Vid akademins grundande 1918 hade tre l\u00e4rostolar inr\u00e4ttats inom Humanistiska fakulteten, varav en i filosofi. Sedan man v\u00e4l enats om att humanistiska \u00e4mnen skulle vara f\u00f6retr\u00e4dda vid akademin (Nordstr\u00f6m 1968, 88, 97-100), m\u00e5ste det ha framst\u00e5tt som sj\u00e4lvskrivet att filosofin skulle finnas bland dem, b\u00e5de med tanke p\u00e5 \u00e4mnets traditionella st\u00e4llning inom den humanistiska utbildningen och p\u00e5 grund av utsikterna att Edvard Westermarck skulle bli den f\u00f6rsta innehavaren av professuren. Westermarck, som sj\u00e4lv hade varit engagerad i det arbete som f\u00f6regick akademins grundande, var troligen vid denna tid den internationellt mest k\u00e4nde forskaren i v\u00e5rt land (Nordstr\u00f6m 1943, 53 ff).<\/p>\n
Vid den gamla \u00c5bo Akademi hade man vanligen f\u00f6ljt det tyska och svenska bruket att uppdela filosofins \u00e4mnesomr\u00e5de p\u00e5 professurer i teoretisk och i praktisk filosofi. Principen f\u00f6r uppdelningen kan grovt anges med att man inom den teoretiska filosofin befattar sig med den problematik som ansluter sig till m\u00e4nniskans roll som kunskapssubjekt (hit h\u00f6r deldiscipliner som kunskapsteori, logik och metafysik), inom den praktiska filosofin med hennes roll som handlande subjekt (centrala deldiscipliner inom den praktiska filosofin \u00e4r etik, samh\u00e4llsfilosofi och handlingsfilosofi). Under tiden fram till andra v\u00e4rldskriget drogs filosofins gr\u00e4nser mot andra vetenskaper inte s\u00e5 sn\u00e4va eller skarpa som nu \u00e4r brukligt: formellt h\u00e4nf\u00f6rdes ocks\u00e5 empiriska vetenskaper som psykologi och sociologi till filosofin. (Jag \u00e5terkommer l\u00e4ngre fram till denna fr\u00e5ga.)<\/p>\n
Att man vid den nygrundade akademin n\u00f6jde sig med en enda professur f\u00f6r hela \u00e4mnesomr\u00e5det sammanh\u00e4ngde med det ringa antal tj\u00e4nster man vid detta skede planerade att inr\u00e4tta. (I f\u00f6rhandsdiskussionerna hade man f\u00f6rst varit inne p\u00e5 tanken, att l\u00e4rostolen skulle inr\u00e4ttas enbart i praktisk filosofi.) Vid b\u00f6rjan av 1940-talet v\u00e4ckte docenten K. Rob. V. Wikman ett f\u00f6rslag om att professuren skulle tudelas, men utan framg\u00e5ng (Nordstr\u00f6m 1968, 97, 379). En dubblering av professuren skulle ha inverkat stimulerande p\u00e5 filosofins utveckling vid akademin, men i ett avseende kan sparsamheten anses ha haft gynnsamma f\u00f6ljder: tudelningen av \u00e4mnet \u00e4r i sj\u00e4lva verket konstlad, och den bildar l\u00e4tt en tv\u00e5ngstr\u00f6ja f\u00f6r forskning och undervisning.<\/p>\n
Filosofin har sedan \u00e4mnet inr\u00e4ttades utgjort ett huvud\u00e4mne vid Humanistiska fakulteten. Efter examensreformen 1980 ing\u00e5r \u00e4mnet i det kulturvetenskapliga utbildningsprogrammet. Ett filosofin n\u00e4rst\u00e5ende \u00e4mne var id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria, som sedan 1966 kunnat l\u00e4sas som bi\u00e4mne vid fakulteten: examinator var Olof Mustelin, som innehade en docentur i \u00e4mnet. Denna m\u00f6jlighet f\u00f6rsvann beklagligtvis med examensreformen. \u00c5r 1985 introducerades livs\u00e5sk\u00e5dningskunskap som ett bi\u00e4mnesalternativ inom l\u00e4rarutbildningen: kursfordringarna sammanfaller till stora delar med filosofins, men upptar ocks\u00e5 inslag av kultur- och religionshistoria. Vid sidan av den undervisning och forskning i filosofi som bedrivits inom Humanistiska fakultetens ramar har filosofin (s\u00e4rskilt religionsfilosofin) varit f\u00f6retr\u00e4dd ocks\u00e5 inom \u00e4mnet systematisk teologi vid Teologiska fakulteten. Inom Statsvetenskapliga fakulteten kunde praktisk filosofi mellan 1945 och 1971 l\u00e4sas som ett s\u00e4rskilt bi\u00e4mne.<\/p>\n
![\"EW318.JPG\"](\"https:\/\/oldwww.abo.fi\/media\/20300\/ew318.JPG\")
<\/p>\n
D\u00e5 Edvard Westermarck (1862-1939) accepterade kallelsen att bli den f\u00f6rsta professorn i filosofi innehade han redan parallellt en professur i sociologi vid universitetet i London och en professur i praktisk filosofi vid Helsingfors universitet. Att han efter viss tvekan mottog kallelsen fr\u00e5n \u00c5bo kan tillskrivas den omsorg han k\u00e4nde f\u00f6r den svenska kulturens best\u00e5nd i Finland. Beslutet underl\u00e4ttades ocks\u00e5 av \u00f6verenskommelsen, att han under en del av \u00e5ret kunde forts\u00e4tta att verka i London. (Nordstr\u00f6m 1943, 55, Nordstr\u00f6m 1968, 120.) Westermarck blev ocks\u00e5 vald till akademins f\u00f6rsta rektor.<\/p>\n
Westermarck hade studerat filosofi vid Helsingfors universitet. Han reagerade mot de hegelianska str\u00f6mningar som vid denna tid var f\u00f6rh\u00e4rskande, f\u00f6r att i st\u00e4llet f\u00e5 sina djupaste intryck fr\u00e5n de brittiska empiristerna. Han skulle p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt komma att bidra till att den finl\u00e4ndska filosofins orientering fr\u00e5n att ha varit tyskdominerad \u00e4ndrades till att bli \u00f6verv\u00e4gande anglosachsisk (Stroup 1982, 24 ff.) En viktig roll f\u00f6r hans vetenskapliga utveckling vid denna tid spelade tydligen ocks\u00e5 diskussionerna vid Filosofiska f\u00f6reningen under Thiodolf Reins ledning. Westermarcks doktorsavhandling (1889), som han senare utvidgade till det v\u00e4lk\u00e4nda verket The History of Human Marriage<\/strong> (1891), var en j\u00e4mf\u00f6rande empirisk studie \u00f6ver det m\u00e4nskliga \u00e4ktenskapets utvecklingsformer i olika kulturer. Detta verk, liksom till stora delar ocks\u00e5 den digra studien The Origin and Development of the Moral Ideas<\/strong> I-II (1906-08), med vilka han grundmurade sin vetenskapliga ber\u00f6mmelse, utg\u00f6r bidrag till sociologin eller socialantropologin snarare \u00e4n till filosofin i egentlig mening.<\/p>\n Under tiden vid \u00c5bo Akademi tillkom Westermarcks viktigaste rent filosofiska verk, Ethical Relativity<\/strong> (arbetet utkom posthumt i svensk version 1949). Han utvecklade d\u00e4r tankeg\u00e5ngar som f\u00f6rst presenterats i The Origin and Development of the Moral Ideas<\/strong>. I inledningen till det tidigare verket hade han redogjort f\u00f6r den fr\u00e5gest\u00e4llning som gav impulsen till hans studium: varp\u00e5 beror den stora variation vi alla kan iaktta i m\u00e4nniskors moraliska st\u00e4llningstaganden? Och varf\u00f6r f\u00f6religger det \u00e5 andra sidan enighet p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga punkter (Westermarck 1906, 1)? Westermarcks grundtanke var, att f\u00f6rest\u00e4llningen att moraliska omd\u00f6men uttrycker objektiva f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r illusorisk. Han sammanfattar sj\u00e4lv sin st\u00e5ndpunkt genom att s\u00e4ga, att ’det moraliska medvetandet ytterst grundar sig p\u00e5 k\u00e4nslor, att det moraliska omd\u00f6met saknar objektiv giltighet, att de moraliska v\u00e4rdena icke \u00e4ro absoluta utan endast relativa med h\u00e4nsyn till de k\u00e4nslor de uttrycka’ (Westermarck 1949, 176). Den ’vetenskapliga’ etikens uppgift \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte att fastsl\u00e5 regler f\u00f6r m\u00e4nskligt handlande, utan att f\u00f6rklara det moraliska medvetandet som ett fenomen.<\/p>\n De moraliska k\u00e4nslorna utg\u00f6r enligt Westermarck en s\u00e4rklass bland en typ av k\u00e4nslor som kan kallas vederg\u00e4llande. Vederg\u00e4llande k\u00e4nslor kan vara antingen positiva (impulsen att reagera v\u00e4nligt p\u00e5 en v\u00e4nlig handling) eller negativa (impulsen att h\u00e4mnas en aggressiv handling). De moraliska k\u00e4nslornas s\u00e4rart bland dessa best\u00e5r i, att de \u00e4r eller f\u00f6reges vara opartiska eller intressel\u00f6sa, dvs de uppfattas inte vara beroende av det s\u00e4tt p\u00e5 vilket handlingen r\u00e5kar ber\u00f6ra den person som upplever k\u00e4nslan ifr\u00e5ga.<\/p>\n Den etiska relativism eller subjektivism Westermarck f\u00f6retr\u00e4der kan inte s\u00e4gas vara helt originell. Den g\u00e5r tillbaka p\u00e5 liknande syns\u00e4tt hos 1700-talst\u00e4nkarna David Hume och Adam Smith, och den \u00e4r n\u00e4rbesl\u00e4ktad med tankeg\u00e5ngar som var tongivande under 1900-talets f\u00f6rsta decennier: den logiska empirismen i England och p\u00e5 kontinenten, och ’v\u00e4rdenihilismen’ i Uppsala. I vissa avseenden \u00e4r den dock mera nyanserad \u00e4n dessa (jfr Stroup 1982a, kap. 6; 1982b). Westermarcks syn f\u00e5r sin s\u00e4rpr\u00e4gel av den antropologiska tonvikten men kan \u00e4nd\u00e5, paradoxalt nog, s\u00e4gas bortse fr\u00e5n de moraliska k\u00e4nslornas samh\u00e4lleliga dimension: greppet \u00e4r individualpsykologiskt och ofta rentav biologiskt, n\u00e5got som kritiskt p\u00e5talades av \u00c9mile Durkheim (Lagerborg 1951, 180 ff). I metodologiskt h\u00e4nseende var Westermarcks arbete redan vid sin tillkomst i viss m\u00e5n f\u00f6r\u00e5ldrat, eftersom han bara i ringa m\u00e5n f\u00e4ste uppm\u00e4rksamhet vid de spr\u00e5kfilosofiska aspekter som under denna tid blivit centrala inom den engelskspr\u00e5kiga filosofin.<\/p>\n Westermarck synes ha varit en lysande f\u00f6rel\u00e4sare, och hans f\u00f6rm\u00e5ga att locka \u00e5h\u00f6rare framst\u00e5r f\u00f6r dagens f\u00f6rh\u00e5llanden som otrolig (Nordstr\u00f6m 1968, 212 f). Trots detta f\u00f6rh\u00f6ll han sig kritiskt till den konventionella undervisningen. I sina memoarer skriver han att ’katederf\u00f6rel\u00e4sningar oftast torde vara nyttigare f\u00f6r f\u00f6rel\u00e4saren, som genom dem erh\u00e5ller sin utkomst, \u00e4n f\u00f6r studenterna; egentligen \u00e4ro de ju en kvarleva fr\u00e5n en tid d\u00e5 b\u00f6cker voro sv\u00e5r\u00e5tkomliga’ (Westermarck 1927, 29); ett p\u00e5pekande som tyv\u00e4rr \u00e4nnu vid 1900-talets slut har en viss aktualitet. Westermarcks fr\u00e4msta betydelse som l\u00e4rare torde ha legat i att han (tydligen som en av de f\u00f6rsta i v\u00e5rt land) introducerade seminarieformen (Westermarck 1927, 341). I den betydelse han tillm\u00e4tte muntliga diskussioner inom filosofiundervisningen kan man ana inflytandet fr\u00e5n Filosofiska f\u00f6reningen.<\/p>\n Sedan Westermarck \u00e5r 1932 avg\u00e5tt med pension, kallades Rolf Lagerborg (1874-1959), som sedan 1929 hade bekl\u00e4tt en personlig professur i \u00e4mnet, till hans eftertr\u00e4dare. Lagerborg var vid denna tid v\u00e4lk\u00e4nd som debatt\u00f6r, framf\u00f6r allt som kritiker av den etablerade religionen. Hans dj\u00e4rva st\u00e4llningstaganden och f\u00e4rgstarka, ofta raljanta uttryckss\u00e4tt hade f\u00f6rskaffat honom vedersakare i den akademiska v\u00e4rlden, bl.a. hade hans doktorsavhandling vid Helsingfors universitet r\u00f6nt det s\u00e4llsynta \u00f6det att bli underk\u00e4nd. (Tre \u00e5r senare blev en omarbetad version av avhandlingen – som behandlade moralens sociala grund – med ber\u00f6m godk\u00e4nd vid universitetet i Paris.) En utn\u00e4mning till en personlig professur vid Helsingfors universitet hade bromsats av president Svinhufvud – den g\u00e5ngen var det Lagerborgs prosvenska uttalanden som l\u00e5g honom i fatet (Stenius 1964). Lagerborgs rykte hade ocks\u00e5 medf\u00f6rt, att akademins rektor och prokansler st\u00e4llt sig kritiska till f\u00f6rfarandet att kalla Lagerborg till professuren (Lagerborg 1946, 283 ff).<\/p>\n Lagerborgs filosofiska profil hade flera likheter med Westermarcks. F\u00f6r b\u00e5da var de moralfilosofiska fr\u00e5gorna centrala. B\u00e5da gjorde en skarp \u00e5tskillnad mellan den etiska teorin och den normativa etiken. F\u00f6r b\u00e5da f\u00f6renades i den etiska teorin begreppsliga och samh\u00e4llsvetenskapliga infallsvinklar. Men medan Westermarck, som vi konstaterat, betraktade moralfenomenen ur individualpsykologiskt perspektiv, kunde den sociala dimensionen enligt Lagerborg inte \u00e5sidos\u00e4ttas. Individens samvete formas enligt Lagerborg av den r\u00e5dande samh\u00e4llsmeningen med hj\u00e4lp av sanktioner. (Lagerborgs uppfattning hade p\u00e5 denna punkt likheter med Durkheims.) I boken Moral i vardande<\/strong> (1937) str\u00e4vade Lagerborg att l\u00f6sa den paradox som bestod i, att det samvete som var en avspegling av samh\u00e4llets v\u00e4rderingar, samtidigt kunde sporra individen att uppresa sig mot r\u00e5dande konventioner, n\u00e5got som hans eget liv gav v\u00e4ltaliga prov p\u00e5.<\/p>\n Lagerborg delade ocks\u00e5 Westermarcks naturalistiska grundsyn, dvs. \u00f6vertygelsen att m\u00e4nniskans liv i kulturen i sista hand m\u00e5ste kunna f\u00f6rklaras ur samma principer som g\u00e4ller i den \u00f6vriga naturen. Hos Westermarck hade denna naturalism tagit sig uttryck i en darwinistisk syn p\u00e5 m\u00e4nniskans beteende, medan Lagerborg med entusiasm omfattade den behavioristiska psykologin, en radikal omtolkning av m\u00e4nniskans beteende, som han som en av de f\u00f6rsta gjorde k\u00e4nd i v\u00e5rt land.<\/p>\n Olikheterna i Westermarcks och Lagerborgs vetenskapliga framtoning var framf\u00f6r allt en fr\u00e5ga om temperament. Lagerborg omfattade ofta nya id\u00e9er i deras mest radikala form, medan Westermarck synes ha varit f\u00f6rsiktigare och mera konciliant. Detta g\u00e4llde b\u00e5de vetenskapsfilosofiska fr\u00e5gor (jfr Niiniluoto 1979) och den religionskritik som intog en central plats i b\u00e5das intellektuella liv. Skillnaden framtr\u00e4der ocks\u00e5 i deras s\u00e4tt att producera sig: medan Westermarcks rykte baserade sig p\u00e5 ett f\u00e5tal omfattande verk, riktade till det internationella forskarsamfundet, bestod Lagerborgs produktion av ett stort antal ofta snabbt ihopkomna, men med stilistisk briljans avfattade skrifter kring specifika \u00e4mnen, avsedda f\u00f6r en bildad l\u00e4sekrets i hemlandet.<\/p>\n Lagerborgs roll som f\u00f6rmedlare av nya impulser inom psykologi och samh\u00e4llsvetenskap torde ha varit betydande; den utg\u00f6r ett outforskat kapitel i den finl\u00e4ndska vetenskapens historia.<\/p>\n H\u00e4r \u00e4r det p\u00e5 sin plats att inskjuta n\u00e5gra synpunkter p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandet mellan filosofin och vetenskaperna. Enligt en popul\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llning har de olika specialvetenskaperna genomlevt sin barndom som grenar av filosofin, f\u00f6r att en efter en, n\u00e4r de v\u00e4l l\u00e4rt sig st\u00e5 p\u00e5 egna ben, avspj\u00e4lkas till sj\u00e4lvst\u00e4ndiga vetenskaper. Detta ska f\u00f6r naturvetenskapernas del ha skett vid nya tidens b\u00f6rjan, f\u00f6r beteendevetenskapernas del under de senaste drygt etthundra \u00e5ren. Enligt denna f\u00f6rest\u00e4llning b\u00f6r vi under akademins f\u00f6rsta \u00e5rtionden ha kunnat bevittna hur f\u00f6rst sociologin, sedan psykologin mognat och l\u00f6sgjort sig fr\u00e5n den filosofiska modersfamnen.<\/p>\n Detta syns\u00e4tt inneb\u00e4r dock en avsev\u00e4rd f\u00f6renkling (se n\u00e4rmare Hertzberg 1985, 283 f). Det bortser fr\u00e5n, att filosofiskt-begreppsliga och empiriska fr\u00e5gor har en i grunden olika karakt\u00e4r, och att en fr\u00e5ga som i ett skede med r\u00e4tta uppfattats som begreppslig inte l\u00e4ngre fram kan visa sig i sj\u00e4lva verket vara empirisk, om inte sj\u00e4lva fr\u00e5gans identitet samtidigt f\u00f6r\u00e4ndras. Avspj\u00e4lkningsteorin bottnar, tror jag, delvis i en underl\u00e5tenhet att skilja mellan institutionella och metodologiska gr\u00e4nser. I en tid som inte i lika h\u00f6g grad som v\u00e5r betonat specialiseringens v\u00e4lsignelser b\u00f6r det inte vara \u00e4gnat att f\u00f6rv\u00e5na, att en enskild vetenskapsman, inom ramen f\u00f6r en och samma l\u00e4rostol, i likhet med Westermarck och Lagerborg \u00e4gnat intresse \u00e5t fr\u00e5gor om moralens natur ur b\u00e5de begreppslig och empirisk synvinkel.<\/p>\n Avspj\u00e4lkningsteorin bortser ocks\u00e5 fr\u00e5n att d\u00e5 institutionella utbrytningar ur filosofins territorium har skett, har detta i minst lika h\u00f6g grad varit uttryck f\u00f6r att filosofin sj\u00e4lv blivit mera medveten om sin metodologiska egenart, som f\u00f6r att de olika specialvetenskaperna uppn\u00e5tt metodologisk mognad. Filosofins historia kan l\u00e4sas som ber\u00e4ttelsen om en gradvis f\u00f6rdjupad insikt i skillnaden mellan en begreppslig och en empirisk unders\u00f6kning, och om de v\u00e4xlande tolkningar denna insikt getts. (Skillnaden mellan det begreppsliga och det empiriska kunde kanske uttryckas s\u00e5: i en begreppslig unders\u00f6kning str\u00e4var man att p\u00e5minna sig saker man redan vet eller inser, i en empirisk unders\u00f6kning f\u00f6rs\u00f6ker man finna ny kunskap.) D\u00e5 den form av filosofi som brukar kallas analytisk uppstod vid 1900-talets b\u00f6rjan (en form som snabbt blev dominerande inom den engelsktalande v\u00e4rlden och i Norden), innebar detta framf\u00f6r allt att uppm\u00e4rksamheten kom att inriktas p\u00e5 de spr\u00e5kliga uttrycken f\u00f6r m\u00e4nskligt t\u00e4nkande. Detta gjorde det m\u00f6jligt att driva upp de filosofiska metoderna till en tidigare oanad stringens, vilket i sin tur medf\u00f6rde en professionalisering av den akademiska filosofin. Denna utveckling hade givetvis sina paralleller inom specialvetenskaperna. En oundviklig f\u00f6ljd av detta blev, att intellektuella insatser av den typ som, i likhet med Westermarcks och Lagerborgs, f\u00f6rutsatte en bred bildning och m\u00e5ngsidiga intressen, knappast l\u00e4ngre var m\u00f6jliga.<\/p>\n Insikten att den filosofiska verksamhetens s\u00e4rart ligger i dess inriktning p\u00e5 sj\u00e4lva det m\u00e4nskliga t\u00e4nkandet, inte p\u00e5 dess objekt, kr\u00e4ver samtidigt ett medgivande av, att det inte finns en s\u00e4rskild verklighet f\u00f6r filosofin att unders\u00f6ka, utan att filosofin befattar sig med de olika m\u00e4nskliga tankeformernas relation till sina respektive aspekter p\u00e5 verkligheten. Ett uttryck f\u00f6r detta medgivande \u00e4r den kritik som inom den analytiska filosofin riktats mot metafysiken i traditionell mening. Detta f\u00f6rh\u00e5llande har samtidigt inneburit ett hot mot filosofins egenart, eftersom den tenderat att assimilera sig \u00e4n med den ena, \u00e4n med den andra formen av intellektuell verksamhet. Under medeltiden kunde filosofin som k\u00e4nt ibland framst\u00e5 som en ’teologins tj\u00e4narinna’, hos Westermarck tenderade den, som vi har sett, att uppg\u00e5 i sociologi, tidvis har den tenderat att bli id\u00e9historia. Dessa tendenser upph\u00f6rde inte med filosofins professionalisering, \u00e4ven om identifikationsobjekten nu blev andra: i de empiriska vetenskapernas st\u00e4lle tr\u00e4dde de formella: matematik, teoretisk fysik och lingvistik, kognitionsforskning, beslutsteori m.fl.<\/p>\n Filosofin vid \u00c5bo Akademi kan kanske, i anslutning till detta resonemang, s\u00e4gas ha beskrivit en pendelr\u00f6relse mellan ytterligheter. Efter att hos Westermarck och Lagerborg ha f\u00e5tt en beteendevetenskaplig slagsida, skulle den under Stig Kangers och Krister Segerbergs tid i h\u00f6g grad tendera att n\u00e4rma sig de formella vetenskaperna. Men d\u00e4remellan befann den sig under en tid n\u00e4ra \u00e4mnets hj\u00e4rta. Jag avser den period d\u00e5 Filosofiska institutionen f\u00f6restods av Erik Stenius (oaktat det faktum, att Stenius till sin utbildning ocks\u00e5 var matematiker, jfr Stenius 1975, 5.)<\/p>\n Lagerborg hade pensionerats \u00e5r 1942 och sedan filosofiprofessuren med vissa dr\u00f6jsm\u00e5l lediganslagits, utn\u00e4mndes Hans Ruin \u00e5r 1945 till dess innehavare. Han tilltr\u00e4dde emellertid inte tj\u00e4nsten, som igen blev vakant. Efter att tj\u00e4nsten hade handhafts bl a av Georg Henrik von Wright tillsammans med den i f\u00f6rtid bortg\u00e5ngne, beg\u00e5vade unge filosofen Max S\u00f6derman, f\u00f6rordnades Stenius \u00e5r 1949 att handha professuren, och 1954 utn\u00e4mndes han till dess ordinarie innehavare.<\/p>\n Under \u00c5botiden \u00e4gnade sig Stenius framf\u00f6r allt \u00e5t arbetet med boken Wittgenstein’s Tractatus<\/strong>, det mest betydande enskilda bidrag till samtidens filosofi, som tillkommit vid \u00c5bo Akademi. Ludwig Wittgensteins ungdomsverk Tractatus Logico-Philosophicus<\/strong>, som hade utgivits 1921, var en synnerligen komprimerad och sv\u00e5rtolkad text om spr\u00e5kets och t\u00e4nkandets villkor. En central tanke hos Wittgenstein var bildteorin, enligt vilken f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att en sats eller en tanke ska kunna h\u00e4nf\u00f6ra sig till ett sakf\u00f6rh\u00e5llande, \u00e4r att dessa har en gemensam logisk struktur: satsen (tanken) avbildar sakf\u00f6rh\u00e5llandet. I Tractatus<\/strong> visar Wittgenstein p\u00e5 de vittfamnande filosofiska konsekvenserna av denna tankeg\u00e5ng, som kan s\u00e4gas sammanfatta tendenser som legat till grund f\u00f6r hela den v\u00e4sterl\u00e4ndska filosofin. Stenius’ arbete kan betraktas som en kritisk rekonstruktion av Tractatus<\/strong>. Genom att framst\u00e4lla en syn p\u00e5 spr\u00e5ket som \u00e4r snarlik Wittgensteins, men som Stenius utvecklat oberoende av denne, och i vilken begreppet om en isomorf framst\u00e4llning spelar en central roll, framl\u00e4gger han en m\u00f6jlig tolkning av vissa centrala tankar hos Wittgenstein, och anv\u00e4nder d\u00e4rp\u00e5 denna tolkning som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r en diskussion av texten i \u00f6vrigt. Stenius f\u00f6rs\u00f6ker bl.a. visa, att bildteorin – till skillnad fr\u00e5n vad Wittgenstein och m\u00e5nga i hans efterf\u00f6ljd h\u00e4vdat – inte f\u00f6ruts\u00e4tter antagandet, att v\u00e4rld och spr\u00e5k kan analyseras i en given upps\u00e4ttning minsta best\u00e5ndsdelar (logisk atomism). Annorlunda uttryckt: f\u00f6rest\u00e4llningen att meningen hos en sats uppb\u00e4rs av dess struktur \u00e4r enligt Stenius inte beroende av, om det finns ett en g\u00e5ng f\u00f6r alla givet s\u00e4tt att best\u00e4mma denna struktur. H\u00e4rigenom vill han visa, att bildteorin inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis tr\u00e4ffas av den kanske viktigaste inv\u00e4ndning som riktats mot Tractatus<\/strong>. Vidare f\u00f6rs\u00f6ker Stenius visa, att bildteorin g\u00e5r att till\u00e4mpa exempelvis p\u00e5 fr\u00e5gor och uppmaningar, och inte enbart (s\u00e5som Tractatus<\/strong> gav vid handen) p\u00e5 rena p\u00e5st\u00e5enden, genom att framl\u00e4gga tanken att v\u00e5ra utsagor kan uppfattas som best\u00e5ende av en satsradikal (vars mening best\u00e4ms p\u00e5 samma s\u00e4tt som i fr\u00e5ga om ett vanligt p\u00e5st\u00e5ende) och en modal komponent (vars inneb\u00f6rd kan anges med ’\u00c4r detta p\u00e5st\u00e5ende sant?’, ’G\u00f6r detta p\u00e5st\u00e5ende sant!’ osv.).<\/p>\n Wittgenstein’s Tractatus<\/strong> \u00e4r ett ypperligt prov p\u00e5 Stenius’ filosofiska dygder: en h\u00f6gt utvecklad analytisk stringens kombinerad med misstro mot h\u00f6gt flygande filosofiska anspr\u00e5k. Stenius’ syfte var att visa hur mycket av tankeg\u00e5ngen i Tractatus<\/strong> som kunde r\u00e4ddas, genom att den l\u00f6sgjordes fr\u00e5n de \u00f6verdrivna ambitioner Wittgenstein haft i detta verk, och som lett till att han sett sig n\u00f6dgad att sj\u00e4lv f\u00f6rkasta m\u00f6jligheten av en logisk analys av spr\u00e5kets satser. R\u00e4tt eller or\u00e4tt tolkad, h\u00e5llbar eller oh\u00e5llbar, hade Tractatus<\/strong> kommit att bli den mest inflytelserika texten i 1900-talets analytiska filosofi, och Stenius’ rekonstruktion blev, hur senkommen den \u00e4n var, en pionj\u00e4rinsats p\u00e5 Wittgensteintolkningens omr\u00e5de.<\/p>\n Stenius’ vetenskapliga publikationer fr\u00e5n \u00c5botiden omfattar i \u00f6vrigt, f\u00f6rutom ett antal artiklar i anslutning till Tractatus<\/strong>-bokens tema, uppsatser i matematikens filosofi, i v\u00e4rdeteori, en kommentar till Kants filosofi, och vidare den filosofihistoriska framst\u00e4llningen Tankens gryning<\/strong> (1953). Detta arbete, som behandlar f\u00f6rsokratikernas naturfilosofi, kan ocks\u00e5 s\u00e4gas ha en rekonstruktiv ansats. Syftet \u00e4r att j\u00e4mf\u00f6ra de f\u00f6ruts\u00e4ttningar p\u00e5 vilka de f\u00f6rsokratiska filosofernas t\u00e4nkande bygger med de f\u00f6ruts\u00e4ttningar som g\u00f6rs i modern filosofi och naturvetenskap. Stenius anger sj\u00e4lv att motivet till boken var tankepsykologiskt: det var en \u00f6nskan att belysa, p\u00e5 vilket s\u00e4tt det vetenskapliga t\u00e4nkandet styrs av f\u00f6ruts\u00e4ttningar som under en tidsperiod uppfattas som sj\u00e4lvskrivna, och som inte sj\u00e4lva \u00e4r underkastade vetenskaplig pr\u00f6vning. Boken kan betraktas som en f\u00f6regripande illustration till den diskussion om det vetenskapliga fram\u00e5tskridandets villkor, som p\u00e5 1960-talet aktualiserades av den amerikanske vetenskapshistorikern Thomas Kuhn (begreppet vetenskapligt paradigm).<\/p>\n Stenius ans\u00e5g, att filosofiundervisningens tyngdpunkt borde ligga p\u00e5 ’sakliga’ \u00e4mnen som logik och filosofins historia. Han var frisinnad i fr\u00e5ga om studenternas \u00e4mnesval, men st\u00e4llde h\u00f6ga kvalitetskrav. Enligt Stenius borde varje filosofistuderande parallellt skaffa sig en gedigen utbildning i n\u00e5gon annan disciplin.<\/p>\n Bland Stenius’ elever under \u00c5botiden fanns Ingmar P\u00f6rn, som l\u00e4ngre fram disputerade p\u00e5 avhandlingar i handlingsbegreppets logik b\u00e5de i Birmingham och i Uppsala. Efter en tids verksamhet som lektor i Birmingham utn\u00e4mndes han 1978 till professor i filosofi i Helsingfors (d\u00e4r han eftertr\u00e4dde Stenius).<\/p>\n Stenius’ verksamhet inf\u00f6ll i vad som kan betraktas som en brytningspunkt i filosofernas syn p\u00e5 sin roll. Westermarck och i \u00e4nnu h\u00f6gre grad Lagerborg kan ses som de sista representanterna vid akademin f\u00f6r uppfattningen om filosofen som en upplysningens f\u00f6rk\u00e4mpe. Den filosofiska verksamheten \u00e4r hos dem n\u00e4ra f\u00f6rbunden med en f\u00f6rest\u00e4llning om vetenskapens f\u00f6rm\u00e5ga att steg f\u00f6r steg befria m\u00e4nniskorna fr\u00e5n de yttre och inre hindren f\u00f6r lycka och j\u00e4mlikhet. Studiet av m\u00e4nniskans beteende i olika kulturer ska enligt denna syn g\u00f6ra oss medvetna om de traditionella tankem\u00f6nstrens godtyckliga makt, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt hj\u00e4lpa oss att \u00f6vervinna den. Samtidigt som filosofin professionaliseras, blir denna syn p\u00e5 filosofens roll i allt h\u00f6gre grad ifr\u00e5gasatt. Detta sammanh\u00e4nger delvis med de villkor under vilka filosofiska texter produceras. Medan t.ex. Westermarcks vetenskapliga arbeten l\u00e4stes av vida kretsar utanf\u00f6r det egna vetenskapssamfundet, utbildas det nu en skarp gr\u00e4ns mellan en forskares ’seri\u00f6sa’ arbeten, som ofta kan f\u00f6rst\u00e5s bara av kolleger inom samma specialomr\u00e5de, och ’popul\u00e4ra’ arbeten eller debattskrifter, som riktar sig till en st\u00f6rre allm\u00e4nhet. Men denna utveckling sammanh\u00e4nger ocks\u00e5 med, att den professionella filosofen inte tror sig att besitta en h\u00f6gre visdom att f\u00f6rmedla till den stora allm\u00e4nheten. Filosofens roll som det vetenskapliga fram\u00e5tskridandets f\u00f6rtrupp har mist sin lockelse i en tid f\u00f6r vilken dr\u00f6mmen om fram\u00e5tskridande – och s\u00e4rskilt om ett fram\u00e5tskridande under vetenskapernas ledstj\u00e4rna – har f\u00f6rbleknat. M\u00e5nga filosofer k\u00e4nner sig inte manade att som filosofer delta i den allm\u00e4nna politiska eller kulturella debatten: de betraktar sin verksamhet som ett yrke bland andra. Andra kanske fortfarande tillm\u00e4ter filosofin en offentlig roll, men med mera begr\u00e4nsade ambitioner.<\/p>\n Erik Stenius hade 1963 \u00f6verflyttat till den svenskspr\u00e5kiga filosofiprofessuren vid Helsingfors universitet, en tj\u00e4nst som blivit vakant sedan Georg Henrik von Wright blivit ledamot av Finlands akademi. Stig Kanger (1924-1988) f\u00f6rordnades att handha professuren vid \u00c5bo Akademi, och utn\u00e4mndes till dess ordinarie innehavare 1968. Efter att ha innehaft tj\u00e4nsten i ett halv\u00e5r utn\u00e4mndes han dock till professor i teoretisk filosofi i Uppsala. Han hade disputerat i Stockholm 1957 p\u00e5 en avhandling i bevisteori (en disciplin inom vilken man unders\u00f6ker den formella karakt\u00e4ren hos bevis inom formell logik och matematik).<\/p>\n 1969 f\u00f6rordnades Krister Segerberg (f. 1936) till t.f. professor i filosofi, och 1972 till ordinarie innehavare av professuren. Segerberg hade en dubbel doktorsgrad, fr\u00e5n Uppsala (1968) och fr\u00e5n Stanford (1971). Hans avhandlingar g\u00e4llde \u00e4mnen i modallogik (se nedan). Han s\u00e4ger sig ha mottagit sina viktigaste intryck fr\u00e5n den amerikanske logikern Dana Scott (Segerberg 1983). Under \u00c5botiden producerade Segerberg (vid sidan av ett stort antal bokrecensioner m.m.) ett tjugotal vetenskapliga uppsatser, av vilka m\u00e5nga infl\u00f6t i ledande tidskrifter p\u00e5 omr\u00e5det: The Journal of Symbolic Logic<\/strong>, Journal of Philosophical Logic, Nous<\/strong> m.fl.<\/p>\n Kangers och Segerbergs forskning ankn\u00f6t till en innovation inom logiken, som inletts efter andra v\u00e4rldskriget, och inom vilken finl\u00e4ndaren Georg Henrik von Wright tillh\u00f6rt pionj\u00e4rerna. Det \u00e4r kanske motiverat att i korthet ber\u00f6ra bakgrunden h\u00e4rtill. En viktig aspekt p\u00e5 den inriktning p\u00e5 spr\u00e5kliga uttrycksformer som k\u00e4nnetecknat 1900-talets analytiska filosofi \u00e4r utvecklingen av den symboliska logiken, vars viktigaste f\u00f6reg\u00e5ngsm\u00e4n var Gottlob Frege i Tyskland och Bertrand Russell i England. Den symboliska logiken uppstod som en str\u00e4van att f\u00f6rverkliga en l\u00e4nge n\u00e4rd f\u00f6rest\u00e4llning om, att de egenskaper som g\u00f6r ett resonemang logiskt bindande kan framst\u00e4llas rent formellt, dvs. utan h\u00e4nsyn till resonemangets inneh\u00e5ll. Giltigheten hos ett resonemang har traditionellt tolkats i termer av begreppet sanningsv\u00e4rde (en sats’ egenskap att vara sann eller osann): ett giltigt resonemang k\u00e4nnetecknas av, att om premisserna \u00e4r sanna kan slutsatsen inte vara osann. Utg\u00e5ende fr\u00e5n detta syns\u00e4tt utvecklade man satslogiken, i vilken de logiska relationerna mellan satser anges med hj\u00e4lp av logiska konstanter som representerar sanningsfunktioner (dvs. relationerna mellan sanningsv\u00e4rden hos satser). Inom detta system kan slutledningars giltighet pr\u00f6vas rent mekaniskt, utan h\u00e4nsyn till den tolkning satsvariablerna ges. Man str\u00e4vade att utveckla satslogiken till en axiomatisk kalkyl, dvs. ett bevissystem inom vilket varje giltig slutledningsform skulle kunna h\u00e4rledas ur ett begr\u00e4nsat antal axiom.<\/p>\n Det finns emellertid logiska egenskaper hos satser som inte kan uttryckas sanningsfunktionellt, t.ex. n\u00f6dv\u00e4ndig och m\u00f6jlig sanning. von Wright framlade tanken, att man kan representera ocks\u00e5 dessa egenskaper i en formell kalkyl genom att g\u00e5 utanf\u00f6r den klassiska logikens ramar och inf\u00f6ra vissa till\u00e4ggsregler. Studiet av logiken f\u00f6r begreppet m\u00f6jlighet och d\u00e4rmed besl\u00e4ktade begrepp kallas modallogik. von Wright uppt\u00e4ckte ocks\u00e5, att de logiska egenskaperna hos normativa begrepp s\u00e5som f\u00f6rbjuden, till\u00e5ten och p\u00e5bjuden var strukturellt analoga med modalbegreppen, och utvidgade den nya logiken till att ocks\u00e5 omfatta studiet av dessa begrepp. Han gav denna forskningsgren namnet ’deontisk logik’. (von Wright 1989, 28 f.) (Utvidgningen av den klassiska logiken till att g\u00e4lla andra \u00e4n sanningsfunktionella relationer kan ses som en parallell till Stenius’ f\u00f6rs\u00f6k att visa, att bildteorin kan belysa ocks\u00e5 andra typer av utsagor \u00e4n p\u00e5st\u00e5enden, dvs. utsagor med sanningsv\u00e4rde.)<\/p>\n Kangers och Segerbergs viktigaste bidrag h\u00e4nf\u00f6r sig till denna nya gren av logiken. Kanger bidrog till att utveckla en semantik f\u00f6r modallogiken i termer av begreppet m\u00f6jlig v\u00e4rld. (Med ’semantik’ avses i detta sammanhang ett studium av de formella villkor en upps\u00e4ttning begrepp m\u00e5ste uppfylla f\u00f6r att en modallogisk kalkyl ska kunna s\u00e4gas representera dem.) Han \u00e4gnade sig ocks\u00e5 \u00e5t till\u00e4mpningen av deontisk logik f\u00f6r att illustrera vissa samh\u00e4llsfilosofiska fr\u00e5gor. Segerberg bidrog med att utveckla modallogiska bevis, och har l\u00e4ngre fram \u00e4gnat sig \u00e5t modallogikens till\u00e4mpningar inom handlingsteorin.<\/p>\n Motiven f\u00f6r att utveckla den symboliska logiken var till en b\u00f6rjan \u00e5tminstone delvis filosofiska: man str\u00e4vade att ge en enhetlig framst\u00e4llning av principerna f\u00f6r m\u00e4nniskans rationella t\u00e4nkande. F\u00f6rhoppningarna om att detta skulle l\u00e5ta sig g\u00f6ras visade sig emellertid i allt h\u00f6gre grad illusoriska. En central del av den ursprungliga ambitionen var att h\u00e4rleda matematikens begrepp och sanningar ur logiken. Bl.a. sedan Kurt G\u00f6del i Tyskland visat att inte ens aritmetiken fullst\u00e4ndigt kan h\u00e4rledas, har den symboliska logiken f\u00f6rlorat n\u00e5got av sitt filosofiska intresse. H\u00e4rmed kan ett slags klyvning i sj\u00e4lva begreppet logik s\u00e4gas ha \u00e4gt rum. \u00c5 ena sidan utg\u00f6r logiska fr\u00e5gest\u00e4llningar en central aspekt av varje filosofisk unders\u00f6kning (vilket inte betyder att dessa aspekter n\u00f6dv\u00e4ndigtvis uttrycks med hj\u00e4lp av logisk symbolik). \u00c5 andra sidan har studiet av symbolisk logik kommit att bilda en i det n\u00e4rmaste autonom disciplin, inom vilken studiet av formella egenskaper hos logiska kalkyler ges ett v\u00e4rde som inte beror av resultatens filosofiska intresse. Denna vetenskapsgren utg\u00f6r snarast en parallell till matematiken. (N\u00e5got som \u00e4r \u00e4gnat att \u00f6ka f\u00f6rvirringen \u00e4r att denna forskningsgren, till skillnad fr\u00e5n den s.k. matematiska logiken, ofta g\u00e5r under ben\u00e4mningen ’filosofisk logik’.)<\/p>\n Under Segerbergs tid utvidgades institutionens internationella kontakter. Segerberg sj\u00e4lv vistades som g\u00e4stforskare eller g\u00e4stprofessor bl.a. vid universitetet i Pittsburgh, vid Kansasuniversitetet och vid universitetet i Calgary. Bland Kangers och Segerbergs elever fanns Bengt-Olof Qvarnstr\u00f6m, som 1979 disputerade p\u00e5 en avhandling i lingvistikens teori, Formalizations of Trubetzkoy’s Phonology<\/strong>, Hans Rosing, som blivit k\u00e4nd f\u00f6r en st\u00f6rre allm\u00e4nhet som debatt\u00f6r av vetenskapsfilosofiska fr\u00e5gor och som f\u00f6rfattare av filosofiska l\u00e4rob\u00f6cker, samt Patrick Sibelius, som f\u00f6ljde Segerbergs exempel och avlade doktorsgraden b\u00e5de vid Stanford och vid Uppsala med avhandlingar i fysikens teori.<\/p>\n Segerberg antog \u00e5r 1979 ett erbjudande om filosofiprofessuren vid universitetet i Auckland, Nya Zeeland. (\u00c5r 1991 \u00e5terv\u00e4nde han till Norden, sedan han utn\u00e4mnts till Kangers eftertr\u00e4dare i professuren i teoretisk filosofi i Uppsala.) Sedan professuren blivit vakant v\u00e4cktes ett initiativ om att den skulle slopas, men detta f\u00f6rkastades med \u00f6verv\u00e4ldignade majoritet i Humanistiska fakulteten, och Lars Hertzberg (f. 1943) f\u00f6rordnades att handha den vakanta professuren. Utn\u00e4mningsfr\u00e5gan blev kontroversiell, n\u00e5got som direkt eller indirekt sammanh\u00e4ngde med att Hertzbergs filosofiska inriktning markerade en klar avvikelse fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ngarnas. Tv\u00e5 av de sakkunniga, G\u00f6ran Hermer\u00e9n och G. H. von Wright st\u00e4llde Hertzberg i f\u00f6rsta f\u00f6rslagsrum bland de fem s\u00f6kande, medan Stig Kanger fann honom inkompetent. F\u00f6rst \u00e5r 1984 uts\u00e5gs han till ordinarie professor.<\/p>\n Hertzberg hade inlett sina filosofistudier som elev till Erik Stenius vid Helsingfors universitet, och disputerade 1970 vid Cornelluniversitetet med en avhandling om f\u00f6rklaringar av m\u00e4nskligt beteende. Hans handledare var den k\u00e4nde Wittgensteineleven och -uttolkaren Norman Malcolm. Han har ocks\u00e5 tagit intryck av den engelske filosofen Peter Winch.<\/p>\n \u00c4ven om Hertzberg hade intresset f\u00f6r Wittgenstein gemensamt med Stenius, hade de en i viss m\u00e5n olika syn p\u00e5 dennes t\u00e4nkande. Hertzberg delade inte Stenius’ uppfattning, att f\u00f6rest\u00e4llningen om satsens struktur som meningsb\u00e4rande kan \u00f6verleva kritiken av den logiska atomismen. Han omfattade snarare den uppfattning Wittgenstein framf\u00f6rde i sin egen kritik av Tractatus<\/strong>, enligt vilken fr\u00e5gan om ett yttrandes mening inte kan st\u00e4llas i avskildhet fr\u00e5n det sammanhang i vilket yttrandet g\u00f6rs. Denna syn medf\u00f6r ett avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n den g\u00e4ngse analytiska uppfattningen, enligt vilken unders\u00f6kningar av spr\u00e5kets logik b\u00f6r inriktas p\u00e5 satser och p\u00e5 relationer mellan satser. I st\u00e4llet b\u00f6r man \u00e4gna uppm\u00e4rksamhet \u00e5t de olika former av m\u00e4nsklig verksamhet och de m\u00e4nskliga reaktionsm\u00f6nster till vilka anv\u00e4ndningen av spr\u00e5kliga uttryck ansluter sig. Denna inst\u00e4llning n\u00f6dv\u00e4ndigg\u00f6rs bl.a. av uppfattningen, att likartade spr\u00e5kformer kan ha i grunden olika anv\u00e4ndningar. Detta syns\u00e4tt har ocks\u00e5 konsekvenser f\u00f6r uppfattningen om sanningsbegreppet. Inom g\u00e4ngse analytisk filosofi utg\u00f6r gr\u00e4nsen mellan utsagor som har och utsagor som saknar sanningsv\u00e4rde, som vi har kunnat konstatera, en viktig vattendelare. Men d\u00e5 fr\u00e5gan om utsagornas anv\u00e4ndning g\u00f6rs central, framst\u00e5r den relation som best\u00e5r mellan en sann utsaga och verkligheten inte l\u00e4ngre som enhetlig: om vi ska f\u00f6rst\u00e5 vad det inneb\u00e4r att en viss utsaga \u00e4r sann m\u00e5ste vi ta h\u00e4nsyn b\u00e5de till det s\u00e4tt p\u00e5 vilket man unders\u00f6ker den typ av fr\u00e5ga det g\u00e4ller och till den vikt utsagans sanning har i ett livssammanhang. En f\u00f6ljd av att sanningsrelationen f\u00f6rlorar sin st\u00e4llning som grundl\u00e4ggande f\u00f6rbindelsel\u00e4nk mellan spr\u00e5k och verklighet \u00e4r, att vissa konventionella dikotomier (t.ex. fakta kontra v\u00e4rderingar, det objektiva kontra det subjektiva, observationer kontra tolkningar) blir avdramatiserade.<\/p>\n Detta syns\u00e4tt f\u00e5r konsekvenser f\u00f6r synen p\u00e5 filosofins roll i f\u00f6rh\u00e5llande till vetenskaperna. Filosofins m\u00f6jligheter att i f\u00f6rv\u00e4g diktera de villkor forskningen m\u00e5ste uppfylla f\u00f6r att kunna anses trov\u00e4rdig blir starkt ifr\u00e5gasatta. Varje vetenskap m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s utifr\u00e5n de begrepp som f\u00f6r den \u00e4r de centrala. I den filosofiska verksamheten m\u00e5ste respekten f\u00f6r de enskilda fallens variationsrikedom ers\u00e4tta str\u00e4van att formulera allm\u00e4ngiltiga teorier.<\/p>\n Under Hertzbergs tid vid professuren har denna uppfattning om \u00e4mnet satt sin pr\u00e4gel p\u00e5 undervisning och forskning. Hertzbergs produktion omfattar ett antal uppsatser kring psykologiska, samh\u00e4llsvetenskapliga och r\u00e4ttsvetenskapliga begrepp, n\u00e5gra uppsatser kring kunskapsteoretiska fr\u00e5gor i anslutning till Wittgensteins sena manuskript \u00dcber Gewi\u00dfheit<\/strong>, uppsatser i etik och i spr\u00e5kfilosofi. (Ett urval av dessa uppsatser har samlats i Hertzberg 1994.)<\/p>\n REFERENSER<\/strong><\/p>\n Hertzberg, Lars ’Om den moderna filosofin och vetenskaperna om m\u00e4nniskan.’ Finsk Tidskrift<\/em>, H. 5, 280-291. (1985)<\/p>\n Hertzberg, Lars The Limits of Experience.<\/em> (Helsingfors, 1994)<\/p>\n Lagerborg, Rolf Ord och inga visor – andras och egna – fr\u00e5n ett folkv\u00e4lde p\u00e5 villov\u00e4gar.<\/em> 2 genomsedda upplagan. (\u00c5bo, 1946)<\/p>\n Lagerborg, Rolf Edvard Westermarck och verken fr\u00e5n hans verkstad under hans tolv sista \u00e5r 1927-39.<\/em> Skrifter utgivna av Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland nr 334. (Helsingfors, 1951)<\/p>\n Niiniluoto, Ilkka ’Tigerstedt, Kaila ja Lagerborg: tieteenfilosofian varhaiskylv\u00f6\u00e4 Suomessa.’ Ing\u00e5r i S. Knuuttila, J. Manninen ja I. Niiniluoto (toim.): Aate ja maailmankuva. Suomen filosofista perint\u00f6\u00e4 keskiajalta vuosisadallemme.<\/em> (Porvoo, 1979)<\/p>\n Nordstr\u00f6m, W.E. \u00c5bo akademi 1918-1943.<\/em> (\u00c5bo, 1943)<\/p>\n Nordstr\u00f6m, W.E. Academia Aboensis rediviva 1918-1968.<\/em> (Eken\u00e4s, 1968)<\/p>\n P\u00f6rn, Ingmar The Philosophy of Erik Stenius. Special Issue edited by Ingmar P\u00f6rn. Theoria<\/em>, Vol. 50. [Inneh\u00e5ller en bibliografi \u00f6ver Stenius’ filosofiska arbeten 1935-1984.] (1984)<\/p>\n Segerberg, Krister [Sj\u00e4lvbiografiska anm\u00e4rkningar i] Richar Routley (ed.): Research in Australia, New Zealand and Oceania: Its Brief History and its Present State.<\/em> Research Papers in Logic, Vol. 14. (Canberra, 1983)<\/p>\n Stenius, Erik Wittgenstein’s Tractatus. A Critical Exposition of its Main Lines of Thought.<\/em> (Oxford, 1960)<\/p>\n Stenius, Erik ’Rolf Lagerborg. Minnestal h\u00e5llet vid Finska Vetenskaps-societetens sammantr\u00e4de den 21 oktober 1963.’ Societas Scientiarum Fennica. \u00c5rsbok.<\/em> 42 C. (Helsingfors, 1964)<\/p>\n Stenius, Erik Tankens gryning. En studie \u00f6ver den v\u00e4sterl\u00e4ndska filosofins ursprungsskede.<\/em> 2 ut\u00f6kade upplagan. (Helsingfors, 1975)<\/p>\n Stroup, Timothy. Westermarck’s Ethics.<\/em> Meddelanden fr\u00e5n Stiftelsens f\u00f6r \u00c5bo Akademi forskningsinstitut nr 76. (\u00c5bo,1982) [Inneh\u00e5ller en bibliografi \u00f6ver Westermarcks vetenskapliga arbeten.]<\/p>\n Stroup, Timothy ’Soft Subjectivism.’ Ing\u00e5r i Timothy Stroup (ed.): Edward Westermarck: Essays on His Life and Works.<\/em> Acta Philosophica Fennica, Vol. 34. (Helsingfors. 1982)<\/p>\n Westermarck, Edward The Origin and Development of the Moral Ideas.<\/em> Vol I-II. (London, 1906-08)<\/p>\n Westermarck, Edvard Minnen ur mitt liv.<\/em> (Helsingfors, 1927)<\/p>\n Westermarck, Edvard Etisk relativism.<\/em> (Helsingfors, 1949)<\/p>\n von Wright, Georg Henrik ’Intellectual Autobiography.’ Ing\u00e5r i P.A.Schilpp and L.E.Hahn (eds.): The Philosophy of Georg Henrik von Wright.<\/em> The Library of Living Philosophers, Vol. 29. (La Salle, Illinois, 1989)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" av Lars Hertzberg (Publicerad i delvis annan form i \u00c5bo Akademi 1918-1993: Forskning och institutioner, vol. 2, Humanistiska fakulteten, Teologiska fakulteten, red. Solveig Wid\u00e9n (\u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag, 1993), 51-67.) Vid akademins grundande 1918 hade tre l\u00e4rostolar inr\u00e4ttats inom Humanistiska fakulteten, varav en i filosofi. Sedan man v\u00e4l enats om att humanistiska \u00e4mnen skulle vara […]<\/p>\n","protected":false},"author":512,"featured_media":192,"parent":2,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-189","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/189","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/512"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=189"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/189\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":234,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/189\/revisions\/234"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/media\/192"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/filosofi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=189"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"RLAAB200_13.JPG\"](\"https:\/\/oldwww.abo.fi\/media\/20300\/rlaab200_13.JPG\")
<\/p>\n![\"STENIUS.jpg\"](\"https:\/\/oldwww.abo.fi\/media\/20300\/stenius.jpg\")
Stenius (1911-1990) hade studerat filosofi i Helsingfors f\u00f6r Eino Kaila, och logik i Z\u00fcrich f\u00f6r Paul Bernays. \u00c5r 1949 disputerade han vid Helsingfors universitet med en avhandling om logiska antinomier.<\/p>\n![\"KANGER.jpg\"](\"https:\/\/oldwww.abo.fi\/media\/20300\/kanger.jpg\")
<\/p>\n![\"SEGERB.jpg\"](\"https:\/\/oldwww.abo.fi\/media\/20300\/segerb.jpg\")
<\/p>\n![\"HERTZ.jpg\"](\"https:\/\/oldwww.abo.fi\/media\/20300\/hertz.jpg\")
<\/p>\n