![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2022\/04\/IMG_2861b-300x297.jpg\")
<\/p>\nVid ankomsten verkade allt vara som vanligt. I hotellets lobby fanns en snarlik reception som \u00e5terfinns p\u00e5 andra hotell. Vid receptionen m\u00f6ttes jag av uniforma, men ocks\u00e5 professionellt artiga v\u00e4lkomstfraser som jag tidigare m\u00f6tts av p\u00e5 andra platser: \u201dWelcome sir! Nice to see you sir\u201d. Efter att ha bekr\u00e4ftat bokningen \u00f6verr\u00e4cktes nyckeln samtidigt som jag informerades om tiderna f\u00f6r frukosten och var hissarna fanns. Med vana steg tog jag mig till hissen och d\u00e4refter vidare till rummet. Allt var precis som vanligt, denna ritual hade jag genomg\u00e5tt \u00e5tskilliga g\u00e5nger tidigare. N\u00e4r v\u00e4skan hade packats upp \u00e5terv\u00e4nde jag till lobbyn redo att m\u00f6ta Dublin, men just som jag steg ut noterade jag en mindre skylt p\u00e5 hotellets v\u00e4gg. Nu var ingenting som f\u00f6rut.<\/p>\n
<\/p>\n
H\u00e4r hade allts\u00e5 Ludwig Wittgenstein, en av 1900-talets viktigaste filosofer, bott och verkat. Wittgenstein intresserade sig f\u00f6r vardagsspr\u00e5k och spr\u00e5kspel. Med detta avses, i korthet, att det talade ordet inte enbart representerar verkligheten, utan bidrar till att skapa den. Talhandlingen g\u00f6r n\u00e5got. Den artiga h\u00e4lsningen vid ankomsten till hotellet, till exempel, ska f\u00e5 fr\u00e4mlingen, den som kommer och g\u00e5r, att k\u00e4nna sig som en g\u00e4st. Idealt sett inneb\u00e4r detta att g\u00e4sten v\u00e4ljer att spela rollen som g\u00e4st. Hen ska helst inte bete sig som i den privata sf\u00e4ren \u2013 \u00e4ven om en del hotell marknadsf\u00f6r sig med frasen Home away from home<\/em> \u2013 och hen ska f\u00f6rst\u00e5s inte bete sig oh\u00f6vligt mot v\u00e4rden (personalen spelar rollen som st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande v\u00e4rd). Det g\u00f6r n\u00e4mligen inte en g\u00e4st. Det talade, och skrivna, ordet bidrar allts\u00e5 till att v\u00e4cka k\u00e4nslor och att skapa ordning \u2013 det \u00e4r en talhandling som st\u00e4ller krav. Kanske hade hotellets ledning tagit fasta p\u00e5 Wittgensteins filosofiska spr\u00e5kintresse. N\u00e4r g\u00e4sterna klev ut ur hissen m\u00f6ttes de av ett p\u00e5fallande stort anslag.\u00a0 Wittgenstein hade inte bara bott p\u00e5 denna plats. Som det verkade hade personal och ledning utbildats av honom. G\u00e4sterna f\u00f6rv\u00e4ntades bidra till att hotellet utgjorde en pandemifri bubbla genom att anv\u00e4nda ansiktsmask. F\u00f6r g\u00e4sternas s\u00e4kerhet. F\u00f6r personalens s\u00e4kerhet. Det stora anslaget kunde ingen undg\u00e5, men bidrog det till trygghet? Det p\u00e5minde kanske snarare g\u00e4sterna om att v\u00e4rlden utanf\u00f6r hotellet var farlig, hotfull \u2013 f\u00f6r inte hade v\u00e4l viruset letat sig in p\u00e5 hotellet? Vad skulle i s\u00e5 fall h\u00e4nda med hotellets \u201denvious record\u201d? Att hotellet var beundransv\u00e4rt fritt fr\u00e5n virus fick f\u00f6rst\u00e5s inte \u00e4ventyras. Det fanns ju plats f\u00f6r fler guldskimrande tavlor p\u00e5 v\u00e4ggen mittemot anslaget.<\/p>\n Inte nog med att hotellet hade en imponerande historia i kampen mot viruset, utan det hade dessutom \u00f6vertr\u00e4ffat g\u00e4sternas allm\u00e4nna f\u00f6rv\u00e4ntningar vid upprepade tillf\u00e4llen.<\/p>\n Anslaget och guldtavlorna f\u00f6rde en dialog med g\u00e4sterna som dagligen var tvungna att passera dem f\u00f6r att ta sig ut fr\u00e5n hotellet. H\u00e4r var det inte bara s\u00e4kert, utan v\u00e4rdskapet var vida \u00f6verl\u00e4gset m\u00e5nga andra hotell. Anslagets \u201dWe\u2019d like to keep it that way\u201d fick en annan, djupare inneb\u00f6rd genom relationen till guldtavlorna. Spr\u00e5kspelet, dialogen, bidrog till att skapa illusionen om en s\u00e4ker post-pandemisk v\u00e4rld d\u00e4r hotellet hade en guldskimrande ledarroll, men det var en dialog som vilade p\u00e5 r\u00e4dslans grund.<\/p>\n N\u00e4r jag l\u00e4mnade hotellet uttalade personalen en sista artig fras: \u201cWe hope you have enjoyed your stay sir, and we look forward seeing you again!\u201d. Kanske blir det s\u00e5. Men innan dess vill jag nog bo p\u00e5 ett hotell i skuggan av S\u00f8ren Kierkegaard. \u201dAt vove det er at tabe sit fodf\u00e6ste en kort stund. Ikke at vove er at tabe sig selv\u201d.<\/p>\n Fredrik Nilsson, Professor i etnologi<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vid ankomsten verkade allt vara som vanligt. I hotellets lobby fanns en snarlik reception som \u00e5terfinns p\u00e5 andra hotell. Vid receptionen m\u00f6ttes jag av uniforma, men ocks\u00e5 professionellt artiga v\u00e4lkomstfraser som jag tidigare m\u00f6tts av p\u00e5 andra platser: \u201dWelcome sir! … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2022\/04\/IMG_2864-1-223x300.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2022\/04\/IMG_2862b-223x300.jpg\")
<\/p>\n