![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2025\/02\/clocks-6664622_1280-1-300x200.jpg\")
<\/p>\nTiden g\u00e5r inte sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rbi. Den s\u00e4tter avtryck i vardagens rytm och rutiner. Den disciplinerar. N\u00e5got tillspetsat p\u00e5pekar antropologen Kevin Birth att klockor av olika slag skapar kollektiv ordning samtidigt som individens frihet begr\u00e4nsas (2012:8); vi t\u00e4nker, k\u00e4nner och agerar med utg\u00e5ngspunkt i tidm\u00e4tare.<\/p>\n
<\/p>\n
Vi f\u00f6rs\u00f6ker kanske kontrollera tiden genom kalendrar och klockor, men tiden tycks inte r\u00e4cka till. Den \u00e4r en bristvara. Futila f\u00f6rs\u00f6k att effektivisera erbjuder s\u00e4llan h\u00e5llbara l\u00f6sningar. Effektivisering tenderar att leda till fragmentisering eftersom en intj\u00e4nad minut i en process helst ska investeras i en annan. Vi har internaliserat ett modernt, kapitalistiskt tidsbegrepp som f\u00f6refaller h\u00e5lla oss i ett j\u00e4rngrepp.<\/p>\n
I relation till denna dystopiska bild av samtiden framst\u00e5r det f\u00f6rflutna, i synnerhet det gamla bondesamh\u00e4llet, som en plats att l\u00e4ngta till: D\u00e5, \u201df\u00f6rr i tiden\u201d, var m\u00e4nniskor inte s\u00e5 noga med tiden. Men nostalgi f\u00f6ruts\u00e4tter gl\u00f6mska. I vissa delar av Norden effektiviserades jordbruket redan under sent 1700-tal och d\u00e4rmed st\u00e4lldes krav p\u00e5 kollektiva, synkroniserade arbetsinsatser. P\u00e5 samma s\u00e4tt som fabriksvisslan och st\u00e4mpelklockan senare kom att skapa rytm i urbana rum, manade v\u00e4llingklockan till r\u00f6relse i rurala rum. Ringningen i v\u00e4llingklockan, p\u00e5pekar etnologen Mats Rehnberg, var en teknologi som p\u00e5minde arbetstagarna om att de var \u201dunderst\u00e4llda klockans ljud\u201d (1967:81). Tiden (och d\u00e4rmed asymmetriska maktrelationer) distribuerades i ljudform.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2025\/02\/KLMF.A01371-300x223.jpg\")
V\u00e4llingklocka vid mang\u00e5rdsbyggnad i Sm\u00e5land. Fotograf Manne Hofr\u00e9n, Kalmar l\u00e4ns museum.<\/p><\/div>\n
Stordrift var dessutom inte allenar\u00e5dande. Under 1800-talet och tidigt 1900-tal fanns det \u00e4nnu mindre g\u00e5rdar p\u00e5 landsbygden. Tiden var s\u00e4kert av mindre betydelse f\u00f6r dem som bodde och arbetade d\u00e4r, dr\u00f6mmer nostalgikern. Men s\u00e5 var f\u00f6rst\u00e5s inte fallet. Kyrkklockan, en annan manifestering av makt, ramade in arbetsveckan och reglerade dessutom arbetsdagens b\u00f6rjan och slut. Till detta kan l\u00e4ggas att mekaniska klockor f\u00f6rekom p\u00e5 g\u00e5rdar med goda ekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Innebar detta att de som inte \u00e4gde klockor, de som inte h\u00f6rde vare sig kyrkklockor eller v\u00e4llingklockor, var friare i sitt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till tid? Innebar detta att tiden inte satte avtryck i vardagen? Knappast.<\/p>\n
Nordiska Museets fr\u00e5gelista om tidm\u00e4tare \u00e4r en fantastisk k\u00e4lla till det f\u00f6rflutnas m\u00e5ngsidiga tidslandskap. I \u00e5tskilliga svar framg\u00e5r det att boningshuset kunde fungera som en klocka. Det var inte ovanligt att ett s\u00e5 kallat solm\u00e4rke ristades p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4dan och n\u00e4r skuggan fr\u00e5n f\u00f6nsterposten f\u00f6ll p\u00e5 m\u00e4rket visste man att klockan var 12.00. I en del fall hade m\u00e4nniskor st\u00f6rre tillit till solm\u00e4rket \u00e4n mekaniska ur: \u201dSolm\u00e4rket i f\u00f6nstret kunde nog brukas att st\u00e4lla klockorna efter\u201d<\/em>. I andra fall var m\u00f6bler i stugan v\u00e4gledande: \u201dDet var en gammal gumma som inte hade n\u00e5gon klocka. Men hennes lilla stuga stod i riktning s\u00f6der-norr och s\u00e5 l\u00e4ste hon vad tiden var p\u00e5 sidom\u00f6blerna i stugan\u201d<\/em>. F\u00f6r somliga ingick m\u00f6bleringen i ett st\u00f6rre system av tidm\u00e4tare: ”Inne i boningshuset hade far tillf\u00f6rlitliga m\u00e4rken […] Det var en gl\u00e4dje f\u00f6r enslingen d\u00e5 solstr\u00e5len tittade in genom f\u00f6nsterrutan och vid 5-tiden p\u00e5 morgonen tr\u00e4ffade honom i ansiktet. S\u00e4ngen var vanligen s\u00e5 placerad att det passade ihop med solen och tiden man \u00f6nskade bli v\u00e4ckt. […] Solm\u00e4rken hade enslingen \u00f6verallt omkring sitt ’viste’. Exempelvis d\u00e5 g\u00e5rdstr\u00e4det kastade sin skugga p\u00e5 skorstenen, i d\u00f6rr\u00f6ppningen etc. Inomhus fanns solm\u00e4rken p\u00e5 spiseln […] p\u00e5 tavlan d\u00e4r drottning Sofia exponerade sitt anlete”.<\/em><\/p>\n Svar p\u00e5 fr\u00e5gelistor ska f\u00f6rvisso behandlas k\u00e4llkritiskt, men exemplet \u00e4r inte unikt. Det b\u00f6r ocks\u00e5 n\u00e4mnas att djur skapade tid, rytm och ordning: \u201dDe dagar n\u00e4r solen var dold p\u00e5 grund av moln bed\u00f6mde man ofta tiden p\u00e5 dagen allt efter som man k\u00e4nde sig hungrig samt litade p\u00e5 f\u00e5glarna i skogen. N\u00e4r t.ex. turturduvan b\u00f6rjade sin […] s\u00e5ng och taltrasten b\u00f6rjade prata d\u00e4ruppe i grantoppen, d\u00e5 visste man att det var tiden f\u00f6r \u2019lillmiddagsrast\u2019, dvs. omkring kl. 4 a 5 p\u00e5 eftermiddagen\u201d<\/em>. Tuppen var en annan tidsproducent och i n\u00e5got enstaka exempel tycks tuppfr\u00e5gan \u00f6verraskande komplex: \u201dDet m\u00e5ste vara en tuppkyckling, som legats ut midsommardagen. Det var f\u00f6r att den inte skulle se sp\u00f6ken och bli ett oriktigt galande […] En riktig tupp m\u00e5ste vara 3 \u00e5r f\u00f6r att vara p\u00e5litlig med r\u00e4tta tiden\u201d<\/em>.<\/p>\n Det var inte bara f\u00e5glar som satte avtryck i tidens fl\u00f6de, utan kattens \u00f6gon kunde ocks\u00e5 fungera som tidm\u00e4tare: \u201dOm man betraktar kattens \u00f6gon mitt p\u00e5 dagen s\u00e5 f\u00e5r man se att klockan 12 p\u00e5 dagen \u00e4r kattens pupiller minst […] f\u00f6r att sedan utvidga sig\u201d i takt med att dagen fortskrider\u201d.<\/em> Det kunde d\u00e4rf\u00f6r vara klokt att \u201dha en katt med i skogen om man har gl\u00f6mt sin klocka hemma\u201d<\/em>.<\/p>\n Fr\u00e5gelistsvaren visar p\u00e5 en m\u00e5ngfald av materialiserade tidspraktiker som understryker att tiden sannerligen inte gick sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rbi i det f\u00f6rflutna. Den satte avtryck i vardagen. Den skapade ordning och disciplinerade. M\u00e4nniskor i bondesamh\u00e4llet t\u00e4nkte, k\u00e4nde och agerade med utg\u00e5ngspunkt i en komplex upps\u00e4ttning tidm\u00e4tare som ocks\u00e5 skapade ett varierande temporalt ljudlandskap. Tuppars galande samsades med d\u00e5net fr\u00e5n kyrkklockor, klangen fr\u00e5n v\u00e4llingklockor och i en del fall ljudet fr\u00e5n mekaniska ur. Somliga med en s\u00e4rskild repertoar: \u201dKlockor med musikv\u00e4ckning voro mycket popul\u00e4ra tiden omkring sekelskiftet. De spelade \u2019Dold mellan furorna\u2019, \u2019Kungss\u00e5ngen\u2019, \u2019Fj\u00e4riln vingad syns p\u00e5 Haga\u2019 o.s.v\u201d.<\/em><\/p>\n Fredrik Nilsson<\/strong>, professor i etnologi med ett s\u00e4rskilt intresse f\u00f6r tid som kulturell praktik. Bloggen utg\u00e5r fr\u00e5n en performativ f\u00f6rst\u00e5else av tid och vilar d\u00e4rmed p\u00e5 ett intresse f\u00f6r hur vardagslivets tidspraktiker artikuleras (narrativt) samt hur tid materialiseras i ting, rutiner och natur. Bloggen skrivs inom ramen f\u00f6r det nordiska forskningsprojektet Disrupted Temporalities <\/em>som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tiden g\u00e5r inte sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rbi. Den s\u00e4tter avtryck i vardagens rytm och rutiner. Den disciplinerar. N\u00e5got tillspetsat p\u00e5pekar antropologen Kevin Birth att klockor av olika slag skapar kollektiv ordning samtidigt som individens frihet begr\u00e4nsas (2012:8); vi t\u00e4nker, k\u00e4nner och agerar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2025\/02\/cockscomb-7521639_1280-300x200.jpg\")
<\/p>\n