levande varelsernas och helhetens skull. Accepterandet av den biocentriska milj\u00f6etiken skulle, s\u00e5som Taylor ocks\u00e5 s\u00e4ger, omkullkasta hela den v\u00e4sterl\u00e4ndska v\u00e4rldsuppfattningen (Taylor 2009, 121). Men att bygga upp en ny norm kr\u00e4ver mera \u00e4n den enskilda m\u00e4nniskans insikter, det kr\u00e4ver en r\u00f6relse, en sn\u00f6boll. Det kr\u00e4ver en upplevelse av \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n en form av existens till en annan, och att man l\u00e5ter upplevelsen l\u00e4mna ett sp\u00e5r. Sp\u00e5ret ska sedan leda oss till att ifr\u00e5gas\u00e4tta v\u00e5r verksamhet och v\u00e5ra val, samt v\u00e4cka respekt och oro f\u00f6r de enskilda levande varelserna och helheten. Tanken om att alla varelser har sina respektive viktiga egenskaper inneb\u00e4r ocks\u00e5 hopp. N\u00e4r Taylor medger att de m\u00e4nskliga egenskaperna \u00e4r viktiga f\u00f6r m\u00e4nniskan medger han ocks\u00e5 att m\u00e4nniskor inte beh\u00f6ver sluta vara m\u00e4nniskor<\/em>. Egentligen kan m\u00e4nniskan inte g\u00f6ra det. Men det som hon kan g\u00f6ra \u00e4r att ifr\u00e5gas\u00e4tta vad det betyder att vara m\u00e4nniska i det m\u00e4nskliga samh\u00e4llet, och ocks\u00e5 vad det betyder vara m\u00e4nniska som en del av Jordens biotiska livsgemenskap. Det vill s\u00e4ga vad det betyder att vara en del av helheten, att tillh\u00f6ra en gemenskap s\u00e5som vi tillh\u00f6r Jorden, som aldrig kan helt tillh\u00f6ra oss.<\/p>\n

Fanni Kansonen<\/em><\/p>\n

Referenser: <\/strong><\/p>\n

Britannica.com, \u201cPaul W. Taylor\u201c, https:\/\/www.britannica.com\/biography\/Paul<\/a>–<\/a>W<\/a>–<\/a>Taylor<\/a> (upph\u00e4mtad 3.5.2023)<\/p>\n

Clowney D. och Mosto P (red.) 2009. Earthcare: An Anthology in Environmental Ethics<\/em>). Lanham: Rowman & Littlefield Publishers.<\/p>\n

Taylor, P.W. 2009. \u201cThe Ethics of Respect for Nature\u201d. I: Clowney D. och Mosto P (red.) Earthcare: An Anthology in Environmental Ethics<\/em>). Lanham: Rowman & Littlefield Publishers. ss. 120-133.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ess\u00e4n \u00e4r skriven av en av deltagarna i kursen Milj\u00f6, minoriteter och marginalisering. Solen skiner ner p\u00e5 dalen. Solen v\u00e4rmer inte mycket, men p\u00e5 hyn kan jag k\u00e4nna en blandning av en svag sommarvind och av den bleka v\u00e4rmen av solen som st\u00e5r l\u00e5gt p\u00e5 himlen. Himlen \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att om man hoppar tillr\u00e4ckligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":512,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6,5],"tags":[],"class_list":["post-179","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-essaer","category-kurser"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/179","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/users\/512"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=179"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/179\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/179\/revisions\/183"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=179"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=179"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=179"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}