{"id":1045,"date":"2021-12-16T11:56:49","date_gmt":"2021-12-16T09:56:49","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/?p=1045"},"modified":"2022-01-03T17:08:31","modified_gmt":"2022-01-03T15:08:31","slug":"julens-gyllenbruna-smakaka","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/2021\/12\/16\/julens-gyllenbruna-smakaka\/","title":{"rendered":"Julens gyllenbruna sm\u00e5kaka"},"content":{"rendered":"<p>Doften av ingef\u00e4ra, nejlika, kanel och kardemumma fyller k\u00f6ket och i bakgrunden spelas en bekant juld\u00e4nga. Degen som \u00e4nnu best\u00e5r av en oformlig klump ska snart formas till allehanda figurer s\u00e5som hj\u00e4rtan, stj\u00e4rnor och grisar. Den som tjuvsmakar f\u00f6r mycket av degen kan drabbas av magknip, men kanske \u00e4r det v\u00e4rt det. Vid gr\u00e4ddningen g\u00e4ller det att vara noggrann, d\u00e5 de tunna kakorna l\u00e4tt br\u00e4nns vid om man inte \u00e4r p\u00e5 sin vakt. De gyllenbruna kakorna dekoreras sedan med en kristyr lika vit som sn\u00f6. Bara fantasin s\u00e4tter gr\u00e4nser f\u00f6r vilka krumelurer och m\u00f6nster som kakorna pryds med. Till slut \u00e4r det dags f\u00f6r avsmakning tillsammans med varm gl\u00f6gg och smaken, ja den beskrivs b\u00e4st med ett ord och det \u00e4r jul.<\/p>\n<p>Finns det ett bakverk som f\u00f6rknippas med julen s\u00e5 \u00e4r det pepparkakan. Pepparkaksbak i juletid \u00e4r en bekant tradition f\u00f6r m\u00e5nga och f\u00f6r den som \u00e4r pysslig av sig kan ocks\u00e5 pepparkakshusbygge vara en v\u00e4lkommen utmaning. Men pepparkakan har inte alltid h\u00f6rt julen till och dess historia str\u00e4cker sig l\u00e4ngre bak i tiden \u00e4n vad man skulle kunna tro. Redan \u00e5r 1444 bakades pepparkakor i Norden, n\u00e4mligen i Vadstena kloster i Sverige. Det \u00e4ldsta receptet som finns bevarat ur nordisk kontext finner man i det danska kungahovet p\u00e5 1490-talet. I Finland fanns pepparkakor \u00e5tminstone redan p\u00e5 1700-talet. De tidiga pepparkakorna anv\u00e4ndes som ett slags medicin, tack vare kryddorna som de inneh\u00f6ll. Till exempel peppar och ingef\u00e4ra ans\u00e5gs ha medicinska egenskaper och b\u00e5da skulle fungera mot olika slags magbesv\u00e4r och den senare \u00e4ven mot tandv\u00e4rk. Man t\u00e4nkte sig att pepparkakorna ocks\u00e5 bet p\u00e5 melankoli. \u00c4ldre kokb\u00f6cker vittnar om att pepparkakorna kunde smulas ner i maten i st\u00e4llet f\u00f6r kryddor, vilket tyder p\u00e5 att kakorna var mycket kryddstarka.<\/p>\n<div id=\"attachment_1046\" style=\"width: 879px\" class=\"wp-caption alignnone\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-1046\" class=\"size-full wp-image-1046\" src=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Blogg-Langstrom-1.jpg\" alt=\"\" width=\"869\" height=\"576\" srcset=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Blogg-Langstrom-1.jpg 869w, https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Blogg-Langstrom-1-300x199.jpg 300w, https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Blogg-Langstrom-1-768x509.jpg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 869px) 100vw, 869px\" \/><p id=\"caption-attachment-1046\" class=\"wp-caption-text\">En kvinna och tv\u00e5 flickor bakar pepparkakor till jul. Fotografi taget av V\u00e4in\u00f6 Kannisto ca 1960, Helsingfors stadsmuseum, N156415. Fr\u00e5n f<a href=\"https:\/\/finna.fi\/Record\/hkm.HKMS000005:km0000m2c6?imgid=1#versions\">inna.fi<\/a><\/p><\/div>\n<p>Pepparkakan anv\u00e4ndes allts\u00e5 i b\u00f6rjan som medicin och krydda. Senare blev dess syfte dock fr\u00e4mst att smaka gott till kaffet vid olika festliga tillf\u00e4llen och konsumenterna bestod mest av v\u00e4lb\u00e4rgat folk. Vid andra halvan av 1800-talet s\u00e5ldes pepparkakor i bagerierna och det var ocks\u00e5 d\u00e5 som man b\u00f6rjade anv\u00e4nda formar f\u00f6r att f\u00e5 till olika motiv. Kring denna tidpunkt gjorde \u00e4ven glasyren entr\u00e9, men denna var fr\u00e4mst f\u00f6rbeh\u00e5llen de pepparkakor som anv\u00e4ndes som dekoration, i till exempel julgranar. Pepparkakan blev en del av folkkulturens kafferepertoar i och med ungdomsf\u00f6reningarnas int\u00e5g vid sekelskiftet 1900, men den hade \u00e4nd\u00e5 tidigare fungerat som finare tilltugg bland allmogen sedan mitten av 1800-talet. Det var f\u00f6rst vid sekelskiftet som pepparkakan b\u00f6rjade f\u00f6rknippas med julen. Just efter sekelskiftet fick den \u00e4ven en vidare betydelse, den blev n\u00e4mligen symbol f\u00f6r den sammanh\u00e5llna och lyckliga familjen som tillsammans umg\u00e5s och bakar. Ocks\u00e5 idag kan pepparkaksbaket ha samma symbolik.<\/p>\n<p>Pepparkakans anv\u00e4ndning och betydelse har allts\u00e5 varierat sedan dess uppkomst. Detta g\u00e4ller ocks\u00e5 receptet. Som namnet antyder, har pepparkakan inneh\u00e5llit peppar en g\u00e5ng i tiden. \u00c4nnu vid 1700-talet kunde peppar ing\u00e5 som ingrediens, men idag har kryddan helt f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n recepten. Andra kryddor som anv\u00e4nts men fallit bort \u00e4r f\u00e4nk\u00e5l och anis. Vissa \u00e4ldre recept var baserade p\u00e5 r\u00e5gmj\u00f6l och inte vetemj\u00f6l som vi \u00e4r vana vid idag. Som j\u00e4sningsmedel idag anv\u00e4nds bikarbonat, men tidigare var det hjorthornssalt. En ingrediens som var vanligare f\u00f6rut men anv\u00e4nds i mindre utstr\u00e4ckning idag \u00e4r pomerans- eller citronskal. Kvar i dagens recept har vi d\u00e4remot ingef\u00e4ra, nejlika, kanel och kardemumma, som till och med s\u00e4ljs tillsammans i egna kryddp\u00e5sar under ben\u00e4mningen \u201dpepparkakskryddor\u201d. Blandningen av dessa kryddor kan f\u00f6r dagens julfirare utg\u00f6ra julens ultimata doft.<\/p>\n<div id=\"attachment_1047\" style=\"width: 594px\" class=\"wp-caption alignnone\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-1047\" class=\"size-full wp-image-1047\" src=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Langskog_blogg2.jpg\" alt=\"\" width=\"584\" height=\"829\" srcset=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Langskog_blogg2.jpg 584w, https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/12\/Langskog_blogg2-211x300.jpg 211w\" sizes=\"auto, (max-width: 584px) 100vw, 584px\" \/><p id=\"caption-attachment-1047\" class=\"wp-caption-text\">H\u00e4r har peppakakor anv\u00e4nts f\u00f6r att bygga ett pepparkakshus som f\u00f6rest\u00e4ller Muminhuset. Bild av Nea L\u00e5ngskog, 2020.<\/p><\/div>\n<p>Pepparkakan fungerar inte bara som sm\u00e5kaka, utan utg\u00f6r ocks\u00e5 byggsten i de olika pepparkakshus som byggs varje \u00e5r. Pepparkakshuset \u00e4r en v\u00e4ldoftande och vacker dekoration som man till slut brukar \u00e4ta upp. Denna dekoration fick fr\u00e4mst sin b\u00f6rjan i 1800-talets Tyskland i och med br\u00f6derna Grimms saga om Hans och Greta samt en opera baserad p\u00e5 denna. I sagan finns ett pepparkakshus som en ond h\u00e4xa bor i och detta hus blev det som inspirerade pepparkakshusbyggandet. Traditionen att bygga pepparkakshus introducerades i Finland tack vare Runa Melander som blev rektor f\u00f6r en hush\u00e5llsskola i Finland \u00e5r 1919 och tog med sig traditionen fr\u00e5n sitt hemland Sverige. Pepparkakshusbyggandet spred sig snart ocks\u00e5 till andra hush\u00e5llsskolor och det f\u00f6rsta receptet publicerades i damtidningen <em>Kotiliesi<\/em> \u00e5r 1923.<\/p>\n<p>Pepparkakan har allts\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 nacken. Det som en g\u00e5ng i tiden var en sm\u00e5kaka som ans\u00e5gs ha medicinala effekter blev ett omtyckt sm\u00e5br\u00f6d \u00e5ret runt f\u00f6r att sedan bli ett bakverk som starkt f\u00f6rknippas med julen. Receptet och syftet har \u00e4ndrats men pepparkakan har alltj\u00e4mt fortsatt sin levnadsbana, b\u00e5de i form av sm\u00e5kaka och pepparkakshus. Vem vet hur l\u00e4nge pepparkakan forts\u00e4tter vara en del av julfirandet? Som det ser ut i nul\u00e4get \u00e4r den gyllenbruna sm\u00e5kakan \u00e5tminstone inte \u00e4nnu hotad, n\u00e5got som vi f\u00e5r bevis p\u00e5 varje \u00e5r d\u00e5 julen nalkas och pepparkakorna st\u00e4lls fram p\u00e5 fikabordet.<\/p>\n<p><strong>Nea L\u00e5ngskog<\/strong>,<br \/>\nstuderande<\/p>\n<p>Litteraturtips<br \/>\nBerg, G\u00f6sta, \u201dKringlor och pepparkakor\u201d, Fataburen. Nordiska museets och Skansens \u00e5rsbok 1963, Stockholm 1963, s. 61\u201380<br \/>\nBergman, Anne &amp; Ekrem, Carola, \u201dJulbr\u00f6d som \u00f6verraskning och konstverk \u2013 pepparkakor och pepparkakshus\u201d, Stora finlandssvenska festboken, SLS &amp; Appell f\u00f6rlag, Helsingfors &amp; Stockholm 2020, s. 100<br \/>\nSwahn, Jan-\u00d6jvind, Stora julboken, Ordalaget, Bromma 2005, s. 141\u2013143<br \/>\nVuolio, Kaisa, Suomalainen joulu, WSOY, Borg\u00e5 1981, s. 123 &amp; s. 178\u2013183<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Doften av ingef\u00e4ra, nejlika, kanel och kardemumma fyller k\u00f6ket och i bakgrunden spelas en bekant juld\u00e4nga. Degen som \u00e4nnu best\u00e5r av en oformlig klump ska snart formas till allehanda figurer s\u00e5som hj\u00e4rtan, stj\u00e4rnor och grisar. Den som tjuvsmakar f\u00f6r mycket &hellip; <a href=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/2021\/12\/16\/julens-gyllenbruna-smakaka\/\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":550,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[24,26,2,23],"tags":[],"class_list":["post-1045","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arets-fester","category-jul","category-kulturanalys","category-ritualitet-och-materialitet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1045","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/550"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1045"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1045\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1049,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1045\/revisions\/1049"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1045"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1045"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1045"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}