![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/03\/Bild-1-maran.jpg\")
Maran rider en sovande kvinna i Henry Fuselis (1741\u20131825) oljem\u00e5lning \u201dThe Nightmare\u201d. Foto: wartburg.eduimage, Public Domain<\/p><\/div>\n
F\u00f6r att mota bort maran anv\u00e4nde man sig av flera olika rituella handlingar och f\u00f6rem\u00e5l som skyddsmedel. En rituell handling som anv\u00e4ndes var l\u00e4sningar, d\u00e4r man genom en verbal rit uttalade Guds eller Jesus vid namn eller n\u00e5gon del ur Bibeln. Detta skulle skr\u00e4mma bort maran. Annat man kunde g\u00f6ra var att l\u00e4sa en trollformel, d\u00e4r man t.ex. kunde ge maran en om\u00f6jlig uppgift eller tilltala henne hotfullt. Ofta kombinerades talet med n\u00e5gon handling, t.ex. att man droppade talg fr\u00e5n ett brinnande ljus \u00f6ver en h\u00e4st som pl\u00e5gades av maran. <\/p>\n
F\u00f6rem\u00e5len man anv\u00e4nde som skyddsmedel var ofta vardagliga s\u00e5dana och ofta handlade det om n\u00e5got vasst s\u00e5 att maran skulle sk\u00e4ra sig p\u00e5 det. Det kunde vara t.ex. knivar eller liar som sattes vid s\u00e4ngen eller i stallet. Man gick \u00e4nd\u00e5 inte s\u00e4ker trots att man lade upp dessa f\u00f6rem\u00e5l, eftersom maran kunde luras och v\u00e4nda f\u00f6rem\u00e5len mot m\u00e4nniskorna eller djuren ist\u00e4llet. Det finns en m\u00e4ngd s\u00e4gner som ber\u00e4ttar om hur m\u00e4nniskor som har satt upp liar n\u00e4sta dag sj\u00e4lva hittas ihj\u00e4lskurna av dem och d\u00e5 t\u00e4nkte man allts\u00e5 att maran varit framme. F\u00f6r att skydda sin ko kunde man ocks\u00e5 anv\u00e4nda sig av eld, genom att exempelvis l\u00e5ta gnistorna fr\u00e5n en brinnande kvast falla \u00f6ver kons rygg. Ofta spikade man ocks\u00e5 upp f\u00f6rem\u00e5l \u00f6ver ladug\u00e5rdsd\u00f6rren, det vanligaste torde vara marbusken eller marboet som \u00e4r en sjuklig utv\u00e4xt som hittas fr\u00e4mst i bj\u00f6rkar. Detta sades likna skatbon, som maran var r\u00e4dd f\u00f6r. Man kunde ocks\u00e5 spika upp d\u00f6da f\u00e5glar ovanf\u00f6r d\u00f6rren, som skator eller rovf\u00e5glar. Annat som antogs vara effektivt var blad fr\u00e5n psalmboken eller bibeln, eller att v\u00e4nda kl\u00e4derna ut och in. <\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/03\/Bild-2-markvastar.jpg\")
Markvastar i bj\u00f6rkar liknar skatbon, men orsakas av svampangrepp.
CCBY 2.5<\/p><\/div>\n
Uppteckningarna fr\u00e5n runt om i Norden ger exempel p\u00e5 en v\u00e4ldig m\u00e4ngd olika f\u00f6rem\u00e5l man kunde anv\u00e4nda mot maran, f\u00e5 av dem verkar \u00e4nd\u00e5 ha anv\u00e4nts specifikt mot maran, utan det handlade om s\u00e5dant man allm\u00e4nt t\u00e4nkte att kunde r\u00e5da bot p\u00e5 onda v\u00e4sen. Den stora variationen kan ocks\u00e5 antas tyda p\u00e5 att maran var en geografiskt v\u00e4ldigt utbredd trosf\u00f6rest\u00e4llning, varf\u00f6r det utvecklades m\u00e5nga lokala skyddsmetoder.
\nTrots att tron p\u00e5 maran inte l\u00e4ngre \u00e4r levande, kan vi m\u00f6ta rester av denna tro i en del uttryck och ord som h\u00e4nger kvar, s\u00e5som mardr\u00f6m, marig, illmarig, marvuxen och martall. Dessa vittnar om en den rika f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld som kretsade kring maran och dess illg\u00e4rningar. <\/p>\n
Josefine Sj\u00f6berg
\nskriven f\u00f6r kulturanalyskursen \u201dRitual och materialitet\u201d<\/p>\n
L\u00e4stips
\n– Klintberg, Bengt af 1977. Svenska folks\u00e4gner. Norstedts.
\n– Raudvere, Catharina 1993. F\u00f6rest\u00e4llningar om maran i nordisk folktro. Lunds universitet.
\n– Sch\u00f6n, Ebbe 2002. Folktro om \u00f6det och lyckan. Natur och kultur.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Alla har vi n\u00e5gon g\u00e5ng haft mardr\u00f6mmar som v\u00e4cker oss med ett ryck och l\u00e4mnar en obehaglig k\u00e4nsla hos oss. Oftast g\u00e5r denna k\u00e4nsla \u00e4nd\u00e5 snabbt \u00f6ver och vi t\u00e4nker inte mer p\u00e5 saken, men i \u00e4ldre tider var detta … Forts\u00e4tt l\u00e4sa