![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2020\/10\/working-from-home-meme-68.jpg\")
<\/p>\nSedan i v\u00e5ras ber myndigheterna oss att distansarbeta i st\u00f6rsta m\u00f6jliga m\u00e5n, och m\u00e5nga arbetsgivare uppmanar sina arbetstagare att tillbringa s\u00e5 lite tid p\u00e5 den fysiska arbetsplatsen som m\u00f6jligt. Fr\u00e5n en dag till en annan ska det inredas hemmakontor och fixas ergonomiska l\u00f6sningar i utrymmen tidigare vigda \u00e5t mestadels annan verksamhet. Arbetet har l\u00e4mnat arbetsplatsen och tr\u00e4tt in i hemmet med allt vad det inneb\u00e4r av b\u00e5de frihet och problem.<\/p>\n
<\/p>\n
Att arbetet i allt h\u00f6gre grad kommer hem till oss inneb\u00e4r i m\u00e5nga fall att arbetskamraterna f\u00f6ljer med p\u00e5 k\u00f6pet. Varje g\u00e5ng vi \u00f6ppnar Zoom och loggar in p\u00e5 dagens m\u00f6te bjuder vi p\u00e5 samma g\u00e5ng in andra att titta in i v\u00e5ra hem. Hastigt och lustigt g\u00e4ller det att sv\u00e4nga datorn s\u00e5 att inte tv\u00e4ttst\u00e4llningar och ob\u00e4ddade s\u00e4ngar kommer i blickf\u00e5nget, samtidigt som dagsljuset ska f\u00e5ngas f\u00f6r att framst\u00e4lla oss i v\u00e5r b\u00e4sta dager. Helt pl\u00f6tsligt vet vi vad andra har p\u00e5 v\u00e4ggarna och vi kommenterar glatt varandras tavlor och k\u00f6kskakel. N\u00e4r kollegans bakgrund f\u00f6r\u00e4ndrats kommer de oundvikliga fr\u00e5gorna \u2013 var \u00e4r du nu? Publiken m\u00e4rker genast en rumslig f\u00f6rflyttning, trots att det hela sker i ett till synes virtuellt rum. Distans \u00e4r inte bara mer anonymt, utan ocks\u00e5 mer personligt. P\u00e5 grund av datorkamerans begr\u00e4nsade blickf\u00e5ng kan vi dock v\u00e4lja att visa upp endast ett litet utsnitt av det privata.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2020\/10\/Distansarbete.jpg\")
Webbkameran tar upp en del av verkligheten, men i kamerans d\u00f6da vinklar p\u00e5g\u00e5r ibland en helt annan verksamhet.<\/p><\/div>\n
Det som mina kollegor p\u00e5 seminariet inte ser \u00e4r att det bakom min b\u00e4rbara dator, uppallad p\u00e5 en leksaksl\u00e5da, ligger en fnissande \u00e5tta\u00e5ring och ser p\u00e5 skrattretande Youtube-videor. I h\u00f6rnen ligger halvf\u00e4rdigt pyssel, legobyggen och utkl\u00e4dningskl\u00e4der om vart annat. Alltid d\u00e5 och d\u00e5 \u00f6ppnar n\u00e5gon d\u00f6rren och kikar in, antingen i jakt p\u00e5 mig eller barnet i s\u00e4ngen. Dessa avbrott m\u00e4rks endast genom mina huvudvridningar, och l\u00e4ppar som r\u00f6r sig i den stumma datorbilden. Simultant med det virtuella m\u00f6tet p\u00e5g\u00e5r en annan verklighet runt alla deltagarna i videosamtalet. M\u00e4nniskor utan identitet r\u00f6r sig in och ut ur bild, husdjur i m\u00e4ngder drar uppm\u00e4rksamhet till sig och vardagens maskinpark i form av diskmaskiner och grannars dammsugare bidrar med bakgrundsljud n\u00e4r mikrofoner sl\u00e5s p\u00e5.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2020\/10\/distansarbete2.jpg\")
Det ni inte ser p\u00e5 konferenssamtalet \u00e4r den del av arbetsplatsen som best\u00e5r av hemmavardagen, med allt vad det inneb\u00e4r av kaos och ordning.<\/p><\/div>\n
Familjemedlemmar har vant sig vid att st\u00e4ngda d\u00f6rrar antingen inneb\u00e4r h\u00e4nsyn \u2013 h\u00e4r p\u00e5g\u00e5r ljudlig verksamhet som kan st\u00f6ra, eller att det d\u00e4r bakom inte l\u00e4ngre finns ett barnrum eller ett sovrum, utan ett rum f\u00f6r konferenser, seminarier, personalm\u00f6ten, f\u00f6rel\u00e4sningar eller skola. Efter en stund \u00f6ppnas d\u00f6rren och rummet blir \u00f6gonblickligen transformerat till en plats f\u00f6r lek, datorspel, matlagning, social samvaro eller allm\u00e4nt varande. Dessa \u00f6verg\u00e5ngar \u00e4r inte alltid sm\u00e4rtfria \u2013 det h\u00e4nder att en akt\u00f6r lever kvar i arbetet medan en annan redan st\u00e4llt om till hemmal\u00e4ge. Att i sitt eget hem ov\u00e4ntat kliva in p\u00e5 n\u00e5gon annans arbetsplats \u00e4r att \u00f6vertr\u00e4da en gr\u00e4ns, en gr\u00e4ns som inte borde finnas i det egna vardagsrummet, men som man nu sm\u00e5ningom b\u00f6rjar v\u00e4nja sig vid. S\u00e5 v\u00e4lkommen hem till mig, i ett virtuellt bes\u00f6k \u00f6ver min axel, men jag f\u00f6rbeh\u00e5ller mig r\u00e4tten att rikta datorn mot det jag vill dela med mig av.<\/p>\n
<\/p>\n
Blanka Henriksson<\/strong>, distansarbetande universitetsl\u00e4rare i kulturanalys <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sedan i v\u00e5ras ber myndigheterna oss att distansarbeta i st\u00f6rsta m\u00f6jliga m\u00e5n, och m\u00e5nga arbetsgivare uppmanar sina arbetstagare att tillbringa s\u00e5 lite tid p\u00e5 den fysiska arbetsplatsen som m\u00f6jligt. Fr\u00e5n en dag till en annan ska det inredas hemmakontor och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nmed tillf\u00e4lliga hemmakontor i n\u00e4stan alla rum<\/p>\n