{"id":94,"date":"2018-01-25T10:00:56","date_gmt":"2018-01-25T08:00:56","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/?p=94"},"modified":"2020-12-21T12:32:10","modified_gmt":"2020-12-21T10:32:10","slug":"burnsafton","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/2018\/01\/25\/burnsafton\/","title":{"rendered":"Burnsafton"},"content":{"rendered":"

Fair fa’ your honest, sonsie face,
\nGreat chieftain o the puddin’-race!
\nAboon them a’ ye tak your place,
\nPainch, tripe, or thairm:
\nWeel are ye worthy o’ a grace
\nAs lang’s my arm.
\n\u201cAddress to a haggis\u201d <\/p>\n

Robert Burns 1786<\/p><\/blockquote>\n

Robert Burns (1759\u20131796), \u00e4ven k\u00e4nd som Robbie eller Rabbie, ses i Storbritannien som Skottlands nationalskald. Under sitt korta liv skrev han en stor m\u00e4ngd dikter som skulle komma att bli bland de mest popul\u00e4ra i Skottland. Dikterna ans\u00e5gs f\u00e5nga den skotska folksj\u00e4len och blev betydelsefulla f\u00f6r den nationalistiska r\u00f6relsen, f\u00f6r att inte n\u00e4mna deras p\u00e5verkan p\u00e5 det l\u00e5gskotska spr\u00e5ket, vilket var n\u00e4stan helt ignorerat av det d\u00e5tida anglofila skottl\u00e4ndska samh\u00e4llet. P\u00e5 grund av hans status i Storbritannien och i hela den engelsktalande v\u00e4rlden uppstod olika festligheter och h\u00f6gtider till hans \u00e4ra honom. Fr\u00e4mst bland dessa \u00e4r Burnsafton (eng. Burnsnight). Burnsafton \u00e4r \u00e4ven den \u00e4ldsta av h\u00f6gtiderna och b\u00f6rjade firas bara ett par \u00e5r efter Robbie Burns d\u00f6d. H\u00f6gtiden \u00e4r inte strikt bef\u00e4st till ett specifikt datum, men h\u00e5lls vanligen p\u00e5 Burns f\u00f6delsedag den 25:e januari.
\nEtt typiskt Burnsaftonsfirande kan inneh\u00e5lla en m\u00e4ngd traditionella s\u00e5nger, dikter och tal. Dessa h\u00e4rstammar dels fr\u00e5n Burns egna verk och fr\u00e5n den grupp som organiserar just det firande som man tar del av. En s\u00e4ckpipebl\u00e5sare \u00e4r en typisk del av middagen, och har vanligen uppgiften att spela under haggisens entr\u00e9 in till festsalen. <\/p>\n

\"\"

Robert Burns (1759-1796) brukar ses som Skottlands nationalskald, h\u00e4r portr\u00e4tterad av Alexander Nasmyth (1758\u20131840). Public domain.
http:\/\/www.nationalgalleries.org\/collection\/artists-a-z\/N\/3547\/artistName\/Alexander%20Nasmyth\/recordId\/1962<\/a><\/p><\/div>\n

Haggis \u00e4r en matr\u00e4tt som \u00e4r stark f\u00f6rknippad med Skottland och skotsk kultur i modern tid, likv\u00e4l inom som utanf\u00f6r landet. R\u00e4tten best\u00e5r av en f\u00e5rmags\u00e4ck fylld av malda bitar av f\u00e5rhj\u00e4rta, -lunga, och -lever blandade med l\u00f6k och kryddor. Haggisen \u00e4r n\u00e4stan den viktigaste delen av Burnsafton verkar det som, eller \u00e5tminstone den mest framst\u00e5ende komponenten. Haggis har varit en s\u00e5 v\u00e4sentlig del av Burnsafton att man \u00e4ven har brutit mot lagen f\u00f6r att f\u00e5 tag i den. Detta har skett bland annat i USA d\u00e4r amerikaner, kanadensare och skottar har smugglat in in\u00e4lvor fr\u00e5n f\u00e5r i \u00e5tminstone fyra \u00e5rtionden, f\u00f6r att \u00e4ven inv\u00e5nare i det landet ska f\u00e5 m\u00f6jlighet att fira Robbie Burns utan att hindras av lagen.<\/p>\n

Under en traditionell Burnsafton s\u00e4tts haggisen i fokus under en stor del av kv\u00e4llen. Efter att fatet med haggis har burits ut ur k\u00f6ket till s\u00e4ckpipebl\u00e5sandet st\u00e4lls den ned framf\u00f6r personen som leder firandet. Denna person l\u00e4ser d\u00e4refter upp Burns dikt \u201dAddress to a haggis\u201d, varefter haggisen serveras \u00e5t s\u00e4llskapet.<\/p>\n

\"\"

Burnsaftonens paradr\u00e4tt haggis \u00e4r serverad.
Av Kim Traynor – CC BY-SA 3.0, https:\/\/commons.wikimedia.org\/w\/index.php?curid=18207280<\/a><\/p><\/div>
\nHaggisens roll i denna h\u00f6gtid tycks inneh\u00e5lla en djupare symbolik \u00e4n andra h\u00f6gtiders matr\u00e4tter, som till exempel julskinka p\u00e5 julafton eller v\u00e5fflor p\u00e5 Marie beb\u00e5delsedag. Haggisens syfte \u00e4r inte bara att njutas av, b\u00e5de med smak- och luktsinnena, utan \u00e4ven att tilltalas, hyllas, och hanteras med s\u00e4rskild tyngd inom firandet. N\u00e4r man l\u00e4ser om hur mat typiskt anv\u00e4nds i h\u00f6gtider som jul i boken Folk i fest \u2013 traditioner i Norden s\u00e5 ser man att n\u00e4stan alla de traditionella r\u00e4tterna \u2013 stekt anka och fl\u00e6skesteg i Danmark; sylta, skinka, grishuvud, grisf\u00f6tter, grisknorr och fl\u00e4skkorv i Sverige \u2013 forna eller moderna, ursprungligen har serverats av praktiska sk\u00e4l. Oavsett om orsaken var att de var billiga och enkla att laga under ofruktbara \u00e5rstider, eller om de upplevdes som lyxiga delikatesser n\u00e4r man hade mer mat \u00e4n under resten av \u00e5ret, s\u00e5 blev de f\u00f6rst traditionella efter att ha serverats upprepande i m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n

Haggis under Burnsafton \u00e4r d\u00e4remot en av de h\u00f6gtidliga r\u00e4tter som inte f\u00f6ljer detta m\u00f6nster. Detta kan dels kopplas till att den har ett specifikt syfte. Traditionen att \u00e4ta haggis kommer inte direkt fr\u00e5n en uppmaning av Robbie Burns, men matr\u00e4tten serverades troligtvis den f\u00f6rsta Burnsaftonen p\u00e5 grund av att den blivit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r Burns hyllning och lovord. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan seden tyckas vara mer lik matr\u00e4tter som anv\u00e4nds i religi\u00f6sa riter, d\u00e4r de har ett syfte som inte alls eller inte huvudsakligen har att g\u00f6ra med att \u00e4ta sig m\u00e4tt eller njuta av maten.<\/p>\n

Detta betyder inte att vi kan likna Burnsafton med nattvarden, eller att haggis utan problem kan tolkas symbolisera Robbie Burns \u00e5teruppst\u00e5dda levande k\u00f6tt. Men nattvardsbr\u00f6det och haggisen under burnsafton delar \u00e4nd\u00e5 vissa likheter i konsumtionen av n\u00e4ringsmedel i en ceremoni som ska hylla en respekterad person.
\nKanske kan vi finna traditioner som ger matr\u00e4tter liknande betydelsefulla roller i andra l\u00e4nder och i andra sammanhang. N\u00e4r jag s\u00f6kte igenom litteratur som ber\u00f6r matr\u00e4tter i koppling med traditioner hittade jag relativt f\u00e5 exempel som jag kunde j\u00e4mf\u00f6ra med haggis under Burnsafton. En av de jag lyckades uppt\u00e4cka var det s\u00e5 kallade br\u00f6llopsbr\u00f6det, eller korowaj\/karawaj. Br\u00f6llopsbr\u00f6d \u00e4r en tradition i flera \u00f6steuropeiska l\u00e4nder, bl.a. Polen. Traditionen involverar att stort fokus l\u00e4ggs p\u00e5 ett s\u00e4rskilt br\u00f6d som lagas f\u00f6re ett br\u00f6llop av brudparets gudm\u00f6drar.<\/p>\n

Karawaj liknar haggis s\u00e5 till vida att det \u00e4r en traditionell matr\u00e4tt med ceremoniell tyngd och stark inneb\u00f6rd utanf\u00f6r dess \u00e4tbarhet. D\u00e4remot s\u00e5 skiljer de sig genom att br\u00f6llopsbr\u00f6dets viktiga roll tycks komma f\u00f6re firandet, i den utdragna och invecklade tillagningen av br\u00f6det, som tycks vara en ritual i sin egen r\u00e4tt.<\/p>\n

Valter Ambrosius \u00d6stberg
\nskriven f\u00f6r kulturanalyskursen \u201dRitual och materialitet\u201d<\/p>\n

Engelsk \u00f6vers\u00e4ttning av det inledande skotska citatet: \u201cNice seeing your honest, chubby face, Great chieftain of the sausage race! Above them all you take your place, Belly, tripe, or links: Well are you worthy of a grace As long as my arm.\u201d http:\/\/www.robertburns.org.uk\/Assets\/Poems_Songs\/toahaggis.htm<\/a><\/p>\n

L\u00e4stips
\n– Burns supper. http:\/\/www.robertburns.org.uk\/burns_supper.htm<\/a>
\n– Kelly, Jon 2013. \u201cThe offal truth about American haggis\u201d. BBC News Magazine 24.1.2013. http:\/\/www.bbc.com\/news\/magazine-21128089<\/a>
\n– Knab, Sophie Hodorowicz 1993: Polish Customs, Traditions and Folklore. New York.
\n– Swahn, Jan-\u00d6jvind 2000: Folk i fest \u2013 traditioner i Norden. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fair fa’ your honest, sonsie face, Great chieftain o the puddin’-race! Aboon them a’ ye tak your place, Painch, tripe, or thairm: Weel are ye worthy o’ a grace As lang’s my arm. \u201cAddress to a haggis\u201d Robert Burns 1786 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":550,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[24,2,23],"tags":[],"class_list":["post-94","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arets-fester","category-kulturanalys","category-ritualitet-och-materialitet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/94","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/550"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=94"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/94\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/94\/revisions\/103"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=94"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=94"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/etnologi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=94"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}