![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/01\/Kor-Bild-1.avif\")
<\/p>\nSj\u00e4lvklart ska man ge varje ko ett eget namn, eller ska man? Traditionellt s\u00e5 namnges korna och ofta blir det klassiska svenska konamn som Saga, Sm\u00f6rblomma, Rosa, och s\u00e5 vidare. F\u00f6rut hade varje g\u00e5rd bara n\u00e5gra f\u00e5 kor. Man l\u00e4rde d\u00e5 k\u00e4nna sina djur b\u00e4ttre och kom dem n\u00e4rmare \u00e4n man g\u00f6r i dagens storskaliga jordbruk. De anv\u00e4ndes ju inte bara f\u00f6r k\u00f6tt och mj\u00f6lk, utan var ocks\u00e5 med i arbetet p\u00e5 \u00e5krarna. Det kom sig v\u00e4l naturligt d\u00e5 att korna skulle f\u00e5 ett namn, inte bara f\u00f6r beh\u00e4ndighetens skull utan ocks\u00e5 f\u00f6r trivseln.<\/p>\n
Trots att det numera \u00e4r vanligt att ha hundratals kor och de mindre jordbruken best\u00e5r av en bes\u00e4ttning p\u00e5 kanske 70 kor, s\u00e5 namnger b\u00f6nderna \u00e4nd\u00e5 oftast sina kor. Det har dock blivit vanligt att bara prata om deras \u00f6ronnummer, vilket alla kor enligt finsk lag m\u00e5ste ha. Det kan ju vara mer beh\u00e4ndigt, men inte lika trevligt att prata om ko nummer 51.<\/p>\n
\u00d6ronm\u00e4rkningen kan f\u00f6rst\u00e5s som en ritual. En kalv ska bli \u00f6ronm\u00e4rkt inom en viss tid efter f\u00f6dseln och f\u00e5r d\u00e5 ofta sitt namn samtidigt. \u00d6ronm\u00e4rket ska den b\u00e4ra resten av livet och i Finland s\u00e5 roterar man \u00e5rligen vilken bokstav kalvarnas namn ska b\u00f6rja p\u00e5, n\u00e5got som inte \u00e4r ett m\u00e5ste men som m\u00e5nga \u00e4nd\u00e5 f\u00f6ljer b\u00e5de f\u00f6r beh\u00e4ndighetens och traditionens skull.<\/p>\n
Kor anses vara smarta djur. Det \u00e4r v\u00e4ldigt praktiskt att korna f\u00f6rst\u00e5r vem man lockar p\u00e5. I Norden har vi anv\u00e4nt oss av kulning f\u00f6r att locka p\u00e5 korna. Det \u00e4r ett sorts lockrop som fr\u00e4mst anv\u00e4ndes av kvinnor som skulle kommunicera med korna. Kulning kan h\u00f6ras \u00f6ver l\u00e5nga avst\u00e5nd och \u00e4r en s\u00e5ng som inneh\u00e5ller olika toner, ord, fraser och namn. Min farfar brukade ber\u00e4tta f\u00f6r mig om en kvinna som ropade hem korna med sin kulning och s\u00e5ngen ekade \u00f6ver f\u00e4lten.<\/p>\n
<\/p>\n
Korna har alltid varit viktiga f\u00f6r oss, och \u00e4nnu idag \u00e4r korna \u201dbondens pengar\u201d. F\u00f6rut hade man olika ritualer f\u00f6r att skydda korna. Ritualerna kunde variera mycket mellan olika l\u00e4n och byar. En hel del tid verkar ha spenderadats p\u00e5 att p\u00e5 flera kreativa s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ka skydda sina boskap. Ofta n\u00e4r kon skulle skyddas anv\u00e4nde man sig av besv\u00e4rjelser, korstecken, mat och rituella material. Med mat s\u00e5 menas allt fr\u00e5n vitl\u00f6k, str\u00f6mming och r\u00f6ksvamp till arsenik och kvicksilver. Ofta gick ritualerna som involverade mat ut p\u00e5 att kon skulle \u00e4ta den. Man f\u00f6rs\u00f6kte med detta skydda kon mot sjukdomar, d\u00e5lig mj\u00f6lklycka, trolleri, maran eller andra \u00f6vernaturliga v\u00e4sen.<\/p>\n
Exempelvis s\u00e5 kunde man gr\u00e4va ner d\u00f6da ormar, st\u00e5l eller andra f\u00f6rem\u00e5l under f\u00e4husets tr\u00f6skel eller golv som skydd och n\u00e4r ett f\u00e4hus byggs s\u00e5 kunde man l\u00e4gga en peng \u00e5t g\u00e5rdstomten f\u00f6r att skydda djuren. N\u00e4r man k\u00f6pt en ny ko s\u00e5 kunde man utf\u00f6ra olika ritualer f\u00f6r att kon inte skulle drabbas av heml\u00e4ngtan till sin gamla g\u00e5rd. Man kunde leda henne tre g\u00e5nger runt en jordfast sten, samtidigt som man viskade besv\u00e4rjelser i hennes \u00f6ra. Man kunde ocks\u00e5 ta in kon i huset och l\u00e5ta henne \u00e4ta br\u00f6det fr\u00e5n bondens bord. De h\u00e4r ritualerna skulle g\u00f6ra kon hemtam och ofta var besv\u00e4rjelserna man viskade avskr\u00e4ckande exempel p\u00e5 den gamla g\u00e5rden.<\/p>\n
F\u00f6r att skydda korna fr\u00e5n att bli bergstagna av \u00f6vernaturliga v\u00e4sen d\u00e5 de var p\u00e5 bete s\u00e5 kunde man rista in trollkors i kosk\u00e4llor gjorda av m\u00e4ssing. Kosk\u00e4llor kunde ocks\u00e5 prydas p\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00f6r att se till att korna kom hem igen. Man kunde exempelvis knyta fast h\u00e5r fr\u00e5n kon i kosk\u00e4llan innan hon sl\u00e4pptes l\u00f6s. Man trodde ocks\u00e5 att maran om natten kunde rida p\u00e5 ens kor och att man d\u00e5 hittade kon helt svettig och utmattad p\u00e5 morgonen.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/01\/Kor-Bild-2.avif\")
<\/p>\n
Ritualer under kalvningen och speciellt hur r\u00e5mj\u00f6lken skulle behandlas var viktiga. Man kunde torka av kalven med halm och sen ge den halmen till kon. Det gick ocks\u00e5 att ta fosterhinnan och l\u00e4gga den i varmvatten f\u00f6r att sedan l\u00e5ta kon \u00e4ta den. De h\u00e4r tv\u00e5 metoderna skulle g\u00f6ra kon lugnare, fr\u00e4mja v\u00e4lm\u00e5ende och g\u00f6ra att hon sl\u00e4ppte efterb\u00f6rden snabbare och sedan snabbt blev dr\u00e4ktig igen. I dag vet vi att det \u00e4r h\u00e4lsosamt f\u00f6r kon att slicka kalven ren efter f\u00f6dseln och det fr\u00e4mjar b\u00e5de kon och kalvens v\u00e4lm\u00e5ende. Det \u00e4r viktigt att s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt f\u00e5 kalven ren och torr och att ge vatten \u00e5t kon efter kalvningen hj\u00e4lper henne att \u00e5terh\u00e4mta sig.<\/p>\n
R\u00e5mj\u00f6lken \u00e4r den f\u00f6rsta mj\u00f6lken som produceras efter kalvningen, den \u00e4r viktig f\u00f6r kalven att dricka. Enligt lagen ska kalven f\u00e5 den f\u00f6rsta mj\u00f6lken inom fyra timmar efter f\u00f6dseln. R\u00e5mj\u00f6lken inneh\u00e5ller viktiga antikroppar som st\u00e4rker kalvens immunf\u00f6rsvar. F\u00f6rut visste man att r\u00e5mj\u00f6lken var viktig, den f\u00f6rsta mj\u00f6lkningen kunde g\u00f6ras genom en vigselring f\u00f6r att ge skydd och mycket mj\u00f6lk. R\u00e5mj\u00f6lken skulle inte b\u00e4ras ot\u00e4ckt under bar himmel, och om man pratade samtidigt som kalven drack den f\u00f6rsta mj\u00f6lken s\u00e5 t\u00e4nkte man att det kunde leda till att kalven konstant skrek efter\u00e5t.<\/p>\n
Mj\u00f6lken var \u00f6verhuvudtaget viktig, den skulle skyddas s\u00e5 att den inte blev stulen. Man trodde ocks\u00e5 att mj\u00f6lk och mj\u00f6lklycka var n\u00e5got som kunde stj\u00e4las p\u00e5 magisk v\u00e4g av exempelvis avundsjuka grannar eller magiska v\u00e4sen. Mj\u00f6lkharen var ett v\u00e4sen som anv\u00e4ndes av h\u00e4xor f\u00f6r att stj\u00e4la mj\u00f6lken.<\/p>\n
Underjordiska v\u00e4sen, s\u00e5 som skogsfrun, vittror och troll sades kunna ha egna boskap. Oftast var de sm\u00e5, utan horn och gav mycket mj\u00f6lk. Om man s\u00e5g en s\u00e5dan ko kunde man kasta st\u00e5l \u00f6ver ryggen p\u00e5 den och d\u00e5 f\u00f6rhoppningsvis f\u00e5 beh\u00e5lla djuret. Vittrorna kunde valla sina boskap l\u00e4ngs s\u00e5 kallade vitterv\u00e4gar. Dem skulle man undvika. Bodde man \u00f6ver en vitterv\u00e4g s\u00e5 fick man inte ro och kunde h\u00f6ra hur djuren gick fram med sina klingande sk\u00e4llor och r\u00e5made.<\/p>\n
Alva H\u00e4st\u00f6 Vidare l\u00e4sning<\/strong><\/p>\n Sj\u00e4lvklart ska man ge varje ko ett eget namn, eller ska man? Traditionellt s\u00e5 namnges korna och ofta blir det klassiska svenska konamn som Saga, Sm\u00f6rblomma, Rosa, och s\u00e5 vidare. F\u00f6rut hade varje g\u00e5rd bara n\u00e5gra f\u00e5 kor. Man l\u00e4rde … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n<\/strong>skrivet som en del av kursen Ritual och Materialitet<\/em><\/p>\n\n