Denna s\u00f6ndag \u00e4r det allts\u00e5 broderiworkshop och en forskare och en journalist, som b\u00e5da arbetat l\u00e4nge mot v\u00e5ld mot kvinnor och f\u00f6r migranter i utsatta situationer, har rest fr\u00e5n norra Italien f\u00f6r att leda den. Temat \u00e4r minnen av migranter ur ett feministiskt perspektiv, d\u00e4r namn p\u00e5 m\u00e4nniskor som f\u00f6rsvunnit vid gr\u00e4ns\u00f6verg\u00e5ngar till Italien – exempelvis kvinnor som utsatts f\u00f6r trafficking – broderas tillsammans med andra motiv. De enskilda broderierna kommer att sys ihop med ett st\u00f6rre verk som redan p\u00e5b\u00f6rjats p\u00e5 andra orter. Vid bordet broderas allt m\u00f6jligt. \u201dRespect\u201d broderar n\u00e5gon p\u00e5 engelska, flera broderar blommor, en broderar konturerna av en vulva med rosa, glansig tr\u00e5d.\u00a0Det mest avancerade broderiet f\u00f6rest\u00e4ller ett ansikte, och kvinnan som broderar p\u00e5 det s\u00e4ger flera g\u00e5nger att hon bara tagit vid och att det \u00e4r n\u00e5gon annan som utformat den fina designen. F\u00f6rsiktigt s\u00e4tter hon n\u00e5len i tyget, f\u00f6r att inte f\u00f6rst\u00f6ra. Det \u00e4r \u00f6ver lag f\u00e5 som broderar sj\u00e4lvs\u00e4kert och vant. En av ledarna ber\u00e4ttar att de flesta som \u00e4r d\u00e4r broderar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n
![\"Broderi](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2025\/03\/IMG_7745-scaled.jpg\")
Den broderade texten lyder: ”Till dig, lilla stora kvinna”. Foto: Emma Eleonorasdotter<\/p><\/div>\n
Broderier kan verkligen representera \u201ddet lilla\u201d. Det \u00e4r hisnande att fundera p\u00e5 hur m\u00e5nga kvinnor som suttit i sina hem, v\u00e4rlden \u00f6ver, och broderat. Produktionen av handarbeten, s\u00e4ger en av ledarna, har f\u00f6r m\u00e5nga kvinnor varit en tvingande norm som dr\u00e4nerat arbetet p\u00e5 skaparkraft och inspiration, emedan det f\u00f6r andra har varit en fristad. Detta \u00e4r n\u00e5got som unders\u00f6kts av m\u00e5nga etnologer och folklorister, och fokus har de senaste decennierna legat p\u00e5 det senare. N\u00e4r jag s\u00f6ker p\u00e5 internet kommer det upp l\u00e5nga listor av kulturanalytiska studier av handarbete som kreativ uttrycksform, som terapi och som social gemenskap. Flera vill uttryckligen lyfta fram ett undang\u00f6mt och nedv\u00e4rderat hantverk. Jag t\u00e4nker p\u00e5 hur det blev b\u00e5de n\u00e4r min mormor och n\u00e4r min farmor g\u00e5tt bort, och familjen skulle ta hand om deras respektive samlingar av broderade tavlor, v\u00e4vda mattor, virkade dukar och annat. Jag tror att mycket sl\u00e4ngdes, men jag slapp sj\u00e4lv vara den som tog deras alster till tippen. Det hade jag inte klarat. Det hade d\u00e5 varit l\u00e4ttare att hitta ett utrymme att f\u00f6rvara dem p\u00e5, f\u00f6r all framtid om s\u00e5 skulle beh\u00f6vas. Mormors och farmors hantverkskunnande, deras tid och vad som skulle kunna uttryckas som deras duktighet, som kvinnor och m\u00f6drar, fanns lagrade i f\u00f6rem\u00e5len. Vem vore jag att sl\u00e4nga det?<\/p>\n
Under workshoppen laddas inte hantverket p\u00e5 samma s\u00e4tt. \u00c4ven om deltagarna n\u00e4rmar sig de finaste alstren med stor respekt \u00e4r det tillf\u00e4llet i sig och den kollektiva produktens politiska budskap som st\u00e5r i fokus. Det exakta och grundliga ensamarbetet, som k\u00e4nnetecknar mormors och farmors verk, f\u00e5r st\u00e5 tillbaka f\u00f6r det lekfulla, kollektiva och tempor\u00e4ra. En av ledarna pratar om \u201dkraften i spontaniteten\u201d. Om det lilla i det traditionella hantverket kunde kopplas till storheter som kulturella f\u00f6rest\u00e4llningar, moral och normer, kopplas broderiworkshoppens sm\u00e5delar rent fysisk samman med andras verk och det politiska budskap som de samlade arbetena handlar om. St\u00e4mningen \u00e4r l\u00e5gm\u00e4ld, och jag tror att det handlar om \u00e4mnet f\u00f6r workshoppen, som f\u00f6rmodligen varit en livligare sammankomst om dagens politiska fokus varit ett annat. Nu finns alla dessa f\u00f6rsvunna migranter i allas medvetande och det stillsamma broderandet \u00e4r knappast den uttrycksform som verkar mest sj\u00e4lvklar som kommentar till att f\u00f6rsvinnandena skett. Workshoppens arbeten med sm\u00e5 stygn av f\u00e4rgglada, smala garntr\u00e5dar mot vit bakgrund blir en slags litotes, en underdrift, som bj\u00e4rt kontrasterar mot de oklara m\u00e4nnisko\u00f6den som vi bara kan f\u00f6rest\u00e4lla oss.<\/p>\n
Nuet g\u00f6rs p\u00e5 s\u00e5 vis p\u00e5 samma g\u00e5ng mera levbart, genom kaffe och umg\u00e4nge, prat och kreativitet, och mindre uth\u00e4rdligt, genom att h\u00e5lla minnet vid liv av m\u00e4nniskor som vi aldrig tr\u00e4ffat men som vi tror har r\u00e5kat ut f\u00f6r m\u00e4nniskohandel. Filmiska scener med l\u00e5sta l\u00e4genheter, v\u00e5ld och gr\u00e5t flimrar f\u00f6rbi i det trevliga.<\/p>\n
Hur \u00e4r det d\u00e5 med hoppet? Finns det d\u00e4r n\u00e5gonstans? Jag vet inte riktigt, men kommer forts\u00e4tta leta.<\/p>\n
Emma Eleonorasdotter<\/strong><\/p>\n L\u00e4stips Solen skiner varmt \u00f6ver en ockuperad gammal t\u00e5gstation i Rom. H\u00e4r huserar den transfeministiska organisationen Lucha y Siesta, som driver ett kvinnoh\u00e4rb\u00e4rge i den st\u00f6rsta byggnaden sedan 2008. N\u00e4r jag kommer dit p\u00e5 s\u00f6ndagsf\u00f6rmiddagen i slutet av februari sitter ett … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n<\/em>Rebecca Solnit (2016). Hope In The Dark: Untold histories, wild possibilities<\/em>. Edinburg: Canongate Canons<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"