{"id":2112,"date":"2026-03-20T08:39:33","date_gmt":"2026-03-20T06:39:33","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/?p=2112"},"modified":"2026-03-20T10:16:31","modified_gmt":"2026-03-20T08:16:31","slug":"varma-koskitar-en-berattelse-om-hur-trist-attityd-vi-har-mot-finska-delikatesser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/2026\/03\/20\/varma-koskitar-en-berattelse-om-hur-trist-attityd-vi-har-mot-finska-delikatesser\/","title":{"rendered":"Varma koskitar En bera\u0308ttelse om hur trist attityd vi har mot finska delikatesser"},"content":{"rendered":"

F\u00f6ljande text \u00e4r parallellpublicerad och hittas ocks\u00e5 p\u00e5 sidan Veckans vandringss\u00e4gen.<\/a> Veckans vandringss\u00e4gen \u00e4r Jack Werners nyhetsbrev om v\u00e5r tids vandringss\u00e4gner. L\u00e4s mer om Jack och nyhetsbrevet efter bloggtexten.<\/p>\n

Min syster arbetade som sekreterare \u00e5t en Stockholmsadvokat med finskt p\u00e5br\u00e5 p\u00e5 70-talet. Han hade ber\u00e4ttat f\u00f6r henne om den svenska familjen som varje jul fick ett paket hembakt br\u00f6d fr\u00e5n sina v\u00e4nner, familjen Koskitar i Finland. Det var rej\u00e4la tallriksstora m\u00f6rkbruna br\u00f6dkakor av ett slag man s\u00e4llan s\u00e5g i limp-Sverige.<\/p>\n

En jul kom det inget paket, trots att man hade blivit utlovad ett s\u00e5dant. Det hade f\u00f6rmodligen fastnat i tullen. Mycket riktigt. P\u00e5 tullen skrattade man och sa:<\/p>\n

\u201dVi kastade paketet. Vi \u00f6ppnade det n\u00e4r vi s\u00e5g vad som stod p\u00e5 omslaget: \u2019Koskitar, Finland.\u2019 Ingen vill v\u00e4l ha ett paket med koskitar.\u201d<\/p>\n

Bengt af Klingbergs arkiv p\u00e5 Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen. DFU 41209 B af K Nutida s\u00e4gner X-XI 2002-2009.<\/p><\/blockquote>\n

Den h\u00e4r historien fick Bengt af Klintberg i ett brev daterat den 9 november 2007. Avs\u00e4ndare var Rolf S\u00e4vstr\u00f6m i Vallentuna, som ber\u00e4ttade att han l\u00e4nge trott ber\u00e4ttelsen var sann men fattat misstankar n\u00e4r han b\u00f6rjade k\u00e4nna igen andra historier som den d\u00e4r advokaten drog.<\/p>\n

\u201cDessutom har jag kollat med finnar: efternamnet Koskitar finns inte\u201d, till\u00e4gger han i brevet.<\/p>\n

Det var inte det enda brevet som skickades till af Klintberg om Koskitar-historien. Redan 1999 hade Fredrika Bistr\u00f6m i Helsingfors upplyst om att historien hade cirkulerat i fyra decennier i den lilla staden Borg\u00e5, strax \u00f6ster om Helsingfors. I versionen hon hade h\u00f6rt skulle den finska avs\u00e4ndaren ha f\u00f6rs\u00f6kt skriva \u201cvarma h\u00e4lsningar\u201d, men av okunskap om svenska bara r\u00e5kat skriva \u201cvarma\u201d. S\u00e5 p\u00e5 kortet stod det \u201cVarma, Koskitar\u201d.<\/p>\n

Men i hennes version inneh\u00f6ll inte f\u00f6rs\u00e4ndelsen n\u00e5gra \u201cm\u00f6rkbruna br\u00f6dkakor\u201d, utan ist\u00e4llet det som denna vandringss\u00e4gen allra oftast handlar om: den finska traditionella p\u00e5skdesserten memma.<\/p>\n

Och varf\u00f6r handlar den om memma? F\u00f6r att detta \u00e4r memma:<\/p>\n

\"\"

Memma. https:\/\/commons.wikimedia.org\/wiki\/File:M%C3%A4mmi-2.jpg<\/a><\/p><\/div>\n

Troligen har, i versionen som advokaten ber\u00e4ttade, memman fallit bort p\u00e5 grund av lokal okunskap om denna finska delikatess. Historien \u00e4r ju uppenbarligen densamma.<\/p>\n

Hur gammal \u00e4r den egentligen? Fredrika Bistr\u00f6ms uppgift om en idag upp till 50 \u00e5r gammal h\u00e4rkomst, kanske i svenskspr\u00e5kiga Finland, verkar inte osannolik. I vissa versioner ska det hela ha utspelat sig under andra v\u00e4rldskriget, men jag hittar inga s\u00e5 gamla publiceringar av historien. Den tidigaste \u00e4r fr\u00e5n 1967, i en text i Svenska Dagbladets arkiv, skriven av finlandssvensken Nils Holmqvist. D\u00e4r kommer ocks\u00e5 \u201cVarma\u201d mer os\u00f6kt in, som mottagarens f\u00f6rnamn:<\/p>\n

\"\"

Svenska Dagbladet 1967-08-02.<\/p><\/div>\n

Enligt en s\u00f6kning i KB:s digitala dagstidningsdatabas finns den \u00e4ven \u00e5tergiven 1988 i G\u00f6teborgsposten. Och ber\u00e4ttelsen sprids faktiskt \u00e4n idag. Den \u00e4r tacksamt l\u00e4ttgooglad, och g\u00e5r att sp\u00e5ra tillbaka till 2005 i en kr\u00f6nika i Kristianstadsbladet<\/a> och 2006 d\u00e5 en exilfinne i Italien drog sig den till minnes i ett finskspr\u00e5kigt blogginl\u00e4gg<\/a>. 2014 ber\u00e4ttas den p\u00e5 svenska p\u00e5 en blogg<\/a> tillh\u00f6rande en 89-\u00e5rig kvinna som sedan dess tyv\u00e4rr g\u00e5tt bort och samma \u00e5r i en annan version<\/a> d\u00e4r mottagaren heter Rouva Miuka Koskitar vilket tullen tolkar p\u00e5 ett s\u00e4tt man s\u00e4kert kan r\u00e4kna ut. Ja, s\u00e5 sent publicerad som i april 2025 dyker jag p\u00e5 den i en kommentar p\u00e5 Facebook<\/a>.<\/p>\n

Jag tolkar ber\u00e4ttelsen som ganska harml\u00f6s underh\u00e5llning p\u00e5 spr\u00e5kf\u00f6rbistrings- och det kulinariska kulturkrockstemat, ungef\u00e4r lika ofta \u00e5terber\u00e4ttad som vandringss\u00e4gen och som rolig historia. M\u00f6jligen kan man mellan raderna sp\u00e5ra en finsk erfarenhet av svensk arrogans. I ber\u00e4ttelsen tror svenska tulltj\u00e4nstem\u00e4n sj\u00e4lvklart att finl\u00e4ndare \u00e4r s\u00e5 primitiva att de s\u00e4nder bajs \u00f6ver posten. En inte alldeles smickrande bild av oss.<\/p>\n

Intressant \u00e4r att samma spr\u00e5kdetalj som f\u00e5r historien att l\u00e5ta n\u00e5gorlunda trov\u00e4rdig bland svenskar \u2013 att \u201cKoskitar\u201d, n\u00e4r det uttalas typ \u201cK\u00e5ski-tar\u201d, skulle kunna vara ett finskt namn \u2013 f\u00e5r den att fungera bland finskspr\u00e5kiga, d\u00e4r ju \u201ckoskitar\u201d \u00e4r ett svenskt ord som vilket som helst. F\u00f6rst i och med \u00f6vers\u00e4ttningen f\u00f6rst\u00e5r finnarna sk\u00e4mtet.<\/p>\n

Jack Werner<\/strong><\/p>\n

\n
Jack Werner<\/strong> (1989) \u00e4r frilansjournalist i Stockholm. 2014 var han med och grundade tidningen Metros Viralgranskaren, en satsning p\u00e5 att granska virala felaktigheter och h\u00f6ja kunskapen kring k\u00e4llkritik. Den bel\u00f6nades med Stora journalistpriset.<\/h5>\n
Samma \u00e5r kom han ut med Creepypasta \u2013 sp\u00f6khistorier fr\u00e5n internet, en bok om v\u00e5r tids digitala sp\u00f6khistorieber\u00e4ttande. 2015 l\u00e5g boken till grund f\u00f6r podcasten Creepypodden i Sveriges Radio P3, som Werner alltj\u00e4mt programleder och som sedan m\u00e5nga \u00e5r varit en av Sveriges tio mest popul\u00e4ra podcasts.<\/h5>\n
2018 kom boken Ja skiter i att det \u00e4r fejk det \u00e4r f\u00f6rj\u00e4vligt \u00e4nd\u00e5 \u2013 om myter p\u00e5 n\u00e4tet, fejkade ber\u00e4ttelser och vikten av k\u00e4llkritik, och 2022 kom boken Ormen Friske. 2025 programledde Werner TV4-programmet Kalla k\u00e5rar, d\u00e4r upplevelser av det \u00f6vernaturliga unders\u00f6ktes.<\/h5>\n
Veckans vandringss\u00e4gen \u00e4r Jack Werners nyhetsbrev om v\u00e5r tids vandringss\u00e4gner.<\/h5>\n
\u201dJag v\u00e4xte upp med R\u00e5ttan i pizzan, och l\u00e4ste den s\u00e5 ofta att jag kunde citera alla historierna i boken n\u00e4stan ordagrant. Efter m\u00e5nga \u00e5rs arbete med k\u00e4llkritik och sp\u00f6khistorier har jag nu best\u00e4mt mig f\u00f6r att v\u00e4nda blicken \u00e5ter till det som en g\u00e5ng faktiskt lockade in mig i journalistiken: vandringss\u00e4gnerna.\u201d<\/h5>\n
”Den samling av moderna vandringss\u00e4gner i samtida cirkulation som jag nu under tio \u00e5r byggt upp vill jag nu oms\u00e4tta i en egen samling, en andlig uppf\u00f6ljare till Bengt af Klintberg om man s\u00e5 vill. Nyhetsbrevet \u00e4r ett verktyg dels f\u00f6r att kunna n\u00e5 ut med dessa ber\u00e4ttelser, men ocks\u00e5 f\u00f6r att samla in tips och information om dem.”<\/h5>\n

https:\/\/vandringssagner.beehiiv.com\/subscribe<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6ljande text \u00e4r parallellpublicerad och hittas ocks\u00e5 p\u00e5 sidan Veckans vandringss\u00e4gen. Veckans vandringss\u00e4gen \u00e4r Jack Werners nyhetsbrev om v\u00e5r tids vandringss\u00e4gner. L\u00e4s mer om Jack och nyhetsbrevet efter bloggtexten. Min syster arbetade som sekreterare \u00e5t en Stockholmsadvokat med finskt p\u00e5br\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":550,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[24,35,55],"tags":[],"class_list":["post-2112","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arets-fester","category-folkloristik","category-gast"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2112","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/550"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2112"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2112\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2119,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2112\/revisions\/2119"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2112"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2112"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2112"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}