![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Hund-1.jpg\")
\u201dBlack Shuck\u201d var en sp\u00f6klik svart hund som visade sig i Suffolk och som beskrevs av Abraham Fleming (1552?\u20131607) i skriften: \u201dA straunge and terrible wunder wrought very late in the the parish church of Bongay, a tovvn of no great distance from the citie of Norwich, namely the fourth of this August, in ye yeere of our Lord 1577 in a great tempest of violent raine, lightning, and thunder, the like wherof hath been seldome seene. With the appeerance of an horrible shaped thing, sensibly perceiued of the people then and there assembled. Drawen into a plain method according to the written copye\u201d. Foto: Public domain<\/p><\/div>\n
Dessa ber\u00e4ttelser \u00e4r sv\u00e5ra att kategorisera. I m\u00e5nga skildringar framst\u00e4lls varelserna som hundar eller \u00e5tminstone hundliknande, och ofta som svarta, men f\u00f6r att n\u00e5got skall kallas Black Dog kr\u00e4vs inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att detta skall se ut som en hund. Versioner av detta fenomen kan anta utseendet av till exempel en get eller en h\u00e4st. Generellt \u00e4r det underf\u00f6rst\u00e5tt att det \u00f6verhuvudtaget inte r\u00f6r sig om hundar, utan endast n\u00e5got som tagit utseendet av en hund.<\/p>\n
Black Dogs f\u00f6rekommer oftast ensamma, och visar sig s\u00e4llan f\u00f6r fler \u00e4n en person \u00e5t g\u00e5ngen. Vanligt \u00e4r att de syns vid v\u00e4gar, eller vid olika slags liminala platser som exempelvis korsningar, (vilka har varit starkt f\u00f6rknippade med \u00f6vernaturlighet) men det finns \u00e4ven f\u00f6rest\u00e4llningar som inte \u00e4r knutna till en specifik plats. Black Dogs existerar dessutom v\u00e4ldigt ofta utom v\u00e5r egen tid \u2013 vanligt \u00e4r att de tolkas som varsel, inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ett d\u00e5ligt s\u00e5dant men n\u00e4stan alltid illavarslande, g\u00e4rna ett d\u00f6dsomen. Varelserna \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis farliga i sig, men att se eller h\u00f6ra en Black Dog betyder ofta att man sj\u00e4lv, eller kollektivet man tillh\u00f6r, kommer att drabbas av or\u00e5d. S\u00e4ker d\u00f6d inom ett \u00e5r \u00e4r inte en ovanlig tolkning.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Hund-2-1024x768.jpg\")
Om g\u00e4rna vill m\u00f6ta en \u201dblack dog\u201d kan det l\u00f6na sig att leta upp en brittisk eller irl\u00e4ndsk korsv\u00e4g. Foto: Natubes, CC BY-SA 3.0.<\/p><\/div>\n
Sedan b\u00f6rjan av f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5rhundrade har ber\u00e4ttelser om v\u00e4lvilliga Black Dogs blivit vanligare, och dessa beskrivs oftare som f\u00f6ljeslagare eller beskyddare \u00e4n varsel. Denna typ av Black Dog visar sig vanligtvis i hundform, medan de v\u00e4sen som tar annan form oftare tolkas som hotfulla. Dessa illavarslande Black Dogs \u00e4r knutna till specifika omr\u00e5den, och har ofta ett lokalt namn. Storbritanniens Barguest, Shuck, Padfoot och Gytrash \u00e4r n\u00e5gra k\u00e4nda exempel.<\/p>\n
Vissa detaljer \u00e5terkommer i beskrivningar av dessa hundar. Vanligt \u00e4r att de \u00e4r stora, st\u00f6rre \u00e4n en normal hund. P\u00e4lsen beskrivs ofta antingen som v\u00e4ldigt lurvig eller v\u00e4ldigt sl\u00e4t, och \u00f6gonen som stora eller p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt avvikande. Gl\u00f6dande \u00f6gon \u00e4r vanliga, och \u00e4ven en\u00f6gda Black Dogs f\u00f6rekommer. Flera av dessa \u00e4r onormalt tysta, men det finns \u00e4ven versioner som inte ses, utan endast h\u00f6rs.<\/p>\n
Det finns m\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningar om vad en Black Dog egentligen \u00e4r. Vanligt \u00e4r att inte r\u00e4kna hit sj\u00e4larna av avlidna husdjur som travar omkring efter sin d\u00f6d, utan att se dem som ett skilt v\u00e4sen som existerar som en slags varning, varsel eller m\u00f6jligtvis som skydd. Detta kunde inneb\u00e4ra att fenomenet \u201dkyrkogrim\u201d, p\u00e5 finska kallat \u201dkirkonv\u00e4ki\u201d, kunde ses som en Black Dog. I germanska ber\u00e4ttelser sades det att den f\u00f6rsta personen som begravdes p\u00e5 en gravg\u00e5rd skulle bli d\u00f6md till att i evighet vaka \u00f6ver kyrkan. D\u00e4rf\u00f6r begravdes en svart hund eller en gris levande p\u00e5 gravg\u00e5rden, f\u00f6r att ingen m\u00e4nniska skulle beh\u00f6va uts\u00e4ttas f\u00f6r ett s\u00e5dant \u00f6de. Denna beskyddare kallades sedan f\u00f6r kyrkans \u201dgrim\u201d. Det finns \u00e4ven historier om hur ett lamm, ist\u00e4llet f\u00f6r en hund, skulle ha begravts under altaret i gamla svenska kyrkor.<\/p>\n
Det \u00e4r ocks\u00e5 m\u00f6jligt att r\u00e4kna hit de demoniska varelser som sades ackompanjera, alternativt lyda under, varelser fr\u00e5n ett underjordiskt plan, s\u00e5som Garm eller Fenrir i fornnordisk mytologi eller Kerberus i grekisk mytologi. Dessa g\u00e5r vanligtvis under det kollektiva namnet \u201dhellhounds\u201d, och lyder ofta under lite andra lagar \u00e4n Black Dogs, beroende p\u00e5 vem man fr\u00e5gar. Dj\u00e4vulen och demoner associeras ofta med svart och eld, och i flera ber\u00e4ttelser upptr\u00e4der de som svarta hundar.<\/p>\n
Detta skulle \u00e4ven inneb\u00e4ra ett samband med det som p\u00e5 svenska ofta kallas f\u00f6r Odins jakt, men som det finns variationer av i stora delar av Europa. Kort sagt best\u00e5r denna \u201djakt\u201d vanligtvis av demoniska hundar, ibland ledda av ett \u00f6vernaturligt v\u00e4sen av ursprung beroende p\u00e5 geografisk position. Att se eller h\u00f6ra denna jakt var illavarslande, ibland rentav farligt.<\/p>\n
Dessa legender \u00e4r inte bara ett folkligt fenomen. Historierna \u00e4r s\u00e5pass popul\u00e4ra att flera f\u00f6rfattare och artister tagit inspiration fr\u00e5n dem, eller bara refererat dessa hundar i sina verk. Det mest k\u00e4nda \u00e4r kanske Sir Arthur Conan Doyles roman \u201dThe Hound of the Baskervilles\u201d.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Hund-3.jpg\")
Sherlock Holmes och hans f\u00f6ljeslagare Watson st\u00f6ter p\u00e5 en skr\u00e4mmande hundvarelse i Sir Arthur Conan Doyles roman \u201dThe Hound of Baskervilles\u201d (1902) . H\u00e4r illustrerad av Sidney Paget. Foto: Public domain.<\/p><\/div>\n
Black Dogs \u00e4r ett intressant fenomen, som upprepar sig \u00f6ver stora geografiska omr\u00e5den men trots det \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 ok\u00e4nt i dagens samh\u00e4lle. Vad exakt dessa \u00e4r eller hur de skall tolkas varierar och likas\u00e5 g\u00f6r deras beteende och utseende, men man kan se tydliga paralleller hundarna emellan.<\/p>\n
Amina St\u00e5lfors
\nskriven f\u00f6r kulturanalyskursen \u201dRitual och materialitet\u201d<\/p>\n
L\u00e4s- och lyssningstips Hunden har genom m\u00e4nniskans historia haft en ganska speciell roll som v\u00e4n och f\u00f6ljeslagare, vid sidan om rollen som s\u00e4llskapsdjur . Hunden \u00e4r inom m\u00e5nga kulturer en viktig symbol, eller n\u00e5got som ses som mer \u00e4n bara ett husdjur.Hunden omn\u00e4mns … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n– Black Dogs 101 (del 1 och 2) https:\/\/thecuriousfortean.com\/2017\/06\/02\/black-dogs-101-part-1-featuring-folklorist-mark-norman\/<\/a>
\n– https:\/\/thecuriousfortean.com\/2017\/06\/07\/black-dogs-101-part-2-featuring-folklorist-mark-norman\/<\/a>
\n– Norman, Mark (2016). Episode 4 \u2013 Black dogs and the wild hunt. The folklore podcast. http:\/\/www.thefolklorepodcast.com\/ 31.8.2016<\/a>
\n– Ruickbie, Leo (2016). The Impossible Zoo: An encyclopedia of fabulous beasts and mythical monsters. Hachette UK
\n– Sherwood, Simon (2012) Apparitions Of Black Dogs. http:\/\/www.simonsherwood.co.uk\/blackdog.htm<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"