{"id":1308,"date":"2022-12-27T19:17:31","date_gmt":"2022-12-27T17:17:31","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/?p=1308"},"modified":"2023-01-29T22:37:10","modified_gmt":"2023-01-29T20:37:10","slug":"piiskan-paavo-min-farfars-storsta-radsla-som-barn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/2022\/12\/27\/piiskan-paavo-min-farfars-storsta-radsla-som-barn\/","title":{"rendered":"Piiskan-Paavo \u2013 min farfars st\u00f6rsta r\u00e4dsla som barn"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r den 21 december, \u00e5rets m\u00f6rkaste dag. Tanken p\u00e5 att julafton bara \u00e4r tre dagar borta borde g\u00f6ra julst\u00e4mningen p\u00e5taglig. Men s\u00e5 \u00e4r det inte f\u00f6r barnen i Nedervetil i \u00d6sterbotten \u00a0\u2013\u00a0d\u00e4r \u00e4r man nerv\u00f6s av helt andra sk\u00e4l. Att g\u00e5 utomhus kommer inte p\u00e5 fr\u00e5ga, tryggast \u00e4r det att g\u00f6mma sig bakom mamma eller pappa. F\u00f6r alla vet att vilken sekund som helst kan Piiskan-Paavo komma.<\/p>\n

Piiskan-Paavo, eller p\u00e5 standardsvenska den piskande Paavo, <\/em>\u00e4r en figur som h\u00e4rstammar fr\u00e5n trakterna runt Karleby och Nedervetil. Han ses oftast ikl\u00e4dd n\u00e5gon slags p\u00e4ls, mask, st\u00f6vlar och s\u00e5klart granris som han anv\u00e4nder f\u00f6r att piska de barn som varit stygga under det g\u00e5ngna \u00e5ret. Piiskan-Paavo agerar som en slags motsats till jultomten, f\u00f6r att f\u00f6rhindra barnen fr\u00e5n att g\u00f6ra f\u00f6r mycket hyss. Dessa utkl\u00e4dda, oigenk\u00e4nnliga och ofta lite skr\u00e4mmande figurer kallas traditionellt f\u00f6r skr\u00e5bockar och finns av olika slag.<\/p>\n

\"\"

Nedervetils position p\u00e5 kartan. Foto: sk\u00e4rmdump fr\u00e5n Google Maps<\/p><\/div>\n

Just denna skr\u00e5bock p\u00e5minner om knutgubbar, vilka ursprungligen gick runt fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd under tjugondag knut, vanligtvis f\u00f6r att bes\u00f6ka grannar och v\u00e4nner. Det finns \u00e4ven de som gick under tidsperioden mellan julannandag och trettondagen. Knutgubbarna \u00e5t upp de matrester som blivit \u00f6ver fr\u00e5n julen, och hj\u00e4lpte till med att ”sopa ut” det julpynt som m\u00e4nniskor hade kvar. Det var viktigt f\u00f6r skr\u00e5bocken att vara ikl\u00e4dd mask f\u00f6r att inte k\u00e4nnas igen. Att g\u00e5 knutgubbe eller skr\u00e5bock var lite som att vara tiggare s\u00e5 man ville d\u00e4rf\u00f6r d\u00f6lja sin identitet med hj\u00e4lp av masken. Att b\u00e4ra mask \u00f6ppnade ocks\u00e5 f\u00f6r diskussion och gissningar om vem som fanns bakom den. Under dagen var det mestadels barn som gick omkring, medan det p\u00e5 kv\u00e4llen var de vuxnas tur att utkl\u00e4dda g\u00e5 i g\u00e5rdarna och be om snaps. \u00a0Skr\u00e5bockar \u00a0var relativt vanliga under 1940-talet, men sj\u00e4lvaste Piiskan-Paavo h\u00e4rjade som mest under 50- och b\u00f6rjan av 60-talet. Piiskan-Paavos ursprung \u00e4r inte helt klarlagt men forskare tror att den kan ha f\u00e5tt inspiration fr\u00e5n \u00f6stra \u00c5ngermanland och traditionen att piska barn p\u00e5 julaftonsmorgon och -kv\u00e4ll dvs. julskr\u00f6cka. \u00a0Den \u00f6sterbottniska traditionen kan \u00e4ven ha utvecklats fr\u00e5n andra liknande skr\u00e5bockar som gick runt och tiggde mat och dryck. Om dessa skr\u00e5bockar sades att de inte slog barnen om tilltugget man gav dem var tillr\u00e4ckligt gott.<\/p>\n

\"\"

Skr\u00e5bock fr\u00e5n 1942. Foto: Selim Bj\u00f6rses. \u00d6sterbottens Traditionsarkiv, \u00d6TA 295 Selim Bj\u00f6rses arkiv, CC BY 4.0<\/p><\/div>\n

Historierna om Piiskan-Paavo \u00e4r n\u00e5got som jag f\u00e5r h\u00f6ra varje \u00e5r runt jul av b\u00e5de min pappa och farfar. N\u00e4r jag ringde min farfar och bad honom ber\u00e4tta om hur det som barn k\u00e4ndes 21 december, var han snabb att svara att Piiskan-Paavo kom till deras g\u00e5rd varje \u00e5r. Han mindes \u00a0hur han f\u00e5tt slag fr\u00e5n de sm\u00e5 grankvistarna, \u00e4ven fast han hade varit sn\u00e4ll det \u00e5ret. Han f\u00f6rklarade att Piiskan-Paavo nog beh\u00f6vdes i hans kvarter, eftersom det fanns s\u00e5 m\u00e5nga barn d\u00e4r och de h\u00f6ll alltid p\u00e5 med hyss. Vem som var Piiskan-Paavo fick man aldrig veta, men man hade nog alltid en aning om att det var n\u00e5got av de \u00e4ldre barnen som sprang runt fr\u00e5n hus till hus och skr\u00e4mdes. Det beh\u00f6vde inte heller bara vara en, utan varje litet byaomr\u00e5de hade sin egen Paavo.<\/p>\n

N\u00e4r jag fr\u00e5gade om Piiskan-Paavo f\u00f6rekommer idag ber\u00e4ttade min farfar att han fortfarande kommer till barnen i byn varje \u00e5r. Dock har han f\u00f6r\u00e4ndrats och blivit lite mjukare. Detta kan bero p\u00e5 en f\u00f6r\u00e4ndrad syn p\u00e5 barnuppfostran, d\u00e4r att straffa barn med smisk inte ses som ett h\u00e4lsosamt eller effektivt alternativ. Det jag har h\u00f6rt av mina yngsta kusiner om deras m\u00f6ten med Piiskan-Paavo vid jul, liknar inte alls det som min farfar ber\u00e4ttade. De ber\u00e4ttar ist\u00e4llet om hur han klappar p\u00e5 husv\u00e4ggarna och sedan \u00f6ppnar d\u00f6rren f\u00f6r att sl\u00e4nga in godis. Visst \u00e4r barn r\u00e4dda f\u00f6r honom \u00e4nnu idag, man vet ju aldrig om man har varit stygg, men det handlar mera om \u00f6kad sp\u00e4nning kring julen.<\/p>\n

N\u00e4r jag till sist fr\u00e5gade min farfar om han n\u00e5gon g\u00e5ng sj\u00e4lv varit Piiskan-Paavo skrattade han och svarade med sj\u00e4lvklar r\u00f6st. Han har tagit Piiskan-Paavos gestalt flera g\u00e5nger, min pappa och hans syskon var ju ivriga att f\u00e5 tr\u00e4ffa honom. Om de varit tillr\u00e4ckligt sn\u00e4lla f\u00f6r att undvika Piiskan-Paavos granris var dock en annan fr\u00e5ga.<\/p>\n

Paulina Lindgren
\n<\/strong>skrivet f\u00f6r kursen Ritual och materialitet<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e4stips:<\/p>\n