{"id":189,"date":"2023-12-20T11:17:13","date_gmt":"2023-12-20T09:17:13","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/?p=189"},"modified":"2023-12-20T11:20:21","modified_gmt":"2023-12-20T09:20:21","slug":"essa-skonhet-samvaro-och-uppmarksamhet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/2023\/12\/20\/essa-skonhet-samvaro-och-uppmarksamhet\/","title":{"rendered":"Ess\u00e4: S\u00e4tt att uppm\u00e4rksamma sk\u00f6nhet och samvaro"},"content":{"rendered":"

Ess\u00e4n \u00e4r skriven av en av deltagarna i kursen Milj\u00f6, minoriteter och marginalisering.<\/em><\/p>\n

M\u00e5let \u00e4r \u00f6ppet<\/h3>\n

Solen lyser starkt. Termometern visar \u201314 grader. Det \u00e4r en vacker februarif\u00f6rmiddag.<\/p>\n

En perfekt dag f\u00f6r en promenad p\u00e5 isen.<\/p>\n

P\u00e5 kartan syns en \u00f6 som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng fascinerat mig p\u00e5 grund av dess ovanliga form. Ovanifr\u00e5n ser \u00f6n ut som bokstaven ”O”.<\/p>\n

V\u00e4l ute p\u00e5 isen, \u00e4r solens glittrande reflektion i sn\u00f6n bl\u00e4ndande. Sn\u00f6ns h\u00e5rda skorpa h\u00e5ller stundvis och ger stundvis vika under f\u00f6tterna. Tack vare mina nya h\u00f6gskaftade st\u00f6vlar h\u00e5lls f\u00f6tterna torra och varma.<\/p>\n

Ju n\u00e4rmare jag kommer \u00f6n, desto m\u00e4rkligare blir den. P\u00e5 \u00f6n v\u00e4xer det inga tallar, granar eller alar. Bara bj\u00f6rkar. Stora stenbumlingar och klippor l\u00e4ngs med stranden g\u00f6r landstigningen sv\u00e5r, s\u00e5 jag cirklar ist\u00e4llet runt \u00f6ns nord\u00f6stra sida.<\/p>\n

V\u00e4l runt \u00f6ns norra udde sl\u00e5r det mig.<\/p>\n

\u00d6ppenhet.<\/p>\n

P\u00e5 horisonten syns bara tr\u00e4dlinjen fr\u00e5n n\u00e5gra avl\u00e4gsna \u00f6ar.<\/p>\n

N\u00e4r jag stannar upp f\u00f6r att ta in utsikten fylls jag av en sinnlig ro.<\/p>\n

Den bitande kylan gl\u00f6ms bort f\u00f6r att ist\u00e4llet ers\u00e4ttas av solens v\u00e4rme p\u00e5 kinderna. V\u00e4rmen sprider sig fr\u00e5n kinderna genom nacken till axlarna, och som en smekande rysning ut till armarna och l\u00e4ngs ryggraden ner till l\u00e5ren.<\/p>\n

Ett o\u00e5terh\u00e5llsamt leende brister ut p\u00e5 l\u00e4pparna.<\/p>\n

Det k\u00e4nns som att jag \u00e4ntligen kan andas. F\u00f6r varje andetag drar jag in v\u00e4rlden i mina lungor.<\/p>\n

Ingenting annat spelar n\u00e5gon roll, d\u00e4rf\u00f6r att det enda som finns; det \u00e4r h\u00e4r. Det h\u00e4r var m\u00e5let.<\/p>\n

Ensam, men delaktig.<\/p>\n

H\u00e4r st\u00e5r jag.<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Livet \u00e4r slutet<\/h3>\n

Jag sitter i bilen med mina f\u00f6r\u00e4ldrar, syster och faster.<\/p>\n

Vi k\u00f6r hem\u00e5t mot Vasa fr\u00e5n N\u00e4rpes, var vi har tr\u00e4ffat p\u00e5 min cancersjuka farfar.<\/p>\n

Det \u00e4r vinter, kv\u00e4ll och det sn\u00f6ar.<\/p>\n

Ur m\u00f6rkret och sn\u00f6yran kan jag knappt urskilja konturerna av tr\u00e4den p\u00e5 sidorna av v\u00e4gen. N\u00e4r jag tittar fram\u00e5t skyms sikten av de stora upplysta sn\u00f6flingorna.<\/p>\n

Det \u00e4r tr\u00e5ngt i baks\u00e4tet, f\u00f6r vi \u00e4r tre som sitter h\u00e4r. Jag l\u00e4ngst till v\u00e4nster, mamma i mitten, och min syster p\u00e5 andra sidan.<\/p>\n

Jag b\u00f6rjar t\u00e4nka p\u00e5 hur sv\u00e5rt det skulle vara att komma loss, om man k\u00f6rde fast i de h\u00f6ga sn\u00f6vallarna som ramar in v\u00e4gen p\u00e5 b\u00e5da sidorna. Jag t\u00e4nker p\u00e5 hur sv\u00e5rt det skulle vara att \u00f6verhuvudtaget r\u00f6ra sig i den halvmeter h\u00f6ga sn\u00f6n.<\/p>\n

Jag har sv\u00e5rt att r\u00f6ra p\u00e5 mig i baks\u00e4tet.<\/p>\n

Med min farfars \u00f6verh\u00e4ngande d\u00f6d n\u00e4ra i tankarna, sl\u00e5s jag av \u00e5ngest.<\/p>\n

Hj\u00e4rtat b\u00f6rjar sl\u00e5 snabbare och det blir sv\u00e5rare att andas.<\/p>\n

V\u00e4rlden expanderar till en \u00f6versikt, likt en karta, bara f\u00f6r att blixtsnabbt krympa ihop n\u00e4r jag inser att jag sitter fast i kartan.<\/p>\n

Hela livet utg\u00f6rs av kartan.<\/p>\n

Det g\u00e5r endast r\u00f6ra sig l\u00e4ngs de, p\u00e5 kartan, utdragna v\u00e4garna.<\/p>\n

N\u00e4r man kommer fram till m\u00e5let s\u00e5 tar livet slut.<\/p>\n

 <\/p>\n

Introduktion<\/h3>\n

Ovan beskriver jag tv\u00e5 skilda erfarenheter som b\u00e5da har etsat sig fast i minnet hos mig. Dessa erfarenheter ter sig till en b\u00f6rjan som totalt separata och olika varandra men, som vi kommer att se, har de flera likheter \u00e4n man kunde tro. F\u00f6r att tydligg\u00f6ra vilka dessa likheter \u00e4r, arbetar jag med hur begreppen sk\u00f6nhet, samvaro och uppm\u00e4rksamhet kan anpassas p\u00e5 erfarenheterna och vilken inneb\u00f6rd de har i denna typ av erfarenhet. Speciellt uppm\u00e4rksamhets begreppet \u00e4r centralt, i och med att det i stor m\u00e5n utg\u00f6r formen f\u00f6r erfarenheterna, och d\u00e4rf\u00f6r tar jag hj\u00e4lp av Iain McGilchrists bok Ways of Attending: How Our Divided Brain Constructs the World<\/em>, som unders\u00f6ker uppm\u00e4rksamheten fr\u00e5n ett filosofiskt, neurovetenskapligt perspektiv. \u00a0<\/em><\/p>\n

Att reflektera \u00f6ver denna typ av erfarenhet har varit v\u00e4ldigt givande f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 min egna reaktion p\u00e5- och k\u00e4nsla som f\u00f6ljde av erfarenheterna, men ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r att det ger ett ramverk att arbeta inom f\u00f6r att n\u00e4rma sig etiska och ontologiska fr\u00e5gor.<\/p>\n

Jag b\u00f6rjar min ess\u00e4 genom att reflektera kring sj\u00e4lva erfarenheterna och hur dessa k\u00e4ndes i stunden och i efterhand f\u00f6r att ge en referenspunkt och ink\u00f6rsport till n\u00e4r jag senare behandlar erfarenheternas form fr\u00e5n ett metaperspektiv. Slutligen funderar jag \u00f6ver de etiska implikationerna av de olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt som jag presenterar i relation till McGilchrists teori om hj\u00e4rnhalvornas betydelse f\u00f6r uppm\u00e4rksamheten.<\/p>\n

Reflektion<\/h3>\n

Erfarenheterna som M\u00e5let \u00e4r \u00f6ppet <\/em>och Livet \u00e4r slutet<\/em> ber\u00e4ttar om har jag valt att beskriva som rofylld respektive \u00e5ngestfylld. Dessa ord \u00e4r tr\u00e4ffande n\u00e4r det g\u00e4ller k\u00e4nslan av att befinna sig i situationerna, men intressant nog inte i efterhand. N\u00e4r jag skrivit ner erfarenheterna v\u00e4xlade k\u00e4nslan f\u00f6rknippade med dem. Den \u00e5ngestfyllda erfarenheten k\u00e4ndes katartisk, som om den p\u00e5 n\u00e5got vis hade \u00f6ppnats upp fr\u00e5n att vara l\u00e5st. Det som tidigare framkallat en kraftig obehagsk\u00e4nsla, framkallar nu ist\u00e4llet ett lugn. Den rofyllda erfarenheten, fr\u00e5n att vara n\u00e5gonting s\u00e5 \u00f6ppet och lugnt, f\u00f6rvandlades till n\u00e5gonting inst\u00e4ngt och f\u00f6rminskat s\u00e5 fort den fanns p\u00e5 pappret. Den hade f\u00f6rtingligats till n\u00e5gonting vars syfte \u00e4r att framkalla en fjuttig ”det var ju fint” reaktion hos l\u00e4saren.<\/p>\n

Det tidigare vackra och praktfulla hade gjorts till en parodi p\u00e5 sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Min v\u00e4n l\u00e4ste igenom b\u00e5da texterna och hennes kommentarer belyser b\u00e5de erfarenheternas form och varf\u00f6r de f\u00f6r\u00e4ndrats. Om den rofyllda texten sade hon att jag f\u00e5ngat n\u00e5gonting vackert.<\/p>\n

Nyckelordet \u00e4r f\u00e5nga. Det vackra i situationen var precis det som inte kan eller f\u00e5r f\u00e5ngas, d\u00e4rf\u00f6r att f\u00e5ngenskapen begr\u00e4nsar och determinerar det som varit \u00f6ppet och fritt. Om den \u00e5ngestfyllda texten fr\u00e5gade hon om man verkligen m\u00e5ste r\u00f6ra sig l\u00e4ngs kartans utm\u00e4rkta v\u00e4gar, eller om man ocks\u00e5 kan uppt\u00e4cka nya v\u00e4gar. Den obehagliga, klaustrofobiska k\u00e4nslan luckras upp och ist\u00e4llet f\u00f6rvandlas till en v\u00e4rld i vilken man kan g\u00e5 vart man vill.<\/p>\n

Trots att dessa erfarenheter verkar beskriva n\u00e5gonting helt olika, pekar den efterhandliga reflektionen p\u00e5 att det inte alls \u00e4r s\u00e5 svartvitt som det ursprungligen ter sig. Utrymmet, som \u00e4r centralt i den ena erfarenheten i en positiv bem\u00e4rkelse, \u00e4r centralt i den andra i en negativ. Detsamma g\u00e4ller den olika k\u00e4nslan av samvaro, samt de estetiska karakt\u00e4rerna av erfarenheterna. Man kunde s\u00e4ga att dessa erfarenheter \u00e4r varandras avigsidor, eller varsin sida av samma mynt. Detta leder oss in p\u00e5 fr\u00e5gan om formen av erfarenheten, de olika s\u00e4tten p\u00e5 vilket uppm\u00e4rksamheten tar sig i uttryck, som jag kommer att diskutera lite senare i texten.<\/p>\n

Sk\u00f6nhet, samvaro och uppm\u00e4rksamhet<\/h3>\n

De centrala begreppen jag n\u00e4mnde i introduktionen – sk\u00f6nhet, samvaro och uppm\u00e4rksamhet \u2013 har jag kommit till genom att reflektera kring prevalenta teman i b\u00e4gge texter. Sk\u00f6nheten, eller den estetiska karakt\u00e4ren av erfarenheterna, \u00e4r det som i b\u00e5da fallen sparkar ig\u00e5ng upplevelsen. I den rofyllda erfarenheten framkommer element av vacker natur och v\u00e4lbehagsk\u00e4nslor. I den \u00e5ngestfyllda finns det inte n\u00e5gonting som direkt kan kallas f\u00f6r fulhet, men sk\u00f6nhetens fr\u00e5nvaro \u00e4r p\u00e5taglig.<\/p>\n

Samvaron finns ocks\u00e5 som en v\u00e4sentlig del i erfarenheterna. Man kan hitta den i texterna p\u00e5 ett bokstavligt vis, var det ber\u00e4ttas hur situationerna s\u00e5g ut, men den f\u00f6rekommer ocks\u00e5 p\u00e5 ett existentiellt s\u00e4tt som handlar om hur sj\u00e4lva erfarenheten k\u00e4ndes. Ensam men delaktig, eller dess motsats \u2013 delaktig men ensam – tydligg\u00f6r den existentiella formen av samvaro som \u00e4r n\u00e4rvarande i erfarenheterna, och som vilket g\u00f6r dem speciella.<\/p>\n

Slutligen det mest centrala begreppet av alla, n\u00e4mligen uppm\u00e4rksamhet, under vilket de tidigare begreppen inordnas. Som vi kommer att se, med hj\u00e4lp av McGilchrists tankar, finner man tv\u00e5 olika sorters uppm\u00e4rksamhet i texterna. Den relationella och kategoriserande. Om man t\u00e4nker p\u00e5 dessa som ett spektrum s\u00e5 kan vi placera erfarenheten som beskrivs i M\u00e5let \u00e4r \u00f6ppet<\/em> p\u00e5 den relationella \u00e4ndan av uppm\u00e4rksamhet. Den formen av uppm\u00e4rksamhet \u00e4r aktivt passiv, var erfararen st\u00e5r som mottagare inf\u00f6r v\u00e4rlden, utan att p\u00e5tvinga det en f\u00e4rdig tankemodell. V\u00e4rlden visar sig som den \u00e4r till den som st\u00e5r med ett \u00f6ppet sinne. Den andra erfarenheten, som ber\u00e4ttas om i Livet \u00e4r <\/em>slutet, ligger p\u00e5 andra \u00e4nden av spektret, under den kategoriserande formen av uppm\u00e4rksamhet. Den har en f\u00f6rtingligande blick som determinerar det betraktade som till f\u00f6r betraktaren.<\/p>\n

Uppm\u00e4rksamhetens former<\/h3>\n

Iain McGilchrist \u00e4r en psykiater, forskare inom neurovetenskaper och filosof. Han n\u00e4rmar sig fr\u00e5gan om uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n ett neurovetenskapligt, filosofiskt perspektiv. I hans bok Ways of Attending: How Our Divided Brain Constructs the World<\/em>, som titeln antyder, beskriver han uppm\u00e4rksamhetens s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till v\u00e4rlden, och vilken sorts v\u00e4rld det \u00e4r man f\u00f6rh\u00e5ller sig till, genom att v\u00e4dja till m\u00e4nniskans v\u00e4nstra och h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvors olika betydelse f\u00f6r erfarenheten.<\/p>\n

Attention may sound a bit boring, but it isn\u2019t at all. It is not just another \u201ccognitive function\u201d \u2014 it is actually nothing less than the way in which we relate to the world.<\/p>\n

And it doesn\u2019t just dictate the kind of relationship we have with whatever it is: it dictates what it is that we come to have a relationship with.<\/p>\n

(McGilchrist, 2019, 23)<\/p>\n

Den h\u00f6gra och v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvan har allts\u00e5 inte definitivt specificerade uppgiftsomr\u00e5den, utan b\u00e5da halvorna sk\u00f6ter till n\u00e5gon m\u00e5n om allt som hj\u00e4rnan g\u00f6r. McGilchrist menar att skillnaden hos halvorna hittar vi i hur<\/em> de g\u00f6r vad de g\u00f6r. F\u00f6r att illustrera skillnaden beskriver han en f\u00e5gel som mitt bland kaoset p\u00e5 marken urskiljer fr\u00f6et som den ska \u00e4ta, samtidigt som den ocks\u00e5 \u00e4r uppm\u00e4rksam p\u00e5 hela helheten av dess omgivning, s\u00e5 att den inte sj\u00e4lv faller offer f\u00f6r att bli upp\u00e4ten. McGilchrist h\u00e4vdar att det \u00e4r den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvan som i sin uppm\u00e4rksamhet kategoriserar, bryter ner och systematiserar omgivningen s\u00e5 att f\u00e5geln kan urskilja fr\u00f6et fr\u00e5n stenen, och den h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvan som i sin uppm\u00e4rksamhet kan ta in helheten av omgivningen och hur f\u00e5geln sj\u00e4lv st\u00e5r i relation till det som finns omkring. N\u00e4r det kommer till m\u00e4nniskan s\u00e5 har hj\u00e4rnhalvorna motsvarande funktioner. Den v\u00e4nstra halvan, genom sitt kategoriserande och f\u00f6rminskande, hj\u00e4lper oss att g\u00f6ra nytta av v\u00e4rlden. Samtidigt f\u00e5r den h\u00f6gra halvan oss att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5r relation till- och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 empatisera med det som inte \u00e4r oss sj\u00e4lva.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00e4nnu generalisera b\u00e4gge hj\u00e4rnhalvors funktioner i uppm\u00e4rksamheten kan man s\u00e4ga att den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvan kategoriserar och separerar det upplevda till det specifika och greppbara. Det \u00e4r detta som sker n\u00e4r jag ser p\u00e5 v\u00e4rlden och konstaterar att stolen \u00e4r separat fr\u00e5n bordet, som b\u00e5da i sin tur \u00e4r olika \u00e4n v\u00e4ggen osv. Den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvans f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till det den uppm\u00e4rksammar \u00e4r att det finns d\u00e4r f\u00f6r mig som n\u00e5gonting jag kan anv\u00e4nda. Dess f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt pr\u00e4glas av att se p\u00e5 v\u00e4rlden som havande av ett v\u00e4rde specifikt som resultat av dess instrumentella funktion f\u00f6r mig. Den h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvan \u00e4r det som uppfattar v\u00e4rlden som i f\u00f6rsta hand helhetlig och relationell, var allting \u00e4r relaterat till varandra, och inte bara st\u00e5r i relation till mig.\u00a0 Inom denna helhetliga v\u00e4rld uppfattar den h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvan sig sj\u00e4lv som v\u00e4sentligt delaktig, likt allting annat. Denna uppm\u00e4rksamhetsforms f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt ser p\u00e5 v\u00e4rdet hos n\u00e5gonting som definierat av dess relationer till det andra, vilket jag ocks\u00e5 h\u00f6r till, men begr\u00e4nsas inte i relation till mig.<\/p>\n

I min text M\u00e5let \u00e4r \u00f6ppet<\/em> genomsyras f\u00f6rsta halvan av den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvans uppfattning. Jag beskriver hur specifikt den h\u00e4r \u00f6n \u00e4r den som jag vill g\u00e5 till, och vidare att fokuset handlar om min reaktion till vad som finns p\u00e5 \u00f6n, tr\u00e4dsorten som v\u00e4xer p\u00e5 den och strandlinjen som \u00e4r sv\u00e5rbestiglig p\u00e5 grund av stora stenbumlingar. Det \u00e4r s\u00e5ledes ett kategoriserande, specificerande, separerande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt som jag har till \u00f6n, vilket placerar \u00f6n som d\u00e4r f\u00f6r mig, ist\u00e4llet f\u00f6r att finnas d\u00e4r i egenskap av sig sj\u00e4lv. Min beskrivning av erfarenheten \u00e4ndrar karakt\u00e4r i den andra halvan, n\u00e4r jag ber\u00e4ttar om hur jag kommer runt udden av \u00f6n. Relationen betonas bland annat mellan mig och \u00f6arna p\u00e5 horisonten, mellan kylan och v\u00e4rmen och hur allting, tillsammans, st\u00e5r i relation till varandra. Att jag andas in v\u00e4rlden ber\u00e4ttar att gr\u00e4nserna mellan mitt eget varande och v\u00e4rldens suddas ut, att vi uppg\u00e5r i samma helhet. ”Ensam men delaktig” f\u00f6rklarar relationen som jag, i den stunden, st\u00e5r i till v\u00e4rlden. Ensam d\u00e4rf\u00f6r att jag st\u00e5r i relation till v\u00e4rlden, och delaktig ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r att jag st\u00e5r i relation till v\u00e4rlden. Det v\u00e4sentliga i texten \u00e4r just \u00f6verg\u00e5ngen till uppfattningen som relationell till- och varandet som delaktig i en v\u00e4rld som \u00e4r relationell.<\/p>\n

Livet \u00e4r slutet<\/em> visar ocks\u00e5 element av b\u00e5da hj\u00e4rnhalvornas uppm\u00e4rksamhetsformer, men p\u00e5 ett mera kombinerat s\u00e4tt. I texten kan man se hur jag i situationen f\u00f6rs\u00f6ker ta fasta p\u00e5 min omgivning p\u00e5 ett kategoriserande vis, men, p\u00e5 grund av m\u00f6rkret och sn\u00f6yran som skymmer sikten, misslyckas. Jag t\u00e4nker mig att jag p\u00e5 grund av min farfars cancer hade ett st\u00f6rre behov av att f\u00f6rs\u00f6ka kontrollera min omgivning \u00e4n vanligt. Of\u00f6rm\u00e5gan att betrakta v\u00e4rlden som d\u00e4r f\u00f6r mig tvingade mig att ist\u00e4llet se v\u00e4rlden som relationell och se mig sj\u00e4lv som delaktig i den, vilket ledde till den starka k\u00e4nslan av \u00e5ngest. Min p\u00e5tvingade delaktighet i v\u00e4rlden blev s\u00e5ledes en kamp i att f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6ka kontrollera utrymmet, samtidigt som den enda kontrollerande blick jag kunde rikta var mot mig sj\u00e4lv, fast den kontrollerande blicken bara f\u00f6rtingligade mig. Man kunde beskriva spektrumet av hj\u00e4rnhalvornas uppm\u00e4rksamhetsformer som ett ”A”, var uppm\u00e4rksamhetens utg\u00e5ngspunkt \u00e4r strecket som besk\u00e4r vinkeln. Den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvans kategoriserande uppm\u00e4rksamhet riktas mot vinkelns spets, medan den h\u00f6gra, relationella hj\u00e4rnhalvan blickar mot dess \u00f6ppning. F\u00f6r att applicera denna beskrivning p\u00e5 erfarenheten i fr\u00e5ga, kunde man s\u00e4ga att uppm\u00e4rksamhetens utg\u00e5ngspunkt skiftar mellan A-strecket, och A:ets spets. Om vartannat \u00e4r man betraktaren av objektet, och om vartannat \u00e4r man objektet som blir betraktat.<\/p>\n

Etiska implikationer<\/h3>\n

Jag har med hj\u00e4lp av texterna M\u00e5let \u00e4r \u00f6ppet <\/em>och Livet \u00e4r slutet<\/em> f\u00f6rs\u00f6kt beskriva hur McGilchrists olika uppm\u00e4rksamhetsformer kan ta sig i uttryck i det levda livet. F\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 de etiska implikationerna som b\u00e4gge f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00f6r med sig kan vi g\u00f6ra ett tankeexperiment, var vi f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka oss hur erfarenheten skulle se ut, vore vi anv\u00e4nda purt den ena hj\u00e4rnhalvan. Om vi t\u00e4nker oss v\u00e4rlden som betraktad genom den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvan, s\u00e5 finns det v\u00e4rde enbart i dess instrumentella funktion f\u00f6r mig. Det betyder att v\u00e4rlden \u00e4r slav under min nyck. F\u00f6r att illustrera problematiken i detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt kan vi t\u00e4nka oss till exempel ett bords instrumentella v\u00e4rde f\u00f6r mig. Jag kan placera saker p\u00e5 bordet, flytta bordet till en annan plats eller bygga en koja under det. Eller s\u00e5 kan jag sl\u00e5 bordet i tusen bitar eller ocks\u00e5 br\u00e4nna upp det, om jag s\u00e5 tycker. Man kunde g\u00f6ra ett argument att alla dessa \u00e4r bra s\u00e4tt att anv\u00e4nda bordet p\u00e5, men n\u00e4r vi \u00f6verf\u00f6r detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till resten av v\u00e4rlden s\u00e5 ser vi var problemen uppst\u00e5r.<\/p>\n

Pur uppm\u00e4rksamhet av den h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvans sort ter sig mera sv\u00e5rf\u00e5ngad, men det \u00e4r i sj\u00e4lva verket just d\u00e4r var vi hittar problematiken. Ingenting kategoriseras eller systematiseras, s\u00e5 vi kan inte ens prata om bordet \u00f6verhuvudtaget d\u00e4rf\u00f6r att det inte \u00e4r skilt fr\u00e5n n\u00e5gonting annat. Inte ens det som kunde vara mat kategoriseras. H\u00e4r t\u00e4nker jag att problematiken skulle vara densamma som en fullst\u00e4ndig ego d\u00f6d, n\u00e4mligen att man inte l\u00e4ngre vet vilken mun som \u00e4r sin egen och som beh\u00f6ver \u00e4ta. Eller ens vad en mun \u00e4r.\u00a0 V\u00e4rlden som betraktas saknar alteritet, d\u00e4rf\u00f6r att allting infaller under det samma.<\/p>\n

N\u00e4r vi slutligen analyserar bordet genom en kombination av dessa tv\u00e5 uppm\u00e4rksamhets- och f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, f\u00f6rst\u00e5r vi att b\u00e4gge \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att ha en rimlig, etisk och h\u00e5llbar inst\u00e4llning till v\u00e4rlden. Jag ser att bordet \u00e4r separat fr\u00e5n stolen och golvet, och att jag kunde anv\u00e4nda det p\u00e5 olika s\u00e4tt. \u00c4nd\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag att bordet inte finns d\u00e4r f\u00f6r min nyck, d\u00e4rf\u00f6r att jag ser relationen som denna har till v\u00e4rlden, till dess skapare, till andra som anv\u00e4nder det, funktionen som det fyller osv.<\/p>\n

Det skulle vara fel att f\u00f6rst\u00f6ra bordet, men bordet g\u00e5r att anv\u00e4nda p\u00e5 s\u00e4tt som inte f\u00f6rst\u00f6r detta, allts\u00e5 s\u00e4tt som inte \u00e4r fel. Man kunde s\u00e4ga att dessa s\u00e4tt som inte \u00e4r fel \u00e4r respektfulla s\u00e4tt att anv\u00e4nda bordet.<\/p>\n

Avslutning<\/h3>\n

McGilchrist antyder att samh\u00e4llet idag pr\u00e4glas av en uppm\u00e4rksamhetsform som ligger alltf\u00f6r l\u00e5ngt p\u00e5 den v\u00e4nstra hj\u00e4rnhalvans sida av uppm\u00e4rksamhetsspektret, vilket skapar en v\u00e4rld av m\u00e4nniskor som alla ser p\u00e5 v\u00e4rlden som till f\u00f6r sig, offer f\u00f6r v\u00e5r nyck. S\u00e5ledes borde vi f\u00f6rs\u00f6ka kultivera ocks\u00e5 den h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvans f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00f6r att ist\u00e4llet skapa en v\u00e4rld av v\u00e4rdefulla relationer som samtidigt var mera h\u00e5llbar. Om man inte \u00e4r \u00f6vertygad kan man p\u00e5 en personlig niv\u00e5 fundera kring vilken av de tv\u00e5 ovanbeskrivna erfarenheterna man f\u00f6redrar, i och med att de ligger s\u00e5 t\u00e4tt bundna med de olika uppm\u00e4rksamhetsformerna.<\/p>\n

Slutligen vill jag po\u00e4ngtera att trots McGilchrists s\u00e4tt att n\u00e4rma sig fr\u00e5gan \u00e4r snyggt, begripligt och t\u00e4mligen v\u00e4l presenterat, s\u00e5 \u00e4r det bara ett av m\u00e5nga olika s\u00e4tt. Det viktiga \u00e4r inte om det handlar om den v\u00e4nstra eller h\u00f6gra hj\u00e4rnhalvan, utan att uppm\u00e4rksamheten har olika former, vilka spelar en enorm roll f\u00f6r oss och v\u00e4rlden vi lever i.<\/p>\n

Reidar Uljens<\/em><\/p>\n

Referens
\nIain McGilchrist. 2018. Ways of Attending: How our Divided Brain Constructs the World.<\/em>\u00a0London, New York: Routledge<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ess\u00e4n \u00e4r skriven av en av deltagarna i kursen Milj\u00f6, minoriteter och marginalisering. M\u00e5let \u00e4r \u00f6ppet Solen lyser starkt. Termometern visar \u201314 grader. Det \u00e4r en vacker februarif\u00f6rmiddag. En perfekt dag f\u00f6r en promenad p\u00e5 isen. P\u00e5 kartan syns en \u00f6 som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng fascinerat mig p\u00e5 grund av dess ovanliga form. Ovanifr\u00e5n ser […]<\/p>\n","protected":false},"author":512,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6,5],"tags":[],"class_list":["post-189","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-essaer","category-kurser"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/189","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/users\/512"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=189"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/189\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/189\/revisions\/192"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=189"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=189"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etik-i-en-globaliserad-varld\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=189"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}