![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/08\/Bild-1.jpeg\")
K\u00f6penhamn \u2013 cyklarnas huvudstad? H\u00e4r tar pendlare i bil och p\u00e5 cykel plats i egna filer. Foto: Sarah R\u00e5holm\u00a0<\/strong><\/p><\/div>\n Rytm kan anv\u00e4ndas som ett verktyg f\u00f6r att analysera hur sociala strukturer och maktrelationer skapar och uppr\u00e4tth\u00e5ller tidsm\u00e4ssiga och fysiska m\u00f6nster. I en stad kan man genom observation snabbt uppt\u00e4cka olika faktorer som p\u00e5verkar m\u00e4nniskors r\u00f6relser. Arbetslivet skapar en viss rytm. Arbetsgivare s\u00e4tter ramar f\u00f6r n\u00e4r en arbetstagare ska vara p\u00e5 plats och under de tider m\u00e5nga pendlar till och fr\u00e5n jobb kan man uppleva rusningstrafik. Antropologen Richard Wilk definierar rytm som en grundl\u00e4ggande struktur i konsumtionssamh\u00e4llet som uppr\u00e4tth\u00e5ller en balans mellan uppoffring – exempelvis arbete \u2013 och njutning \u2013 kopplad till ledighet. Under en arbetsdag finns pauser f\u00f6r lunch och kaffe, efterf\u00f6ljt av fritid p\u00e5 kv\u00e4llen. Veckan avslutas med helg, \u00e5ret delas upp i jobb och semester och hela v\u00e5ra liv skulle kunna betraktas som perioder av arbete efterf\u00f6ljt av pension (Wilk 2014, 328).<\/p>\n Forskaren Yi Chen lyfter i boken Rhythm and Critique: Technics, Modalities, Practices<\/em> fram hur man med hj\u00e4lp av rytmanalys kan studera hur tid och rum p\u00e5verkar den upplevda kroppen och hur m\u00e4nniskor interagerar (2020, 206). Den prioriterade rytmen i konsumtionssamh\u00e4llet tycks vara en form av disciplinerad ordning. Att h\u00e5lla takten \u00e4r inte bara konstruerat runt tid, utan \u00e4r kopplat till normer. Att f\u00f6lja tempot blir det sj\u00e4lvklara och till\u00e5ter dig att sm\u00e4lta in. N\u00e4r du inte l\u00e4ngre h\u00e5ller takten synligg\u00f6rs du. I min analys kommer jag n\u00e4rma mig rytm som m\u00f6nster av r\u00f6relser, och av speciellt intresse \u00e4r just vad och hur s\u00e5dana m\u00f6nster synligg\u00f6r. Att inte h\u00e5lla takten kan vara ett s\u00e4tt att utmana normen.<\/p>\n Fristaden Christiania \u00e4r bel\u00e4get i Christianshavn, en av K\u00f6penhamns centrala stadsdelar. Omr\u00e5det ses av vissa som en kommersiellt underutnyttjad markegendom v\u00e4rd miljarder, framom en plats d\u00e4r m\u00e4nniskor faktiskt bor, och fristadens framtid \u00e4r oviss. N\u00e4r vi en gr\u00e5 morgon tar oss dit \u00e4r det s\u00e5 gott som folktomt vid ing\u00e5ngen. En gr\u00f6n psykedelisk mural med \u00e4lvor v\u00e4lkomnar oss. Det ligger tobaksfimppar i alla h\u00f6rn och p\u00e5 varje v\u00e4gg finns graffiti. Utanf\u00f6r konsertlokalen Loppen m\u00f6ter v\u00e5r guide, Mette Skov, upp oss. Hon har bott i fristaden sedan 1982 och ber\u00e4ttar mer \u00e4n g\u00e4rna om hur allt b\u00f6rjade, men ocks\u00e5 om hur platsen fungerar idag efter nedmonteringen av Pusher Street under 2024.<\/p>\n Christania f\u00f6ds ur en kollektiv str\u00f6mning, influerad av den gr\u00f6na v\u00e5gen och hippier\u00f6relsen i slutet av 1960-talet, n\u00e4r en grupp individer vill skapa ett samh\u00e4lle de upplever inte finns \u2013 byggt p\u00e5 id\u00e9er om frihet, gemenskap och k\u00e4rlek. F\u00f6r att kunna integrera visionen om en anarkistisk utopi, en plats fri fr\u00e5n statlig inblandning, beh\u00f6vdes en b\u00e5ngstyrig rytm. Fristaden skulle fr\u00e4mja alternativa s\u00e4tt att leva, i andra takter \u00e4n det moderna, prestationsbetonade och kapitalistiska konsumtionssamh\u00e4llet. Man ville skapa plats f\u00f6r lek och kreativitet, sexuell frig\u00f6relse, cannabisrus, milj\u00f6t\u00e4nk och meditation. I ett kommersialiserat samh\u00e4lle, drivet av produktion, tolkar jag denna prioritering av kreativ n\u00e4rvaro och inre upplevelser som en medveten motr\u00f6relse. Aktivister ockuperade milit\u00e4rens gamla byggnader 1971 och motst\u00e5ndet skapade ett nytt urbant rum, som \u00f6verlevt till idag.<\/p>\n Den p\u00e5g\u00e5ende gentrifieringen formar, och pressar, fristaden till att integreras med resten av K\u00f6penhamn. Foto: Sarah R\u00e5holm<\/p><\/div>\n Medan vi r\u00f6r oss l\u00e4ngs med de bilfria gatorna k\u00e4nner jag mig v\u00e4ldigt vaksam. Det finns cyklister \u00f6verallt, och de kommer f\u00f6rbi med fart. De plingar entr\u00e4get och jag k\u00e4nner mig som en inkr\u00e4ktare p\u00e5 cyklisternas motorv\u00e4g. Rytmen f\u00e5r mitt blodtryck att stiga och jag f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla mig p\u00e5 utkanten av cykelbanan. Jag upplever min kropp som i v\u00e4gen, ov\u00e4lkommen, och f\u00f6rs\u00f6ker enligt b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga h\u00e5lla mig undan. Det uppst\u00e5r en diskrepans mellan min romantiserade bild av Christiania och upplevelsen p\u00e5 plats. Jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig en tillbakalutad och n\u00e4rvarande st\u00e4mning, i linje med de grundvalar som fristaden byggdes p\u00e5.<\/p>\n M\u00e4nniskor i allm\u00e4nhet \u00e4r i takt med det som \u00e4r bekant och de normer man k\u00e4nner till. Christianias rytm \u00e4r en stress jag skulle beh\u00f6va anpassa mig till och l\u00e4ra mig \u00f6ver tid. Efter att vi med v\u00e5r lilla trupp passerat Pusher Street, s\u00e5 h\u00f6r jag n\u00e5gon som skriker. Personen i fr\u00e5ga raglar fram. Fristaden \u00e4r en plats d\u00e4r raglande och skrikande personer f\u00e5r lov att vara, men i min roll som turist s\u00e5 uppfattar jag personen som v\u00e4ldigt synlig. Min f\u00f6rst\u00e5else av tid och rum, en nykter och ljus f\u00f6rmiddag, f\u00e4rgar mina observationer och hur jag uppfattar rytmen. Grupper av kringstr\u00f6vande bes\u00f6kare och lokalbor, s\u00e5 kallade christianiter<\/em>, passerar mig obem\u00e4rkta, men den skrikande individen h\u00e5ller inte samma takt och f\u00e5ngar d\u00e4rf\u00f6r min uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n En plats formas genom de aktiviteter och r\u00f6relser som \u00e4ger rum d\u00e4r. Dagens Christiania formas av s\u00e5v\u00e4l christianiterna som av platsens m\u00e5nga bes\u00f6kare. Den framtr\u00e4dande drog- och alkoholanv\u00e4ndningen blir den mest tydliga motst\u00e5ndsrytmen, och st\u00e5r f\u00f6r mig i bj\u00e4rt kontrast till den normaliserade och nyktra vardagen.<\/p>\n Jagtvej 69. Historiker Rikkie Lie Halberg m\u00f6tte oss p\u00e5 plats och ber\u00e4ttade om hur huset i n\u00e4rmare 110 \u00e5r varit hem f\u00f6r olika r\u00f6relser, innan det slutligen revs 2007. Foto: Sarah R\u00e5holm\u00a0<\/strong><\/p><\/div>\n Det \u00e4r inte bara i Christiania jag noterar en historia kantad av motst\u00e5ndets rytm. Vid Jagtvej 69 tr\u00e4ffar v\u00e5r grupp historikern Rikke Lie Halberg, som kvinnor\u00f6relsens och senare Ungdomshusets kopplingar till platsen. Halberg \u00f6ppnade upp om hur ungdomsarbetsl\u00f6sheten p\u00e5 slutet av 1970-talet bidrog till att en intiativgrupp bildades. Detta var en tid d\u00e5 K\u00f6penhamn pr\u00e4glades av ett protestklimat, exempelvis m\u00e4rktes husockupationer, strejkande arbetare, demonstrerade studenter som motsatte sig nedsk\u00e4rningarna i utbildningssektorn och polisens sammandrabbningar med christianiter. Demonstrationer blockerar r\u00f6relsen i en stad; m\u00e4nniskor r\u00f6r sig p\u00e5 v\u00e4gar avsedda f\u00f6r bilar och trafik. Med sina fysiska kroppar kan demonstranter b\u00e5de \u00e4ndra och utmana rytmen. N\u00e4r strejkande anst\u00e4llda demonstrerar s\u00e5 \u00e4gnar de sig inte l\u00e4ngre \u00e5t produktion; ist\u00e4llet f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla en rytmisk ordning uppvisar de ett synligt motst\u00e5nd i hopp om att kunna uppn\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n Enligt en historisk genomg\u00e5ng p\u00e5 hemsidan DIY Conspiracy fr\u00e5n 2019 framkommer att ungdomarnas initiativgrupp kr\u00e4vde att f\u00e5 ett st\u00e4lle som ungdomarna fritt kunde styra \u00f6ver, utan kommunens regler och kontroll, och skribenten menar att K\u00f6penhamns borgm\u00e4stare till sist tr\u00f6ttnade. \u00c5r 1982 \u00f6verl\u00e4ts den historiska byggnaden p\u00e5 Jagtvej 69 till gruppen och blev Ungdomshuset. Huset fungerade l\u00e4nge som ett punk- och anarkistorienterat, autonomt kulturcenter, och det blev en viktig samlingspunkt f\u00f6r politisk aktivism. I byggnaden fanns replokaler, restaurang och utrymmen f\u00f6r konserter, verkst\u00e4der, seminarium, soppk\u00f6k och annan verksamhet i solidarisk anda. Om stadens f\u00f6redragna rytm var ordning, s\u00e5 kr\u00e4vde verksamheten i ungdomshuset en annan takt och i n\u00e4stan 20 \u00e5r blev huset och verksamheten l\u00e4mnad i fred. Dessv\u00e4rre, i och med den \u00f6ver tid tilltagande gentrifieringen av grannskapet; renoveringen av bost\u00e4der och f\u00f6rnyandet av N\u00f8rrebro som attraherade nya inv\u00e5nare, s\u00e5 minskade s\u00e5 sm\u00e5ningom toleransen f\u00f6r graffiti och punkmusik.<\/p>\n K\u00f6penhamns kommun s\u00e4ljer i b\u00f6rjan av milleniet byggnaden till en religi\u00f6s sekt, Faderhuset, trots avtalet fr\u00e5n 1982 om ett sj\u00e4lvbest\u00e4mmande hus. Under ny\u00e5r 2001 bryter sig de nya \u00e4garna in och tvingar ut alla som vistas d\u00e4r. Ungdomshusets medlemmar och sympatisat\u00f6rer \u00e4r inte sena med att reagera, utan stormar huset med r\u00f6r och slagtr\u00e4n. Husets historia kantas d\u00e4refter av r\u00e4ttstvister och motst\u00e5nd mot de nya \u00e4garna och deras planer att st\u00e4nga Ungdomshuset f\u00f6r att kunna bedriva kristen verksamhet. I augusti 2006 f\u00e5r Faderhuset slutligen ett juridiskt beslut till sin f\u00f6rdel \u2013 anv\u00e4ndingsr\u00e4tt till huset. R\u00e4ttens beslut resulterar i en storskalig mobilisering d\u00e4r tusentals m\u00e4nniskor samlas p\u00e5 gatorna i en demonstration f\u00f6r att visa solidaritet med Ungdomshuset. Den fredliga protesten blockerar trafiken och polisen ingriper tillsist, vartefter demonstrationens rytm blir alltmer v\u00e5ldsam. N\u00e4rmare 300 personer grips, polisen anv\u00e4nder sig av t\u00e5rgas och en del av demonstranterna b\u00f6rjar bryta upp gatsten, br\u00e4nner b\u00e5l och bygger barrikader. Fler demonstrationer och sammandrabbningar sker runt om i K\u00f6penhamn innan huset slutligen rivs 2007.<\/p>\n Demonstrationer och husockupationer ser jag som rumsliga r\u00f6relsem\u00f6nster, motst\u00e5ndsrytmer, som \u00e4r kraftfulla medel f\u00f6r att uppn\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndring. De skapar en synlighet, och tar plats, p\u00e5 ett vis som inte kan ignoreras. En demonstration omformar det urbana rummet till en scen, eller plats, f\u00f6r \u00e5siktsfrihet. Kapitalismens naturalisering, n\u00e4r den ses som n\u00e5got ofr\u00e5nkomligt, bidrar till att ockupationer av tomma byggnader kan tolkas som en direkt kritik och motst\u00e5nd p\u00e5 den r\u00e5dande ordningen. De \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r hur m\u00e4nniskor interagerar och g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 fysiska platser.<\/p>\n M\u00e5let f\u00f6r r\u00f6relsen var i detta fall att f\u00f6rs\u00f6ka bromsa och stoppa nedl\u00e4ggningen, och senare rivningen, av Ungdomshuset. Motst\u00e5ndet ledde tyv\u00e4rr inte till Ungdomshusets fortlevnad p\u00e5 Jagtvej 69. Verksamheten fick ist\u00e4llet forts\u00e4tta i en lokal bredvid biblioteket i Nordvest. Noterbart \u00e4r \u00e4nd\u00e5 att K\u00f6penhamn kommun inte valt att resa upp n\u00e5gon ny byggnad p\u00e5 adressen. Halberg n\u00e4mnde att det f\u00f6rekommit hot om vandalisering, ifall n\u00e5gon skulle f\u00f6rs\u00f6ka bygga n\u00e5got p\u00e5 tomten. Jag misst\u00e4nker att dessa hot fortfarandep\u00f6kar i kvarteren, och det blir f\u00f6r mig en p\u00e5minnelse om hur det urbana rummet st\u00e4ndigt omf\u00f6rhandlas. En p\u00e5minnelse om hur \u00e4ven den lilla m\u00e4nniskan kan p\u00e5verka och ta plats, inte bara i rummet utan symboliskt; genom vad jag ser som lite av en uttalad vandaliseringsf\u00f6rbannelse.<\/p>\n Lunch i Roseng\u00e5rds Centrum med ensamkommandes f\u00f6rbund. Foto: Sarah R\u00e5holm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n I samh\u00e4llet finns det marginaliserade individer som vill f\u00f6rbli osynliga f\u00f6r att inte r\u00e5ka illa ut. Under en lunch p\u00e5 Roseng\u00e5rds Centrum tr\u00e4ffade vi Daniel Feroz fr\u00e5n ensamkommandes f\u00f6rbund, en f\u00f6rening som arbetar f\u00f6r att st\u00f6dja och hj\u00e4lpa ensamkommande barn och unga vuxna som nyligen anl\u00e4nt till Sverige. Karakt\u00e4ren av det tillst\u00e5nd som dessa unga lever i leder till att de inte vill vara i konflikt med den omgivande milj\u00f6n. Vissa saknar identitetsdokument och befinner sig d\u00e4rf\u00f6r i en gr\u00e5zon utan st\u00f6d och r\u00e4ttigheter fr\u00e5n samh\u00e4llet och riskerar utvisning. Det g\u00e4ller d\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka organisera livet och sin r\u00f6relse i takt med omgivningen, trots att man lever i marginalen och med begr\u00e4nsade resurser i ett fr\u00e4mmande land. F\u00f6r att f\u00e5 arbeta, innan man f\u00e5tt ett uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd, kr\u00e4vs undantagslov och som minder\u00e5rig, utan kunskaper i svenska, blir det utmanande att f\u00e5 en anst\u00e4llning. Pengar spelar en central roll f\u00f6r att man ska kunna h\u00e5lla rytmen och sin osynlighet. Bara att r\u00f6ra sig mellan platser blir avg\u00f6rande \u2013 om du reser med kollektivtrafiken utan pengar riskerar du bli ertappad utan giltig biljett.<\/p>\n Ensamkommandes f\u00f6rbund jobbar f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra villkoren f\u00f6r de unga och f\u00f6r att bryta deras ensamhet, bland annat genom m\u00f6tesplatser som erbjuder n\u00e4tverk, r\u00e5dgivning, l\u00e4xhj\u00e4lp, mellanm\u00e5l och olika aktiviteter. Jag kan inte annat \u00e4n t\u00e4nka mig hur viktiga olika aktiviteter av konstn\u00e4rligt, kulturellt eller idrottslig natur blir f\u00f6r dessa unga. F\u00f6rbundet m\u00f6jligg\u00f6r rum d\u00e4r man f\u00e5r ta plats och vara synlig.<\/p>\n N\u00e4r marginaliserade individer g\u00f6r motst\u00e5nd inneb\u00e4r det risker f\u00f6r \u00f6kat utanf\u00f6rskap och ytterligare marginalisering, som f\u00f6rsv\u00e5rar den redan sv\u00e5ra tillg\u00e5ngen till resurser och st\u00f6d. Ensamkommandes f\u00f6rbund skapar ett motst\u00e5nd med hj\u00e4lp av att skapa gemenskap och bedriva opinionsbildning. Genom att synligg\u00f6ra de unga och deras kamp skapas ett motst\u00e5nd, \u00a0f\u00f6rbundet synligg\u00f6r det som annars inte syns i samh\u00e4llsdebatten och g\u00f6r marginaliserade r\u00f6ster h\u00f6rda.<\/p>\n Aktivisternas arbete vid Naturum \u00d6resund har lett till att utvalda gamla industrihamnar i Malm\u00f6 f\u00f6rnyas till l\u00e5gvattenomr\u00e5den f\u00f6r biodiversitet. Foto: Sarah R\u00e5holm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n I K\u00f6penhamn hade vi m\u00f6jlighet att tr\u00e4ffa etnologen Mikkel Bille vid Saxoinstitutet, d\u00e4r han presenterade delar av sitt stadsforskningsarbete med fokus p\u00e5 belysning. I nutida stadsplanering tycks man vilja ge plats \u00e5t s\u00e5v\u00e4l marginaliserade m\u00e4nniskor som natur och biodiversitet. I n\u00e4romgivningar d\u00e4r st\u00e4der byggs ut finns m\u00e5nga olika m\u00f6nster av r\u00f6relser; i vissa vattendrag \u00e5terfinns \u00e5rligen fiskar som vandrar upp\u00e5t f\u00f6r att leka. M\u00e4nniskans konstruktioner kan hindra denna r\u00f6relse, och p\u00e5 dessa platser bygger man nuf\u00f6rtiden ofta fisktrappor, s\u00e5 att fiskarna s\u00e4kert ska hitta fram. Bille jobbar som b\u00e4st med ett projekt som hanterar fr\u00e5gor om samlevnaden med urbana djur. Han ber\u00e4ttade om nyt\u00e4nkande l\u00f6sningar f\u00f6r belysning vid skogsomr\u00e5den och cykelstr\u00e5k, d\u00e4r man har regionens fladderm\u00f6ss och deras livsrytm i \u00e5tanke.<\/p>\n N\u00e4r jag h\u00f6r att stadsplanerare faktiskt funderar p\u00e5 fladderm\u00f6ssens dejtingliv, s\u00e5 k\u00e4nner jag att det finns hopp f\u00f6r oss. Jag ser det som ett tecken p\u00e5 att den nya gr\u00f6na v\u00e5gen med h\u00e5llbarhetst\u00e4nk och klimatmedvetenhet redan p\u00e5verkar vem som f\u00e5r ta plats i det urbana rummet. Jag ser en \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r m\u00f6nster av r\u00f6relser, andra takter som prioriteras, inte bara m\u00e4nniskans. Bille talade om en urban atmosf\u00e4r som tolerar biodiversitet och olikhet. Framom ett utopistiskt \u201den stad f\u00f6r alla\u201d anv\u00e4nde han begreppet \u201dtillr\u00e4ckligt bra f\u00f6r alla\u201d. Kanske det ocks\u00e5 \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra f\u00f6r mig.<\/p>\n Sarah R\u00e5holm<\/strong> Med tack till Gustaf Packal\u00e9ns minnesfond, Svenska Kulturfonden, Svenska folkskolans v\u00e4nner och Aktiastiftelsen i Korsholm som finansierade exkursionen till Malm\u00f6 och Lund.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00e5glarna kvittrar, bilarna brummar. Jag st\u00e5r i en korsning i centrala K\u00f6penhamn. Trafikljusets r\u00f6da gubbe sl\u00e5r om till gr\u00f6nt och signalerar att det \u00e4r dags att ta sig \u00f6ver v\u00e4gen. Det piper h\u00f6gt och snabbt, som en p\u00e5minnelse om att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa <\/h2>\n
Rytm<\/strong><\/h2>\n
Motst\u00e5ndet som rytm<\/strong><\/h2>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/08\/Bild-2.jpeg\")
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/08\/Bild-5.jpeg\")
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/08\/Bild-3.jpeg\")
Att f\u00e5 f\u00f6rbli osynlig<\/strong><\/h2>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2026\/08\/Bild-4.jpeg\")
Att leva med varandra<\/strong><\/h2>\n
\nskrivet f\u00f6r kursen Urbana livsformer<\/em><\/p>\nK\u00e4llor<\/strong><\/h2>\n
\n
Mer l\u00e4sning<\/strong><\/h2>\n
\n