![\"\"](\"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/files\/2021\/06\/A_Circle_glasses_from_Japan-scaled.jpg\")
Foto: Peachyeung316,<\/a> CC BY-SA 4.0<\/a><\/p><\/div>\n En liknande upplevelse hade jag i tio\u00e5rs\u00e5ldern med mitt andra par glas\u00f6gon. Ingen hade f\u00f6rvarnat mig om att det kan ta n\u00e5gra dagar f\u00f6r \u00f6gonen att v\u00e4nja sig vid nya linser och jag vandrade hem fr\u00e5n optikern stor\u00f6gt men ocks\u00e5 mycket f\u00f6rf\u00e4rat. Aldrig hade jag m\u00e4rkt att trottoarerna i min hemstad sluttade s\u00e5 hemskt, aldrig att husens v\u00e4ggar var s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n lodr\u00e4ta och hindren i min v\u00e4g s\u00e5 om\u00f6jliga att forcera. Jag tog mycket tveksamma steg d\u00e4r jag str\u00f6k l\u00e4ngs husv\u00e4ggarna f\u00f6r att inte falla omkull i denna h\u00f6gst absurda nya verklighet. Samtidigt som jag undrade om v\u00e4rlden alltid sett s\u00e5dan h\u00e4r ut, farlig och ober\u00e4knelig, var jag \u00f6vertygad om att s\u00e5 h\u00e4r kan man inte leva. Som tur var gick k\u00e4nslan \u00f6ver p\u00e5 en dag eller tv\u00e5 och aldrig efter det har ett par nya glas\u00f6gon s\u00e5 mycket f\u00f6r\u00e4ndrat perspektivet.<\/p>\n Inte f\u00f6rr\u00e4n idag. Milj\u00f6skadad som jag \u00e4r b\u00f6rjar jag se det som en \u00f6vning i kulturanalytiskt seende. Vad h\u00e4nder med mitt s\u00e4tt att uppfatta och tolka v\u00e4rlden n\u00e4r perspektiven f\u00f6rskjuts? Det som tidigare var en trygg och vacker v\u00e4g hem fr\u00e5n jobbet blir en besv\u00e4rlig vandring d\u00e4r alltf\u00f6r m\u00e5nga vinklar och niv\u00e5skillnader skapar obehagliga upplevelser av att f\u00f6rlora kontrollen. Att sitta i f\u00e5t\u00f6ljen hemma och l\u00e4sa och sedan hastigt titta upp f\u00f6r att kontrollera klockan och vem som borde skickas iv\u00e4g till skolan blir en omtumlande upplevelse som f\u00f6rflyttar fokus fr\u00e5n familjens tidsschema till den egna bristf\u00e4lliga orienteringen i tid och rum.<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ker man kulturanalytiskt att se det unders\u00f6kta med n\u00e5gon annans \u00f6gon. N\u00e5gon som inte delar \u00e5lder, k\u00f6n, etnicitet eller funktionalitet med en sj\u00e4lv. Kanske kan vi d\u00e5 uppt\u00e4cka vad som \u00e4r skr\u00e4mmande eller hemtamt i det som f\u00f6r oss k\u00e4nns tryggt eller fr\u00e4mmande. Ibland kan man dock beh\u00f6va hj\u00e4lp p\u00e5 traven, och d\u00e5 kanske ett par progressiva linser kan vara l\u00f6sningen.<\/p>\n <\/p>\n Blanka Henriksson<\/strong>, universitetsl\u00e4rare i kulturanalys <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201dVi ser inte linsen genom vilken vi betraktar v\u00e4rlden\u201d skrev antropologen Ruth Benedict p\u00e5 1930-talet och det upprepar vi f\u00f6r v\u00e5ra nya kulturanalysstudenter varje \u00e5r f\u00f6r att lyfta fram vikten av att betrakta ocks\u00e5 det v\u00e4lbekanta ur nya och \u00f6verraskande … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nsom ibland l\u00e5ter detaljer skymma helheten<\/p>\n