![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Sm\u00f6jtr\u00e4d-1-768x1024.jpg\")
Sm\u00f6jtall i Dalarna som anv\u00e4nts f\u00f6r att bota rakitis. Just detta exemplar i Skattl\u00f6sberg har f\u00e5tt fornl\u00e4mningsstatus. Foto: Holger Ellgaard, CC BY-SA 3.0<\/p><\/div>\n
Med sm\u00f6jning f\u00f6rknippades olika ritualer som var viktiga att f\u00f6lja. Man skulle ta med sig det insjuknade barnet till ett v\u00e5lbundet tr\u00e4d en sen torsdagskv\u00e4ll n\u00e4r m\u00e5nen var i nedan (avtagande). Det skulle vara p\u00e5 en torsdag f\u00f6r det var Tors dag, Tor var \u00e5krarnas gud och beskyddaren mot sjukdomar och onda krafter. M\u00e5nen skulle vara i nedan f\u00f6r d\u00e5 \u00e4r det onda inflytande som minst, och sjukdomen avtar. Barnet skulle vara kl\u00e4dd i en skjorta och under tystnad drog man barnet genom h\u00e5let, motsols med huvudet f\u00f6re. Man skulle vara tyst inf\u00f6r det heliga och g\u00f6ra en r\u00f6relse i motsols f\u00f6r bakv\u00e4ndhet sades vilseleda de onda makterna. Det h\u00e4r upprepade man tre g\u00e5nger (tretalet \u00e4r viktigt i magi) och vid sista dragningen skulle skjortan fastna i h\u00e5let och l\u00e4mnas kvar i tr\u00e4det. Man drog sjukdomen av barnet och l\u00e4mnade den kvar i tr\u00e4det. P\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet f\u00f6ddes barnet p\u00e5 nytt. <\/p>\n
Det finns ocks\u00e5 en annan variant av detta botredskap d\u00e4r en tr\u00e4dgren formats till en ring antingen naturligt eller av en m\u00e4nniska. Genom denna ring skulle man dra v\u00e4tskan som den sjuka skulle dricka eller hens kl\u00e4der. Det var ofta de kloka gubbarna eller gummorna som kunde \u00e4ga dessa ringar. Ringarna kunde se olika ut och man kunde bota olika sjukdomar beroende p\u00e5 deras utseende. De anv\u00e4ndes bland annat f\u00f6r att bota f\u00f6rstoppning och kallades d\u00e5 f\u00f6r h\u00e4fttr\u00e4, och st\u00e4mtr\u00e4 anv\u00e4ndes f\u00f6r att bota urinst\u00e4mma.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/02\/Sm\u00f6jtr\u00e4d-2-763x1024.jpg\")
Ett barn dras genom ett v\u00e5rdbundet tr\u00e4d i Uppland 1918 f\u00f6r att tillfriskna fr\u00e5n engelska sjukan. Foto: Nordiska museet NMA.0034675, public domain.<\/p><\/div>\n
Fr\u00e5n och med 1600-talet blev rakitis eller engelska sjukan en allt vanligare barnsjukdom. Rakitis uppst\u00e5r vid brist p\u00e5 D-vitamin ochleder till att skelettet blir mjukt och barnets kropp blir deformerad, med f\u00f6ljd att hen f\u00e5r sv\u00e5rt att r\u00f6ra sig. F\u00f6rr i tiden trodde man att barn fick rakitis om mamman hade f\u00f6r\u00e4ktenskapliga sexuella erfarenheter (hon var s.k. l\u00f6ndahora) och d\u00e5 kunde sjukdomen kallas f\u00f6r horesk\u00e4ver. Barn kunde ocks\u00e5 insjukna om den gravida mamman sett ett lik under graviditeten (liksk\u00e4ver), sett ner i en \u00f6ppen grav (gravsk\u00e4rva), suttit med benen i kors i kyrkan m.m. Speciellt od\u00f6pta barn ans\u00e5gs vara i fara att f\u00e5 rakitis. Inga ogifta kvinnor fick ta eller se p\u00e5 barnet f\u00f6r de kunde vara l\u00f6ndahoror och b\u00e4ra p\u00e5 f\u00f6rbannelsen att s\u00e4tta rakitis p\u00e5 barn. <\/p>\n
Man anser att denna sjukdom blev vanligare f\u00f6r att barn enligt folktron inte skulle vara ute i solen f\u00f6re de fyllde tv\u00e5 \u00e5r och d\u00e4rmed inte fick D-vitamin p\u00e5 ett naturligt s\u00e4tt. P\u00e5 1800-talet ersatte ocks\u00e5 potatisen k\u00f6ttet i den vanliga kosten. K\u00f6tt inneh\u00e5ller D-vitamin men det g\u00f6r inte potatis. \u00c4nnu i b\u00f6rjan av 1900-talet ans\u00e5g man att rakitis kunde botas med sm\u00f6jning men p\u00e5 1920-talet uppt\u00e4cktes att sjukdomen berodde p\u00e5 brist p\u00e5 D-vitamin.<\/p>\n
Man skall komma ih\u00e5g att f\u00f6rr ans\u00e5g man att sjukdomar berodde p\u00e5 \u00f6vernaturliga v\u00e4sen eller onda m\u00e4nniskor med \u00f6vernaturliga f\u00f6rm\u00e5gor. M\u00e4nniskor som drabbades av rakitis ans\u00e5gs ha blivit angripna av sjukdomsdemoner, och man sa att rakitis gnager i m\u00e4nniskan. Begreppet smitta var inte k\u00e4nt utan sjukdomen troddes vara ett v\u00e4sen.<\/p>\n
Sandra R\u00f6nnberg
\nskriven f\u00f6r kulturanalyskursen \u201dRitual och materialitet\u201d<\/p>\n
L\u00e4stips M\u00e4nniskans relation till skogen str\u00e4cker sig l\u00e5ngt bak i tiden, n\u00e4r \u00f6vernaturliga v\u00e4sen \u00e4nnu bodde i v\u00e5ra skogar. Det fanns m\u00e5nga olika folkliga f\u00f6rest\u00e4llningar om tr\u00e4dens magiska kraft och hur de kunde bota sjukdomar. Det fanns olika sorters v\u00e5rdtr\u00e4d, tr\u00e4d … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n– Hagberg, Louise (u.\u00e5.). N\u00e5gra anteckningar om sm\u00f6jning. http:\/\/www.ukforsk.se\/lokalhistforsk\/smojning.pdf<\/a>
\n– Murberget, L\u00e4nsmuseet V\u00e4sternorrlands arkiv (u.\u00e5.). Jorddragning. http:\/\/www.murberget.se\/upptack\/minnespost.aspx?regnr=3063<\/a>
\n– Sydow, Carl Wilhelm von (1932). \u201dN\u00e5got om tr\u00e4den i folkets tro och sed\u201d. Svenska Kulturbilder. Sj\u00e4tte bandet. Red. Sigurd Erixon & Sigurd Wallin. Stockholm. http:\/\/runeberg.org\/kulbild\/1-6\/0243.html <\/a>
\n– Tillhagen, C.-H. (1962). Folklig l\u00e4kekonst. Stockholm <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"