![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2022\/09\/bildsam_1959_353_1.jpg\")
Portr\u00e4tt av fru Ida Federley f. Thom\u00e9 sittande i trekvartsfigur med hund i famnen av Johan Jakob Reinberg, 1857, \u00c5bo Akademis bildsamlingar\u00a0Finna.fi<\/p><\/div>\n
Det magiska inslaget \u00e5terfinns redan tidigt i hundens liv. Enligt s\u00e4gnen kunde hunden bli vittersynt ifall man \u00f6ppnade valpens \u00f6gon i ett f\u00f6r tidigt skede. Detta innebar att hunden fick f\u00f6rm\u00e5gan att se vittror och annat osynligt folk fr\u00e5n underjorden som m\u00e4nniskor inte kunde se, vilket inte var \u00f6nskat. Hundens matvanor p\u00e5verkade ocks\u00e5 saker och ting. Dess mod och tapperhet blev tydligare ifall man gav specifika delar av ett djur till hunden att \u00e4ta innan jakt. Till exempel kunde man ge hunden ett bj\u00f6rnhj\u00e4rta och bj\u00f6rnens blod ifall hunden skulle jaga just bj\u00f6rn medan man skulle mata hunden med \u00e4lgmule ifall det var \u00e4lgjakt som stod p\u00e5 agendan. Det varierade allts\u00e5 beroende p\u00e5 vad m\u00e5let var att f\u00e5nga. Ifall man ville veta om hunden alls var l\u00e4mplig att ha som jakthund kunde man r\u00e4kna dess t\u00e4nder. Om man kom upp till tolv stycken t\u00e4nder mellan hundens yttersta och l\u00e4ngsta tand s\u00e5 handlade det om en l\u00e4mplig jakthund.<\/p>\n
D\u00e5 jag funderar p\u00e5 saken s\u00e5 \u00e4r det inte s\u00e5 konstigt att folk trodde att hunden ser s\u00e5dant som vi m\u00e4nniskor inte kan se. Det har ofta h\u00e4nt att v\u00e5r hund b\u00f6rjat sk\u00e4lla eller rest ragg n\u00e4r man varit ute med henne i m\u00f6rkret innan l\u00e4ggdags, vilket kan k\u00e4nnas en aning obehagligt. Ibland \u00e4ven mitt p\u00e5 ljusa dagen utan orsak. Det h\u00e4r kan vara orsaken till att man trott p\u00e5 hundens \u00f6vernaturliga f\u00f6rm\u00e5gor. D\u00e5 det kommer till hundens f\u00f6rm\u00e5ga att se in i framtiden s\u00e5 trodde man att d\u00e5 hunden la sig rakl\u00e5ng l\u00e4ngs en golvplanka i hemmet s\u00e5 skulle n\u00e5got hemskt, som d\u00f6dsfall eller eldsv\u00e5da, intr\u00e4ffa. En hund sades ocks\u00e5 kunna \u00f6verf\u00f6ra sjukdomar och v\u00e4rk fr\u00e5n m\u00e4nniskan till sig sj\u00e4lv. Inte s\u00e5 underligt att man var peppad p\u00e5 att skaffa hund under denna tid d\u00e5 de var k\u00e4nda f\u00f6r att kunna r\u00e4dda liv och bota sjuka.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2022\/09\/hund-till-blogg.jpg\")
En Stor Hund Tr\u00e4nger in Sig I Bilden Av Kvinnorna Och Den Mindre Hunden. Fotograf: ok\u00e4nd 1940\u20131954, Esbo stadsmuseum\u00a0Finna.fi<\/p><\/div>\n
D\u00e5 man l\u00e4ser om hur hunden framst\u00e4lls inom folktron f\u00e5r iallafall jag en bild av n\u00e5got mytiskt och \u00f6vernaturligt i st\u00e4llet f\u00f6r ett mysigt s\u00e4llskapsdjur. Jag tror \u00e4nd\u00e5 att denna bild, formad av rituella handlingar och vardagsmagi, endast \u00e4r en del av hur hunden verkligen uppfattades f\u00f6rr. Jag tror att v\u00e5r lurviga v\u00e4n alltid haft en speciell plats i \u00e4garnas liv oavsett om man trott p\u00e5 dess krafter eller inte.<\/p>\n
Sofia Londen<\/strong> <\/p>\n Litteratur <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hunden har l\u00e4nge varit m\u00e4nniskans b\u00e4sta v\u00e4n och fungerat som s\u00e4llskap till s\u00e5v\u00e4l adel som b\u00f6nder. Under medeltiden och tidigmodern tid d\u00e5 samh\u00e4llet pr\u00e4glades av folktro och tro p\u00e5 det \u00f6vernaturliga fanns hunden till f\u00f6r att inte bara h\u00e5lla s\u00e4llskap … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nskrivet f\u00f6r kursen Ritual och materialitet<\/p>\n
\n<\/strong>Svenska Fornminnesf\u00f6reningens Tidskrift N:o 29 (1898). Djurlifvet i folkets tro och s\u00e4gner<\/em>, s.158
\nHeurgren, Paul (1925). Husdjuren i Nordisk Folktro<\/em>, s.72\u201379<\/p>\n