![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Bild-1-myling.jpg\")
Barn som inte blev begravda p\u00e5 kyrkog\u00e5rden i vigd jord kunde inte f\u00e5 ro utan kanske \u00e5teruppstod som mylingar. http:\/\/easterstockphotos.com<\/a>\/<\/p><\/div>\n Hur gick det d\u00e5 till n\u00e4r ett barn blev myling? Mylingar var f\u00f6r det mesta barn till kvinnor som medvetet best\u00e4mt sig f\u00f6r att ta livet av sitt barn av olika orsaker. I tider n\u00e4r utom\u00e4ktenskapliga barn inte bara var en skam, utan dessutom straffbart, drevs m\u00e5nga kvinnor till drastiska handlingar. Var man fattig fanns ocks\u00e5 problemet att kunna ta hand om ett barn, t.ex. med husrum och mat. Barnamord utf\u00f6rda av kvinnor var d\u00e4rf\u00f6r inget ovanligt brott i det agrara Norden, vilket indikerar vilket samh\u00e4llsproblem detta var. Ett m\u00f6rdat barn g\u00f6mdes undan av modern, t.ex. i en dyngh\u00f6g, stenr\u00f6se, skog, uthus, under ett golv och s\u00e5 vidare. Genom denna handling (m\u00f6rdas, inte vara d\u00f6pt och g\u00f6mmas undan) blev barnet till en myling. Det antogs att en myling kunde ta b\u00e5de ett djurs och en m\u00e4nniskas skepnad. Mylingen f\u00f6rs\u00f6kte ocks\u00e5 dra till sig uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 olika s\u00e4tt, s\u00e5som att skrika, gr\u00e5ta eller j\u00e4mra sig. Detta skedde vanligtvis p\u00e5 kv\u00e4llen eller natten och p\u00e5 s\u00e5dana platser d\u00e4r barn inte borde befinna sig. <\/p>\n En myling fr\u00e5n datorspelet och appen \u201dYear Walk: Companion”. Upphovsman: MKoala, CC BY-SA 3.0<\/p><\/div>\n Anledningen till varf\u00f6r en myling hade ljud f\u00f6r sig var f\u00f6r att detta v\u00e4sen ville uppm\u00e4rksamma att den inte f\u00e5tt bli begravd i vigd jord och ocks\u00e5 avsl\u00f6ja modern. Enligt folktron kunde skriken forts\u00e4tta lika l\u00e4nge som barnets f\u00f6rutbest\u00e4mda livsl\u00e4ngd, om det hade f\u00e5tt leva vill s\u00e4ga. En myling kunde ocks\u00e5 \u00e5terv\u00e4nda till sin mor och amma ihj\u00e4l henne eller avsl\u00f6ja sin far. Man kunde dock f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rhindra att en myling gick igen genom att s\u00e4tta en korslagd sax \u00f6ver dess br\u00f6st n\u00e4r man g\u00f6mde liket efter barnet, men det fanns inga garantier f\u00f6r att mylingen \u00e4nd\u00e5 inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle ge sig till k\u00e4nna. Jeaninne Bredbacka L\u00e4stips Skr\u00e4mmer tanken p\u00e5 geng\u00e5ngare dig? Hur f\u00f6rest\u00e4ller dig du dessa i s\u00e5 fall? M\u00e5nga m\u00e5lar antagligen upp en bild av en vuxen m\u00e4nniska, kanske en gammal person. I den skandinaviska folktron hittar vi d\u00e4remot exempel p\u00e5 mycket yngre geng\u00e5ngare\/sp\u00f6ken, s\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Bild-2-myling.png\")
\nHur skulle man d\u00e5 f\u00e5 stopp p\u00e5 en myling? Det fanns olika tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt och bland annat kunde man ge sitt namn till en myling (eftersom barnet inte hade ett eget) och barnet kunde f\u00e5 sinnesfrid eller s\u00e5 kunde man lokalisera liket efter barnet och begrava det i vigd jord. <\/p>\n
\nskriven f\u00f6r kulturanalyskursen \u201dRitual och materialitet\u201d<\/p>\n
\n– Johansson, Gun-Britt. Synderskan och Lagen. Barnamord i tre Norrlandsl\u00e4n 1830\u20131870 (2006). http:\/\/umu.diva-portal.org\/smash\/get\/diva2:144528\/FULLTEXT01.pdf<\/a>
\n– L\u00f6vkrona, Inger. Annika Larsdotter \u2013 barnam\u00f6rderska (1999)
\n– Pentik\u00e4inen, Juha . The Nordic Dead-Child Tradition. Nordic Dead-Child Beings, a Study in Comparative Religion (1968)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"