![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2023\/01\/Magritte1.png\")
Ren\u00e9 Magritte (1898\u20131967) ”Not to be reproduced” (1937)<\/p><\/div>\n
Speglar har l\u00e4nge fascinerat m\u00e4nniskan. Man har bland annat f\u00f6rest\u00e4llt sig att de kan vara alternativa v\u00e4rldar eller portaler till n\u00e5got om\u00e4nskligt, och att reflektion man ser inte \u00e4r en sj\u00e4lv utan en slags dubbelg\u00e5ngare som lever ett skilt liv p\u00e5 andra sidan glaset. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt laddades de med magi eftersom man kunde h\u00e5lla den mystiska reflektionen i handen, \u201db\u00e4ra portalen\u2019\u2019 s\u00e5 att s\u00e4ga. Enligt altaisk folktro var reflektionen i spegeln en sport till d\u00f6dsriket, d\u00e4r allt var spegelv\u00e4nt fr\u00e5n oss. Samma f\u00f6rest\u00e4llning \u00e5terfinns p\u00e5 andra h\u00e5ll i v\u00e4rlden. I spegelbilden trodde man sig se en skymt av andarnas v\u00e4rld, och steget var inte l\u00e5ngt till att t\u00e4nka sig att det som anades kunde vara den speglade m\u00e4nniskans sj\u00e4l.<\/p>\n
Tanken att sj\u00e4len lever utanf\u00f6r m\u00e4nniskans kropp och d\u00e4rf\u00f6r kan fastna i en spegel \u00e4r gammal. F\u00f6rest\u00e4llningen om att en krossad spegel bringar sju \u00e5r av otur h\u00e4rstammar m\u00f6jligen fr\u00e5n Romarriket d\u00e4r det ans\u00e5gs att det skulle ta sju \u00e5r f\u00f6r en sj\u00e4l att f\u00f6rnya sig sj\u00e4lv. Det sades ocks\u00e5 att en spegel som faller fr\u00e5n v\u00e4ggen \u00e4r ett tecken p\u00e5 att n\u00e5gon kommer att d\u00f6, eftersom reflektionen och d\u00e4rmed ocks\u00e5 sj\u00e4len, gick i kras. D\u00e4rf\u00f6r var en vanlig rit att t\u00e4cka \u00f6ver alla speglar n\u00e4r n\u00e5gon i hush\u00e5llet avlidit. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt skulle den avlidnas sj\u00e4l hindras fr\u00e5n att bli inf\u00e5ngad i en av speglarna av dj\u00e4vulen, eller den d\u00f6de fr\u00e5n att g\u00e5 igen. En avliden som s\u00e5g sin egen reflektion kunde n\u00e4mligen materialiseras genom n\u00e4sta person som s\u00e5g in i spegeln.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2023\/01\/spoke.jpg\")
Illusionstekniken Pepper’s Ghost, uppkallad efter John Henry Pepper (1821\u20131900) som populariserade den p\u00e5 1860-talet anv\u00e4ndes som st\u00e4mningsskapare p\u00e5 teatrar, biografer och n\u00f6jesf\u00e4lt.<\/p><\/div>\n
Bilden ovan visar en teaterscen uppsatt f\u00f6r Pepper\u2019s Ghost (1862). En starkt upplyst figur under scenen, utom synh\u00e5ll fr\u00e5n publiken, reflekteras i ett spegelglas placerat mellan publiken och sk\u00e5despelaren. F\u00f6r publiken ser det ut som om sp\u00f6ket \u00e4r p\u00e5 scen. Kanske \u00e4r detta en av de f\u00f6rsta g\u00e5ngerna speglar och sp\u00f6ken m\u00f6ttes inom tidig popul\u00e4rkultur. Illusionens effekt \u00e4r att det p\u00e5 en scen pl\u00f6tsligt dyker upp sp\u00f6ken som kan sv\u00e4va, g\u00e5 genom m\u00e4nniskor, och tona in eller ut. Den tidigaste referensen till principen man funnit \u00e4r fr\u00e5n 1558, i Baptista Portas bok ”Natural Magic” (eng. \u00f6vers\u00e4ttning 1658).<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2023\/01\/Magritte2.jpg\")
Ren\u00e9 Magritte (1898\u20131967) ”Not to be reproduced” (1937)<\/p><\/div>\n
Hur kunde man d\u00e5 undvika otur eller att f\u00f6rg\u00e5s n\u00e4r en spegel gick i kras? Det var viktigt att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00f6rhindra trollkunniga att bruka denna sj\u00e4l i sin magi, eller att alver kn\u00f6t fast sj\u00e4len s\u00e5 att personen i fr\u00e5ga aldrig blev salig och slapp till himmelriket, utan f\u00f6rgicks och blev en geng\u00e5ngare. Ett s\u00e4tt var att gr\u00e4va ner alla sk\u00e4rvor djupt i marken, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt begrava den krossade sj\u00e4len. Andra effektiva \u00e5tg\u00e4rder var att sl\u00e4nga sk\u00e4rvorna i en fors, eller br\u00e4nna upp dem s\u00e5 att spegelytan blev svart och inte kunde reflektera l\u00e4ngre. Man kunde l\u00e4mna sk\u00e4rvorna p\u00e5 golvet och plocka upp dem efter sju timmar, eller f\u00f6r att lindra oturen ta en sk\u00e4rva med sig till gravg\u00e5rden och rista den mot en gravsten i m\u00e5nens sken.<\/p>\n
Gemensamt f\u00f6r alla dessa f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att man trodde sig se sin sj\u00e4l i spegelbilden. Att tappa spegeln som var \u201df\u00f6nstret och portalen\u2019\u2019 liknades vid att kasta livets krafter \u00e5sido och m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r straffas dyrt.<\/p>\n
Tobias Ahlsved<\/strong> <\/p>\n Litteratur <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns n\u00e5gonting magiskt med speglar, i vissa l\u00e4gen \u00e4lskar vi dem, i andra inger de oss en k\u00e4nsla av oro och att vara iakttagna. Att se sig \u00f6ver axeln i spegeln \u00e4r kanske n\u00e5got man inte riktigt k\u00e4nner f\u00f6r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nskrivet f\u00f6r kursen Ritual och materialitet<\/p>\n
\nTillhagen, Carl Herman 1982. Vardagsskrock.<\/em><\/p>\n