![\"h\u00f6stskog\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2023\/12\/Namnlos3.jpg\")
Klimt, Gustav (1902). Buchenwald I. [Olja p\u00e5 duk]. Staatliche Kunstsamlung Dresden, Dresden, Tyskland. Wikimedia commons, allm\u00e4n egendom<\/p><\/div>Ritualer \u00e4r landm\u00e4rken som hj\u00e4lper oss att orientera oss i tiden. De inger en rytm till tiden som g\u00f6r den f\u00f6rst\u00e5elig; de konkretiserar och f\u00f6rh\u00f6jer tiden. Den f\u00f6rmoderna m\u00e4nniskan kunde indela sin tid i s\u00e4songernas g\u00e5ng, med alla de sk\u00f6rdefestivaler och h\u00f6gtider det innebar (Frykman och L\u00f6fgren, 2019). Till kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndagen. Den moderna m\u00e4nniskan hade industrins ih\u00e4rdiga rytm, nationsskapandet och de enorma politiska omv\u00e4lvningarna d\u00e4r allting k\u00e4ndes m\u00f6jligt och massor mobiliserades i enorma ritualer. Vad \u00e5terst\u00e5r d\u00e5 den postmoderna, nyliberala m\u00e4nniskan? Ett o\u00e4ndligt fl\u00f6de av information? En verklighetskonsensus har etablerats; vi har n\u00e5tt historiens slut, som Francis Fukuyama s\u00e4ger. S\u00e5 m\u00e5nga ritualer har f\u00f6rsvunnit, och det som tagit deras plats \u00e4r alltmer fokuserade p\u00e5 jaget, p\u00e5 egot. Sj\u00e4lv \u00e4r jag en ateist och tror inte att n\u00e5gonting kommer att fixas genom att f\u00f6rkristna samh\u00e4llet igen, men n\u00e5got f\u00f6rsvann.<\/p>\n
![\"Abstrakt](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2023\/12\/Namnlos.jpg\")
Rothko, Mark (1956). Yellow and Orange. [M\u00e5lning]. Buffalo AKG Art Museum, Buffalo, USA. Wikiart, fair use<\/p><\/div>Det p\u00e5minner en om Nietzsches k\u00e4nda aforism om guds d\u00f6d. Vad sker efter att man d\u00f6dat gud och ett helt inneb\u00f6rdsramverk fallerar? M\u00e4nniskor kr\u00e4ver mening med sina liv. M\u00e5nga av de filosofiska projekten under 1800- och 1900-talet, fr\u00e5n Nietzsches revalvering av v\u00e4rderingar till Sartres och Beauvoirs meningsskapande genom politisk aktivitet handlade ju just om att finna mening med livet efter guds bortg\u00e5ng. Folk vill ha stora narrativ, stadigfasta ber\u00e4ttelser som ger n\u00e5gon slags trygg grund till det obegripliga liv vi alla hamnat i. \u00c4r det inte d\u00e5 precis i ritualen som vi finner det? Genom strukturen, genom repetitionen, genom rollspelet \u2013 allt finns d\u00e4r. Vare sig man finner ritualen i religionen, i nationen, eller i n\u00e5got annat. Ritualen kan g\u00f6ra s\u00e5 mycket gott d\u00e5 den appliceras v\u00e4l, f\u00f6ra ihop helt disparata m\u00e4nniskor och skapa gemensamhet. Faran med ritualen \u00e4r s\u00e5klart att mycket ont har normaliserats och bef\u00e4sts med dess felanv\u00e4ndning, fr\u00e5n vansinnig nationalism till blind tro. \u00c4nd\u00e5 kan vi inte vara utan ritualen; den \u00e4r v\u00e4rd faran och monstren. I nutiden, fast\u00e4n man \u00e4r troende, \u00e4r ju gemene man i v\u00e4st inte aktiv i religi\u00f6sa f\u00f6rsamlingar. I Storbritannien f\u00e4ster man sig fortfarande vid narrativet om det stora imperiet, och i Ryssland likas\u00e5. Overtonf\u00f6nstret f\u00f6r politisk aktivitet har krympt s\u00e5 mycket, f\u00e5 alternativ ses utanf\u00f6r konsumtionssamh\u00e4llet. Sm\u00e5 glimtar av nya m\u00f6jligheter ses dock \u00f6ver horisonten. Till exempel alstrade Greta Thunberg energi f\u00f6r n\u00e5gonting nytt. Vi beh\u00f6ver bara en knuff dit.<\/p>\n
Mycket meningsskapande i nutiden f\u00e5s genom konsumtion i st\u00e4llet f\u00f6r participation. Vi uttrycker oss sj\u00e4lva genom konsumtionen, genom v\u00e5ra kl\u00e4dstilar, v\u00e5ra tatueringar, vilken sorts elektronik vi har… Det \u00e4r en banal po\u00e4ng, men det \u00e4r v\u00e4l sj\u00e4lvklart varf\u00f6r influencers, youtubare och streamers talar om \u201dcontent\u201d? Produce content. Consume content. Rammstein sj\u00f6ng inte \u201dWe\u2019re All Living in America\u201d f\u00f6r inget. Vi blir alltmer lika Amerika varje dag, mer individualistiska. I en slags ironisk v\u00e4ndning blir ocks\u00e5 individualismen homogeniserad, vad Han (2020) kallar f\u00f6r \u201dthe hell of the same\u201d.<\/p>\n
![\"Naket](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2023\/12\/Namnlos-2.jpg\")
Schiele, Egon (1917). Die Umarmung. [Olja p\u00e5 duk]. Belvedere Museum Wien, Wien, \u00d6sterrike. Wikimedia commons, allm\u00e4n egendom<\/p><\/div>L\u00e4saren ska inte missf\u00f6rst\u00e5. S\u00e5klart finns det \u00e4nnu kvar ritualer som spelar en enorm roll i v\u00e5ra liv. Ett av mina gladaste minnen var tv\u00e5 av mina v\u00e4nners br\u00f6llop. Efter en h\u00e5rd v\u00e5r och v\u00e4rre sommar kom den rena godheten som var deras br\u00f6llop till mig den sena h\u00f6sten. F\u00f6r en stund var jag del av n\u00e5got s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4n mig sj\u00e4lv att jag n\u00e4stan darrade av lycka. F\u00f6r f\u00f6rfattaren k\u00e4nns det \u00e4nd\u00e5 som att vi nu befinner oss i en sakta nedg\u00e5ng som leder till en kall vinter. S\u00e4songerna d\u00f6r ut, en efter en, men \u00e4nd\u00e5 kommer v\u00e5rens f\u00e5gelkvitter alltid tillbaka.<\/p>\n
Alexander Kjellman<\/strong> K\u00e4llf\u00f6rteckning <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ritualen antar inte samma skepnad i det nyliberala samh\u00e4llet. Den h\u00e5ller p\u00e5 att vittra bort \u2013 \u00e5tminstone ritualen i dess striktare bem\u00e4rkelse; inte morgonkaffet. Ritualens enande och inneb\u00f6rdsbevarande funktion f\u00f6rsvinner med den nyliberala individualiseringen och atomiseringen och ger vika f\u00f6r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nskrivet f\u00f6r kursen Ritual och materialitet<\/p>\n
\n<\/strong>Frykman, Jonas & L\u00f6fgren, Orvar. (2019). Den kultiverade m\u00e4nniskan. Lund.
\nHan, Byung-Chul. (2017). In the swarm: digital prospects (Vol. 3). MIT press.
\nHan, Byung-Chul. (2020). The disappearance of rituals: A topology of the present. John Wiley & Sons.<\/p>\n