V\u00e5r utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r fr\u00e5gelistan Vaggvisor och godnatts\u00e5nger \u00e4r att sjungandet i samband med nattning \u00e4r en vardaglig musikalisk praktik som f\u00f6renar m\u00e4nniskor \u00f6ver hela v\u00e4rlden. Det vi sjunger p\u00e5 s\u00e4ngkanten \u00e4r en s\u00e5v\u00e4l traditionsrik som f\u00f6r\u00e4nderlig repertoar, med text- och melodityper av olika tidsdjup och fr\u00e5n jordens alla h\u00f6rn, fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarnas egen barndom, fr\u00e5n dagens barnprogram och fr\u00e5n popul\u00e4rmusikens hitlistor. Och \u00e4ven om ett spr\u00e5k g\u00e5tt f\u00f6rlorat kan vaggvisor och andra s\u00e5nger finnas kvar i ens repertoar under l\u00e5ng tid och utg\u00f6ra en l\u00e4nk till en spr\u00e5klig kontext man i \u00f6vrigt inte l\u00e4ngre har kontakt med.<\/p>\n
I det f\u00f6ljande ska vi lyfta fram dels vaggvisan som genre i arkiven och dels huvuddragen i fr\u00e5gelistsvaren och p\u00e5 s\u00e5 vis ge en bild av hur nattandet och sjungandet har sett ut och ser ut bland svenskspr\u00e5kiga.<\/p>\n
Vaggvisor i arkiv och insamling<\/strong><\/h4>\nVaggvisan som genre i arkiven \u00e4r beroende av b\u00e5de den som framf\u00f6rt och den som \u201dsamlat in\u201d. Den som sjunger vaggvisor har en praktisk syn p\u00e5 hur visor anv\u00e4nds, men p\u00e5verkas ocks\u00e5 av den som fr\u00e5gar. Insamlaren har kanske repertoark\u00e4nnedom sedan tidigare och en vetenskaplig syn p\u00e5 hur folkvisor ska klassificeras. Fr\u00e5gor man kan st\u00e4lla arkivmaterialet idag \u00e4r om informanterna har f\u00f6rmedlat vaggvisor som de sj\u00e4lva sjungit f\u00f6r att vyssja ett barn eller om det mer handlar om visor som n\u00e5gon kategoriserat som vaggvisor. Den knapph\u00e4ndiga kontextuella information som finns i arkiven g\u00f6r att fr\u00e5gan \u00e4r sv\u00e5r att besvara. Hur mycket av visorna hamnar i en annan kategori n\u00e4r de l\u00e4mnar insamlingssituationen, antingen redan i nedtecknings- eller inspelnings\u00f6gonblicket, eller senare i arkivf\u00f6rtecknandet?<\/p>\n
I Svenskt visarkivs samlingar finns en m\u00e4ngd tryckta vaggvisor, flera i skillingtryck (som \u201dDu str\u00e4cker ut din lilla hand\u201d eller \u201dVyss, vyss, vyss, vyss, jag vaggar dig ju\u201d). Vaggvisorna hittar vi ocks\u00e5 i visb\u00f6cker, uppteckningar och f\u00f6rst\u00e5s i en m\u00e4ngd inspelningar. Melodin \u00e4r allt som oftast olika varianter av den s\u00e5 kallade Fiskesk\u00e4rsmelodin, med en snart sagt o\u00e4ndlig variation av texter, fr\u00e5n \u201dKr\u00e5ka sitter p\u00e5 lag\u00e5rdstak\u201d till \u201dByssan lull\u201d. Att Olof von Dahlin (\u201dSkata sitter p\u00e5 kyrkotak\u201d) och Carl Michael Bellman (\u201dVaggvisa f\u00f6r min son Charles\u201d) ocks\u00e5 skrivit vaggvisor till melodin vittnar kanske om dess popularitet.<\/p>\n
Vaggvisorna fanns med i programf\u00f6rklaringen f\u00f6r insamlingen av folklore som gjordes i Svenska litteraturs\u00e4llskapets regi redan 1887 och i den allra f\u00f6rsta arkivsamlingen SLS 1 Material insamlat av \u00d6sterbottniska studenter<\/em> finns tv\u00e5 visor kategoriserade som vaggvisor \u201dDet var en gammal gumma\u201d samt \u201dEkorrn gick p\u00e5 \u00e4ngen och slog\u201d. I senare samlingar finns flera andra exempel.<\/p>\nHelt klart \u00e4r att vissa klassiska vaggvisor \u00e5terfinns g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i arkivsamlingar och tryckta utg\u00e5vor, men om det har varit de vanligaste eller om de kanske \u00e4r de mest genrespecifika \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga. N\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker sp\u00e5ra vaggvisor i \u00e4ldre tryckta samlingar som till exempel Adolf\u00a0 Iwar Arwidssons Svenska forns\u00e5nger 3. En samling af k\u00e4mpavisor, folk-visor, lekar och dansar, samt barn- och valls\u00e5nger<\/em> (1842) finns vaggvisorna inte som egen kategori utan sorteras in under\u00a0 till exempel \u201dBarns\u00e5nger och werser\u201d d\u00e4r de \u00e5tminstone fyra eller fem f\u00f6rsta kategoriseras som vaggvisor senare (Vyssa, lulla litet barn; Ro, ro liten kind; Ro, ro till fiskesk\u00e4r, Lilla Lasse sitter och gr\u00e5ter; Liten pilt hade en guldvagn), eller \u201dWallqv\u00e4den\u201d (Tullul i Logen; Tulla hem och tulla vall; Tuli luli; lefver han \u00e4n?).<\/p>\nEn kategori vaggvisor redan i tidiga utg\u00e5vor \u00e4r de som urprungligen uppfattats eller fungerat som vallvisor, och h\u00e4r finner vi en av de allra vanligaste ocks\u00e5 i senare tid n\u00e4mligen \u201dTula hem och tula vall\u201d som f\u00e5tt sin mest spridda form i en bearbetning av Alice Tegn\u00e9r (1892). I Johan Nordlanders Svenska barnvisor och barnrim<\/em> fr\u00e5n 1886 finns flera kategorier av vaggvisor som \u201dAllvarsamma vaggvisor\u201d, \u201d\u2019Lapska\u2019 vaggvisor\u201d och \u201dVallvisor anv\u00e4nda som vaggvisor\u201d. N\u00e4r och av vem dessa visor anv\u00e4nts som vaggvisor vet vi inte. Kanske har vallkv\u00e4denas formelartade spr\u00e5k (Tullul), uppfattats som liknande de fraser som g\u00e4rna \u00e5terkommer vid vaggandet av ett barn (Vyss lull). Dessa \u00e4ldre vaggvisor f\u00f6rekommer i viss utstr\u00e4ckning \u00e4n idag och finns representerade i olika varianter i fr\u00e5gelistsvaren.<\/p>\n![\"Oljem\u00e5lning](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2024\/11\/01F86C09E3C8BDAA8E4718D28CC7149A.jpg\")
Vaggvisa (Kehtolaulu). Alvar Caw\u00e9n 1921. Finlands nationalgalleri, CC0 1.0<\/p><\/div>\n
Vad och hur sjungs vid s\u00e4ngkanten?<\/strong><\/h4>\nNu l\u00e4mnar vi de \u00e4ldre arkivsamlingarna och tittar p\u00e5 svaren som kom in p\u00e5 Visarkivets och Isofs upprop. Bland de som har svarat finns en m\u00e4ngd olika yrken representerade och en hel del av svaren \u00e4r skrivna av personer som p\u00e5 olika s\u00e4tt har ett engagemang i musik, s\u00e5v\u00e4l yrkesm\u00e4ssigt som p\u00e5 hobbyniv\u00e5; det \u00e4r k\u00f6rs\u00e5ngare, organister, musiker, musikpedagoger, musikskapare, barnk\u00f6rledare, musikl\u00e4rare, s\u00e5ngerskor, musikl\u00e4rare och l\u00e5tskrivare. S\u00e5ng och musik \u00e4r en del av deras vardag, medan andra skribenter kanske endast sjunger f\u00f6r sina barn och inte alls i andra sammanhang.<\/p>\n
Att sjunga en vaggvisa \u00e4r en typ av praktiskt och mycket privat vardagssjungande som \u00e4r beroende av sk\u00e4let till att man sjunger, d\u00e4rf\u00f6r premieras andra musikaliska kvaliteter \u00e4n sjungande i mer publika situationer. Valet av vaggvisa p\u00e5verkas av m\u00e5nga olika faktorer, men vanligt \u00e4r att det handlar om en visa som \u00e4r kort och v\u00e4l inarbetad s\u00e5 att det inte beh\u00f6vs p\u00e5minnelse om text eller melodi. Christina f\u00f6dd 1963 ber\u00e4ttar om hur hon valde s\u00e5ng till nattning av barn: \u201dF\u00f6r min del valde jag s\u00e5na s\u00e5nger som jag kunde utantill, b\u00e5de text och musik. F\u00f6rutom ovan n\u00e4mnda kunde det av den anledningen nog bli n\u00e5gon juls\u00e5ng, eller stillsam k\u00f6rs\u00e5ng (minns nu exempelvis att jag sj\u00f6ng \u201d\u00d6ver skogen \u00f6ver sj\u00f6n\u201d ibland).\u201d En vaggvisa kan med andra ord bli till i anv\u00e4ndnings\u00f6gonblicket n\u00e4r den sjungs f\u00f6r ett barn som ska sova oavsett om den inleder eller avslutar en nattningsprocedur eller om den utryckligen ska s\u00f6va till s\u00f6mns. Men som vaggvisa kan man \u00e4nd\u00e5 l\u00e4sa ut att en s\u00e5ng ska ha vissa kvaliteter som g\u00f6r den l\u00e4mplig.<\/p>\n
\nEn bra vaggvisa \u00e4r v\u00e4l framf\u00f6r allt en visa som f\u00e5r barnet att somna, bruksmusik skulle man kunna s\u00e4ga. Men det som sl\u00e5r an i mig \u00e4r om de har n\u00e5got slags vemod b\u00e5de musikaliskt och i texten. Det skapar en viss atmosf\u00e4r (kvinna f\u00f6dd 1979).<\/p>\n<\/blockquote>\n
Syftet med sjungandet p\u00e5verkar framtr\u00e4dandet och repertoarvalet och s\u00e5ngarna beskriver olika taktiker som anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00e5 \u00f6nskad effekt. Vaggvisor kan med f\u00f6rdel vara tr\u00e5kiga i det att de \u00e4r enformiga eller entoniga, eftersom det underl\u00e4ttar s\u00f6vningsproceduren.<\/p>\n
Inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt anspelar m\u00e5nga av vaggvisorna p\u00e5 sj\u00e4lva nattningsakten genom att antingen beskriva den eller uppmana barnet att somna. Ett vanligt inslag \u00e4r olika formelartade uttryck som anspelar p\u00e5 vaggandet eller vyssandet, men ocks\u00e5 skapar monotona upprepningar som verkar s\u00f6vande. Ibland anv\u00e4nds rena nonsensord som i en av de allra popul\u00e4raste i fr\u00e5gelistmaterialet \u201dTrollmors vaggs\u00e5ng\u201d av Margit Holmberg som f\u00f6rsta g\u00e5ngen trycktes i s\u00e5ngboken Nu ska vi sjunga<\/em> (1943), d\u00e4r trollmor sjunger sitt vackraste ord \u201doajajajaj buff\u201d. \u201dTrollmors vaggs\u00e5ng \u00e4r perfekt till sm\u00e5 som har sv\u00e5rt att somna. Enformig, lugnande.\u201d skriver Birgitta f\u00f6dd 1949.<\/p>\nSamtidigt \u00e4r verkligheten inte alltid s\u00e5 funktionell som man kunde \u00f6nska och nattningsceremonierna kan dra ut p\u00e5 tiden n\u00e4r nattvilan inte anl\u00e4nder. I dessa situationer kan vaggvisesjungandet anpassas och modifieras s\u00e5 att orden byts ut till ett entonigt nynnande, r\u00f6sten s\u00e4nks, volymen likas\u00e5 eller m\u00e5ngfalden verser i en visa byts ut mot en enda vers som upprepas g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n
\nJag sj\u00f6ng f\u00f6rst visorna med orden, slog sen av p\u00e5 tempot allteftersom, sj\u00f6ng otydligare och nynnade till sist allt l\u00e5ngsammare, tills barnet (och ibland \u00e4ven jag sj\u00e4lv) hade somnat (kvinna f\u00f6dd 1976).<\/p>\n<\/blockquote>\n
Vaggvisor f\u00e5r ocks\u00e5 g\u00e4rna uttrycka en viss st\u00e4mning, vilket g\u00f6r att popul\u00e4rmusik och visor som inte ursprungligen kopplats till vaggvisor med f\u00f6rk\u00e4rlek anv\u00e4nds av vissa skribenter. Det kan vara l\u00e5tar som s\u00e5ngaren tycker om och kan sjunga innan, eller det kan vara nya l\u00e5tar som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt blivit viktiga.<\/p>\n
\nVi sj\u00f6ng s\u00e4llan utpr\u00e4glade barnvisor f\u00f6r barnen, utan mer s\u00e5dan musik vi spelat och m\u00e4rkt att de gillade. B\u00e5da barnen hade en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r det lite dramatiska och sentimentala. Euskefeurat var popul\u00e4rt, g\u00e4rna de sorgliga visorna, som Till Elias, Tankar p\u00e5 nattgammal is, Minnen. Vi lyssnade mycket p\u00e5 Sofia Karlssons Dan Andersson-tolkningar, och barnen verkade gilla det, s\u00e5 det sj\u00f6ng vi ocks\u00e5. Jag hade pluggat p\u00e5 island och l\u00e4rt mig n\u00e5gra gamla isl\u00e4ndska visor, dem tyckte barnen ocks\u00e5 om att h\u00f6ra (kvinna f\u00f6dd 1976).<\/p>\n<\/blockquote>\n
\u00c4ven om traderingen av vaggvisor g\u00e5r fr\u00e5n \u00e4ldre till yngre finns det ocks\u00e5 m\u00e5nga exempel p\u00e5 s\u00e5nger som ist\u00e4llet tas fr\u00e5n samtiden, eller rent av l\u00e4rs in fr\u00e5n en yngre generation. F\u00f6r\u00e4ldrarna plockar upp barnvisor fr\u00e5n sina barns repertoar som de inte sj\u00e4lva sjungit i barndomen och exempel p\u00e5 detta \u00e4r Georg Riedels tons\u00e4ttningar av Astrid Lindgrens s\u00e5nger, eller Jujja och Tomas Wieslanders visor om bland annat Mamma mu och Kr\u00e5kan. Vaggvisorna kommer p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt in i vardagen samtidigt med f\u00f6r\u00e4ldraskapet. Dessutom p\u00e5verkar \u00e5rstiderna valet av vaggvisor s\u00e5 att flera ber\u00e4ttar hur till exempel julvisor smyger sig in i vaggviserepertoaren i december, eller v\u00e5r- och sommarvisor under sommarhalv\u00e5ret.<\/p>\n
Popul\u00e4rkulturen, medierad via mobiltelefoner, datorer, tv eller radio, \u00e4r alltmer sammanfl\u00e4tad med vardagslivets rutiner. Att medierna p\u00e5 olika s\u00e4tt tar plats ocks\u00e5 i nattningens ritualer \u00e4r p\u00e5tagligt i svaren p\u00e5 fr\u00e5gelistan. Dels bidrar de f\u00f6rst\u00e5s indirekt genom alla tillskott till den sjungna repertoaren. Bland senare decenniers popul\u00e4ra vaggvisor kommer flera fr\u00e5n tv och film: \u201dVargs\u00e5ngen\u201d fr\u00e5n Ronja R\u00f6vardotter<\/em> (filmen fr\u00e5n 1984), \u201dSov alla\u201d fr\u00e5n Pippi L\u00e5ngstrump p\u00e5 de sju haven <\/em>(1970) och \u201dBabblarnas vaggvisa\u201d fr\u00e5n barnprogrammet Babblarna<\/em> (2016\u00ad\u2013) \u00e4r tre exempel fr\u00e5n svaren. Men det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inget nytt, ocks\u00e5 l\u00e4ngre tillbaka har vaggvisornas tradering tagit ett steg med hj\u00e4lp av medier: \u201dKl\u00e4ttermusens vaggvisa\u201d (\u201dVyss lull, lilla palt\u201d) fr\u00e5n Klas Kl\u00e4ttermus och de andra djuren i Hackebackeskogen <\/em>(\u00f6versatt till svenska fr\u00e5n norska 1954, men senast filmatiserad 2016) \u00e4r ett exempel i v\u00e5ra svar. Och som \u00e4r fallet med snart sagt all tradition r\u00f6r sig vaggvisor fram och tillbaka mellan det medierade och det muntliga. Till och med en s\u00e5dan vitt spridd vaggvisa som \u201dByssan lull\u201d (d\u00e4r Svenskt visarkivs tidigaste bel\u00e4gg h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n 1800-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft) har gjort olika turer mellan inspelningar, vissamlingar och muntlighet, av vilka den k\u00e4ndaste kanske \u00e4r Evert Taubes sexstrofiga version. En del av de svarande beskriver ocks\u00e5 hur de s\u00f6ker nya tillskott till sin repertoar i olika tryckta utg\u00e5vor. Att publiken, de barn som ska somna, inte alltid uppskattar innovationer \u00e4r dock n\u00e5got som ocks\u00e5 framkommer i svaren.<\/p>\nVi kan i fr\u00e5gelistsvaren se hur teknikutvecklingen i samh\u00e4llet g\u00f6r avtryck i nattningsritualerna n\u00e4r m\u00e4nniskor beskriver hur de samspelar med nya medier fr\u00e5n kassetband, via cd till digital kultur som g\u00f6r sitt intr\u00e4de i barnkamrarna. \u201dVi hade ocks\u00e5 en cd med vaggvisor fr\u00e5n hela v\u00e4rlden som vi anv\u00e4nde n\u00e4r vi s\u00f6vde\/dansvaggade sp\u00e4dbarn\u201d skriver Ulrika f\u00f6dd 1964. Idag kan musiken spelas upp fr\u00e5n Spotify-listor p\u00e5 mobiltelefonen, och den som nattar kan b\u00e5de v\u00e4lja att l\u00e5ta musiken tala f\u00f6r sig sj\u00e4lv och att sjunga med. En kvinna f\u00f6dd 1951 beskriver hur en nattning kunde g\u00e5 till:<\/p>\n
\nEn familj jag passade 2 barn i hade en bandspelare, allt var inst\u00e4llt r\u00e4tt, s\u00e5 jag skulle bara trycka ig\u00e5ng den. Men f\u00f6rst l\u00e4ste jag lite i en bok. S\u00e5, d\u00e5 \u00e4r det god natt och jag tryckte p\u00e5 knappen. Jag h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00e5 d\u00e5ndimpen…om det var 10 p\u00e5 h\u00f6gtalarskalan, s\u00e5 var det ljud nr.8 som gick ig\u00e5ng. Jag sprang ut ur barnrummet h\u00e5llandes f\u00f6r \u00f6ronen. 5 min senare kollade jag och ungarna sov som stockar.<\/p>\n<\/blockquote>\n
\u00c4ven om det i fr\u00e5gelistsvaren ber\u00e4ttas om vaggvisor som sjungs till inspelningar eller direkt ur s\u00e5ngb\u00f6cker p\u00e5 s\u00e4ngkanten, ibland med ackompangeman ur en sj\u00e4lvspelande bok, eller om s\u00e5ngstunder till gitarr i sovrummet, \u00e4r den vanligaste nattningssituationen \u00e4nd\u00e5 den att den vuxna sjunger en v\u00e4lbekant visa f\u00f6r barnet. Som framkommer i flera svar s\u00e5 \u00e4r vaggvisan som musikalisk genre n\u00e4mligen till\u00e5tande. Du kan sjunga det du sj\u00e4lv vill, men ocks\u00e5 p\u00e5 det s\u00e4tt som du sj\u00e4lv vill. Ocks\u00e5 personer som inte anser sig kunna sjunga, eller inte skulle till\u00e5ta sig att sjunga i s\u00e4llskap med andra, kan, och f\u00e5r, sjunga f\u00f6r sina barn. Trots detta finns det flera som ber\u00e4ttar hur de slutar sjunga n\u00e4r barnet blir lite \u00e4ldre, ofta i ett\u00e5rs\u00e5ldern, medan andra forts\u00e4tter sjunga i m\u00e5nga \u00e5r under barnets uppv\u00e4xt. Det nyf\u00f6dda barnet upplevs kanske som mer f\u00f6rl\u00e5tande eller inte \u00e4nnu inskolad i ett musikkritiskt perspektiv d\u00e4r s\u00e5ng \u00e4r en prestation som ska bed\u00f6mas och kvalificeras f\u00f6r att vara existensber\u00e4ttigad. Jonas f\u00f6dd 1965 ber\u00e4ttar hur han sj\u00f6ng f\u00f6r sina tvillingar i tur och ordning f\u00f6r att f\u00e5 dem att somna, eftersom en var kv\u00e4llspigg och den andra kv\u00e4llstr\u00f6tt. \u201dJag har aldrig sjungit f\u00f6r n\u00e5gon annan \u00e4n dem. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var det dagligen, men jag slutade nog ocks\u00e5 gradvis n\u00e4r de blev \u00e4ldre. Det p\u00e5gick s\u00e4kert tills de var i tio\u00e5rs\u00e5ldern vid enstaka tillf\u00e4llen.\u201d<\/p>\n
N\u00e4r Sverker fr\u00e5n Svenskt visarkiv och n\u00e5gra kollegor aprop\u00e5 uppropet satt och pratade om vaggvisor s\u00e5 p\u00e5stod han att vad som helst kan vara en vaggvisa, det beror p\u00e5 framf\u00f6randet och kontexten. En person svarade att \u201dMen inte Valkyriornas ritt i alla fall?\u201d Sverker b\u00f6rjade tyst och mjukt nynna Valkyriornas ritt. Och tillsammans kom de fram till att det kanske inte \u00e4r en optimal vaggvisa, men inte heller om\u00f6jlig. Vaggvisorna \u00e4r en levande tradition som st\u00e4ndigt berikas med nya och gamla tillskott.<\/p>\n
Trygga vardagsritualer<\/strong><\/h4>\nNattningsproceduren \u00e4r en av de vardagsritualer som rutar in dagen i tydliga faser, och ocks\u00e5 den ritual som avrundar barnets och f\u00f6r\u00e4lderns gemensamma dag. Vaggvisan blir inte bara ett avslut f\u00f6r barnet utan m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar som svarat p\u00e5 fr\u00e5gelistorna uttrycker ocks\u00e5 en k\u00e4nsla av avslut som intr\u00e4der n\u00e4r vaggvisorna har sjungits och nattningsproceduren \u00e4r \u00f6ver.<\/p>\n
\u201dGonatts\u00e5nger k\u00e4nns mysigt och k\u00e4rleksfullt och f\u00e5r en att stressa ned och sluta t\u00e4nka p\u00e5 allt annat som h\u00e4nt.\u201d, skriver Ale f\u00f6dd 1988. Nattningen \u00e4r ett tillf\u00e4lle f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrar och barn att samtala om hur dagen har varit och en stund f\u00f6r att samla ihop och f\u00e5nga upp viktiga tankar och k\u00e4nslor. M\u00e5nga lyfter fram vikten av att man rent fysiskt befinner sig n\u00e4ra varandra, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller bebisar och \u00e4ldre barn; att man ligger bredvid varandra i s\u00e4ngen eller att man sitter p\u00e5 s\u00e4ngkanten. F\u00f6r de riktigt sm\u00e5 barnen handlar det ofta om att b\u00e4ras runt och vaggas samtidigt som man sjunger en s\u00e5ng eller bara nynnar eller visk-sjunger. N\u00e5gon lyfter fram att vibrationerna som alstras i den sjungandes br\u00f6stkorg och som genom den fysiska n\u00e4rheten \u00f6verf\u00f6rs till barnet \u00e4r lugnande i sig. \u00c4ven att barnets och ens egen andning synkroniseras med musiken beskrivs som lugnande: \u201dDe \u00e4r lugnande f\u00f6r barnet. Andningen f\u00f6ljer takten i visan s\u00e5 att b\u00e5de jag och barnet andas lugnt och j\u00e4mnt. Det leder till avslappning och en k\u00e4nsla av trygghet.\u201d, skriver en kvinna f\u00f6dd 1971.<\/p>\n
M\u00e5nga som svarat menar att v\u00e5ra rutiner bidrar till att skapa trygghet. N\u00e4r vi vet vad vi kan f\u00f6rv\u00e4nta oss kan vi vila i den k\u00e4nslan och beh\u00f6ver inte oroa oss f\u00f6r vad som ska h\u00e4nda h\u00e4rn\u00e4st, och s\u00e4rskilt viktigt \u00e4r det f\u00f6r sm\u00e5 barn. Maja f\u00f6dd 1987 skriver: \u201d Jag k\u00e4nner att det \u00e4r ett fint s\u00e4tt att vara n\u00e4ra och att sk\u00e4nka trygghet till mitt barn. Jag m\u00e4rker att han bli lugn om jag \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att jag andas p\u00e5 honom.\u201d Nattningen f\u00f6ljer en upparbetad rutin, en slags l\u00e4ggningsritual, d\u00e4r s\u00e5ngen ofta \u00e4r den avslutande, ihopknytande delen av f\u00f6rloppet. Felicia f\u00f6dd 1992 ber\u00e4ttar hur hon nattar sitt relativt nyf\u00f6dda barn och str\u00e4var efter att inkludera sin make i nattningen:<\/p>\n
\nJag sjunger s\u00e5ngerna med l\u00e4gre r\u00f6st. F\u00f6rst vaggar jag henne g\u00e5endes och sedan sittandes och blir stilla innan jag l\u00e4gger ifr\u00e5n mig henne och sjunger lite till. Jag sjunger samma s\u00e5nger f\u00f6r att skapa rutin. Jag f\u00f6rs\u00f6ker \u00e4ven f\u00e5 min man att delta s\u00e5 han ska kunna natta henne ocks\u00e5. Under sista halvan av graviditeten l\u00e4ste och sj\u00f6ng vi varje kv\u00e4ll f\u00f6r v\u00e5r dotter s\u00e5 hon skulle ha n\u00e5gra s\u00e5nger hon k\u00e4nde igen. Dessa var Brahms vaggvisa, byssan lull, videvisan och bilkrokodiler. Vi testade \u00e4ven Vaggvisa f\u00f6r en gr\u00f6n banan men den var f\u00f6r sv\u00e5r tyckte vi.<\/p>\n<\/blockquote>\n
Kamilla f\u00f6dd 1967 beskriver stunden som en m\u00f6jlighet att dela alla m\u00f6jliga k\u00e4nsloregister genom b\u00e5de l\u00e5nga ber\u00e4ttande s\u00e5nger och ordl\u00f6sa vackra, vemodiga melodier. Centralt f\u00f6r henne \u00e4r att man befinner sig n\u00e4ra varandra fysiskt och genom n\u00e4rheten kan f\u00f6rmedla trygghet:<\/p>\n
Att h\u00f6ra varandra n\u00e4ra i olika k\u00e4nslol\u00e4gen och st\u00e4mningar, att dela en stund som \u00e4r aktiv men lugn och att barnet f\u00e5r somna till en stilla, lugn och trygg r\u00f6st \u2013 att veta att det finns en vuxen m\u00e4nniska n\u00e4ra som \u00e4lskar barnet och vill det v\u00e4l.<\/p>\n
En ung kvinna f\u00f6dd i b\u00f6rjan av 2000-talet beskriver nattsjungandet som mycket viktigt f\u00f6r den stunden gav en k\u00e4nsla av trygghet och erbj\u00f6d ett lugn. L\u00e4ggningsrutinerna, varannan kv\u00e4ll s\u00e5ng och varannan h\u00f6gl\u00e4sning ur en bok, var lugnande och erbj\u00f6d en f\u00f6ruts\u00e4gbar tid, i kontrast till den vanliga vardagen som hon delade med vad hon beskriver som ovanligt str\u00e4nga f\u00f6r\u00e4ldrar med h\u00e5rda regler och ett of\u00f6ruts\u00e4gbart hum\u00f6r. Ofta exploderade de i k\u00e4nsloutbrott, som ibland \u00f6vergick i fysiska bestraffningar.<\/p>\n
Det formelartade uppl\u00e4gget d\u00e4r allting g\u00f6rs i en speciell, alltid \u00e5terkommande ordning, lyfts fram i m\u00e5nga skildringar. Det skapar trygghet f\u00f6r barnet, men underl\u00e4ttar ocks\u00e5 f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna, som inte beh\u00f6ver f\u00f6rnya sig dag efter dag. En kvinna f\u00f6dd 1962, beskriver sin egen barndom: \u201dSom liten var det samma rutin varje kv\u00e4ll. Pyjamas, tandborstning, godnattsaga, aftonb\u00f6n (gud som haver barnen k\u00e4r) och sedan en speldosa som spelade blommornas vals.\u201d Rutinen kan dock f\u00f6r\u00e4ndras under barnens uppv\u00e4xt med nya \u00e5ldersanpassade inslag som i f\u00f6ljande redog\u00f6relse fr\u00e5n en kvinna f\u00f6dd 1978:<\/p>\n
\nEfter bad och tandborstning blev det sagol\u00e4sning, barnet l\u00e5g i s\u00e4ngen och n\u00e5gon av oss f\u00f6r\u00e4ldrar satt p\u00e5 en stol bredvid och l\u00e4ste ur n\u00e5gon saga som de fick best\u00e4mma sj\u00e4lva. N\u00e4r det blev lite st\u00f6rre b\u00f6rjade vi med kapitelb\u00f6cker. Efter att vi l\u00e4st klart sj\u00f6ng vi en godnattvisa. D\u00e4refter \u00f6nskade vi godnatt och gick ut ur rummet. V\u00e5ra barn var l\u00e4tta att l\u00e4gga n\u00e4r de var sm\u00e5, de somnade oftast r\u00e4tt snabbt.<\/p>\n<\/blockquote>\n
Generations\u00f6verskridande gemenskap<\/strong><\/h4>\nF\u00f6r\u00e4ldraskap, och \u00e4ven far- och morf\u00f6r\u00e4ldrars relationer till barnbarn, kommer fram som ett tydligt tema i fr\u00e5gelistsvaren. Det \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrar som ber\u00e4ttar hur de sjungit\/sjunger f\u00f6r sina barn eller barnbarn, och vuxna barn som ber\u00e4ttar hur deras f\u00f6r\u00e4ldrar, eller \u00e4ldre generationer sjungit f\u00f6r dem. Flera nyare vaggvisor, eller s\u00e5nger som anv\u00e4nds som vaggvisor inneh\u00e5ller ocks\u00e5 ett \u00f6msint budskap som kan handla om f\u00f6r\u00e4lderns relation och k\u00e4rlek till barnet.<\/p>\n
Att skriva en egen vaggvisa till barnet kan bli en del i ett f\u00f6r\u00e4ldrablivande. Genom en nyskriven text, eller b\u00e5de text och musik, kanske redan innan barnet \u00e4r f\u00f6tt, skapas ett band mellan f\u00f6r\u00e4lder och barn som g\u00e5r att sjunga fram i den mest intima situation. Den som inte sj\u00e4lv komponerar en vaggvisa kanske \u00e4nd\u00e5 b\u00f6rjar sjunga f\u00f6r barnet i magen och tr\u00e4der p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt l\u00e5ngsamt in i f\u00f6r\u00e4ldraskapet genom muciserande som en best\u00e5ndsdel.<\/p>\n
F\u00f6rdelningen mellan k\u00f6nen visar att det till \u00f6verv\u00e4gande del \u00e4r kvinnor som har svarat p\u00e5 fr\u00e5gelistorna. Att det \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5 m\u00e4n som har svarat betyder dock inte att vi inte genom svaren kan f\u00e5 insikt i vad m\u00e4n och pappor g\u00f6r och har gjort i samband med l\u00e4ggningsrutinerna. Vi f\u00e5r information om vad m\u00e4nnen g\u00f6r ocks\u00e5 genom att skribenterna beskriver vad deras pappor sj\u00f6ng och spelade, eller vad ens make g\u00f6r eller inte g\u00f6r i samband med l\u00e4ggningen av de gemensamma barnen. Annika f\u00f6dd 1964 ber\u00e4ttar hur det gick till n\u00e4r hennes pappa nattade:<\/p>\n
\nPappa sj\u00f6ng lite tjommigare\/vulg\u00e4ra s\u00e5nger som En rallare en rallare p\u00e5 Rosengatan gick, I Atlanten p\u00e5 en planka satt en liten, liten pilt och andra [inte] riktigt rumsrena l\u00e5tar. Han ackompanjerade ofta p\u00e5 gitarr, tror han s\u00e5g nattningsstunden som ett tillf\u00e4lle att spela just gitarr (spelade annars piano). Men han kunde ocks\u00e5 sjunga riktiga vaggvisor som Den lille Ole med paraplyen\/The little Sandman with his umbrella.<\/p>\n<\/blockquote>\n
Vaggvisorna f\u00f6renar ocks\u00e5 generationer s\u00e5 att m\u00e4nniskor sjunger visor som de f\u00e5tt sjungna f\u00f6r sig, eller sjunger p\u00e5 ett spr\u00e5k eller en dialekt som f\u00f6rknippas med en \u00e4ldre generation. En skribent utrycker en \u00f6nskan om att hennes barn ska f\u00f6ra vidare sjungandet av en viss vaggvisa till n\u00e4sta generation f\u00f6r att binda ihop generationerna i en l\u00e4ngre kedja. Personerna i dessa kedjor \u00e4r ofta, men inte alltid, m\u00f6drar och moderskapets praktiker g\u00e5r p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt i arv fr\u00e5n generation till generation och knyter m\u00f6drar samman genom sl\u00e4ktens historia.<\/p>\n
Vilket spr\u00e5k man sjunger p\u00e5 kan ha olika funktioner och betydelse. Allra vanligast \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att man sjunger p\u00e5 svenska. Men bland svaren f\u00f6rekommer det \u00e4ven andra spr\u00e5k som norska, danska, japanska, australisk engelska, tyska och finska. S\u00e5ngerna kan erbjuda tr\u00f6st, n\u00e4r saknaden blir f\u00f6r stor. \u201dEn fransk visa som kommer fr\u00e5n min franske far, minns jag. Det \u00e4r aktiv i mitt nuvarande liv. Tombe tobe tombe la pluit, tous le monde est a la brie, il y a que mon petit fr\u00e8re, qu\u2019 est dans la goutiere, il peche du poisson, pour toute la maison.\u201d, skriver Cathrine f\u00f6dd 1963. S\u00e5ngen kan hon nynna f\u00f6r sig sj\u00e4lv ibland, den har blivit som en \u201dtr\u00f6stevisa\u201d.<\/p>\n
F\u00f6r\u00e4ldrarnas ursprung kan avspegla sig i valet av vaggvisor och knyter pedagogiskt an barnen till andra platser och generationer. Det \u00e4r i detta sammanhang man kan f\u00f6rst\u00e5 den svarande som sjunger en japansk visa f\u00f6r att p\u00e5minna barnet om den fr\u00e5nskilda andra f\u00f6r\u00e4lderns bakgrund, och en annan svarande beskriver hur alla visor sjungs p\u00e5 det lokala bygdem\u00e5let f\u00f6r att f\u00f6ra \u00f6ver det till n\u00e4sta generation.<\/p>\n
Ulrika f\u00f6dd 1964 skriver att f\u00f6r sin son som \u00e4r adopterad fr\u00e5n Sydafrika sj\u00f6ng hon \u201d \u2019Osi buko, funa amaya ni, amayani, asi Africa\u2019, dvs. \u2019Du ska sova gott mitt lilla barn, och vara stolt att vara afrikan\u2019\u201d. S\u00e5ngen hade hon l\u00e4rt sig av sin k\u00f6rledare och Ulrika spred den vidare i adoptivf\u00f6r\u00e4ldrakretsar.<\/p>\n
Den gemenskapsskapande funktion som finns i vaggvisorna och sjungandet av desamma bidrar till att det musikaliska utf\u00f6randet \u00e4r mindre kravfyllt och f\u00f6r m\u00e5nga kanske ocks\u00e5 mera lustfyllt \u00e4n annat sjungande. Vaggvisorna sjungs ofta f\u00f6r en mycket liten publik, eller ett par barn, i en privat omgivning som sovrummet under en lugn tid p\u00e5 dygnet. Den starka kopplingen till trygghet och vaggvisornas lugnande inverkan g\u00f6r ocks\u00e5 att vaggvisor kan sjungas i andra skeden av livet som i f\u00f6ljande exempel fr\u00e5n en kvinna f\u00f6dd 1997:<\/p>\n
\nJag har \u00e4ven sjungit vaggvisa f\u00f6r vuxna, bland annat n\u00e4r min farfar blev orolig mot slutet av sin palliativa v\u00e5rd. Han blev stressad av att man pratade med honom om annat, s\u00e5 vi provade att sjunga och d\u00e5 k\u00e4nde vi alla hur han slappande av. Trots att jag sj\u00f6ng och gr\u00e4t om vartannat s\u00e5 blev det en v\u00e4ldigt vacker stund.<\/p>\n<\/blockquote>\n
Ett k\u00e4rleksfullt kulturarv<\/strong><\/h4>\nK\u00e4rlek, kontinuitet, kulturarv och visskatt \u00e4r ord som \u00e4r flitigt anv\u00e4nda i svaren p\u00e5 fr\u00e5gelistan, men ocks\u00e5 ord som ansvar, trygghet, upprepning och k\u00e4nslor \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande. Av skribenternas resonemang att d\u00f6ma handlar den intima stunden vid kv\u00e4llens nattning om s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara relationen mellan f\u00f6r\u00e4lder och barn. Det \u00e4r m\u00e5nga som lyfter fram att genom att sjunga, tar man ocks\u00e5 ansvar f\u00f6r att f\u00f6ra vidare ett kulturarv \u2013 en visskatt \u2013 som man menar \u00e4r viktig att f\u00f6ra vidare till de yngre generationerna, en skatt som inte f\u00e5r falla i gl\u00f6mska. Att sjunga \u201d\u00c4r ett s\u00e4tt att bevara kulturarvet!\u201d skriver Annika f\u00f6dd 1964 och \u201dBarnvisorna \u00e4r en kulturhistorisk skatt!\u201d menar Inga Kajsa f\u00f6dd 1958.<\/p>\n
Den i Sverige s\u00e5 aktuella diskussionen om framtagandet av en svensk kulturkanon f\u00f6rs ocks\u00e5 upp i samband med detta \u2013 man menar att visskatten \u00e4r en del av ett kulturarv som vi har ett ansvar att f\u00f6ra vidare, ett kulturarv som dessutom \u201df\u00f6rtj\u00e4nar\u201d en plats i en svensk kulturkanon. Uppdraget att ta fram f\u00f6rslag till en svensk kulturkanon har givits till en kommitt\u00e9 under ledning av historikern Lars Tr\u00e4g\u00e5rdh. P\u00e5 regeringens webbplats st\u00e5r att syftet med kanonen \u00e4r att g\u00f6ra svensk kultur tillg\u00e4nglig f\u00f6r fler och man menar att \u201dkulturkanon ska vara ett levande och anv\u00e4ndbart verktyg f\u00f6r bildning, gemenskap och inkludering\u201d. S\u00e4rskilt utsedda expertgrupper ska f\u00e5 f\u00f6resl\u00e5 verk och omr\u00e5den till kanon, men \u00e4ven allm\u00e4nheten ska bjudas in i denna process. Med anledning av kanondiskussionen skriver Annika vidare: \u201dVisor man redan kan ger trygghet, barn gillar upprepning. Dessutom k\u00e4nner jag ett ansvar att f\u00f6ra s\u00e5ngskatten vidare! Det sjungs f\u00f6r lite i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet tycker jag, folk kan knappt snapsvisor ens l\u00e4ngre, f\u00f6r att inte tala om psalmer eller juls\u00e5nger. Det m\u00e5ste man kunna, om man nu ska prata om kulturkanon\u201d. Med detta i bakhuvudet g\u00e5r vi vidare f\u00f6r att forska mer om vardagligt sjungande f\u00f6rr och nu.<\/p>\n
<\/p>\n
Blanka Henriksson<\/strong>, \u00c5bo Akademi
\nCharlotte Hylt\u00e9n-Cavallius<\/strong>, Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen
\nSverker Hylt\u00e9n-Cavallius<\/strong>, Svenskt visarkiv<\/p>\n <\/p>\n
Litteratur<\/strong><\/p>\n\n- Arwidsson, Adolf\u00a0 Iwar. Svenska forns\u00e5nger 3. En samling af k\u00e4mpavisor, folk-visor, lekar och dansar, samt barn- och valls\u00e5nger<\/em> (1842).<\/li>\n
- Egner, Torbj\u00f8rn. Klas Kl\u00e4ttermus och de andra djuren i Hackebackeskogen <\/em>(1954, [1953]).<\/li>\n
- Nordlander, Johan. Svenska barnvisor och barnrim<\/em> (1886).<\/li>\n<\/ul>\n
Inom ramen f\u00f6r ett gemensamt forskningsprojekt utformade Blanka Henriksson och Sverker Hylt\u00e9n-Cavallius fr\u00e5gelistan Vaggvisor och godnatts\u00e5nger<\/em> under v\u00e5ren 2023. Den har sedan distribuerats av Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen och Svenskt visarkiv i Sverige samt Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland. Isofs Charlotte Hylt\u00e9n-Cavallius \u00e4r den tredje projektdeltagaren. Du kan fortfarande svara p\u00e5 fr\u00e5gelistan h\u00e4r<\/a>.<\/p>\nTexten parallellpubliceras p\u00e5 webben hos Isof<\/a> \u00a0och Svenskt visarkiv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"I december 2023 gick Svenskt visarkiv (Visarkivet) och Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen (Isof) ut med en gemensam webbfr\u00e5gelista om vaggvisor. Ambitionen var att f\u00e5 en bild av vad vi f\u00f6rest\u00e4llde oss vara en vitt spridd och levande muntlig tradition. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
Helt klart \u00e4r att vissa klassiska vaggvisor \u00e5terfinns g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i arkivsamlingar och tryckta utg\u00e5vor, men om det har varit de vanligaste eller om de kanske \u00e4r de mest genrespecifika \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga. N\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker sp\u00e5ra vaggvisor i \u00e4ldre tryckta samlingar som till exempel Adolf\u00a0 Iwar Arwidssons Svenska forns\u00e5nger 3. En samling af k\u00e4mpavisor, folk-visor, lekar och dansar, samt barn- och valls\u00e5nger<\/em> (1842) finns vaggvisorna inte som egen kategori utan sorteras in under\u00a0 till exempel \u201dBarns\u00e5nger och werser\u201d d\u00e4r de \u00e5tminstone fyra eller fem f\u00f6rsta kategoriseras som vaggvisor senare (Vyssa, lulla litet barn; Ro, ro liten kind; Ro, ro till fiskesk\u00e4r, Lilla Lasse sitter och gr\u00e5ter; Liten pilt hade en guldvagn), eller \u201dWallqv\u00e4den\u201d (Tullul i Logen; Tulla hem och tulla vall; Tuli luli; lefver han \u00e4n?).<\/p>\n En kategori vaggvisor redan i tidiga utg\u00e5vor \u00e4r de som urprungligen uppfattats eller fungerat som vallvisor, och h\u00e4r finner vi en av de allra vanligaste ocks\u00e5 i senare tid n\u00e4mligen \u201dTula hem och tula vall\u201d som f\u00e5tt sin mest spridda form i en bearbetning av Alice Tegn\u00e9r (1892). I Johan Nordlanders Svenska barnvisor och barnrim<\/em> fr\u00e5n 1886 finns flera kategorier av vaggvisor som \u201dAllvarsamma vaggvisor\u201d, \u201d\u2019Lapska\u2019 vaggvisor\u201d och \u201dVallvisor anv\u00e4nda som vaggvisor\u201d. N\u00e4r och av vem dessa visor anv\u00e4nts som vaggvisor vet vi inte. Kanske har vallkv\u00e4denas formelartade spr\u00e5k (Tullul), uppfattats som liknande de fraser som g\u00e4rna \u00e5terkommer vid vaggandet av ett barn (Vyss lull). Dessa \u00e4ldre vaggvisor f\u00f6rekommer i viss utstr\u00e4ckning \u00e4n idag och finns representerade i olika varianter i fr\u00e5gelistsvaren.<\/p>\n Vaggvisa (Kehtolaulu). Alvar Caw\u00e9n 1921. Finlands nationalgalleri, CC0 1.0<\/p><\/div>\n Nu l\u00e4mnar vi de \u00e4ldre arkivsamlingarna och tittar p\u00e5 svaren som kom in p\u00e5 Visarkivets och Isofs upprop. Bland de som har svarat finns en m\u00e4ngd olika yrken representerade och en hel del av svaren \u00e4r skrivna av personer som p\u00e5 olika s\u00e4tt har ett engagemang i musik, s\u00e5v\u00e4l yrkesm\u00e4ssigt som p\u00e5 hobbyniv\u00e5; det \u00e4r k\u00f6rs\u00e5ngare, organister, musiker, musikpedagoger, musikskapare, barnk\u00f6rledare, musikl\u00e4rare, s\u00e5ngerskor, musikl\u00e4rare och l\u00e5tskrivare. S\u00e5ng och musik \u00e4r en del av deras vardag, medan andra skribenter kanske endast sjunger f\u00f6r sina barn och inte alls i andra sammanhang.<\/p>\n Att sjunga en vaggvisa \u00e4r en typ av praktiskt och mycket privat vardagssjungande som \u00e4r beroende av sk\u00e4let till att man sjunger, d\u00e4rf\u00f6r premieras andra musikaliska kvaliteter \u00e4n sjungande i mer publika situationer. Valet av vaggvisa p\u00e5verkas av m\u00e5nga olika faktorer, men vanligt \u00e4r att det handlar om en visa som \u00e4r kort och v\u00e4l inarbetad s\u00e5 att det inte beh\u00f6vs p\u00e5minnelse om text eller melodi. Christina f\u00f6dd 1963 ber\u00e4ttar om hur hon valde s\u00e5ng till nattning av barn: \u201dF\u00f6r min del valde jag s\u00e5na s\u00e5nger som jag kunde utantill, b\u00e5de text och musik. F\u00f6rutom ovan n\u00e4mnda kunde det av den anledningen nog bli n\u00e5gon juls\u00e5ng, eller stillsam k\u00f6rs\u00e5ng (minns nu exempelvis att jag sj\u00f6ng \u201d\u00d6ver skogen \u00f6ver sj\u00f6n\u201d ibland).\u201d En vaggvisa kan med andra ord bli till i anv\u00e4ndnings\u00f6gonblicket n\u00e4r den sjungs f\u00f6r ett barn som ska sova oavsett om den inleder eller avslutar en nattningsprocedur eller om den utryckligen ska s\u00f6va till s\u00f6mns. Men som vaggvisa kan man \u00e4nd\u00e5 l\u00e4sa ut att en s\u00e5ng ska ha vissa kvaliteter som g\u00f6r den l\u00e4mplig.<\/p>\n En bra vaggvisa \u00e4r v\u00e4l framf\u00f6r allt en visa som f\u00e5r barnet att somna, bruksmusik skulle man kunna s\u00e4ga. Men det som sl\u00e5r an i mig \u00e4r om de har n\u00e5got slags vemod b\u00e5de musikaliskt och i texten. Det skapar en viss atmosf\u00e4r (kvinna f\u00f6dd 1979).<\/p>\n<\/blockquote>\n Syftet med sjungandet p\u00e5verkar framtr\u00e4dandet och repertoarvalet och s\u00e5ngarna beskriver olika taktiker som anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00e5 \u00f6nskad effekt. Vaggvisor kan med f\u00f6rdel vara tr\u00e5kiga i det att de \u00e4r enformiga eller entoniga, eftersom det underl\u00e4ttar s\u00f6vningsproceduren.<\/p>\n Inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt anspelar m\u00e5nga av vaggvisorna p\u00e5 sj\u00e4lva nattningsakten genom att antingen beskriva den eller uppmana barnet att somna. Ett vanligt inslag \u00e4r olika formelartade uttryck som anspelar p\u00e5 vaggandet eller vyssandet, men ocks\u00e5 skapar monotona upprepningar som verkar s\u00f6vande. Ibland anv\u00e4nds rena nonsensord som i en av de allra popul\u00e4raste i fr\u00e5gelistmaterialet \u201dTrollmors vaggs\u00e5ng\u201d av Margit Holmberg som f\u00f6rsta g\u00e5ngen trycktes i s\u00e5ngboken Nu ska vi sjunga<\/em> (1943), d\u00e4r trollmor sjunger sitt vackraste ord \u201doajajajaj buff\u201d. \u201dTrollmors vaggs\u00e5ng \u00e4r perfekt till sm\u00e5 som har sv\u00e5rt att somna. Enformig, lugnande.\u201d skriver Birgitta f\u00f6dd 1949.<\/p>\n Samtidigt \u00e4r verkligheten inte alltid s\u00e5 funktionell som man kunde \u00f6nska och nattningsceremonierna kan dra ut p\u00e5 tiden n\u00e4r nattvilan inte anl\u00e4nder. I dessa situationer kan vaggvisesjungandet anpassas och modifieras s\u00e5 att orden byts ut till ett entonigt nynnande, r\u00f6sten s\u00e4nks, volymen likas\u00e5 eller m\u00e5ngfalden verser i en visa byts ut mot en enda vers som upprepas g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n Jag sj\u00f6ng f\u00f6rst visorna med orden, slog sen av p\u00e5 tempot allteftersom, sj\u00f6ng otydligare och nynnade till sist allt l\u00e5ngsammare, tills barnet (och ibland \u00e4ven jag sj\u00e4lv) hade somnat (kvinna f\u00f6dd 1976).<\/p>\n<\/blockquote>\n Vaggvisor f\u00e5r ocks\u00e5 g\u00e4rna uttrycka en viss st\u00e4mning, vilket g\u00f6r att popul\u00e4rmusik och visor som inte ursprungligen kopplats till vaggvisor med f\u00f6rk\u00e4rlek anv\u00e4nds av vissa skribenter. Det kan vara l\u00e5tar som s\u00e5ngaren tycker om och kan sjunga innan, eller det kan vara nya l\u00e5tar som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt blivit viktiga.<\/p>\n Vi sj\u00f6ng s\u00e4llan utpr\u00e4glade barnvisor f\u00f6r barnen, utan mer s\u00e5dan musik vi spelat och m\u00e4rkt att de gillade. B\u00e5da barnen hade en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r det lite dramatiska och sentimentala. Euskefeurat var popul\u00e4rt, g\u00e4rna de sorgliga visorna, som Till Elias, Tankar p\u00e5 nattgammal is, Minnen. Vi lyssnade mycket p\u00e5 Sofia Karlssons Dan Andersson-tolkningar, och barnen verkade gilla det, s\u00e5 det sj\u00f6ng vi ocks\u00e5. Jag hade pluggat p\u00e5 island och l\u00e4rt mig n\u00e5gra gamla isl\u00e4ndska visor, dem tyckte barnen ocks\u00e5 om att h\u00f6ra (kvinna f\u00f6dd 1976).<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00c4ven om traderingen av vaggvisor g\u00e5r fr\u00e5n \u00e4ldre till yngre finns det ocks\u00e5 m\u00e5nga exempel p\u00e5 s\u00e5nger som ist\u00e4llet tas fr\u00e5n samtiden, eller rent av l\u00e4rs in fr\u00e5n en yngre generation. F\u00f6r\u00e4ldrarna plockar upp barnvisor fr\u00e5n sina barns repertoar som de inte sj\u00e4lva sjungit i barndomen och exempel p\u00e5 detta \u00e4r Georg Riedels tons\u00e4ttningar av Astrid Lindgrens s\u00e5nger, eller Jujja och Tomas Wieslanders visor om bland annat Mamma mu och Kr\u00e5kan. Vaggvisorna kommer p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt in i vardagen samtidigt med f\u00f6r\u00e4ldraskapet. Dessutom p\u00e5verkar \u00e5rstiderna valet av vaggvisor s\u00e5 att flera ber\u00e4ttar hur till exempel julvisor smyger sig in i vaggviserepertoaren i december, eller v\u00e5r- och sommarvisor under sommarhalv\u00e5ret.<\/p>\n Popul\u00e4rkulturen, medierad via mobiltelefoner, datorer, tv eller radio, \u00e4r alltmer sammanfl\u00e4tad med vardagslivets rutiner. Att medierna p\u00e5 olika s\u00e4tt tar plats ocks\u00e5 i nattningens ritualer \u00e4r p\u00e5tagligt i svaren p\u00e5 fr\u00e5gelistan. Dels bidrar de f\u00f6rst\u00e5s indirekt genom alla tillskott till den sjungna repertoaren. Bland senare decenniers popul\u00e4ra vaggvisor kommer flera fr\u00e5n tv och film: \u201dVargs\u00e5ngen\u201d fr\u00e5n Ronja R\u00f6vardotter<\/em> (filmen fr\u00e5n 1984), \u201dSov alla\u201d fr\u00e5n Pippi L\u00e5ngstrump p\u00e5 de sju haven <\/em>(1970) och \u201dBabblarnas vaggvisa\u201d fr\u00e5n barnprogrammet Babblarna<\/em> (2016\u00ad\u2013) \u00e4r tre exempel fr\u00e5n svaren. Men det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inget nytt, ocks\u00e5 l\u00e4ngre tillbaka har vaggvisornas tradering tagit ett steg med hj\u00e4lp av medier: \u201dKl\u00e4ttermusens vaggvisa\u201d (\u201dVyss lull, lilla palt\u201d) fr\u00e5n Klas Kl\u00e4ttermus och de andra djuren i Hackebackeskogen <\/em>(\u00f6versatt till svenska fr\u00e5n norska 1954, men senast filmatiserad 2016) \u00e4r ett exempel i v\u00e5ra svar. Och som \u00e4r fallet med snart sagt all tradition r\u00f6r sig vaggvisor fram och tillbaka mellan det medierade och det muntliga. Till och med en s\u00e5dan vitt spridd vaggvisa som \u201dByssan lull\u201d (d\u00e4r Svenskt visarkivs tidigaste bel\u00e4gg h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n 1800-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft) har gjort olika turer mellan inspelningar, vissamlingar och muntlighet, av vilka den k\u00e4ndaste kanske \u00e4r Evert Taubes sexstrofiga version. En del av de svarande beskriver ocks\u00e5 hur de s\u00f6ker nya tillskott till sin repertoar i olika tryckta utg\u00e5vor. Att publiken, de barn som ska somna, inte alltid uppskattar innovationer \u00e4r dock n\u00e5got som ocks\u00e5 framkommer i svaren.<\/p>\n Vi kan i fr\u00e5gelistsvaren se hur teknikutvecklingen i samh\u00e4llet g\u00f6r avtryck i nattningsritualerna n\u00e4r m\u00e4nniskor beskriver hur de samspelar med nya medier fr\u00e5n kassetband, via cd till digital kultur som g\u00f6r sitt intr\u00e4de i barnkamrarna. \u201dVi hade ocks\u00e5 en cd med vaggvisor fr\u00e5n hela v\u00e4rlden som vi anv\u00e4nde n\u00e4r vi s\u00f6vde\/dansvaggade sp\u00e4dbarn\u201d skriver Ulrika f\u00f6dd 1964. Idag kan musiken spelas upp fr\u00e5n Spotify-listor p\u00e5 mobiltelefonen, och den som nattar kan b\u00e5de v\u00e4lja att l\u00e5ta musiken tala f\u00f6r sig sj\u00e4lv och att sjunga med. En kvinna f\u00f6dd 1951 beskriver hur en nattning kunde g\u00e5 till:<\/p>\n En familj jag passade 2 barn i hade en bandspelare, allt var inst\u00e4llt r\u00e4tt, s\u00e5 jag skulle bara trycka ig\u00e5ng den. Men f\u00f6rst l\u00e4ste jag lite i en bok. S\u00e5, d\u00e5 \u00e4r det god natt och jag tryckte p\u00e5 knappen. Jag h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00e5 d\u00e5ndimpen…om det var 10 p\u00e5 h\u00f6gtalarskalan, s\u00e5 var det ljud nr.8 som gick ig\u00e5ng. Jag sprang ut ur barnrummet h\u00e5llandes f\u00f6r \u00f6ronen. 5 min senare kollade jag och ungarna sov som stockar.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00c4ven om det i fr\u00e5gelistsvaren ber\u00e4ttas om vaggvisor som sjungs till inspelningar eller direkt ur s\u00e5ngb\u00f6cker p\u00e5 s\u00e4ngkanten, ibland med ackompangeman ur en sj\u00e4lvspelande bok, eller om s\u00e5ngstunder till gitarr i sovrummet, \u00e4r den vanligaste nattningssituationen \u00e4nd\u00e5 den att den vuxna sjunger en v\u00e4lbekant visa f\u00f6r barnet. Som framkommer i flera svar s\u00e5 \u00e4r vaggvisan som musikalisk genre n\u00e4mligen till\u00e5tande. Du kan sjunga det du sj\u00e4lv vill, men ocks\u00e5 p\u00e5 det s\u00e4tt som du sj\u00e4lv vill. Ocks\u00e5 personer som inte anser sig kunna sjunga, eller inte skulle till\u00e5ta sig att sjunga i s\u00e4llskap med andra, kan, och f\u00e5r, sjunga f\u00f6r sina barn. Trots detta finns det flera som ber\u00e4ttar hur de slutar sjunga n\u00e4r barnet blir lite \u00e4ldre, ofta i ett\u00e5rs\u00e5ldern, medan andra forts\u00e4tter sjunga i m\u00e5nga \u00e5r under barnets uppv\u00e4xt. Det nyf\u00f6dda barnet upplevs kanske som mer f\u00f6rl\u00e5tande eller inte \u00e4nnu inskolad i ett musikkritiskt perspektiv d\u00e4r s\u00e5ng \u00e4r en prestation som ska bed\u00f6mas och kvalificeras f\u00f6r att vara existensber\u00e4ttigad. Jonas f\u00f6dd 1965 ber\u00e4ttar hur han sj\u00f6ng f\u00f6r sina tvillingar i tur och ordning f\u00f6r att f\u00e5 dem att somna, eftersom en var kv\u00e4llspigg och den andra kv\u00e4llstr\u00f6tt. \u201dJag har aldrig sjungit f\u00f6r n\u00e5gon annan \u00e4n dem. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var det dagligen, men jag slutade nog ocks\u00e5 gradvis n\u00e4r de blev \u00e4ldre. Det p\u00e5gick s\u00e4kert tills de var i tio\u00e5rs\u00e5ldern vid enstaka tillf\u00e4llen.\u201d<\/p>\n N\u00e4r Sverker fr\u00e5n Svenskt visarkiv och n\u00e5gra kollegor aprop\u00e5 uppropet satt och pratade om vaggvisor s\u00e5 p\u00e5stod han att vad som helst kan vara en vaggvisa, det beror p\u00e5 framf\u00f6randet och kontexten. En person svarade att \u201dMen inte Valkyriornas ritt i alla fall?\u201d Sverker b\u00f6rjade tyst och mjukt nynna Valkyriornas ritt. Och tillsammans kom de fram till att det kanske inte \u00e4r en optimal vaggvisa, men inte heller om\u00f6jlig. Vaggvisorna \u00e4r en levande tradition som st\u00e4ndigt berikas med nya och gamla tillskott.<\/p>\n Nattningsproceduren \u00e4r en av de vardagsritualer som rutar in dagen i tydliga faser, och ocks\u00e5 den ritual som avrundar barnets och f\u00f6r\u00e4lderns gemensamma dag. Vaggvisan blir inte bara ett avslut f\u00f6r barnet utan m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar som svarat p\u00e5 fr\u00e5gelistorna uttrycker ocks\u00e5 en k\u00e4nsla av avslut som intr\u00e4der n\u00e4r vaggvisorna har sjungits och nattningsproceduren \u00e4r \u00f6ver.<\/p>\n \u201dGonatts\u00e5nger k\u00e4nns mysigt och k\u00e4rleksfullt och f\u00e5r en att stressa ned och sluta t\u00e4nka p\u00e5 allt annat som h\u00e4nt.\u201d, skriver Ale f\u00f6dd 1988. Nattningen \u00e4r ett tillf\u00e4lle f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrar och barn att samtala om hur dagen har varit och en stund f\u00f6r att samla ihop och f\u00e5nga upp viktiga tankar och k\u00e4nslor. M\u00e5nga lyfter fram vikten av att man rent fysiskt befinner sig n\u00e4ra varandra, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller bebisar och \u00e4ldre barn; att man ligger bredvid varandra i s\u00e4ngen eller att man sitter p\u00e5 s\u00e4ngkanten. F\u00f6r de riktigt sm\u00e5 barnen handlar det ofta om att b\u00e4ras runt och vaggas samtidigt som man sjunger en s\u00e5ng eller bara nynnar eller visk-sjunger. N\u00e5gon lyfter fram att vibrationerna som alstras i den sjungandes br\u00f6stkorg och som genom den fysiska n\u00e4rheten \u00f6verf\u00f6rs till barnet \u00e4r lugnande i sig. \u00c4ven att barnets och ens egen andning synkroniseras med musiken beskrivs som lugnande: \u201dDe \u00e4r lugnande f\u00f6r barnet. Andningen f\u00f6ljer takten i visan s\u00e5 att b\u00e5de jag och barnet andas lugnt och j\u00e4mnt. Det leder till avslappning och en k\u00e4nsla av trygghet.\u201d, skriver en kvinna f\u00f6dd 1971.<\/p>\n M\u00e5nga som svarat menar att v\u00e5ra rutiner bidrar till att skapa trygghet. N\u00e4r vi vet vad vi kan f\u00f6rv\u00e4nta oss kan vi vila i den k\u00e4nslan och beh\u00f6ver inte oroa oss f\u00f6r vad som ska h\u00e4nda h\u00e4rn\u00e4st, och s\u00e4rskilt viktigt \u00e4r det f\u00f6r sm\u00e5 barn. Maja f\u00f6dd 1987 skriver: \u201d Jag k\u00e4nner att det \u00e4r ett fint s\u00e4tt att vara n\u00e4ra och att sk\u00e4nka trygghet till mitt barn. Jag m\u00e4rker att han bli lugn om jag \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att jag andas p\u00e5 honom.\u201d Nattningen f\u00f6ljer en upparbetad rutin, en slags l\u00e4ggningsritual, d\u00e4r s\u00e5ngen ofta \u00e4r den avslutande, ihopknytande delen av f\u00f6rloppet. Felicia f\u00f6dd 1992 ber\u00e4ttar hur hon nattar sitt relativt nyf\u00f6dda barn och str\u00e4var efter att inkludera sin make i nattningen:<\/p>\n Jag sjunger s\u00e5ngerna med l\u00e4gre r\u00f6st. F\u00f6rst vaggar jag henne g\u00e5endes och sedan sittandes och blir stilla innan jag l\u00e4gger ifr\u00e5n mig henne och sjunger lite till. Jag sjunger samma s\u00e5nger f\u00f6r att skapa rutin. Jag f\u00f6rs\u00f6ker \u00e4ven f\u00e5 min man att delta s\u00e5 han ska kunna natta henne ocks\u00e5. Under sista halvan av graviditeten l\u00e4ste och sj\u00f6ng vi varje kv\u00e4ll f\u00f6r v\u00e5r dotter s\u00e5 hon skulle ha n\u00e5gra s\u00e5nger hon k\u00e4nde igen. Dessa var Brahms vaggvisa, byssan lull, videvisan och bilkrokodiler. Vi testade \u00e4ven Vaggvisa f\u00f6r en gr\u00f6n banan men den var f\u00f6r sv\u00e5r tyckte vi.<\/p>\n<\/blockquote>\n Kamilla f\u00f6dd 1967 beskriver stunden som en m\u00f6jlighet att dela alla m\u00f6jliga k\u00e4nsloregister genom b\u00e5de l\u00e5nga ber\u00e4ttande s\u00e5nger och ordl\u00f6sa vackra, vemodiga melodier. Centralt f\u00f6r henne \u00e4r att man befinner sig n\u00e4ra varandra fysiskt och genom n\u00e4rheten kan f\u00f6rmedla trygghet:<\/p>\n Att h\u00f6ra varandra n\u00e4ra i olika k\u00e4nslol\u00e4gen och st\u00e4mningar, att dela en stund som \u00e4r aktiv men lugn och att barnet f\u00e5r somna till en stilla, lugn och trygg r\u00f6st \u2013 att veta att det finns en vuxen m\u00e4nniska n\u00e4ra som \u00e4lskar barnet och vill det v\u00e4l.<\/p>\n En ung kvinna f\u00f6dd i b\u00f6rjan av 2000-talet beskriver nattsjungandet som mycket viktigt f\u00f6r den stunden gav en k\u00e4nsla av trygghet och erbj\u00f6d ett lugn. L\u00e4ggningsrutinerna, varannan kv\u00e4ll s\u00e5ng och varannan h\u00f6gl\u00e4sning ur en bok, var lugnande och erbj\u00f6d en f\u00f6ruts\u00e4gbar tid, i kontrast till den vanliga vardagen som hon delade med vad hon beskriver som ovanligt str\u00e4nga f\u00f6r\u00e4ldrar med h\u00e5rda regler och ett of\u00f6ruts\u00e4gbart hum\u00f6r. Ofta exploderade de i k\u00e4nsloutbrott, som ibland \u00f6vergick i fysiska bestraffningar.<\/p>\n Det formelartade uppl\u00e4gget d\u00e4r allting g\u00f6rs i en speciell, alltid \u00e5terkommande ordning, lyfts fram i m\u00e5nga skildringar. Det skapar trygghet f\u00f6r barnet, men underl\u00e4ttar ocks\u00e5 f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna, som inte beh\u00f6ver f\u00f6rnya sig dag efter dag. En kvinna f\u00f6dd 1962, beskriver sin egen barndom: \u201dSom liten var det samma rutin varje kv\u00e4ll. Pyjamas, tandborstning, godnattsaga, aftonb\u00f6n (gud som haver barnen k\u00e4r) och sedan en speldosa som spelade blommornas vals.\u201d Rutinen kan dock f\u00f6r\u00e4ndras under barnens uppv\u00e4xt med nya \u00e5ldersanpassade inslag som i f\u00f6ljande redog\u00f6relse fr\u00e5n en kvinna f\u00f6dd 1978:<\/p>\n Efter bad och tandborstning blev det sagol\u00e4sning, barnet l\u00e5g i s\u00e4ngen och n\u00e5gon av oss f\u00f6r\u00e4ldrar satt p\u00e5 en stol bredvid och l\u00e4ste ur n\u00e5gon saga som de fick best\u00e4mma sj\u00e4lva. N\u00e4r det blev lite st\u00f6rre b\u00f6rjade vi med kapitelb\u00f6cker. Efter att vi l\u00e4st klart sj\u00f6ng vi en godnattvisa. D\u00e4refter \u00f6nskade vi godnatt och gick ut ur rummet. V\u00e5ra barn var l\u00e4tta att l\u00e4gga n\u00e4r de var sm\u00e5, de somnade oftast r\u00e4tt snabbt.<\/p>\n<\/blockquote>\n F\u00f6r\u00e4ldraskap, och \u00e4ven far- och morf\u00f6r\u00e4ldrars relationer till barnbarn, kommer fram som ett tydligt tema i fr\u00e5gelistsvaren. Det \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrar som ber\u00e4ttar hur de sjungit\/sjunger f\u00f6r sina barn eller barnbarn, och vuxna barn som ber\u00e4ttar hur deras f\u00f6r\u00e4ldrar, eller \u00e4ldre generationer sjungit f\u00f6r dem. Flera nyare vaggvisor, eller s\u00e5nger som anv\u00e4nds som vaggvisor inneh\u00e5ller ocks\u00e5 ett \u00f6msint budskap som kan handla om f\u00f6r\u00e4lderns relation och k\u00e4rlek till barnet.<\/p>\n Att skriva en egen vaggvisa till barnet kan bli en del i ett f\u00f6r\u00e4ldrablivande. Genom en nyskriven text, eller b\u00e5de text och musik, kanske redan innan barnet \u00e4r f\u00f6tt, skapas ett band mellan f\u00f6r\u00e4lder och barn som g\u00e5r att sjunga fram i den mest intima situation. Den som inte sj\u00e4lv komponerar en vaggvisa kanske \u00e4nd\u00e5 b\u00f6rjar sjunga f\u00f6r barnet i magen och tr\u00e4der p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt l\u00e5ngsamt in i f\u00f6r\u00e4ldraskapet genom muciserande som en best\u00e5ndsdel.<\/p>\n F\u00f6rdelningen mellan k\u00f6nen visar att det till \u00f6verv\u00e4gande del \u00e4r kvinnor som har svarat p\u00e5 fr\u00e5gelistorna. Att det \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5 m\u00e4n som har svarat betyder dock inte att vi inte genom svaren kan f\u00e5 insikt i vad m\u00e4n och pappor g\u00f6r och har gjort i samband med l\u00e4ggningsrutinerna. Vi f\u00e5r information om vad m\u00e4nnen g\u00f6r ocks\u00e5 genom att skribenterna beskriver vad deras pappor sj\u00f6ng och spelade, eller vad ens make g\u00f6r eller inte g\u00f6r i samband med l\u00e4ggningen av de gemensamma barnen. Annika f\u00f6dd 1964 ber\u00e4ttar hur det gick till n\u00e4r hennes pappa nattade:<\/p>\n Pappa sj\u00f6ng lite tjommigare\/vulg\u00e4ra s\u00e5nger som En rallare en rallare p\u00e5 Rosengatan gick, I Atlanten p\u00e5 en planka satt en liten, liten pilt och andra [inte] riktigt rumsrena l\u00e5tar. Han ackompanjerade ofta p\u00e5 gitarr, tror han s\u00e5g nattningsstunden som ett tillf\u00e4lle att spela just gitarr (spelade annars piano). Men han kunde ocks\u00e5 sjunga riktiga vaggvisor som Den lille Ole med paraplyen\/The little Sandman with his umbrella.<\/p>\n<\/blockquote>\n Vaggvisorna f\u00f6renar ocks\u00e5 generationer s\u00e5 att m\u00e4nniskor sjunger visor som de f\u00e5tt sjungna f\u00f6r sig, eller sjunger p\u00e5 ett spr\u00e5k eller en dialekt som f\u00f6rknippas med en \u00e4ldre generation. En skribent utrycker en \u00f6nskan om att hennes barn ska f\u00f6ra vidare sjungandet av en viss vaggvisa till n\u00e4sta generation f\u00f6r att binda ihop generationerna i en l\u00e4ngre kedja. Personerna i dessa kedjor \u00e4r ofta, men inte alltid, m\u00f6drar och moderskapets praktiker g\u00e5r p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt i arv fr\u00e5n generation till generation och knyter m\u00f6drar samman genom sl\u00e4ktens historia.<\/p>\n Vilket spr\u00e5k man sjunger p\u00e5 kan ha olika funktioner och betydelse. Allra vanligast \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att man sjunger p\u00e5 svenska. Men bland svaren f\u00f6rekommer det \u00e4ven andra spr\u00e5k som norska, danska, japanska, australisk engelska, tyska och finska. S\u00e5ngerna kan erbjuda tr\u00f6st, n\u00e4r saknaden blir f\u00f6r stor. \u201dEn fransk visa som kommer fr\u00e5n min franske far, minns jag. Det \u00e4r aktiv i mitt nuvarande liv. Tombe tobe tombe la pluit, tous le monde est a la brie, il y a que mon petit fr\u00e8re, qu\u2019 est dans la goutiere, il peche du poisson, pour toute la maison.\u201d, skriver Cathrine f\u00f6dd 1963. S\u00e5ngen kan hon nynna f\u00f6r sig sj\u00e4lv ibland, den har blivit som en \u201dtr\u00f6stevisa\u201d.<\/p>\n F\u00f6r\u00e4ldrarnas ursprung kan avspegla sig i valet av vaggvisor och knyter pedagogiskt an barnen till andra platser och generationer. Det \u00e4r i detta sammanhang man kan f\u00f6rst\u00e5 den svarande som sjunger en japansk visa f\u00f6r att p\u00e5minna barnet om den fr\u00e5nskilda andra f\u00f6r\u00e4lderns bakgrund, och en annan svarande beskriver hur alla visor sjungs p\u00e5 det lokala bygdem\u00e5let f\u00f6r att f\u00f6ra \u00f6ver det till n\u00e4sta generation.<\/p>\n Ulrika f\u00f6dd 1964 skriver att f\u00f6r sin son som \u00e4r adopterad fr\u00e5n Sydafrika sj\u00f6ng hon \u201d \u2019Osi buko, funa amaya ni, amayani, asi Africa\u2019, dvs. \u2019Du ska sova gott mitt lilla barn, och vara stolt att vara afrikan\u2019\u201d. S\u00e5ngen hade hon l\u00e4rt sig av sin k\u00f6rledare och Ulrika spred den vidare i adoptivf\u00f6r\u00e4ldrakretsar.<\/p>\n Den gemenskapsskapande funktion som finns i vaggvisorna och sjungandet av desamma bidrar till att det musikaliska utf\u00f6randet \u00e4r mindre kravfyllt och f\u00f6r m\u00e5nga kanske ocks\u00e5 mera lustfyllt \u00e4n annat sjungande. Vaggvisorna sjungs ofta f\u00f6r en mycket liten publik, eller ett par barn, i en privat omgivning som sovrummet under en lugn tid p\u00e5 dygnet. Den starka kopplingen till trygghet och vaggvisornas lugnande inverkan g\u00f6r ocks\u00e5 att vaggvisor kan sjungas i andra skeden av livet som i f\u00f6ljande exempel fr\u00e5n en kvinna f\u00f6dd 1997:<\/p>\n Jag har \u00e4ven sjungit vaggvisa f\u00f6r vuxna, bland annat n\u00e4r min farfar blev orolig mot slutet av sin palliativa v\u00e5rd. Han blev stressad av att man pratade med honom om annat, s\u00e5 vi provade att sjunga och d\u00e5 k\u00e4nde vi alla hur han slappande av. Trots att jag sj\u00f6ng och gr\u00e4t om vartannat s\u00e5 blev det en v\u00e4ldigt vacker stund.<\/p>\n<\/blockquote>\n K\u00e4rlek, kontinuitet, kulturarv och visskatt \u00e4r ord som \u00e4r flitigt anv\u00e4nda i svaren p\u00e5 fr\u00e5gelistan, men ocks\u00e5 ord som ansvar, trygghet, upprepning och k\u00e4nslor \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande. Av skribenternas resonemang att d\u00f6ma handlar den intima stunden vid kv\u00e4llens nattning om s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara relationen mellan f\u00f6r\u00e4lder och barn. Det \u00e4r m\u00e5nga som lyfter fram att genom att sjunga, tar man ocks\u00e5 ansvar f\u00f6r att f\u00f6ra vidare ett kulturarv \u2013 en visskatt \u2013 som man menar \u00e4r viktig att f\u00f6ra vidare till de yngre generationerna, en skatt som inte f\u00e5r falla i gl\u00f6mska. Att sjunga \u201d\u00c4r ett s\u00e4tt att bevara kulturarvet!\u201d skriver Annika f\u00f6dd 1964 och \u201dBarnvisorna \u00e4r en kulturhistorisk skatt!\u201d menar Inga Kajsa f\u00f6dd 1958.<\/p>\n Den i Sverige s\u00e5 aktuella diskussionen om framtagandet av en svensk kulturkanon f\u00f6rs ocks\u00e5 upp i samband med detta \u2013 man menar att visskatten \u00e4r en del av ett kulturarv som vi har ett ansvar att f\u00f6ra vidare, ett kulturarv som dessutom \u201df\u00f6rtj\u00e4nar\u201d en plats i en svensk kulturkanon. Uppdraget att ta fram f\u00f6rslag till en svensk kulturkanon har givits till en kommitt\u00e9 under ledning av historikern Lars Tr\u00e4g\u00e5rdh. P\u00e5 regeringens webbplats st\u00e5r att syftet med kanonen \u00e4r att g\u00f6ra svensk kultur tillg\u00e4nglig f\u00f6r fler och man menar att \u201dkulturkanon ska vara ett levande och anv\u00e4ndbart verktyg f\u00f6r bildning, gemenskap och inkludering\u201d. S\u00e4rskilt utsedda expertgrupper ska f\u00e5 f\u00f6resl\u00e5 verk och omr\u00e5den till kanon, men \u00e4ven allm\u00e4nheten ska bjudas in i denna process. Med anledning av kanondiskussionen skriver Annika vidare: \u201dVisor man redan kan ger trygghet, barn gillar upprepning. Dessutom k\u00e4nner jag ett ansvar att f\u00f6ra s\u00e5ngskatten vidare! Det sjungs f\u00f6r lite i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet tycker jag, folk kan knappt snapsvisor ens l\u00e4ngre, f\u00f6r att inte tala om psalmer eller juls\u00e5nger. Det m\u00e5ste man kunna, om man nu ska prata om kulturkanon\u201d. Med detta i bakhuvudet g\u00e5r vi vidare f\u00f6r att forska mer om vardagligt sjungande f\u00f6rr och nu.<\/p>\n <\/p>\n Blanka Henriksson<\/strong>, \u00c5bo Akademi <\/p>\n Litteratur<\/strong><\/p>\n Inom ramen f\u00f6r ett gemensamt forskningsprojekt utformade Blanka Henriksson och Sverker Hylt\u00e9n-Cavallius fr\u00e5gelistan Vaggvisor och godnatts\u00e5nger<\/em> under v\u00e5ren 2023. Den har sedan distribuerats av Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen och Svenskt visarkiv i Sverige samt Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland. Isofs Charlotte Hylt\u00e9n-Cavallius \u00e4r den tredje projektdeltagaren. Du kan fortfarande svara p\u00e5 fr\u00e5gelistan h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n Texten parallellpubliceras p\u00e5 webben hos Isof<\/a> \u00a0och Svenskt visarkiv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I december 2023 gick Svenskt visarkiv (Visarkivet) och Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen (Isof) ut med en gemensam webbfr\u00e5gelista om vaggvisor. Ambitionen var att f\u00e5 en bild av vad vi f\u00f6rest\u00e4llde oss vara en vitt spridd och levande muntlig tradition. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Vad och hur sjungs vid s\u00e4ngkanten?<\/strong><\/h4>\n
\n
\n
\n
\n
Trygga vardagsritualer<\/strong><\/h4>\n
\n
\n
Generations\u00f6verskridande gemenskap<\/strong><\/h4>\n
\n
\n
Ett k\u00e4rleksfullt kulturarv<\/strong><\/h4>\n
\nCharlotte Hylt\u00e9n-Cavallius<\/strong>, Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen
\nSverker Hylt\u00e9n-Cavallius<\/strong>, Svenskt visarkiv<\/p>\n\n