![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2018\/08\/22281957_1742998182400577_8463237095119804699_n.jpg\")
Foto: Lena Marander-Eklund<\/p><\/div>\n
Ett par veckor senare b\u00f6rjade jag mitt arkivarievikariat p\u00e5 Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid \u00c5bo Akademi, och d\u00e5 var det redan klart att det skulle skickas ut en fr\u00e5gelista om h\u00e4ndelserna p\u00e5 \u00e5tminstone svenska och finska medan det hela \u00e4nnu var i f\u00e4rskt minne. Sagt och gjort blev det en fr\u00e5gelista, p\u00e5 b\u00e5da inhemska och d\u00e4rtill engelska, och under den f\u00f6rsta dagen listan var tillg\u00e4nglig kom det in drygt 100 svar. En m\u00e5nad senare fanns det knappa 400 att ta itu med.
\nAtt l\u00e4sa svaren var en emotionell berg-och-dalbana, inte minst f\u00f6r att jag sj\u00e4lv hade n\u00e5got slags f\u00f6rh\u00e5llande till det som h\u00e4nt, men ocks\u00e5 f\u00f6r att det var tydligt att m\u00e5nga informanter anv\u00e4nt fr\u00e5gelistan som ett s\u00e4tt att skriva av sig. Sorg och ilska, frustration och bitterhet, med sm\u00e5 glimtar av hoppfullhet:
\n\u201dJag r\u00e5kade vara p\u00e5 plats p\u00e5 torget d\u00e5 h\u00e4ndelserna intr\u00e4ffade. Alltsammans h\u00e4nde s\u00e5 pl\u00f6tsligt och snabbt, s\u00e5 det k\u00e4ndes overkligt mitt i chocken.\u201d
\n\u201dJag var dyster och \u00e4cklad, tanken p\u00e5 en kniv genom kinden f\u00e5r magen att v\u00e4nda sig.\u201d
\n\u201dJag har medvetet f\u00f6rs\u00f6kt att det inte skulle p\u00e5verka [mitt vardagsliv]. Jag kan inte till\u00e5ta mig sj\u00e4lv att g\u00e5 omkring och vara r\u00e4tt hela tiden.\u201d
\nRedan i oktober 2017 d\u00e5 fr\u00e5gelistan var \u00f6ppen fanns det informanter som undrade varf\u00f6r det skulle \u201d\u00e4ltas om det h\u00e4r\u201d. Samtidigt kom det in n\u00e4rmare 400 svar, m\u00e5nga av dem l\u00e5nga och detaljerade. Varf\u00f6r?
\nBer\u00e4ttande kan fungera som en form av terapi, och att ber\u00e4tta om samma h\u00e4ndelse om och om igen hj\u00e4lper till att organisera upplevelserna och ge dem en \u00f6versk\u00e5dlig struktur. Fr\u00e5n att ha varit n\u00e5gonting stort och ogripbart g\u00e5r det att paketera in till n\u00e5gonting mer hanterbart, och hj\u00e4lper till att n\u00e5 en mental avslutning, closure, p\u00e5 ber\u00e4ttelsen. Det \u00e4r ocks\u00e5 kontaktskapande, att dela med sig av sin egen ber\u00e4ttelse och att ta del av andras, att b\u00e5de ber\u00e4tta och lyssna, h\u00f6ra och bli h\u00f6rd. Det skapar samh\u00f6righet, och k\u00e4nslan av att man inte \u00e4r ensam i sin upplevelse.
\nMotviljan att \u00e4lta och viljan att l\u00e4mna det hela bakom sig speglades i svaren, men samtidigt en vilja att skapa ordning i kaotiska tankar och skapa mening f\u00f6r sig sj\u00e4lv i k\u00f6lvattnet av meningsl\u00f6st v\u00e5ld. S\u00e5h\u00e4r ett \u00e5r senare kan jag hoppas att fr\u00e5gelistan kanske hj\u00e4lpte \u00e5tminstone en del av informanterna att n\u00e5 closure och f\u00e5 lite sinnesro.<\/p>\n
Bettina Westerholm<\/strong> \u201dSatt i soffan och kollade p\u00e5 min telefon. Min partner fixade mat i k\u00f6ket med f\u00f6nstret \u00f6ppet. Vi bor centralt i \u00c5bo. Min partner undrade vad det h\u00e4nt d\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga utryckningsfordon \u00e5kte i n\u00e4rheten. En av mina kolleger skickade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nvikarierande arkivamanuens, Cultura<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"