Om att skriva gradu

Högst antagligen finns det lika många bra sätt som dåliga sätt att skriva en gradu. Dessutom finns det minst lika många sätt att skriva en gradu som det finns graduskribenter också och därutöver finns det ytterligare ett stort antal rekommendationer som det lönar sig att följa och regler som kanske känns alltför begränsande och tröga. Det finns alltså inte ett rätt sätt att skriva en gradu, och efter att jag blivit utexaminerad för någon dag sedan, tänker jag inte nu säga hur just du ska skriva din gradu och vad du definitivt inte ska göra utan enbart berätta något som jag insett på vägen.

För mig fanns det två gyllene principer gällande min graduprocess som drev mig vidare i ca ett års tid. Ett av de mest värdefulla besluten som jag fattade i ett mycket tidigt skede, i ett skede då jag varken hade handledare eller ämne för avhandlingen ännu, och som förblev princip nummer ett för mig, var att strunta i vad jag får för graduvitsord. Huvudsaken är att jag själv är nöjd med mitt arbete. De facto fick jag ett gott vitsord för mitt arbete, men samtidigt så är jag nöjd med det som jag åstadkommit. Det finns flera saker i avhandlingen som jag skulle lösa på ett annat sätt nu än jag gjorde då, men i det stora hela är jag nöjd med det som jag presterat och jag har nått det mål jag ställt.

Alltid räcker det dock inte att bara själv vara nöjd med det som man presterat, sällan är saker och ting så svartvita, men jag har på känn att har man ställt upp realistiska mål för sig själv och kommunicerar dem till alla de som stöder och handleder en på vägen, blir arbete som arbete riktigt bra. Det viktiga är väl att inse att allting inte behöver alltid blir perfekt för alla, utan din gradu ska vara perfekt för dig i just den livssituation och den inspirationsnivå som du befinner dig i. Och därmed vill jag även presentera min gyllene princip nummer två, vad som gjorde att min gradu idag står inbunden och inte som en hög klottpapper på skrivbordet mera: skriv då det känns bra för dig. Jag är inte någon morgonmänniska, jag är inte heller så mycket av en kvällsmänniska men jag insåg för ganska jämnt ett år tillbaka att jag är en människa som producerar mest text och är som produktivast i pyjamas. Då jag som aktivast satt och skrev på min gradu, satt jag i pyjamas och knackade på datorn. Mycket sällan producerade jag en enda rad utanför förmiddagarna, förutsatt då jag satt hela dagen i pyjamas och skrev. Jag säger inte nu att alla gradun borde produceras i pyjamas, säkerligen behöver någon annan en helt annan miljö att koncentrera sig i än vad jag behövde då skrivperioden var som aktivast, men vad mitt budskap egentligen är, är att ta dig den tid att skriva, läsa och studera som känns bekvämast just för dig. Din gradu är ändå din gradu och din process och sällan blir det bra om du (enbart) arbetar på någon annans villkor och enligt någon annan människas mål. Du behöver säkert någon som heller reda på dig under arbetets gång, men vare sig denna människa är din mamma, sambo, handledare eller din granne, finns det ingen annan än du som kan skriva din avhandling.

I skrivandets stund är jag på vintersemester från jobbet, har varit utexaminerad i någon dag och sitter i min pyjamas och skriver detta inlägg. Jag tycker det är hemskt ledsamt att man inte livet ut kan arbeta i pyjamas och ställa upp de perfekta målen för sig själv, utan är beroende av andra människors tidtabeller och krav, men en av de mest värdefulla insikterna på vägen har nog varit att det alltsomoftast behövs en spark där bak som gör att man kommer igång, presterar och kommer i mål, men hur man arbetar längs med vägen är upp till var och en själv. Med detta vill jag även (för stunden i varje fall) sätta en punkt för mitt studieliv och ställa upp nya mål för mig som jag kan möta i pyjamas.

Emilia Järvinen

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *