![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2020\/05\/M\u00f6nster.bloggfoto-e1589435014660-1024x768.jpg\")
<\/p>\nMin mormor tyckte om m\u00f6nstrade v\u00e4ggar och golv. Jag sitter i k\u00f6ket, p\u00e5 vinden i mitt barndomshem, d\u00e4r hon en g\u00e5ng bodde. H\u00e4r distansjobbar jag. Gula rosor p\u00e5 v\u00e4ggarna, gul-vit-brun kakelimitation p\u00e5 golvet. S\u00e5 har det varit sedan 1970-talet. Kollegerna k\u00e4nner snart igen v\u00e4ggen bakom mitt ansikte i zoom-rutan \u2013 kaklet, retro, s\u00e4ger de. Fast det \u00e4r egentligen inte kakel utan vinyl som man limmat fast mellan sk\u00e5p och b\u00e4nk i k\u00f6ksinredningen, och samma vinyl \u00e4r det p\u00e5 golvet. Det liknar kanske l\u00e5ngkalsongtyg fr\u00e5n samma tid (om man f\u00f6rminskar), eller husfasader i Lissabon (om man f\u00f6rstorar). M\u00f6nster flyttar sig och f\u00f6rbinder, och ofta p\u00e5 ov\u00e4ntade s\u00e4tt. P\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r jag ska somna ser jag kakelm\u00f6nstret f\u00f6r min inre syn, fast f\u00f6renklat och i bl\u00e5tt och vitt. Matisse, t\u00e4nker jag. Jag b\u00f6rjar funderar p\u00e5 hur jag skulle kunna sy bilden i lappteknik och applikation. Andra g\u00f6r textila tolkningar av det \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt dekorativa coronaviruset.<\/p>\n
<\/p>\n
Jag har ocks\u00e5 \u00e4gnat mig \u00e5t att sy ett lappt\u00e4cke under denna tid, och att bl\u00e4ddra igenom samtliga gamla handarbetstidningar i min mors \u00e4go. Denna coronatid, som vi l\u00e4rt oss att s\u00e4ga. Kanske kommer jag att t\u00e4nka p\u00e5 mitt syprojekt som ett corona-lappt\u00e4cke \u2013 \u201ddet h\u00e4r gjorde jag under coronatiden\u201d. Kommer det att l\u00e5ta komiskt, eller tragiskt, ironiskt eller h\u00f6gtidligt? Vi kan inte veta hur coronatiden och det vi gjorde d\u00e5 kommer att utv\u00e4rderas i framtiden. Men just nu kan ett lappt\u00e4cke vara n\u00e5got att g\u00f6ra av tiden.<\/p>\n
Vi delar in tid, avgr\u00e4nsar och best\u00e4mmer. G\u00f6r tid till faser och skeden. Att vara i coronatiden betyder ocks\u00e5 att den tar slut och att det kommer andra tider. Det vi g\u00f6r har ocks\u00e5 sina faser. Snart \u00e4r isoleringsfasen slut, och nu v\u00e4ntar jag och m\u00e5nga andra p\u00e5 besked om n\u00e4r man kan f\u00e5 \u00e5terv\u00e4nda till sitt arbetsrum. Det har varit fint att m\u00f6ta v\u00e5ren fr\u00e5n k\u00f6ket p\u00e5 vinden, f\u00f6lja med v\u00e5rbruket, gr\u00e4va i n\u00e5gra av de m\u00e5nga rum som ett barndomshem \u00e4r, men jag ser ocks\u00e5 fram emot att \u00e5terv\u00e4nda till min vanliga arbetsmilj\u00f6 och mina m\u00f6nster \u2013 evigt skiftande och likv\u00e4l stabila m\u00f6nster.<\/p>\n
Ann-Helen Sund,
\nvikarierande universitetsl\u00e4rare i kulturanalys<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Min mormor tyckte om m\u00f6nstrade v\u00e4ggar och golv. Jag sitter i k\u00f6ket, p\u00e5 vinden i mitt barndomshem, d\u00e4r hon en g\u00e5ng bodde. H\u00e4r distansjobbar jag. Gula rosor p\u00e5 v\u00e4ggarna, gul-vit-brun kakelimitation p\u00e5 golvet. S\u00e5 har det varit sedan 1970-talet. Kollegerna … Forts\u00e4tt l\u00e4sa